Frihet by Cooper

Konkurrens behövs också i politiken

2012-01-22T00:58:00.003+01:00

I mars kommenterade jag Håkan Juholts installationstal för Makthavares räkning. Där skrev jag bland annat "Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera att sossarna har fått en ledare med skev verklighetsuppfattning men med stor charm" vilket så här med facit i hand var en klockren analys. Stämmer också bra överens med Juholts eget uttalande som Eric Sundström skriver om i Dagens Arena: ”Om man inte ljuger lite kan man förlora vad som helst”, sa den alltid sympatiske Juholt och log med hela ansiktet".

Den charmige och sympatiske Håkan Juholt som gärna drog till med en lögn här och där avgick i dag med omedelbar verkan. Jag har inte tillhört gänget "borgare för Juholt" för jag tycker att det är viktigt med en spänstig opposition. Det behövs. Och än så länge så spelar inte MP och V tillräckligt stor roll för att ensamma kunna axla den manteln. En riktig konkurrens om regeringsmakten 2014 är vad jag vill se.. En sargad socialdemokrati leder till en slapp Allians, eller framförallt slappa moderater. Det vinner ingen på.

Därför hoppas jag på en bra ny (S)-partiledare som sätter fart på Alliansen. Alice Teodorescu är inne på samma spår och skriver att valet år 2014 ska vinnas på borgerlighetens meriter, inte på oppositionens svaghet.

Jag kan inte annat än hålla med.

Arbetslinjen för dagis

2012-01-04T19:50:00.002+01:00

Som bekant har jag under 2011 gått SNB:s skribentskola. Genom det fick jag också äran att vara ansvarig för dagens ledartext, vilken handlar om att en fungerande arbetslinje kräver sin barnomsorg.

Ring klocka ring

2012-01-03T08:36:00.003+01:00

Lagom till nyårsafton invigde jag julklappsläppstiftet från YSL. Sitter makalöst bra.

Året då jag blev ansvarig för Timbros välfärdsprogram, skrev en bok, fyllde 30 år, blev gravid, hängde en del på Åland, återvände till USA och besökte Storbritannien 4 gånger avslutades på ett galant sätt. Jag och maken ordnade supé i föräldrahemmet.

Kristallglasen åkte naturligtvis fram.

Systemets alkoholfria snaps testades.

Vattnigt, men ändå gott.

Skotsk huvudrätt.

Var det sockret i snapsen? Något var det i alla fall,

Redo för tolvslaget.

Gott nytt år!

2011-12-31T09:31:00.000+01:00

Årets sista dag får avslutas med några bilder från den senaste veckan. Den vita julaftonen firades bland annat med traditionsenlig julkonsert i Söderala kyrka. Snön smälte sedan bort, men julafton var i alla fall snörik.

Tomten kom till de snälla barnen.


Och Annandagen var fylld med bus, både de tre syskonbarnen och de tre kusinbarnen var på plats. Tjohej!

Kvällens nyårsfirande blir lugnt. Jag och Eiran har laddat upp med en massa goda drycker från det allt bättre alkoholfria sortimentet på Systembolaget och planerat en god meny. De senaste dagarna har den här höggravida kvinnan varit uppe till 23.30-tiden flera gånger, så prognosen ser ljus ut att jag kommer att orka vara vaken till tolvslaget.

Oavsett vad så kommer det inte vara samma typ av festlighet som förra året. Mindre snö, färre gäster och mindre champagne. Men firas ska det!

Vinterdröm

2011-12-21T13:31:00.000+01:00

I dag är det sista arbetsdagen på en sisådär 130 dagar. Spännande och annorlunda känsla. Efter att ha sett Clara Lidströms fantastiska vinterbilder håller jag tummarna för att en jul i Hälsingland innebär:

Julen 2008

Julen 2009

Årets julklapp: Omtanke

2011-12-19T10:37:00.004+01:00

I helgen lämnades det in en stor kasse med böcker och kläder till Myrornas. Men naturligtvis var det inte möjligt att gå från butiken utan något nytt. Maken hittade en bok om Mount Everest och jag den här underbara tomten. Förutom att man alltid hittar fantastiskt fina saker i vintagebutiker så får människor hjälp både när man skänker gåvor och köper saker på Myrorna. Enligt Frälsningsarmén är för övrigt årets julklapp, i stället för en matkasse, omtanke. En annan smart variant på årets julklapp är Svenska Kyrkans matkasse.

Ytterligare en väg att hjälpa människor är faktiskt den här bloggposten. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Räddade mustaschen Juholt?

2011-12-16T14:21:00.003+01:00

Niklas Svensson och Gudrun Schyman

Ett riktigt uppfriskande lunchseminarium i dag, apropå en färsk rapport där Roland Poirier Martinsson och Max SohlStjernberg har granskat ett antal politiska drev i densvenska moderna historien för att finna belägg för tanken att könetspelar en avgörande roll för utgången. Kommentarer från Niklas Svensson och Gudrun Schyman.

Den sistnämnda har verkligen lämnat ett hål efter sig i rikspolitiken. Schyman bidrar med retorisk elegans och snygga schvungar på ett sätt som är sällsynt i svensk politik. Ett rent nöje att se och lyssna på.

Mackmyra whiskey - en frihetsfråga

2011-12-12T11:24:00.001+01:00

I lördags besökte jag och Eiran whiskeydestilleriet utanför Gävle, då vi gjorde den så kallade Mackmyraresan. Där fick vi lära oss om destilleriets historia, se när en en 30-literstunna (ja, den på bilden) fylldes med whiskey och sedan åka med den till skogslagret i Mackmyra whiskeyby. Det var verkligen hur intressant som helst, och på grund av all interaktivitet, och hur nära man kom tillverkningen, slår det nästan besöket på Tallisker destilleri i Skottland vi gjorde i somras.

Vad som blev extra tydligt på plats är hur bisarrt det är med förbudet mot gårdsförsäljning. Mackmyra ansöker varje år om att få tillstånd att sälja whiskey i sin butik. Men icke.
I dag ordnar man studiebesök och visningar avdestilleriet. I anslutning har Mackmyra dessutom en souvenirbutik med bland annat kepsar och glas. Men om besökarna vill köpa med sig en flaska från Mackmyra så blir de hänvisade till Systembolaget.

Per Ankersjö (C) förklarade i augusti varför han tycker att gårdsförsäljning ska tillåtas:

Gårdsförsäljning är ett sätt att utveckla turismen och upplevelsenäringen på landsbygden. Det är också ett sätt att utveckla dryckeskultur och bryggeritraditioner i samklang med övrig svensk gourmetindustri, vilket bland andra mat- och vinkännaren Carl Jan Granqvist och andra skrivit om i debatten tidigare. Gårdsförsäljningens inverkan på alkoholpolitiken är ytterst marginell, även om den för mig och många andra ändå har blivit en viktig symbol i egenskap av att vara en frihetsfråga.

Dubbelspelet om alkoholmonopolet som pågår bakom kulisserna blir också väldigt tydlig i dagens artikel av Mark Majzner från Antipodes Premium Wines.

Läs mer om regeringens splittring i frågan.

Say YES

2011-12-09T14:33:00.001+01:00

Jag tackade ja.

Ett ämne som det allt för ofta finns anledning att återkomma till är det här med kvinnor och nej-sägande. Det vill säga: det finns ett sammanhang, kanske en föreläsning, en debatt, en artikelserie. Projektledaren/researchen börjar med en lista med olika namn, med olika kön, och börjar höra sig för. Efter inte allt för lång tid har en hop med män tackat ja, men listan över de kompetenta kvinnor som fanns med börjar få slut på namn. De säger.. nej.
De är experter eller sjukt spännande på olika sätt, men tackar nej.

Sydsvenskan publicerar en lista med 100 kvinnor som kan snacka teknik, apropå att Sveriges Ingenjörer inte kunnat hitta en enda kvinnlig talare till det jubileumsseminarium som hålls i Malmö i dag med anledning av organisationens 150-firande.
"Men tyvärr hjälpte inte bidragen – Sveriges Ingenjörer valde bort kvinnorna på högtidsdagen!", skriver Thomas Frostberg, vilket förstås är anmärkningsvärt.

Men man kan förstås inte vara säker på att det var ett aktiv bortval från Sveriges Ingenjörer. Det kan snarare ses som sannolikt, tyvärr, att det har kommit nej, efter nej, efter nej. Eller som en vän kommenterar på Facebook: Jag letade kvinnor via Rättviseförmedlingen till ett större teknikevent. Inte en av de som jag fick tips om som jag kontaktat vill ställa upp. Så det är inte bara att det finns kompetenta kvinnor - de ska ställa upp också.

Uppenbarligen har Rättviseförmedlingen mer jobb att göra med sin TackaJA-kampanj

Avslutningsvis, Elaine Eksvärd skriver i dag att hon:
... tackade konsekvent ”JA!” till uppdrag som gjorde mig så rädd att jag kunde skita på mig, men det är så man klättrar – övervinn höjdskräcken när du avancerar.

Det var inte bättre förr

2011-12-08T10:41:00.001+01:00

Min kompis Teresa har en ny blogg: Det var inte bättre förr. Bara inledningen gör att man bara måste älska henne

Hej alla gnällspikar, nu är det dags att tänka positivt och gilla läget. Vardagen må vara grå och emellanåt trist, men ibland får man ta sig i kragen och se till att saker förändras, till det bättre. Det gäller att tillvarata de ljuspunkter som gör tillvaron mer dräglig. För tänk vad man kan göra med humor, engagemang, kultur, mat & dryck, resor, en positiv inställning eller en spark i röven. Det här är således min blogg om mina små ljuspunkter.

Eftersnack

2011-12-08T09:48:00.001+01:00


Foto: Utbildningsradion

I kväll kl 21:00 kan ni se mig diskutera programmet Världens bästa skitskola: Vinstmaskinerna i Eftersnack som sänds i Kunskapskanalen. Förutom jag medverkar Lars Stjernkvist (S) kommunalråd Norrköping, Jonas Vlachos, nationalekonom och Gunilla Hammar Säfström, lärare. Programledare är Natanael Derwinger.

Konspiratoriskt

2011-12-06T14:17:00.001+01:00

Konspirationsteorier är spännande. Framförallt om man själv räknas in i konspirationen. Då sitter man med allt fakta på hand, men kan gotta sig i att det tros både det ena och det andra.

En av de större konspirationsteorierna på senare år har byggt på ett hopkok av kända internetpionjärer, amerikanska republikanska politiker, amerikansk underrättelsetjänst, svenska prat-kampanjer med mera. Det finns många sätt att binda ihop dessa aktörer, och jag har inte ägnat tillräckligt mycket tid åt detta för att helt förstå vad teorin menar är målet med konspirationen. Men förmodligen världsherravälde.

Då kan det se ut så här:

Eller så kan man också beskriva det ungefär så här:

Jag är kompis på FB med någon som, liksom mig, har ett långt engagemang inom både Uppsala studentkår och den nationella studentrörelsen, samt andra människor med politiskt intresse som man stöter på här och där. Till exempel ministrar.

Och många amerikaner autoföljde, åtminstone i slutet av 2008 och i början av 2009, på Twitter. Klickade jag på dem, följde de automatiskt mig. Jag tror att Karl Rove kan ha varit typ den 20 personen som följde mig på Twitter, och jag gillade det. Jag har för mig att det var det samma med Barack Obama-kampanjen.

Vilken konspiration, alltså.

Planering, planering, planering

2011-12-05T16:51:00.001+01:00

Julpyntad mage, v. 35

Som ett julkort på posten så fylls ofta tidningarna i december av dels julstressartiklar, och dels konsumtionshetstyckare.

Jag förstår mig inte på vare sig det ena eller det andra.

Julen kommer samma tid varje år. Det är absolut ingen överraskning att i december smäller det. Det gör att det är ganska enkelt att vara planerad. Oftast är det julklapparna som ses som boven i dramat, både när det gäller julstressen och konsumtionshetsen. I år köpte jag den första julklappen i slutet av augusti, jag ramlade helt enkelt på något som verkligen skulle passa min syster. Det är mycket trevligare att ge bort saker som man verkligen känner passar personen i fråga. Det kan mycket väl tänkas att den känslan är svår att få om alla paket ska försöka inhandlas typ den 23 december. Vilket förmodligen tar bort den härliga känslan av att få ge något som man gillar till någon man tycker om.

Konsumtionshetsen sen. Om man nu känner sig tvingad att köpa dyra julklappar som man inte har råd eller lust med så har man förmodligen andra issues än problem med julhandeln. Gör saker själv, fynda på second hand och låt bli att stressköpa saker i sista hand. De två senaste åren har jag haft turen att vara utomlands under hösten, och har då passat på att handla fina unika saker, mycket billigare än i Sverige, från Berlin, New York och London.

Alla har inte möjlighet till det. Men alla har möjlighet att genom en schysst plan slå världen med häpnad.

När andra ljuset brinner

2011-12-05T10:39:00.001+01:00

Andra advent firades med en massa härliga vänner på besök. Eftersom jag misstänker att årets nyårsafton kommer vara bland de lugnaste jag någonsin är med om, med tre veckor kvar till beräknad förlossning, så gäller det att socialisera ordentligt under advent i stället.

Vi var fjorton personer, varav 3 stycken körde bil och två stycken väntar barn. Därför var valet enkelt - en alkoholfri glöggbuffé fick det bli. Det finns massa goda sorter på Systembolaget, jag rekommenderar särskilt äppleglögg.

På grund av graviditeterna så skippade vi helt ädelosten och hade i stället ost- och pepparkaksbollar med cheddar- och philadelfiafyllning, samt pumpernickel med parmesankräm (parmesanost blandad med philadelfia) med fikonmarkmelad på toppen. Det fanns också en laktosfri variant på den med soyaost och fikonmarmelad. Sedan massa pepparkakor, nötter och gästernas medhavda chokladaskar.

Linslus

2011-12-01T18:19:00.001+01:00

Vi delar kontor med ett antal andra arbetsplatser, bland annat Magasinet Neo och retorikbyrån Snacka Snyggt. Förra veckan fick jag därför veta att fantastiska Elaine och Gustav ska bli föräldrar, något som Elaine bloggar om i dag. Underbar liten bild på den lilla knytet.

I måndags var vi också på ultraljud, bilder som jag inte scannat in så de är inte så där superskarpa. Men sjukt häftigt hur väl man ser ansiktet. Den lilla tittade nämligen rakt in i kameran när korten tog. Linslus.

Det har hänt lite sedan den 11 augusti då de här bilderna togs.

I pappas natur

2011-11-23T15:01:00.001+01:00

En annan uppgift till SNB:s skribentskola var att skriva en ledartext som man antingen byggde upp som en saga, eller använde sig av en fabel för att få genom sin poäng. Sagt och gjort.

I PAPPAS NATUR

Enligt en undersökning presenterad i tidningen Metro (26 oktober 2011) har en överväldigande majoritet av svenskarna åsikter kring amning. Det skagöras, det menar 85 procent, men helst inte offentligt. Och mest konservativa är de yngre. Av 18-22-åringarnamenar tre av fyra att det finns olämpliga ställen att amma – och dit räknasrestauranger, barer och kollektivtrafiken. Det vill säga stora delar avoffentligheten. Det ses uppenbarligen som naturligt att amma, men intetillräckligt naturligt för att göra det bland folk. Ordförande i Amningshjälpenmenar, med all rätt, att det är en olycklig utveckling som gör att många mammorkänner att de måste välja mellan att delta i samhällslivet eller amma. Attsedan undersökningen är gjord av Philips – som gör bröstpumpar – som har ettstort intresse i att kvinnor inte ammar hur som helst är en annan sak. För hur änmammor gör kommer omgivningen att döma dem.

Det leder vidare till diskussionen om föräldraförsäkringen. Hur vi änvrider och vänder på det är väldigt många i Sverige beroende av de offentligasystemen kring föräldraskap. Och minst lika många har åsikter kring hurmänniskor delar upp föräldraledigheten. I början av 2009 föreslog en rad ledandemoderater att föräldraförsäkringen skulle kvoteras. Svenska Dagbladet samladein ett antal läsarkommentarer och slog där fast att även om majoriteten avläsarna var kritiska till förslaget så fanns det också en del som hylladekvoteringsförslaget. ”Främst verkar det handla om personer som själva upplevtföräldraledigheten som något väldigt positivt”. Behövs det verkligen lagstiftning till det? Var är de starka rösternaför att familjerna ska få hålla makten över föräldraledigheten, för att ävenpappor kan välja att ta det största ansvaret för barnet?

Föräldrapenningen är i dag automatiskt delad i två halvor. Det äralltså ett aktivt val från den ena föräldern att överlåta sina dagar till denandra föräldern. Det gör det svårt att skylla på att den andra föräldern intelåter dem vara en del av sina barns liv.

Länge har det, mer eller mindre seriöst, hävdats att det ligger mer ikvinnors natur att ta hand om barn, vilket indirekt betytt att män inte ärskapade att ta hand om barn. Kanske har det att göra med amningen, kanske nästautspel från Philips handlar om just att stärka männen i sin papparoll med enbröstpump i högsta hugg. Hursomhelst. Sommed det mesta annat finns det nu forskning som bevisar motsatsen kring männenssanna natur. Enligt en amerikansk studie minskar nämligen mäns hormonnivådramatiskt när de aktivt tog hand om sina barn.

Så här kommer ett tips till de pappor som också vill varahemma med sina barn, men som just nu lever i tron att det måste till entvingande lagstiftning för att deras kvinnor ska släppa in dem i den såkallande lilla världen. Eller som har enarbetsgivare som inte förstår varför de ska stanna hemma med barnen. Säg: "Jag rår inte för det. Att ta hand om barn ligger i min natur!"

Världens bästa... skitskola?

2011-11-22T18:52:00.001+01:00

När man ändå har tv-sminket på är det lika bra att passa på.
Fota magen med Mini-Cooper som nu är i vecka 32, and growing.

Anledningen till att jag har en sådant tjusig makeup är att jag just kommit tillbaka från SVT där jag spelat in det här programmet. Sänds 8 och 11 december i Kunskapskanalen.

Foto: Victor Fladvad

De senaste dagarna har det varit fullt upp med just skolfrågor. I fredags ordnade jag och Håkan Tribell, som är chef för Timbro idé, en konferens om hur man får en riktigt bra skola. ~~Inom kort kommer både en film och ett referat upp på timbro.se.~~
Nu finns en film och en sammanfattande rapport uppe på webben.

Här ovan ses jag, med mina moderatorskort, nationalekonomen Jonas Vlachos och Svenskt Näringslivs Anders Morin få de sista justeringarna av "Ljud-Hasse".

Vems (o)tur det är att lämna jobbet bestäms bäst i avtal

2011-11-21T11:18:00.001+01:00

(text till SNB:s skribentutbildning)

Häromveckan meddelade Svenskt Näringsliv och den fackligaförhandlingsorganisationen för privat sektor, PTK, att de vill förhandla omomställningsavtalet. En av de större frågorna som ska upp på diskussionsbordetär den så kallade ”sist in, först ut”- regeln.

I en intervju för E24 (2/11-11) säger PTK:s ordförande Cecilia Fahlberg attturordningsreglerna redan nu är överspelade, och att anställningstiden harliten betydelse när det kommer till nedskärningar på ett företag.

I teorin har hon helt rätt i det. Ett mindre företag kan undanta tvåmedarbetare från turordningen vid uppsägning. Dessutom är Lagen omanställningsskydd (LAS) dispositiv. Många delar av lagen kan ersättas med ettavtal mellan fack och arbetsgivare. Det betyder att man inte behöver följaturordningen "sist in - först ut" vid uppsägningar. Arbetsgivare ochfackförbund kan komma överens om en helt annan lista. Tanken med dendispositiva lagen är att turordningen ska bestämmas i förhandlingar mellanparterna, men utifrån ett lagfäst anställningsskydd som reglerar turordningenom parterna inte kommer överens. Misslyckas man att komma överens gäller alltsåanställningstiden.

Hur kan då LAS ständigt dyka upp som den besvärlige jokern i leken, somroten till allt ont? Tja, Svenskt Näringsliv själva gör sitt för att behålladen bilden. På arbetsgivarorganisationens webbplats har man en temaavdelning omatt reformera LAS. Där står det, svart på vitt, ”De så kalladeturordningsreglerna gör att företagen i dåliga tider måste säga upp de somanställts sist, vilket ofta leder till att företaget tappar viktig kompetens”.Vidare står det att LAS skapar inlåsningseffekter i och med att anställdatvekar att byta jobb av rädsla för att få en sämre turordningsplats, och attarbetsgivare är rädda att anställa. Det är väl inte så konstigt?! Okunskapen omvilka regler som gäller är vitt spridd, och Svenskt Näringsliv verkar inteanstränga sig för att upplysa om förhandlingsmöjligheterna.

Den klassiska svenska modellen, där arbetsmarknadens parter gjorde upp utanstatens inblandning, fungerade väldigt bra från början. Med tiden har modellenjusterats och lagstiftning har lagts till allt eftersom.. Anställningarpåbörjades och avslutades redan innan LAS, sakliga skäl krävdes för uppsägningoch kom inte parterna överens hänvisades man till en skiljdomsnämnd. De hadeinte allt för fulltecknat schema, det var bara ett gäng fall som landade därvarje år.

I boken Sist in först ut, skriven av Svante Nycander, slås ett slagför ett återgående till den tidigare modellen där turordning helt bestämsmellan parterna. Med tanke på de inlåsningseffekter och den rekryteringsrädslasom turordningsreglerna orsakar i dag av ren okunskap, trots dispositivlagstiftning, är det verkligen önskvärt att förhandlingarna mellan SvensktNäringsliv och PTK landar i samma slutsats.

Och regeringen? De gör sig bäst i att hålla sig borta. Låt oss inte glömmaatt LAS är ett minne från klåfingriga politiker.

Pantertanterna och ett bra land att bli gammal i

2011-11-10T11:11:00.001+01:00

Sett kommentarer fladdra förbi om att Timbro inte har någon PR-känsla på grund av inbjudningarna till seminarierna om "Kalmarsund- Sveriges Florida" som handlar om hur regioner framgångsrikt kan bli Floridariserade. Det vill säga ställen dit människor på ålderns höst vill flytta, där människor känner sig trygga och där deras behov uppfylls. Ställen där vi om vi gjorde ett svenskt Pantertanter skulle ta som givna som kuliss till serien om de gyllene åren. Och hur inte bara de äldre blir vinnare på detta, utan också de regioner som tar ett seriöst grepp på äldreomsorgen.

Det handlar ju om att motverka den typen av fruktansvärda missförhållanden som det har rapporteras om på sistone. Att äldre kan gå från att vara en kostnadsbelastning till en tillväxtsfaktor innebär automatiskt också ett värdighetstänk. För hur i hela friden kan man erbjuda en attraktiv miljö att åldras i om villkoren är vidriga? Nej, så fungerar det inte.

Har i dag läst några kloka artiklar på ämnet:

Widar Andersson skriver: Det finns få verklighetsförankrade skäl att tro att brister och skandaler skulle minska drastiskt om den ena eller andra ägarformen förbjöds. Statens ansvar är däremot att se till att dåliga - överbyråkratiserade, vinstmaximerande, inkompetenta - ägare motas i grinden.

... och Christoffer Järkeborn och Margareta B Kjellin skriver att Sverige ska vara ett bra land att bli gammal i. Alla ska kunna åldras med värdighet och kunna känna trygghet.

Vad gör vi den dag då Amelia behöver hemtjänst?

2011-11-08T14:09:00.004+01:00

Livet efter 70 år är inge’ kul ändå. Jag vill inte spenderapengar på det.

Jag fick höra det här citatet, som kommer från en högt uppsatt politiker i Europa, för någon vecka sedan och hoppade högt!Samma dag hade jag och min mamma, som fyller 75 år nästa år, börjat planeravilken resa vi skulle göra för att fira hennes födelsedag. Jag hade ocksåbörjat kolla på julklappar åt henne och det var en massa roliga saker som jagville spendera pengar på för min mammas skull. Och hon kommer att uppskattadet.

Men visst speglar citatet något. Vi är lite skraja för attbli äldre – och det är kanske inte så konstigt. Inte nog med att det verkarvara lite trist, med alla rapporter om vanvård och skenande konstnader kommeroron som ett brev på posten.

Men det går inte att låtsats som ingenting.Äldreomsorgsfrågan måste gå från bortglömd till prioriterad – och det nu! Detär för sent att börja arbetet den dagen då Amelia behöver hemtjänst.

För att speeda på arbetet lanserades förra veckan boken "När Amelia behöver hemtjänst", skriven av Edvard Unsgaard som har en bakgrund som journalist på Ekot och som pressekreterare åt Fredrik Reinfeldt. Bilden ovan är tagen från seminariet där förutom författaren Ebba Busch, kristdemokratiskt kommunalråd i Uppsala, och Amelia Adamo medverkade. Längst till vänster på bilden ser ni moderatorn, det vill säga jag.

Edvard har intervjuat kända debattörer som Amelia Adamo, Carl Jan Grankvist, Henning Mankell och Lill-Babs om hur framtidens äldreomsorg ska se ut och hur debatten kommer att låta den dagen "när Amelia behöver hemtjänst". Boken är en personlig analys ochredogörelse där en rad intressanta människor delar med sig av sina personligatankar. Baserat på bokens beräkningar visar Unsgaard att äldre är en ekonomisk resurs både för kommunerna och förnäringslivet – men för det behövs det en framsynt äldrepolitik. Det behövs svarpå frågorna om hur den demografiska utvecklingen med allt fler äldre skafinansieras, om hur de stigande förväntningarnas missnöje ska hanteras, och vemsom ska betala När Amelia behöverhemtjänst.

Valfritt välbefinnande - krönika till SNB:s skribentutbildning

2011-10-24T18:14:00.000+02:00

I augusti besökte jag Kaiser Permanente Medical Center i Washington DC. Kaiser Permanente är ett försäkringsbolag och en sjukhuskedja i ett, och har ett ansvar för 8.6 miljoner patienter. Man har lyckats effektivisera sjukvården och samtidigt skapat ett mervärde för patienterna. Man arbetar dessutom med utveckling av den förebyggande vården

Med andra ord kan man beskriva verksamheten så här: Kaiser Permanente har tydliga ekonomiska morötter att se till att patienterna håller sig krya. Bakgrunden till deras helhetssyn ligger inte bara i deras goda vilja, Eftersom KP också är ett försäkringsbolag där privatpersoner tecknar försäkringar, samtidigt som de av samma organisation behandlas vid sjukdom, tjänar de på att arbeta proaktivt med sina kunders livsstil. Vilket naturligtvis även patienterna gör. Just nu har KP en kampanj för att få människor att röra sig minst 30 minuter varje dag. Vid studiebesöket i DC berättar man att en anledning till inaktivitet är att människor inte känner sig trygga att promenera i sitt närområde. Därför har Kaiser satsat på att rent praktiskt bygga promenadstråk, trygga sådana med fungerande belysning,

Besöket i DC var väldigt inspirerande. Men faktum är att vi inte behöver vända oss allt för långt bort för att hitta liknande exempel på sjukvård som ser till helheten. I början av september öppnade Mitt Hjärta vårdcentral i Söderhamn. Hälsocentralen E-hälsan är strategiskt placerad vid köpcentret E-center, och hade redan vid öppnandet 1000 personer listade hos sig. Hjärtläkaren Eskil Hammarström beskriver på företagets hemsida hur han blir allt mer övertygad om den fysiska träningen betydelse. Företaget vill se till att patienterna är välinformerade, och att de inspireras till livsstilsförändringar. Och med start vid hälsocentralen börjar också Hälsostigen.

Tidigare har själva hjärtkliniken varit placerad i Bollnäs, men i och med öppnandet av E-hälsan flyttas även den till Söderhamn. Behovet ska vara större i Söderhamn, där det finns en ökad dödlighet i hjärt- och kärlsjukdomar. Och nu ska alltså Söderhamnsborna bli ordinerade motion och kunna sticka ut på en runda direkt vid vårdcentralsknuten.

I sak är det självfallet mycket bra om hjärt- och kärlsjukdomarna kan minska, och fysisk aktivitet tillsammans med minskad rökning och rätt mat är många gånger en mirakelmedicin för ett bättre liv. Samtidigt måste man fråga sig var gränsen går mellan förmyndaraktigt folkhälsotänk och människors fria val. I våras släppte Mattias Svensson ”Glädjedödarna – en bok om förmynderi” (Timbro, 2011) där han beskriver paternalism, förbud och allmänt klåfingeri ”för ditt eget bästa”. Han skriver om alla dessa människor som har en vision om sundhet och som inte tycker att folk duger. Hälsan ses ofta inte som vårt individuella ansvar – det är det för viktigt för. Vilket helt enkelt betyder att människors frihet inte är så viktig.

Många gånger är det lagstiftningsvägen man försöker att gå. I Danmark infördes nyligen en fettskatt vilket är en genväg för att visa att danska staten tycker att hälsan är viktig. Problemet med fetma är stort, men det betyder inte att staten ska vara en tvångströja. Att i stället försöka motivera barn till mer motion i skolan är ett långt mer gynnsamt sätt att arbeta proaktivt med hälsofrågor, och samtidigt låta individerna äga makten över den egna hälsan.

Och det gör kunderna till både Kaiser Permanente i USA och Mitt hjärta i Söderhamn. För är det någon som slår bakut och inte alls har lust att röra på sig mer så kan man faktiskt - i Sverige tack vare vårdvalet - byta vårdcentral eller försäkringsbolag. Förhoppningsvis motiveras många till att promenera de där 30 minuterna om dagen, men beslutet ligger helt i var och ens hand.

Vecka 28

2011-10-21T21:36:00.002+02:00

Upptäcker att min bloggfrekvens är pinsamt låg. Inte ett inlägg sedan september!
Tiden har rusat fram, två resor till England med olika konferenser har bland annat hunnits med. Och dessutom växer magen som den ska, bilden ovan är tagen i onsdags.

Makthavare.se bland de bästa på Almedalsbevakning

2011-09-29T09:15:00.001+02:00

I kväll anordnar Makthavare.se ett post-almedalenmingel tillsammans med K-Street Advisors. Bland annat kommer en färsk opinionsundersökning av Yougov presenteras, en undersökning där de som ordnat aktiviteter i Almedalen bland annat fått svara på vilket mediaföretag de tycker bevakade Almedalsveckan bäst. Och se där - Makthavare.se hamnar på fjärde plats tillsammans med Aftonbladet.
Som Jonas Morian skriver: otroligt hedrande för en ideellt arbetande redaktion!

//glad redaktör

Äldres valfrihet

2011-09-27T14:04:00.001+02:00

"Åh, vilken tur för forskarna att de inte jobbar för Timbro" kommenterade någon dagens DN debattare som handlar om problematiken för många äldre att välja äldreomsorg. En rolig detalj i det sammanhanget är att Mats Thorslund, som är en av de som skriver under artikeln, faktiskt har gjort saker för Timbro, i och med att han har gjort en av underlagsrapporterna till Borg-kommissionen.

Och i övrigt så kan jag inte annat än att hålla med artikelförfattarna, det behövs absolut förbättringar. För att kunna göra ett bra val, som brukare eller som anhörig, så krävs det naturligtvis bra information. Därför är det helt uppåt väggarna med beskrivningar som bland annat denna:

I Stockholm har utvecklingen gått långt. Den som där beviljats hemtjänst får en lista på mellan 70 och 102 utförare att välja mellan. Utan några varudeklarationer!

Man kan misstänka att det här är ett problem som hängt med sedan monopoltiden, det finns helt enkelt en stor ovana vid att tänka kring kvalitet när det handlar om välfärdsområdet. Stora fält av den offentliga sektorn har saknat kvalitetsindikatorer. Man har helt enkelt inte mätt kvalitet inom sin verksamhet – överhuvudtaget. Tankesättet har kanske hängt med vid införande av LOV, kvalitetsmätning har inte funnits på kartan överhuvudtaget, och därmed blir det också svårt att varudeklarera både privata och offentliga utförare. Och varudeklarationen måste naturligtvis vara lätt att förstå. Anders W Jonsson ger bland annat exempel från hur det fungerar i England där det finns enkla guider att luta sig mot. Mer sånt behövs!

Fler Årebilder

2011-09-26T16:06:00.000+02:00

På lördagsmorgonen kom Eiran upp till Åre för att lyssna på Annie Lööfs tal., partiledarsamtalet med Annie, Fredrik Reinfeldt, Göran Hägglund och Jan Björklund och gå på bankett. Men när stämman var slut hann vi med att ta kabinbanan upp till Åreskutan och vandra runt lite där. Bedövande vackert.

Vad gör Eva hela dagarna?

2011-09-26T15:58:00.002+02:00

När jag var liten var en av mina favoritböcker Richard Scarrys Vad gör folk hela dagarna? Tänker oundvikligen på den efter att ha blivit intervjuad om yrkesval och en vanlig arbetsdag på Sacos nya webbplats.

Grattis Annie!

2011-09-23T18:45:00.001+02:00

Jag på promenad runt Holiday Club i Åre.

I dag valdes Annie Lööf enhälligt till partiordförande för Centerpartiet. Annie, som jag lärde känna över en påse ostbågar i hennes och Fredrick Federleys hotellrum på Folk och Försvars konferens i Sälen 2007. Annie, vars soffa jag sovit på, som jag haft en massa spännande samtal med, och som hela tiden bara vuxit i mina ögon. Den Annie är nu ledare för ett av regeringspartierna och jag är så himla stolt och glad!

Åre

2011-09-22T16:08:00.002+02:00

Utsikt från hotellrummet

Sedan några timmar tillbaka befinner jag mig i Åre för att bevaka Centerpartiets stämma för Makthavare.se räkning - texter hittar ni här.

Välfärdsmyter

2011-09-22T08:53:00.002+02:00

I dag släpper jag och Håkan Tribell rapporten "Fem myter om valfrihet", med anledning av all debatt kring SNS-rapporten "Konkurrensens konsekvenser" som jag tidigare skrivit om. Vi skriver också på Newsmill om hur just SNS sprider myter om valfrihet. I går blev det känt att den tidigare forskningschefen, tillika ansvarig redaktör för Konkurrensens konsekvenser, Laura Hartman, lämnar sin post och istället går till Uppsala Universitet något som bland annat Dagens Arena skriver om. Vi kommenterar det i artikeln också:

Att den perspektivlösa lanseringen av SNS-rapporten lett till att SNS förlorat två medarbetare ter sig mot denna bakgrund inte så underligt. Det är knappast en fråga om forskningens frihet, som en del vill få det till, utan handlar om hur SNS hanterat lanseringen av rapporten. Varken forskning eller opinionsbildning äger rum i ett vacuum. Men såväl forskningen som debatten är välkommen.

Tankar om välfärdens framtid

2011-09-21T13:54:00.001+02:00

Ger privata försäkringargräddfiler i vården?

I rapporten ”Tankar om välfärdens framtid” besvarar statsvetaren Svend Dahl den frågan.Hans svar är nej – det största problemet med vården i dag är av helt annannatur än att 400 000 svenskar har valt att teckna privatasjukvårdsförsäkringar.

I debatten låter det som attdet stora problemet är att det finns privata sjukvårdsförsäkringar som gerpatienter rätt till en extra – medicinskt helt onödig – läkarundersökning. Mendet verkliga problemet är att sjuka MS-patienter tvingas byta landsting för attfå sina bromsmediciner, eftersom deras eget landsting vägrar betala,

Att frånstå sin plats hos detoffentliga gör inte köerna längre, tvärtom bidrar det till att bättra pålandstingets kostnadskalkyler. Först när kostnaderna sjunker kan landstingengarantera att alla får en likvärdig tillgång till vård. Så är det inte nu.

Rapporten beskriver hur det offentliga åtagandet bör definieras tydligareframöver, för att det breda förtroendet för välfärden ska upprätthållas. Ett tydligt definieratoffentligt åtagande i kombination med friheten att själv lägga till tjänsterskulle säkra legitimiteten för den gemensamma välfärden.

Läs rapporten
Läs min och Svend Dahls artikel på Dagens Samhälle.

Den orättvisa kvoteringen

2011-09-21T10:00:00.002+02:00

Så var det då dags för Sofia Arkelsten att sälla sig till kvoteringsivrargruppen. där hon bland annat har sällskap av Nyamko Sabuni.

Det är verkligen en trist nyhet. Kvotering är inte lösningen på vare sig jämställdhetens utmaningar eller företagens dito. Staten ska inte använda människor som instrument för att nå politiska mål.

Många gånger används vårt grannland Norge som ett exempel på det lyckade arbetet med fler kvinnor i styrelser. Och deras kvoteringsreform gjorde absolut att fler styrelser har fler kvinnor. Men mångfalden minskade genom att det är samma kvinnor som har fått fler uppdrag. Maktkoncentrationen har alltså ökat. Dessutom kommer de inkvoterade kvinnorna från en snävare socialgrupp än männen de ersatt. Effekter på det ena området leder alltså till oönskade effekter på andra områden.

Samtidigt som de inkvoterade norska kvinnorna har en högre utbildning än männen de ersatte saknar de erfarenhet från ledande positioner. För en viktig lärdom är att män inte blir styrelseledamöter för att de är män. Det krävs ofta stora uppoffringar för att nå toppen. De människor som blir styrelseledamöter har rätt utbildning, har varit företagare, gjort chefskarriär och har långa arbetsdagar. Det lösas inte med kvotering till styrelseposterna, utan snarare genom att fler kvinnor gör samma val som männen.

Om vi fortsätter att titta på de norska erfarenheterna visar dessutom forskning att de norska företagens värde sjönk i och med kvoteringslagen, eftersom de personer som kvoterades in hade lägre erfarenhet än de som kvoterades ut.

Alla människor har en rätt att bli behandlade lika, och bedömda utifrån samma principer. Det är förutsättningarna som är det viktiga, och inte utfallet. Att bli vald eller bortsorterad av en anledning som ligger utanför det du kan påverka - som till exempel ditt kön - är djupt orättvist och helt fel väg att gå.

"Inget är omöjligt"

2011-09-18T14:00:00.002+02:00

Till helgens opinionsskribentkurs fick vi i uppdrag att skriva en ledartext om antingen infrastruktur eller partiledarvalet i Centerpartiet. Jag valde det sistnämnda.

”Inget är omöjligt, en del saker tar bara lite längre tid”är centerpartisten Annie Lööfs motto. Kanske det snarare skulle vara "inget äromöjligt – och ibland behöver det inte ta så lång tid"? Framförallt skulle det kännas trösterikt för de av oss som saknar en ordentlig idédiskussion och ideologiskkompass inom Alliansen. Ingen kan anklaga Moderaterna för att sakna framgång.De senaste åren har partiet, tillsammans med övriga Alliansen, gjort det mångatrott varit omöjligt. De har blivit ett naturligt ledaralternativ, och lyckatsmed konststycket att på samma gång som man lockat nya väljare har man behållitmånga av de gamla.

Ett stort parti innehåller naturligt många strömningar, ochska vara tillåtande för en mångfald av idéer och tankar. Moderaterna är dock såduktiga på att vara de framgångsrika Nya Moderaterna att själen i partiet intetycks hänga med. Man förvaltar. Man gör det dock väl, till exempel genom AndersBorg som är en hästsvans att hålla ihanden när finanskrisen dundrar.

Men politik kan inte enbart bygga på förvaltande. Och det kan inte heller bygga på snitsigaslogans och slipade budskap från kommunikationskonsulter. Var finns idéernafjärran jobbskatteavdraget – som inte ens är en favoritidé längre? Var finnsideologin? Det är här de övriga allianspartierna spelar en sådan viktig roll.Eller borde spela det åtminstone. MenKristdemokraterna tappade bort sitt verklighetens folk-spår, Folkpartiet ärupptagna med skolan och kvoteringsutspel, och Centerpartiet har förlorat mycket av den lyskraft som omgärdade partietvid Alliansens bildande och valet 2006.

Fram till nu.

Den föreslagna partiledaren Annie Lööf har sedan hon varvice ordförande i Centerpartiets ungdomsförbund präglats av principfasta idéer,visioner för framtiden och ett sjujäkla driv. ”Inget är omöjligt, en del sakertar bara lite längre tid” är som sagt Lööfs motto. För någon som sitter iCenterpartiets partistyrelse, är vice gruppledare i riksdagsgruppen ochekonomisk-politisk talesperson för Centerpartiet är det inte omöjligt att blipartiledare och minister. För någon med stöd från 169 av 200 kommunkretsar, 23av 24 distrikt, 56 av 61 avdelningar och 143 av 194 enskilda nomineringar ärdet inte omöjligt att väcka en slumrande kraft i partiet. För någon somsamtidigt som övriga uppdrag slutför sin juristutbildning, och dessutom giftersig under partiledarstriden, är det inte en omöjlighet att vända Centerpartietsnedåtgående trend till en succéhistoria. Och inte på det där förvaltande ”vi ärbra på att leda landet”- sättet, eller med en klämkäck kommunikativ slogan, utansom välbehövliga ideologiska vakthundar som faktiskt minns att det är enborgerlig regering som leder landet och inte en PR-byrå.

Inget är omöjligt, en del saker tar bara lite längre tid. Närpartistämman i Åre väljer Annie Lööf visar både hon och partiet att inget äromöjligt, och att det inte alltid behöver ta så väldigt lång tid.

Lön för mödan

2011-09-14T16:13:00.002+02:00

I våras träffade jag den dåvarande brittiske ambassadören Andrew Mitchell. Mitchell berättade om en aktuell reform i Storbritannien, en reform som snabbt växte mitt intresse.

Min make Eiran, som är brittisk medborgare, arbetade tidigare som socialrådgivare på ett kommunalt kontor i Skottland. Jag har många gånger känt igen Sverige i hans beskrivning av det brittiska socialbidragssystemet. Socialbidraget minskar när arbetsinkomsten ökar, men det är först när arbetsinkomsten når en viss nivå som arbete faktiskt börjar att löna sig.

I Sverige har vi samma problem, men det är djupare. Det beror på att socialbidraget också täcker hyra och oregelbundna kostnader som till exempel tandläkarbesök, vilket gör att drivkraften att ta sig ur bidragsfällan och kunna stå på egna ben, med ett eget arbete, minskar. Varför ska man kämpa mot ett system, som inte belönar att man anstränger sig?

Detta är ett systemfel som hindrar människors utveckling. Även små steg in på arbetsmarknaden måste löna sig. I Storbritannien tar man nu tag i problemet. Ett aktuellt lagförslag, som kallas för den största förändringen inom det brittiska välfärdssystemet på 60 år, har som mål att få fler i arbete genom att se till att arbete alltid lönar sig, skydda de mest utsatta i samhället och vara rättvist både mot skattebetalare och mot personer som behöver bidrag. Men kan man lagstifta bort fattigdom?

Premiärminister David Cameron svarar ja på den frågan, och menar att arbete nu kommer att börja löna sig även för de fattigaste i vårt samhälle. Kanske är det dags för Fredrik Reinfeldt att tänka i samma banor för att utveckla den svenska arbetslinjen.

Jag bad Nima Sanandaji att undersöka reformen vidare, och i maj släppte vi rapporten Får fattiga lön för mödan?. Jag och Nima skrev också en artikel på SvD Opinion.

Då frågade jag mig om Sverige var redo att göra en sådan här viktig utveckling av arbetslinjen.
I dag är jag glad att säga att det verkar som om jag kan svara ja på den frågan. Regeringen vill ha en ny ordning till första halvan av 2013.

Hurra, säger jag!

UPPDATERAD: Ingen quickfix för skolan

2011-09-09T09:22:00.003+02:00

En hel del avSveriges 6- och 7-åringar har lektioner där läraren inte har en aning om hurdenne ska bemöta varje enskild elevs inlärning. Elevernas resultat är beroende av att lärarna behärskar olika undervisningsmetoder. Det här betyder också att det inte skulle ge några direkta effekter om lärarna blev statligt anställda igen - ett förstatligande är inte skolans quickfix.

Om detta skriver Lisa Rönnbäck, själv lärare och författare till rapporten "Förstatligande - ingen quickfix för skolan"

För att skolanska bli mer likvärdig, och med bättre resultat, krävs en nationell satsning påen kompetensutveckling i undervisningsmetodik. Och där finns det gott ominspiration att hämta. I framgångslandet Finland har lärarna för de lägre årskursernaen 5-årig utbildning med omfattande kurser i just undervisningsmetodik. Finlandhar en kommunalt styrd skola med mycket små skillnader mellan skolor iresultat.

UPPDATERAD
Jag och Lisa skriver en debattartikel på Newsmill.

(UPPDATERAD) Konkurrensens konsekvenser

2011-09-07T15:15:00.001+02:00

Dagens snackis har SNS stått för, med sin artikel och nya rapport Konkurrensens konsekvenser. Jag kommenterar det hela på Second Opinion.

Laura Hartman, som är forskningschef på SNS och författare till slutkapitlet, drar dessutom ett antal svepande slutsatser som inte stöds av några beräkningar eller forskningsresultat i antologins övriga kapitel, som var och ett är skrivet av olika forskare. Det gäller bl a påståendena om ökad segregering, att inga innovationer skett och att i princip ingen kvalitetsutveckling skett.

De övriga delarna innehåller en hel del spännande saker, och jag rekommenderar läsning.
Och egna slutsatser.

Läs Widar Anderssons artikel och Kent Perssons bloggpost.

UPPDATERAD 8 september
Naturligtvis finns det mycket mer att läsa än ovanstående länkar - efter att fått en ledsen smiley av Peter Andersson för min begränsade länkning ska jag förstås bättra mig. Omedelbart
Bland annat skriver den borgerliga majoriteten i landstinget om valfrihet och patientmakt, Omvård.se skriver här, Dagens Arena tycker till, Anders W Jonsson kommenterar, och Mats Gerdau skriver här.

Friskolornas betydelse

2011-08-29T14:03:00.002+02:00

Jag började första klass 1988. Samma år var det diskussioner i riksdagen mellan dåvarande skolminister Bengt Göransson (S) och riksdagsledamoten Ylva Annerstedt (FP) huruvida elever skulle få välja vilken kommunal skola de ville gå inom kommunen. För man fick ju inte välja överhuvudtaget, en elev blev tilldelad en skola och det var där man skulle gå.

1988 skulle ett barn gå i den skola som pekades ut. Det var inte alltid att den skolan var den bästa, eller mest lämpliga. Så var det till exempel för mig. Jag är uppvuxen i Söderhamn, vid vägen mot Bollnäs som beskrivs i den här rapporten. Bodde man där var man hänvisad till Rosenvallsskolan tre kilometer västerut. På sommaren hade det inte varit ett problem, då kan man enkelt cykla vägen. Men som bekant är sommarsäsongen kort. Med en mamma som arbetade i tätorten Söderhamn fem
kilometer österut, och som saknade bil, gick det inte att få ihop pusslet med att lämna mig på fritids innan skolan, komma till jobbet i tid och sedan hämta mig innan fritids stängde på kvällen. Skoltider, öppettider på fritids, bussar och arbete inom offentlig sektor var inte anpassade till varandra överhuvudtaget. Trots att det som bekant inte än på några år skulle gå att välja en annan kommunal skola inom kommunen, eller en friskola, så övertygade min tuffa mor de kommunala tjänstemännen
om att jag i stället skulle gå på Stentägtsskolan som var belägen bredvid hennes arbetsplats och dessutom alldeles bredvid min mormor som jag kunde vara hos efter skolan. På så sätt lades livspusslet på ett ypperligt sätt.

Några år senare blev valet verklighet för många fler barn. Friskolereformen som genomfördes för snart tjugo år sedan hade som mål att öka mångfalden genom att stärka konkurrensen i skolväsendet. Sammantaget har reformerna på nittiotalet lett till att fler elever och föräldrar i dag kan välja skola efter elevens behov och förutsättningar. Makten om att välja vilken skola som passade bäst, oavsett om det handlade om en geografisk princip, pedagogik eller något annat, går nu till de som faktiskt är mest lämpade att ta de besluten. I dag finns det också två friskolor i
Söderhamn: Hamnaskolan och Söderhamns Friskola. De kommunala politikerna är inte odelat glada över utvecklingen. Skolorna har dock funnits så pass kort tid att det är svårt att göra någon större utvärdering kring hur samarbetet mellan de kommunala skolorna och friskolorna ser ut.

Sådana utvärderingar kan man dock göra på andra mindre orter. Den nya rapporten Friskolor utanför tullarna tittar närmare på friskolornas betydelse runt om i landet, närmare bestämt i Bollnäs, Fagersta, Kalmar, Torsby och Älvkarleby. Många gånger diskuteras friskolor som ett storstadsfenomen, något som främst existerar inom tullarna. Den här rapporten visar vilken tillgång friskolorna är i olika städer. Friskolorna har till exempel i många fall tvingat kommunerna att mer noggrant analysera och redovisa
utbildningsverksamhetens ekonomi.

Rapporten är skriven av Mats Fält, som själv är uppvuxen i just Bollnäs. Mellan 1999-2009 var han kommunalråd med ansvar för skolan i Tyresö.

Min blinda kärlek

2011-08-20T13:35:00.001+02:00

Med all rätt kritiserar Sakine Madon Römosseskolan i dagens krönika. De misstankar som finns mot skolan, till exempel att flickor som har mens inte får vara med på undervisningen, är verkligen skrämmande.

Men bara för att det finns sjuka exempel betyder det inte att friskolor som sådana är fel. Jag blir själv omnämnd i artikeln som blind hemskoleförespråkare och därmed försvarare av att barn inte ska få lära sig om till exempel evolutionsteori, demokrati, jämställdhet och sexuell frihet. I Expressen-artikeln där jag försvarar rätten till hemskolning skriver jag om att alla barn bör ha rätt att lära sig (och det innefattar allt som det står i läroplanen att barn ska lära sig) och att familjerna representerar hela det politiska och religiösa, eller icke-religiösa, fältet. Hemskolade barn blir inte sociala freaks - de har ofta bättre skolresultat än andra barn, är tryggare i sig själva, mer kontaktsökande och i allmänhet aktivare medborgare.

Hemskolning är inte för alla. Men för en del barn och familjer är det den skolform som passar dem bäst. Det finns ingen anledning att måla upp skräckscenarier kring hur hemskolade barn lär sig och hur de beter sig. Därför tänker jag fortsätta försvara rätten till hemskolning

Health care in the U:S.

2011-08-19T17:44:00.000+02:00

Times Square by night

Höga hus

Solig promenad i Central Park

Shopping

Har nu kommit hem från en vecka i Washington DC och New York. Det har varit fantastiskt - på alla sätt. Har shoppat, både till mig och till Mini Cooper (som på ett diskret sätt uppmuntras till ett eventuellt framtida yrke genom bodyn ovan), ätit gott, promenerat massor, druckit Vanilla Lattes på Starbucks, och sedan: haft befäl över 18 personer på studieresa. Vi besökte bland annat Kaiser Permanente, vars sjukhus verkligen gav inspiration till hur ett sjukhus kan se ut, träffade tankesmedjor, läkare med mera. Riktigt lärorikt.

Kärnfamiljer och mammajobbighet

2011-08-10T15:35:00.000+02:00

I november förra året var bl a Anna (första till vänster) och jag (tredje från vänster) i Washington. Ja, det där lilla vita huset i bakgrunden är DET Vita huset.

Anna Svensson skriver en läsvärd artikel om feminism och kärnfamiljen, eller snarare problemet att så många fortfarande inte litar på att kvinnor kan göra sina val och ta ansvar för dem. Hanna Lager, på Feministbiblioteket, bloggar om artikeln här.

Jag skrev för några månader sedan om den tidsmässiga konflikten mellan karriär och familj. Vad jag inspireras mest av när det gäller både till exempel Ebba vin Sydow och Clara Lidström är hur de på ett fantastiskt sätt kombinerar de båda. Lidström skriver till exempel om "mammajobbig" här. Precis som Svensson skriver så ger det hopp till oss som både vill ha kakan och äta den.

Summer of 11

2011-08-06T18:49:00.000+02:00

Eiran på Birka

Så sakteliga börjar jag återvända till gamla banor, efter en fantastisk sommar. Jag inledde med några dagars Stockholmssemestrande, där vi bland annat besökte Birka. Därefter har vi besökt Skottland (med slott, whiskeytillverkning och Loch Ness) samt Shetland. Den senaste veckan har jag tillsammans med min mamma och syster rensat vinden i föräldrahemmet samt gjort södra Hälsingland.

Men allra mest spännande är ändå att detta kommer vara den sista sommaren då det bara är jag och Eiran. Sedan nedan hur jag ser ut just nu.


Jag framför slottet Eilean Donan

Tammie Nories på Shetland

Who knows who?

2011-07-08T14:28:00.002+02:00

Foto:Tobias Björkgren

Almedalsveckan är över för min del- den här gången. Jag hann med att besöka alldeles för få seminarier, de som jag antingen modererade eller debatterade tog upp en stor del av tiden. Det var bland annat spännande diskussioner på Skandias seminarium om tilläggsförsäkringar och minskad sjukfrånvaro, Vänsterpartiets debatt om riskkapital i välfärden och Högskolan på Gotland, SFS och SUHFs seminarium om framtidens utbildning som jag ägnade mig åt.

Däremellan hanns det med intressanta luncher och middagsmöten, en hel del mingel och bevakande av tal. Tillsammans med Laura Luna gjorde jag en grej kring politikerveckans alkoholfria alternativ, bland annat om Prime PR:s goda hallondricka som jag posar med här ovan.

Makthavare.se har också gjort en graf över vem som känner vem på Almedalsveckan. Det visar sig att jag är vän på Facebook med 10 % av Almedalsbesökarna, vilket också sätter mig i den absoluta mitten över vem som har mest kontakter under Almedalen.

Och nu? Fyra veckors semester! Det blir bland annat 18 dagar i Skottland.

Almedalen

2011-07-04T23:32:00.000+02:00

Några av mina Almedalsbravader kan man följa här.
Jag har också, tillsammans med Anders Eriksson, betygsatt både Miljöpartiet och Moderaternas tal.

Humanist - ja visst

2011-06-30T23:48:00.001+02:00

Det har varit enormt intressant att följa diskussionen som kom efter Svenskt Näringslivs kommande rapport där man föreslår att studiebidraget ska sänkas för utbildningar med osäker arbetsmarknad.

Jag är själv humanist. Tillhör gruppen som nämns som exempel på sådana som inte är lika samhällsnyttiga. Och visst talar jag av egen erfarenhet när jag säger att det inte kan vara mer fel. Humanistutbildningar av hög kvalitet behövs både nu och i framtiden. Den kompetens som förvärvas är viktig på en globaliserad arbetsmarknad där företagen behöver bli vassare och vassare på att attrahera de rätta talangerna. Varumärken behöver stärkas, och till det behövs det kreativt tänkande.

För att nämna ett exempel bland många. Per Svensson skriver en rad exempel på företag och fenomen som varit aktuella de senaste decennierna som alla bygger på konst och humaniora. Svenskt Näringsliv vill diskutera utbildningarnas kvalitet - och det är viktigt. Men att dra hela discipliner över en kam är inte vägen dit. För det första är kvalitetsproblem inte något exklusivt för humaniora, minns t ex problemen med civilekonomutbildningarna för något år sedan. För det andra så är det väldigt kortsiktigt att enbart titta till vilka utbildningar som ger jobb. Det är en viktig aspekt, absolut. Men inte den enda. Prognoser om arbetsmarknaden är just det - prognoser. Och en minst lika viktig aspekt är utbildningar som skapar jobb. Hur många blir entreprenörer? Studenter ska inte bara vara anställningsbara.

Med detta inte sagt att man inte ska diskutera studiemedlet, och dess uppbyggnad. Det både ska och bör man. Studiemedel betalas i dag ut för studier på komvux, folkhögskola, yrkeshögskola och på högskolenivå. Dessutom beviljas studiemedel för en del andra typer av utbildningar och för utbildningar utomlands.. I dag är reglerna kring att få studiemedel således väldigt frikostiga. Under 2010 räknade CSN med att betala ut cirka 24 miljarder kronor i studiemedel. Studiemedel ska göra det möjligt för alla att studera. Det ska bidra till ett högt deltagande i utbildning. Studiemedel har även ett utjämnande syfte och ska ge en god effekt på samhällsekonomin, skriver CSN på sin webbplats. Gör dagens system verkligen denna goda effekt? Är det rimligt att allting som i dag är studiemedelsberättigat är det? Hur kan man resonera kring detta och samtidigt ha ett bildningsideal? Och hur kan studiemedelssystemet reformeras i förhållande till avgifter?

Sist men inte minst. Vägarna från utbildning till arbetsliv är inte alltid spikraka. Och vad förbannat trist det vore om den var det, kan jag tycka. Om jag backar till mig själv och mina erfarenheter så tvekar jag inte en sekund när jag säger att jag har stor nytta av min utbildning från kultur & kommunikationsprogrammet med en påbyggnadsutbildning i museologi. Den röda tråden från studier till praktik på Moderna Museet, jobb som ABM-pedagog på Kulturhuset i Sundsvall, kommunikatör på en ungdomsorganisation till ordförande för Saco Studentråd och nu som ansvarig för Timbros välfärdsprogram är: utvecklande och förmedlande av budskap. Jag hade inte varit lika bra på det jag gör utan den kunskapen.

Jag är kär

2011-06-30T22:50:00.000+02:00

Jag har en alldeles särskild förkärlek för slott av antingen det engelska, skottska eller walesiska slaget (1: vem har inte det? 2: ja, jag vet att det är väldigt olika typer av slott. Men de har alla en stor attraktionskraft på mig). Och nu får jag bo på ett! Byggt på 1500-talet, säng med sänghimmel, långa korridorer med porträtt och en GIGANTISK park med små söta lamm.

På lördag ska jag tala på konferensen The big society and Europe. Innan det är det ett fullspäckat schema med intressanta talare, och - naturligtvis- mer njutning av Wiston House.

Snart dags för Almedalen - men först England

2011-06-28T15:25:00.000+02:00

Collage från några av de senaste årens Almedalsveckor

På söndag åker jag till Gotland för årets Almedalsvecka. Väl där kommer jag att skriva för Makthavare.se tillsammans med en massa briljanta människor, moderera en debatt som Skandia anordnar om om tilläggsförsäkringar behövs i sjukförsäkringen, debattera riskkapital hos Vänsterpartiet, framtiden för politiken för det civila samhället hos Forum för frivilligt socialt arbete, arenafebern i Stockholm och huruvida den ljusnande framtid är svår hos SFS, SUHF och Högskolan på Gotland.

Men, som om inte det vore nog, så kommer jag tillbringa torsdag till lördag i West Sussex där Wilton Park anordnar en konferens om the big society and Europe. Där ska jag tala om public service reform.

(Uppdaterad) Onsdagens globaliseringsfest

2011-06-17T11:37:00.001+02:00

Onsdagens omtalade globaliseringsfest blev en riktig succé. Ett drygt 100-tal personer kom vilket betydde att lokalen Manhattan på World Trade Center var fullsatt.

Ingången till festen, med uppblåsbara jordglobar/badbollar i taket.

Jag gör mig redo att vara kvällens värd.

Jag hälsar välkommen.

Panelen bestod av Lydiah Wålsten, Adam Cwejman och Annie Johansson, och leddes av mig.

Dessutom uppträdde stand-up-komikern Erik Hultkvist (se en tidigare show nedan):

och Lars Anders Johansson spelade.

Boken kan beställas här, eller på Bokus, eller på Adlibris.
Uppdaterad Här kan du se paneldebatten.

(Uppdaterad) I kväll lanseras antologin!

2011-06-15T14:04:00.001+02:00

Och apropå det så skriver jag på SVT Debatt. En av medförfattarna till boken, Annie Johansson, skriver på Newsmill om den globaliserade arbetsmarknaden. Det gör också Adam Cwejman och Maria Rankka bjuder på sitt kapitel på Stockholms handelskammares webbplats. Och Jacob Lundberg bloggar.

(Uppdaterad) Mångfald eller enfald?

2011-06-15T08:56:00.001+02:00

Mästerkocken David Gard förbereder lunchen

Panelen

I går lanserades boken Mångfald eller enfald - efter friskolereformen, som är ett gemensamt projekt Timbro har haft med Sektor3. I samband med lanseringen skrev jag och deras chef, Hanna Hallin, en debattartikel i Dagens Samhälle om hur vi behöver en bredare syn på friskolor.

Vi ordnade också ett seminarium, där författarna Magnus Nilsson och Ola Johansson presenterade sina respektive synpunkter. Därefter blev det paneldebatt med Gunvor Engström, ordförande för Friskolornas Riksförbund, och Birgitta Ljung, styrelseledamot i Idéburen skola. Det kan ses här.

Slutsålt!

2011-06-14T17:17:00.001+02:00

Mattias Svenssons bok "Glädjedödarna" har efter bara fyra veckor sålt slut, vilket är jättekul. Den finns dock fortfarande att köpa i ett gäng fysiska boklådor, så har du inte läst den ännu finns det fortfarande chans. Och ett omtryck är på gång.

Efter att ha gjort en sökning på om morgondagens bok "Globaliseringens triumf?" finns ute så upptäckte jag också att "Myten om det andra könet" också är slutsåld - både på Bokus, Bokia och Adlibris.Och den finns inte heller längre kvar i vårt eget lager. Så omtryck är på gång även här!

Och apropå globalisering. Läs gärna Adam Cwejmans artikel på Newsmill.

1 år

2011-06-07T08:30:00.000+02:00

Eiran

Helt otroligt, men det har redan gått ett år sedan jag och Eiran gifte oss. Ett alldeles underbart första år. Det firade vi genom en härlig långhelg på Eckerö. Åland.

Eckerö

Jag med den finska, åländska och svenska flaggan i bakgrunden.

Konservativ röst i Fas3-verksamhet?

2011-06-01T13:26:00.000+02:00

"Ledarskribenten"* Aron Lund skriver i dagens UNT:

Regeringens skolpolitik fick sig en rejäl bredsida i Expressen häromdagen (30/5), i en artikel av Eva Cooper, ”ansvarig för Timbros välfärdsprogram”. Timbro är som bekant flaggskeppet i den svenska näringslivslobbyns armada av sponsrade tyckare, tankesmedjor, förlag, frontgrupper, tidskrifter och enfrågerörelser. Under många år fungerade Timbro stundtals som ett slags Fas 3-program för libertarianer, men på senare tid har man utvecklat verksamheten till att också plocka in konservativa röster. Det börjar märkas.

Fyndigt värre. Men helt felaktigt förstås. Det finns gott om arbetsuppgifter på Timbro vilket borde vara det yttersta tecknet på att det inte är en Fas3-verksamhet. Under tiden vi arbetar på Timbro så söker vi inte arbete genom Arbetsförmedlingen.

Lund menar att jag är en konservativ röst i denna slags Fas3-verksamhet. Detta för att jag försvarar valfrihet och mångfald genom hemskolning. Jag kan nämna att till exempel liberalen Johan Norberg försvarat hemundervisning, Mårten Schultz likaså (som undrar var liberalerna finns i debatten om den individuella friheten inom ramen för familjen. Det kanske Lund kan svara på?), och Carl-Johan Rehbinder från Liberaldemokraterna alla diskuterat samma sak. Men de kanske alla också ägnar sig åt Fas3-verksamhet, och därmed är en del av ett stort slöseri med både människor och pengar?

* Eftersom Lund av någon anledning gjorde citattecken kring "ansvarig för Timbros välfärdsprogram" tänkte jag att det kanske var så han ville se titlar. Aron Lund. "Ledarskribent".

Den borgerliga skolpolitiken ger väldigt lite att välja på

2011-05-30T10:24:00.000+02:00

I dag har jag en helsida i Expressen angående rätten till hemundervisning. Förra söndagen hade Rapport ett inslag om hur hemskolning ska förbjudas helt och hållet. En familj som mer eller mindre flytt till Åland för att få möjlighet att fortsätta hemundervisa sina barn intervjuades, tillsammans med utbildningsminister Jan Björklund. "Alla barn i Sverige har rätt att få gå i skolan" sa Björklund och stänger därmed effektivt dörren till all typ av undervisning som inte passar honom helt och hållet. I andra länder har barn i stället rätt att lära sig. Rätt stor skillnad, eller hur?

Från artikeln:

Särskilt uppseendeväckande är att det är just borgerliga politiker som i dag hårdast driver kraven på en mer likriktad skola. Nästa år är det 20 år sedan friskolereformen genomfördes, en unik reform som öppnade för valfrihet och mångfald, oberoende av föräldrarnas ekonomi. I dag tycks reformens ideal ha fallit i glömska. Den borgerliga skolpolitiken under Jan Björklunds ledning förefaller allt mer gå ut på att vrida klockan tillbaka till tiden för mångfalden. Kvar finns till slut väldigt lite att välja mellan.

Livstids inlåsning

2011-05-25T11:49:00.000+02:00

Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson har erkänt att det ökande antalet förtidspensionerade ungdomar är en politisk katastrof. Det är en stort brist på jobb som personer med låg produktivitet kan söka. Generaldirektör Adriana Lender och överdirektör Stig Orustfjord från Försäkringskassan skriver i dag på Newsmill att deras mål är att under de närmaste fem åren tillsammans hjälpa minst 5000 - 7000 unga med funktionsnedsättning ut i arbetslivet. För detta krävs det att fler kliver fram och tar sitt ansvar. Man skriver:

... för att öka förutsättningarna för att fler unga med funktionsnedsättning ska få möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden krävs att många fler kliver fram och tar sitt ansvar för tidiga insatser för individen. Detta inkluderar inte minst oss själva inom Försäkringskassan, men också hälso- och sjukvården, Arbetsförmedlingen, kommuner och landsting liksom individen själv. Till glädjeämnena på det här området hör att näringslivet har tagit ledningen och anställer unga med funktionsnedsättning.

Det är för övrigt inte varje dag som jag håller med FK till fullo. Men jämför dagens Newsmillartikel från FK
med min och Nima Sanandajis artikel från januari i år.

Nog finns det likheter? Nimas rapport kan läsas här.

Dagens Samhälles nya debattsajt

2011-05-24T15:24:00.000+02:00

Nu har äntligen Dagens Samhälle Debatt öppnat, en sajt för allt viktigt mer eller mindre. Här ryms ekonomi, skola, sjukvård, demokrati, infrastruktur och miljö under ett och samma tak. Jag och Patrik Hesselius, välfärdsekonom på Skandia och ansvarig för Timbros skuggutredning, skriver där en debattartikel om att öka försäkringsmässigheten hos socialförsäkringarna.

Och jag MÅSTE skaffa mig nya pressbilder förresten. Måste.

Avtackning av Anna Ekström

2011-05-21T11:49:00.000+02:00

Vice ordförande Maria Ehlin Kolk, jag, tidigare styrelseledamot John Kåberg och tidigare ordförande Stina Hamberg
Foto: Lisa Gemmel

I går tackades Sacos avgående ordförande Anna Ekström av, på måndag börjar generaldirektörsjobbet på Skolverket. Det var en hejdundrande tillställning med både ministrar, ambassadörer, fackordförande med mera.

Jag representerade Timbro och skänkte därigenom pengar till basketlaget 08, tillsammans med ett ex av Glädjedödarna och anteckningsboken "Ideas I heard and liked". Men så var jag också med både Saco Studentråds alumners present vilket bland annat innehöll en bok med personliga hälsningar till Anna.

Jag har en lite svaghet för att rimma...

Akademikernas absolut främsta kvinna,

Ska nu skolans tuffa strider vinna.

Det är en ynnest att dig få lära känna,

Alltid inspirerad och med en vass penna.

Du är smart, tuff och en rättvis topp,

Skolans elever får nu efterlängtat hopp!

Class of 88

2011-05-19T14:28:00.001+02:00

Det här är jag, men 1987.

Skolan är ett sånt där område som alltid lyckas vara i fokus. Vi berörs naturligtvis av den, vi har gått i skolan själva, kanske har vi barn där och så vidare. Just nu har till exempel Aftonbladet tema Världens bästa skola?, tidningarna överöses med artiklar om skolkvalitet, skolval, vinster och betyg, Martin Borgs har just släppt filmen Fy fan vad vi är bra. På Timbro har vi ett gäng rapporter på gång, en tillsammans med Sektor3 till exempel. Det är helt enkelt kanske extra mycket skola nu.

Och det följs upp av många diskussioner i olika konstellationer om skolans historia och framtid. En sak förenar alltid: vi har alla egna erfarenheter som vi gärna delar med oss av. Det är favoritlärare och skräcklektioner som har format oss och som 10,20,30,40,50 år senare fortfarande sitter som färska i minnet.

I stället för att trötta ut alla människor som jag träffar med att berätta just min historia så tänker jag skriva ned den. Då har det åtminstone blivit sagt!

Jag började första klass 1988. Samma år var det diskussioner i riksdagen mellan dåvarande skolminister Bengt Göransson (S) och riksdagsledamoten Ylva Annerstedt (FP) huruvida elever skulle få välja vilken skola de ville gå inom kommunen. För man fick ju inte välja, en elev blev tilldelad en skola och det var där man skulle gå.

Om man inte hade världens tuffaste mamma förstås. Min tio år äldre storasyster var i färd att flytta hemifrån, så det var framförallt jag och min mamma som bodde i det stora huset fem kilometer väster om Söderhamn. Det fanns en skola tre kilometer bort dit jag var hänvisad. Men min mamma arbetade som sjuksköterska inne i stan, och eftersom hon inte hade någon bil så skulle det helt enkelt inte gå ihop med att lämna mig på fritids innan skolan, komma till jobbet i tid, och sedan hämta mig innan fritids stängde på kvällen. Fritids öppettider, bussar och jobb var inte alls anpassade till varandra. Inne i stan, bredvid sjukhuset där hon arbetade, fanns det dock en låg- och mellanstadieskola. Och dessutom mormor på andra sidan av den lilla skogen bredvid skolan. Jag vet inte riktigt hur hon övertalade dem, men jag är inte överraskad. Som min man sa för en tid sedan: "din mamma skulle kunna flytta ett berg om hon så ville". Då är ju kommunala tjänstemän en mindre utmaning.

Så jag gick i ett helt annan skola än vad jag hade sorterats in i. Och fick då också läsa på en helt annan högstadieskola än vad jag egentligen tillhörde.

Efter att sedan läst första året på, den enda, gymnasieskolan i kommunen var vi ett gäng som fick upp ögonen för Samhäll-mediaprogrammet i Gävle. Det var inte självklart att man fick byta gymnasieskola till en annan kommun. Framförallt eftersom vi var fem stycken från samma årskull som ville göra detta så var tveksamheten stor från ansvariga tjänstemän och skolfolk. Jag minns än i dag mötet med studierektorn som försökte övertala mig att inte byta skola eftersom "samhäll-ekonomisk är samma sak som samhäll-media".
Eller inte.

Men jag behövde inte fajtas länge. I samma veva blev min pappa pensionär, och eftersom han alltid hade varit förtjust i staden bestämde han sig för att flytta till Gävle. Och ta med mig. Därmed hade jag alltså familjeskäl att flytta. De andra fyra lyckades dock till slut också få byta skola och kommun.

Så var det på 80-talet. Och på 90-talet. Valfriheten har gjort att också de som inte har massor med pengar - eller en mamma som kan flytta berg - också kan få välja skola.

Globaliseringens triumf

2011-05-18T19:38:00.000+02:00

För några månader sedan såg jag en Facebook-kompis uppdatering som kommenterade att det var tio år sedan Göteborgskravallerna. Time flies och så vidare... Det borde uppmärksammas på något sätt, tänkte jag, och bollade lite tankar med mina kollegor, och förstås - det naturliga valet när det kommer till globaliseringsfrågor- Johan Norberg. Johan uppmärksammade mig på att det också var tio år sedan hans kioskvältare Till världskapitalismens försvar publicerades. Det var definitivt dags för en ny samling kring globaliseringsfrågorna. Andreas Bergh, Adam Cwejman, Fredrik Erixon, Stefan Fölster, Annie Johansson, Lars Leijonborg, Jacob Lundberg, Roland Poirier Martinsson, Maria Rankka och Lydiah Wålsten kontaktades och blev ombedda att skriva ett varsitt kapitel i en antologi som tar avstamp i Göteborgskravallerna för tio år sedan. Boken handlar bland annat om varför globaliseringskritikerna hade fel - men också varför det inte per definition betyder att vi andra vann. Och vad har globaliseringens för betydelse för arbetsmarknaden, utbildning, näringsliv i framtiden? Och väldigt mycket mer. Det är en riktigt bra bok - och det säger jag inte bara för att jag är dess redaktör!

Boka in lanseringen den 15 juni!

UPPDATERAD "Dinosaurier (skräcködlor) är en stor grupp utdöda reptiler som tillhör gruppen arkosaurier (härskarreptiler)".

2011-05-17T14:30:00.001+02:00

Den här T-rexen, från Toys R Us på Manhattan, är inte det närmaste jag varit en riktig dinosaurie. Jag har faktiskt hållit i en alldeles riktig T-rextand, när jag gjorde B-uppsatsarbete på Evolutionsmuseet i Uppsala.

För Wistrand och Sonesson försvarar huvudräknandet, där utfallet är det viktigaste, och menar att det inte är särskilt begåvat av mig att fokusera på förutsättningarna istället.”Hur ska Timbro mäta förutsättningarna för män och kvinnor att bli vd?” frågar sig skribenterna.

Ja, uppenbarligen så kan det vara ett problem att göra som vi gör i dag – med tanke på att till exempel fyra av fem professorer är män. Förutsättningarna för att bli professor, eller för att bli vd, kanske helt enkelt inte är likvärdiga för män och kvinnor? Men det finns också något förrädiskt i att tro att vi når perfektion först när antalet män och antalet kvinnor fördelar sig jämnt i ett samhälle.

Så skrev jag i min artikel på SvD Opinion förra veckan

Till det får jag som svar:

I Timbros värld har det emellertid ingen betydelse om parlament, näringsliv eller föräldraskap är enkönat. Vi häpnar över att Eva Cooper ifrågasätter den representativa demokratins ideal att spegla befolkningen när hon argumenterar mot värdet av jämn könsfördelning. Vi undrar om hon resonerar på samma sätt när det gäller etnisk tillhörighet.

Jag har lite svårt att se kopplingen däremellan. Förutsättningarna kan (och i väldigt många delar av världen är det ett faktum) vara väldigt olika för kvinnor och män. Att en jämn könsfördelning, en fokusering på utfallet, är samma sak som att förutsättningarna är likvärdiga är dock att göra det alldeles för lätt för sig. Lika förutsättningar kan ge olika resultat, likväl som att ett 50-50 sammanhang inte alls behöver betyda att förutsättningarna varit dem samma. Det är mycket svårare att mäta förutsättningar, och att rätta till orättvisor som finns på förutsättningsdelen. Det är där jag ser att vi har utmaningen framöver.

Men för en sådan åsikt blir man nästan dinosaurieförklarad.

Timbros antiintellektuella hållning skadar borgerligheten, inte minst genom av att spä på nidbilden av borgerligheten som omedveten, okunnig och omodern när det gäller jämställdhet.

När det gäller omoderna "50-talstimbro" har jag för övrigt skrivit mer om det här.

Kopplat till samma diskussion. Jag fick i dag frågan varför jag tror att de senaste tre ordförandena för Saco Studentråd varit kvinnor (samma sak gäller för övrigt för Sveriges Förenade Studentkårer, SFS, som precis valt sin fjärde kvinna i en rad UPPDATERAD Jag förhastade mig - naturligtvis ska det vara fjärde tjejen av de fem senaste ordförandena. Klas-Herman Lundgren var ordförande där i mitten.). Mitt svar, som jag fick fundera lite på, är att det de senaste åren framförallt varit tjejer som tagit för sig och som visat störst engagemang. Flera av de briljanta killar som varit aktiva har valt att hoppa av sina uppdrag i förtid, till exempel för utlandsstudier eller jobb. Sedan har det naturligtvis också varit en förebildseffekt. Frågeställaren kom från en organisation där de hade problem att få aktiva tjejer på ledande positioner, det var väldigt få som syntes och tog plats. Förebilderna har varit lätträknade. Detta trots att det fanns en gedigen "tjejbas" i organisationen. Det är en intressant diskussion. Vad tror ni att det beror på?

Veckan som kommer

2011-05-15T18:14:00.001+02:00

Den kommande veckans to-do-lista innehåller bland annat:

- visning av och diskussion om Martin Borgs nya dokumentär Fy fan vad vi är bra
- VIP-träff inför Framtidens kvinnliga ledare som kommer att presenteras på tisdag. Jag var ju med på 2008 års lista, vilket bland annat syntes i dagens Svenska Dagbladet - se ovan- där man hade ett litet collage från några av de senaste årens listor (jag hette Westerberg innan jag gifte mig).
- arrangera och moderera debatt om socialförsäkringen
- Avslutningsfest för Anna Ekström som lämnar Saco för att bli generaldirektör på Skolverket.
- Fortsatt arbete med den globaliseringsantologi som jag är redaktör för. Den kommer att lanseras den 15 juni, och vara hur bra som helst. Jag lovar!
- Sedan är det ett gäng rapporter som mina skribenter kommer ha färdiga under veckan som det ska arbetas med. Feedback, lanseringsplaner, korrektur och så vidare. De närmaste veckorna har jag fem stycken rätt omfattande rapporter som ska in, ska få förord och paketeras på bästa sätt.

Förhoppningsvis försvinner förkylningen helt och hållet också så att träningen kan återupptas. Så segt.

Glädjedödarna

2011-05-14T16:40:00.000+02:00

Foto: Victor Fladvad

I går kväll lanserades Mattias Svenssons bok Glädjedödarna med ett rave på en kyrkogård. Fast inte riktigt, det var förstås bara bredvid Skogskyrkogården - och ravet kom dessutom efter själva boklanseringseventet.

Hursomhelst, mycket folk kom det, både avgående och redan avgångna partiledare, journalister, olika sorts supertrendiga typer (det finns inget annat sätt att tolka det faktum att det var fyra besökare med Buffaloskor a la Spice Girls. Robyn ska enligt uppgift ha dammat av trenden förra året. Varför???!) med mera. Boken kommenterades av Elin Grelsson som höll med om mycket, men som varnade för att vi Timbromänniskor var lite för mycket av sköna typer som menar att allt löser sig, och av Victor Barth-Kron som bland annat nämnde eko- och folkhälsofascistiska Norra Djurgårdsstaden.

Själv hoppade jag in som drinkbiljettsutdelare. Det är onekligen en populär funktion på fester.

Den nya borgerligheten

2011-05-12T19:09:00.000+02:00

Foto från Wikipedia

I går var jag i väg på en heldag vid Engelsbergs bruk, där temat var "Den nya borgerligheten". Det är Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse som har en seminarieserie "Från järnbruk till hjärnkraft", i går var dock första gången som jag hade möjlighet att följa med. Bland annat talade Anders Edwardsson på temat Spara eller slösa? Budgetöverskottet - historisk vägvalsmöjlighet!, Johnny Munkhammar om Världens bästa välfärd - bara möjlig med borgerliga idéer och reformer, Malin Appelgren som på ett briljant sätt diskuterade Mindre stat, starkare samhälle och Adam Cwejman om Metapolitik: Den borgerliga identitetens problem.
Och det är bara ett axplock. En hel del saker att fundera vidare på. Jag lär återkomma till gårdagen.

Vill du bli min kollega?

2011-05-10T13:42:00.000+02:00

Just nu söker vi två personer till Timbro - en projektledare med ansvar för produktion och förlag
samt en webbansvarig.
Sök!

Snö och strand

2011-05-10T13:35:00.000+02:00

Tisdag 3 maj. Snö.

Lördag 7 maj. Häng på stranden.

På kontoret är det rätt kallt, så där att man enkelt glömmer bort att sommarvärmen kom tillbaka med full kraft. Men det har den ju som bekant gjort, and I love it. Förra veckan hade ju nästan humoristiska väderomslag. Kolla bara bilderna ovan, med tisdagens snö och vantar, och sedan lördagens solande vid Norrviken.

Replikerar på SvD Opinion

2011-05-09T11:55:00.001+02:00

I dag publicerades min replik på Jenny Sonesson och Birgitta Wistrands artikel som jag skrivit om tidigare.

"Den viktigaste politiska händelsen du inte har läst om"

2011-05-08T15:00:00.000+02:00

Det brittiska temat fortsätter, i dag genom Eiran som skriver en krönika på Makthavare.se om det skotska parlamentsvalet förra veckan. Texten finns också på engelska.

Låt Storbritannien visa vägen

2011-05-06T09:04:00.001+02:00

Jag och Nima Sanandaji skriver i dag på SvD Opinion.
Nimas nya rapport som visar hur den nya reformen i Storbritannien kan stå som inspiration till att faktiskt lagstifta bort fattigdomen kan du läsa här.

UPPDATERAD: Lyft blicken från hemmet

2011-05-06T08:50:00.003+02:00

Så här mörk är ändå inte min bild av gårdagens workshop. Även om det nu blir mycket prat om härskartekniker etc, så var det verkligen en väldigt givande kväll.

Gårdagens workshop inleddes med riktigt bra betraktelser från olika perspektiv, som Anna Ekström, Alice Teodorescu, Jenny Sonesson och Agnes Arpi delade med sig av. Sedan blev diskussionen verkligen både hög och låg. Maria Eriksson och Alice skriver båda om vad som hände.

Ju mer jag tänkte på det här i går desto mer cirkulerade funderingarna kring hur sjutton det är tänkt att man ska hinna göra precis det man vill, oavsett om det är att bli hemmafru eller rädda världen, om så mycket tid ägnas åt tjafs. Sonesson visade till exempel bilder och initierade diskussionen om hedersvåld och fattigdom runt om i världen, och diskussionen som följde handlade om hur länge min eller din man kan få föräldraledigt. Lyft blicken för tusan! En av männen som deltog sa efteråt att det är konstigt att se hur mycket tid kvinnor lägger på att bråka med varandra. Pinsamt.

Eller som Alice skriver: Man måste vara galen för att resa sig upp i ett rum där merparten på förhand avskyr en och säga så provocerande saker som att kvinnor måste ha rätt att få välja själva. Så långt har jämställdheten gått i Sverige i dag.

Men formatet var onekligen intressant, och diskussionen visade hur mycket det finns att göra. Men nästa gång jag arrangerar workshop kanske vi får börja med Elaine Bergqvist som kan snacka lite härskartekniker, så att den delen är avklarad och ingen behöver "lilla gumma" någon annan.

UPPDATERAD: Feministbiblioteket refererar från workshopen

En ny välfärdsindustri

2011-05-05T12:10:00.001+02:00

I går kväll var jag på Ljunggrens för att opponera på S-tankesmedjan Urban(s) rapport "En ny välfärdsindustri", tillsammans med Solnas oppositionsråd Johanna Graf och riksdagsledamoten Johan Löfstrand (båda socialdemokrater).

Rapporten inleds med att slå fast att Socialdemokraterna inte är ett parti som alla andra. Jag undrade naturligtvis om rapportförfattaren Magnus Sundberg i så fall menade att ALLA andra partier var precis likadana? Dessutom kunde alla få vara med och arbeta för Socialdemokraternas vision, vilket gjorde att jag också undrade vad man egentligen trodde om andra partier. Sundberg svarade sedan att han var glad att det kunde reta upp någon moderat, vilket fick mig att fråga vilken moderat han egentligen menade (Om du undrar hur jag röstade i senaste valet så kan du läsa det här)?

I övrigt så finns det en del godsaker i rapporten. Bland annat skriver Sundberg att S inte lyft fram välfärdsföretag - och personer aktiva inom dessa tillräckligt, att det finns en stor exportpotential som kan samlas under paraplyet "Svensk välfärd" med mera. Förhoppningen för tankesmedjan är att väcka debatt inom S. Grunden till rapporten kommer bland annat från de två senaste långtidsutredningarna, och eftersom Tvärdrags chefredaktör Daniel Suhonen var på plats kunde jag inte låta bli att säga att det nog inte skulle vara några problem. Det räcker med att instämma i en sak från långtidsutredningen (utmaningen kring den framtida finansieringen av välfärden) för att man ska få hela temanummer som handlar om en. Så det behöver de nog inte oroa sig över.
Det drog hem rätt många skrattsalvor.

Mer diskussion om Timbro och jämställdhet

2011-05-04T12:52:00.001+02:00

Från dagens Svenska dagbladet


Läs mer här

För övrigt är vi naturligtvis jättenöjda med att andra "borgare" vill debattera frågan. Jag och bland annat Jenny Sonesson och Alice Teodorescu ska alla diskutera jämställdhet i morgon till exempel. Utan en debatt hade ju det varit rätt.. platt?

Och samtidigt blir vi förstås hur förvånande som helst över att Aftonbladets ledarsida tycker att vi har fel.
Verkligen. Jätte. Förvånade.

Back to the 50's

2011-05-04T09:23:00.002+02:00

Typisk 50-talsbrud?

I helgen - lagom till Valborgsmässoafton som jag på traditionsenligt sätt firade i Uppsala - skrev folkpartisten Jenny Sonesson och moderaten Birgitta Wistrand på SvD Opinion om att Timbro, genom mig, backar till 50-talet i diskussion om jämställdhet.

Eftersom jag( naturligtvis) sätter tradition och familj först (först var det Valborg i Uppsala, och sedan ägnades söndagen åt min gammelmoster Mariannes 80-årsdag- en alldeles fantastisk journalist som haft en strålande karriär hela sitt liv) och därefter haft fullt upp med diverse olika bokprojekt, rapportlanseringar och debatter så har jag helt enkelt inte hunnit kommentera detta. En ordentlig replik kommer dock.

Fram till dess kan ni gärna fundera på varför det är en sådan förolämpning att "backa till 50-talet"? Ja, det fanns mycket som var galet i samhället, men politiken i sig kanske inte nödvändigtvis var problemet? Det handlade ofta snarare om felaktiga attityder. Det är, som bekant, inte säkert att politiken är lösningen på det man inte tycker fungerar rätt och riktigt.

Jag pratade med en kvinna som var ung just på 50-talet. Hon berättade följande historia:

- Stackars dig mamma som växte upp på 50 och 60 –talet. Inte undra på att Du är så knäpp. Då du var barn så var alla kvinnor hemmafruar och tvingade till att passa sina barn och passa upp på sin man ..
Dottern hade haft ” Jämställdhetsvecka” andra året på gymnasiet, vårterminen 2010.

Dotterns mormor, farmor, farmors mor , mormors mor var alla yrkesverksamma på 50-talet . Dessa kvinnor var långt ifrån ensamma – ungefär 50% av alla kvinnor i arbetsför ålder var yrkesverksamma . Idag dryga 70%

1960 rådde tillväxt, kommunalskatten var ca 15 % och totala skattetrycket strax under 25 %.Jag gick då i mellanstadiet i skolan på Stora Essingen , en ö med 3500 invånare och broförbindelser till Kungsholmen. På ön fanns minst ett 40 –tal småföretag , ungefär en fjärdedel ägdes och drevs av kvinnor. Många av mina kamraters mammor var hemma med sina barn under några år, om de hade råd. När de sedan gick tillbaka till sitt arbete var det aldrig något problem. Tillväxten var så stor, alla behövdes.

Men med en sådan låg skatt så kan det väl inte ha varit speciellt bra service för medborgarna. Eller?

På ön hade vi två läkare som gjorde hembesök, mitt i natten om så behövdes. Det fanns också en distriktssköterska som gjorde hembesök, så gjorde också diakonissan. BVC gjorde hembesök . Då liksom nu gratis vaccinering av barn och olika hälsokontroller. Kontrollerade gjorde också kvarterspolis Nilsson som även besökte skolan i sällskap med hunden Klang för att undervisa i cykelvett, trafikvett och annat vett. Om en förälder var sjuk kom en hemsamarit hem och tog hand om barnen, lagade mat och så vidare.

På ön fanns lekparker och parklek, lekskola förmiddag och eftermiddag, daghem för de barn vars föräldrar arbetade heltid eller eftermiddagshem – motsvarande fritidshem idag – där skolbarn till föräldrar som arbetade kunde vara, idrottsplats, ungdomsgård, ålderdomshem och förstås skola.

I skolan fick vi gratis skolböcker som man fick behålla. Fria skrivböcker, pennor, suddgummin, linjaler, passare liksom bläckpennor och bläck för välskrivning. Skolmaten var avgiftsfri ( med troligen lika ”äcklig” potatis som nu), skolsköterskan hade mottagning flera dagar i veckan, vi hade skolläkare och fri skoltandvård. Det fanns skolbibliotek samt bibliotek för allmänheten. För de barn som hade läs och skrivsvårigheter fanns det en läsklass där läraren var speciallärare. Skolan hade också en simbassäng med simundervisning, en skolträdgård där man odlade rädisor, blommor och annat, och så ingick det musikundervisning i blockflöjt och fiol.

Nej, jag vill inte backa tiden, det är omöjligt. Och historien ovan är från Stockholms innerstad, vilket förstås kan skilja sig ordentligt åt från andra delar av landet. Men det är fortfarande hennes historia, som hon minns det. Det är rätt spännande att tänka hur en tid som beskrivs på så sätt också kan användas som den mest museala tiden någonsin. När man säger att någon vill backa till 50-talet så menar man ju i princip att den personen är en dinosaurie.

Det är framförallt mitt uttalande om att framgång inte är smärtfri som gör att boken tycks vara författad på 50-talet, enligt debattörerna. Mycket intressant, eftersom det finns en hel del forskning på det området. Makt tar tid, och en undersökning från 2004 visar till exempel att både manliga och kvinnliga chefer har mycket tidskrävande arbeten. Vanligen arbetar cheferna cirka tio timmar per dag, och till detta kommer för männens del två timmar och för kvinnorna tre timmar ”arbetsrelaterade uppdrag och aktiviteter”. Samhällets belöningsstrukturer spelar också ofta en avgörande roll för om människor tycker att det är värt att göra de val som är nödvändiga för att närma sig maktpositioner. Företagsledare varnar i dag för svårigheter att rekrytera chefer - både kvinnor som män – på grund av att chefsarbete är för tidskrävande. I stället prioriterar man familjen. Det handlar naturligtvis inte om att någon är lat, utan att krävande arbeten ställer höga krav. Vissa är beredda att göra den prioriteringen, men inte alla. Bland annat handlar Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi, bok "Vägar till ökad jämställdhet i svenskt näringsliv" om den tidsmässiga och sociala konflikten mellan familj och karriär.

Nåväl. En ordentlig replik kommer som sagt.

Spektakulärt!

2011-04-29T14:36:00.000+02:00

De senaste dagarna har varit fyllda med spektakulära saker. Inte nog med att min rojalistiska ådra - eller romantiska, anglofilistiska eller alla tre - har fått sitt lystmäte genom William och Kates bröllop (klänningen! Vilken dröm!). Dessutom har SSU:s tidning Tvärdrag ägnat ett helt temanummer åt Borg-kommissionen. jag finns noggrant kartlagd som den sekreterare till gruppen jag var.

För övrigt skrivs det också en masteruppsats om Borg-kommissionen.

Mycket kan man säga, men onekligen gjorde vi något rätt när de som tycker att vi hade fel ägnar hela tidningar om det. Och konspirationen som man misstänker ligga bakom får förstås också sin beskärda del. Den här gången hoppade man över den gamla konspirationen om Prime PR, Timbro och Makthavare.se, vilket jag kommenterat här.

Den andra spektakulära saken att uppmärksamma är den artikel som får SvD:s Sanna Rayman att skriva att jakten på den bästa rubriken är över.
Timbro ordnar ravefest på kyrkogård.
Smaka på det.
Timbro ordnar ravefest på kyrkogård.

Skribentskolan

2011-04-21T13:47:00.000+02:00

Jag har blivit antagen till SNB:s skribentskola! Bland 101 sökande var vi tio stycken som utifrån våra texter och övriga meriter antogs. Jag har bara hört gott om utbildningen, som pågår under veckoslut samt avslutas med en veckas studieresa till Indien.

Riktigt roligt är också det faktum att min gamla Stureakademikollega, Fredrik Kärrholm, är antagen.

Födelsedag

2011-04-21T11:11:00.000+02:00

Om man är vän med mig på Facebook noterar man snart min förkärlek för att ta bilder på olika vackra blommor. De finns ju så många vackra! I dag, då det är min 30-årsdag (TRETTIO ÅR!), fick jag en fantastisk härlig bukett av mina kollegor, tillsammans med ett presentkort på Sturebadet. Och solen skiner. Och jag fick frukost på sängen av maken, och ikväll blir det stor after work tillsammans med vänner. Inte alls dumt det här med födelsedagar.

Workshop om jämställdhet

2011-04-18T16:33:00.000+02:00

Efter att boken Myten om det andra könet lanserades så började jag omedelbart fundera på vad man egentligen kan göra. Det är ingenting som jag skriver så värst mycket om i boken, den handlar mer om utgångspunkter för en fortsatt debatt. Hanna Lager kritiserade boken för det.

Behövs det alltid lagstiftning för att rätta till problem? Och om man inte tycker att lagstiftning är den bästa metoden men fortfarande ser problemen - hur ska man då lösa dem? Vilka är egentligen problemen och var kommer de ifrån? Kan man, och i så fall hur, arbeta mot begränsande könsroller? Allt detta var frågor som surrade runt i mitt huvud. Och jag är inte ensam. Bäst att göra någonting. Men hur? I dialog med Håkan Tribell, chef för Timbro Idé, kom vi fram till att vi borde testa ett workshopformat, och bjuda in några personer som tycker och tänker kring dessa frågor. Jag/vi behöver inte hålla med dem, men det är alla kloka personer som har ett och annat att säga. Anna Ekström, Agnes Arpi, Alice Teodorescu och Jenny Sonesson blev talarna. Publiken kommer dock också spela en stor roll.

Jag tror att det kan bli hur bra som helst.

Dagens Samhälle

2011-04-14T14:40:00.000+02:00

I Dagens Samhälle, som kommer som debattsajt i maj, skriver jag i dag om att vård, skola och omsorg inte drar kvinnor åt vänster. Här skriver jag om att kommunala och regionala kärnfrågor och kvinnors politiska intressen länge sammanfallit. De kvinnliga väljarna prioriterar vård, skola och omsorg högst på den politiska skalan, medan män sätter skatter och ekonomi i topp. Skillnaden i åsikter är i dag mycket större bland väljarna än de är bland politiker (vilket är en intressant historia i sig).

Men åsiktsskillnaderna hos väljarna utifrån kön säger i själva verket inte något om vad kvinnor och män röstar på. Kopplingen välfärd - offentlig verksamhet - vänster/socialdemokrati är inte så där självklar som man kanske kan tro.

En brist och en ursäkt

2011-04-11T15:29:00.001+02:00

I går mailade jag med Hanna Lager, som driver bloggen Feministbiblioteket, och berättade för henne att hennes inlägg fick mig att skämmas lite grann. Hon skrev något som var så uppenbart att jag faktiskt inte förstår hur jag kunde missa det själv. Naturligtvis borde jag haft med att en viktig utmaning för borgerligheten är att hur man egentligen ska göra när man inte vill lagstifta. Jag skriver om det i boken, men det finns inte med bland mina punkter. Det är en brist. Men som sagt - jag tycker att det är riktigt viktigt och redan innan jag mailade med Lager så hade jag inlett planeringen för att anordna ett seminarium/workshop om jämställdhet utan lagstiftning - hur gör man? Mer information kommer om det inom kort.

Vidare vill jag be Malin Lernfelt om ursäkt för att hon upplevde att jag härskarteknik-at henne. Det var klumpigt av mig att inte skriva VEM som hade skrivit den liberala ledartexten jag nämnde i min text på Newsmill. Helt onödigt från min sida, och dessutom omedvetet. Det är nästan det värsta. Ursäkta, som sagt.

Och debatten mellan Lernfelt och Alice Teodorescu fortsätter för övrigt, Teodorescu svarar här.

Timbrofeminism del 2

2011-04-11T09:57:00.001+02:00

I helgen hade jag en artikel på Newsmill angående diskussionerna om Myten om det andra könet. Boken recenseras också på Feministbiblioteket. Läs också Johanna Nylander som följer upp sitt tidigare inlägg.

Se människan

2011-04-06T22:10:00.002+02:00

Malin Lernfelt på Göteborgs-Posten skriver i dag om min bok, som hon tycker är intressant. Hon håller med om att det är viktigt med en borgerlig jämställdhetspolitik värd namnet, men tycker att det redan finns och ger EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) som exempel på en liberal kvinna som vägrar låta kön gå före individ.

Med tanke på att det hela tiden kommer exempel på att även sittande regering fastnar i utfallsfällan, där en ojämn fördelning mellan kvinnor och män inom vilket område som helst blir ett bevis på att världen är fullständigt uppfuckad, och därmed underkänner människors intressen och vilja håller jag fortfarande fast vid att jag knappast är nöjd.

Vidare underkänner Lernfelt Alice Teodorescu, och menar att hon är en dålig representant för borgerlig jämställdhet. Det stämmer inte överhuvudtaget. Teodorescu själv berättar varför.

Avslutningsvis, Anna Svensson kommer med två konkreta tips till högerfeminismen. Sjukt bra tips dessutom!

Debatt om Timbrofeminism

2011-04-06T14:39:00.001+02:00

De senaste dagarna har det blivit lite spinn i bloggvärlden kring min bok Myten om det andra könet.

Den blir först och främst brutalt sågad av Elin Grelsson. Hon undrar bland annat hur hon har hamnat i denna smörja. Svaret där är förstås enkelt: Grelsson är en smart person som jag gärna läser texter av. Citatet från henne, och diskussionen om "fina feministkillar", är inte ett huvudspår på boken utan mer en parantes för att visa på bredden av utmaningar och föreställningar. Diskussionen om det lämnas dock inte helt och hållet därhän utan avslutas med att föreställningen om att män skulle vara bättre talespersoner för feminismen för att de inte "själva vinner på det" är ungefär som att säga att de endast skulle vara infödda svenskar som kan diskutera integrationspolitik. Det är inte mina ord, utan kommer från Anna Svensson. Hon har också läst boken, och skriver om den här.

Svensson skriver bland annat att det jag beskriver är helt vanligt underordnande av det feminina – ett fenomen som borde vara så välkänt att tre blogginlägg räcker som exempel. Och det var precis det som var tanken.

Grelsson menar vidare i ett nytt inlägg att jag har en förlegad syn på feminism och feminister. På ett sätt fångar det upp mångfalden och komplexiteten. Hon menar att dagens feminister är cup-cakesbakande i 50-talsklänningar medan radikalfeministerna av gammalt snitt är marginaliserade. Jag tycker att till exempel att den många gånger kritiska hållningen av just cup-cakesbakande - eller varför inte de vilda diskussioner om sexköp som blommar upp med jämna mellanrum - visar att det bara är en sida av myntet.

Johanna Nylander skriver också om höger/vänster och tar bland annat upp högers misslyckande.

Den liberala kritiken mot den stora staten har skyfflats långt in i garderoben, och alternativen för trygghet har antingen varit den starka familjen eller den starka staten. I stället för att göra kvinnor fria från patriarkatet är allt för många fast i myndighetsgodtyckligheten. Redan som barn lärde flickor sig att auktoriteten staten var rättvis. Samhället, det var ju alla människor som bestämde tillsammans.

Jag håller helt och hållet med, och det är något som jag också berör i boken. Frigörelsen från männen ledde rakt in i staten.

Det är en debattbok, och därför är jag verkligen glad att det lett till precis just det. Många av de ämnen som jag tar upp skulle var och en för sig kunna fylla en hel bok. Men nu var syftet att stimulera diskussionen. Kanske får det bli en rad uppföljare i stället?

"De krigar om våra åsikter"

2011-03-31T13:27:00.000+02:00

Journalisten Cecilia Granestrand har i det senaste numret av Dagens Samhälle gjort en genomgång av "idéfabrikerna" dit bland annat Timbro räknas. Spetsigast - och därmed också i min mening roligast - är texterna om Arena och Timbro. Om Arena står det bland annat:

Han (Håkan A Bengtsson, min anm) beskriver Arena som "mindre agitatorisk" än Timbro, borgerlighetens viktigaste tankesmedja.
-Vi vill inte vara propagandistiska, utan en bred arena för idédiskussion.
När Arena gav sig in i debatten om välfärdens långsiktiga finansiering var bredden så stor att även Timbro inkluderades.

Mycket mycket underhållande.

Timbrodelen bygger bland annat på en intervju med mig och Timbros arbete mot slöseri med skattepengar, ett arbete som vi främst driver tillsammans med Skattebetalarnas förening inom ramen av SlösO. SKL:s vd Håkan Sörman kommenterar och välkomnar diskussioner.

Övriga idéfabriker är Fores och SNS.

Nu ska jag snacka snyggt.

2011-03-29T15:06:00.000+02:00

Har bytt bok med Elaine Bergqvist. Hennes är lite tjockare än min, men så är det också hennes tredje. Boken Snacka Snyggt kommer perfekt till pass inför den närmaste tidens debatter och föreläsningar som är inplanerade. Kul!

Är kvotering lösningen?

2011-03-29T15:00:00.000+02:00

Nej, säger jag i en artikel på Newsmill i dag.

Blomstrande tider

2011-03-28T20:25:00.000+02:00

Att släppa en bok så här i vårtid ger riktigt uppskattade tillskott på blomfronten. Med tanke på gårdagens snöfall spelar verkligen allt som ger vårkänsla roll.

I förra veckan intervjuades jag i min gamla hemtidning, Söderhamns Kuriren. Min chef frågade vad en hälsingering egentligen var. Svar finns här.

Analyserar Håkan Juholts tal

2011-03-26T12:07:00.001+01:00

Jag och Jonas Morian analyserar i dag på Makthavare.se Håkan Juholts tal utifrån våra respektive perspektiv. Bland annat skriver jag:

I den tydliga vänstersväng som socialdemokraterna tar i och med valet av Håkan Juholt tappas ett sunt ekonomiskt tänk. Juholt vill skapa tillväxt för hela landet – till det behövs något annat än endast tal om solidaritet. Det behövs företag och företagare.

Min text kan läsas här.

Rosa bok och rosa författare

2011-03-25T11:43:00.000+01:00

foto: Lydiah Wålsten

Foto: Tobias Holdstock

I går lanserades äntligen Myten om det andra könet med ett hejdundrande mingelparty på Debaser. I stället för att ha ett klassiskt seminarium fick Hannes Hervieu roasta boken, borgerligheten, jämställdhetspolitik och så vidare. Det gjorde han med bravur!

Därefter hade Timbro-bossen Markus Uvell en utfrågning av mig där jag bland annat fick svara på frågan om inte kvinnor vet sitt eget bästa. En film från både roast och utfrågning kommer komma inom kort.

Jag skriver även i dag i Svensk Tidskrift om att borgerligheten behöver ta initiativet i jämställdhetsfrågorna,

En hög med klipp

2011-03-23T10:56:00.000+01:00

Fick en hög med klipp från Svenska Nyhetsbyrån (SNB), med ledartexter från i går och i dag som alla handlar om min bok. Här finns bland annat Nya Kristinehamns-Posten, Arvika Nyheter, Karlskoga Tidning och Skaraborgs Allehanda.

Fler ledartexter om boken

2011-03-23T09:18:00.001+01:00

I dag är det ledaren i Alingsås Tidning som skriver om Myten om det andra könet. Bland annat står här:

VÄNSTERNS SÄTT att adoptera kvinnor kan liknas vid dess sätt att adoptera invandrare. Enligt den egna ideologin är både kvinnor och invandrare speciellt svaga grupper som kommer att vara beroende av staten. Därför ses det som självklart att dessa grupper ska rösta på partier som förespråkar en omfattande stat.
Teorin är så invand att den sällan ifrågasätts. Men den har inget stöd i statistiken, och kan inte förklara hur kvinnor verkligen röstar.

"Än lever myten,,,"

2011-03-22T11:33:00.001+01:00

Ledaren i Enköpings-Posten handlar i dag om min kommande bok Myten om det andra könet.
Där står bland annat

Eva Cooper är liberal journalist och har nyligen gett ut en bok med titeln Myten om det andra
könet på Timbro förlag. Hon söker just svaret på varför kvinnor ofta anges vara vänster.
Ett avgörande svar på frågan finner Cooper i att den röda sidan i politiken skickligt fört fram idén om att ett sådant samband finns, samtidigt som motsidan inte tyckt det varit
mödan värt att säga emot.

Hit går flyttlassen

2011-03-21T13:22:00.000+01:00

Dagens Samhälle (som numera inte finns på nätet) har studerat befolkningstillväxten i landet. Sedan 1960 har Sverige ökat med 26 procent. Ökningen är dock väldigt ojämn. Tyresö har ökat med (ofattbara) 614 procent, medan Åsele minskat med 59 procent. Storstadsområdena är de stora vinnarna i kampen om befolkning, men Halland är som län det som ökat mest av alla.

Bilden ovan visar mitt kära södra Norrland. Det ser... sådär ut. Ungefär som om det inte skulle finnas något vid mellan Uppsala och Umeå. Endast Östersund - som avviker genom att inte vara en norrländsk kuststad- klarar sig bra trots att länet halkat efter. Många av de tankar som finns med i boken Öppna Norrlandsfönstret kan nog vara värda att kika på ett varv till för dessa kommuner för att inte på riktigt försvinna från kartan.

Söndagspromenad

2011-03-20T12:42:00.000+01:00

Gulsippor

Videung

I helgen har min mamma och styvpappa varit på besök. Började söndagen med en härlig promenad i solen, med både gulsippefynd och videungsditon. I övrigt så kunde ni i går läsa en intervju med mig på Helagotland.se

Försörjningsplikt

2011-03-18T14:13:00.000+01:00

En bekant på Facebook lägger upp en länk till UNT:s artikel om att Uppsala kommun jagar fuskare på nätet. Artikeln kommenteras med "och hur många levde under existensminimum innan de fick för sig att 'fuska'?"

Det är den typ av kommentar som jag är van att se från politiska motståndare. Däremot kommenterade någon statusraden på ett sätt som fick mig att hicka till.

Många som "skenseparerar". Nähä? Undra på det när man som gift eller sambo blir försörjningpliktig, även om man studerar. Ändra reglerna så att de blir rimliga i stället.

Reglerna som menas kommer från äktenskapsbalken. Enligt den ska makarna, var och en efter sin förmåga, bidra till det underhåll som behövs för att deras gemensamma och personliga behov ska tillgodoses. I detta ingår vad som krävs i det gemensamma hushållet, mat, boende osv. I underhållet inbegrips även utgifter för personliga behov, t.ex. kläder, rekreation, studier mm. En make skall, om den andre maken inte klarar sin försörjning, skjuta till de pengar som behövs. Detta gäller även om makarna inte bor varaktigt tillsammans.

Ganska självfallet, eller hur? Till och med rimligt att den ena personen hjälper den andre. Min make, som studerar Svenska som andraspråk, har ingen inkomst överhuvudtaget. Naturligtvis är det då min roll att stötta honom. Självklart är det en tuffare situation när man är student än när man arbetar, men det är fortfarande helt och hållet rimligt med en försörjningsplikt.

Lyssna på varningarna

2011-03-17T19:02:00.001+01:00

I dag skriver jag på Newsmill om den framtida finansieringen av välfärden.

Mål

2011-03-16T09:41:00.001+01:00

Om några år ska den här listan på CDON innehålla flera titlar.

Kostymer och östtysk partiskola.

2011-03-11T13:44:00.001+01:00

Med väldigt jämna mellanrum (ungefär dagligen) så dyker det upp olika föreställningar om Timbro i insändare, artiklar eller liknande. Det är inte klokt vad mytomspunna vi är. Håkan Juholt, den föreslagna nye partiledare för sossarna, ägnade inför förra valet en hel artikel åt Timbro och Svenskt Näringsliv. Så här skrev han om Stureakademin:

Stureakademin kan - inte minst genom sitt hemlighetsmakeri - jämföras med den gamla östtyska partiskolan i Bad Doberan där svenska kommunister utbildades ända in på 1960-talet.

Det intressanta är att Stureakademin, då som nu, är väldigt öppen med sin verksamhet. Det är inte alls något hemlighetsmakeri av östtyskt snitt. Nej, deltagarlistan är inte öppen men det står fritt för folk att själva berätta om man studerat där eller inte. Jag är en av dem.

Såg också att Maria-Pia Boëtius skriver i ETC om hur:

Feministerna i Sverige är ständigt utsatta för kritik och ”debatt”. Från kostymer på Timbro ...[]

Den stora frågan här är ju vem som exakt är "kostymerna på Timbro". Ett uttryck som försöker pådyvla oss någon typ av gubbighet. Kanske var det så förr - men i dag så kan man knappast kalla Timbro för gubbiga vare sig det handlar om faktisk ålder eller åsikter. Bedöm själva.

Barometern

2011-03-10T12:46:00.001+01:00

Alice Teodorescu skriver i dagens Barometern om min debattartikel och kommande bok. Läs här.

UPPDATERAD "De röda kvinnorna är en myt"

2011-03-08T07:08:00.003+01:00

I dag är det den internationella kvinnodagen, vilket jag uppmärksammar genom en debattartikel på Brännpunkt i SvD. Detta angående min bok "Myten om det andra könet" som lanseras den 24 mars. Ser verkligen fram emot det.

Uppdaterad; Nu finns också inbjudan till lanseringsfesten ute.

SlösO i media

2011-03-04T15:23:00.001+01:00

Den här veckan har jag och Arvid Malm varit aktiva i lite olika medier. Bland annat skrev vi i dagens Enköpings-Posten om att arbetsmarknadsdepartementet skulle behöva en effektivitetscoach, och i går varnade vi för arenafeber i Corren.

Modebloggandets vara eller icke vara

2011-03-01T16:19:00.000+01:00

Med jämna mellanrum kritiserar Alex Schulman modebloggare. Nu har han gjort det igen, i gårdagens Aktuellt. För några dagar sedan skrev Cissi Wallin pricksäkert på SVT Debatt:

Först och främst – kan vi bara sluta kalla Kissie, Paow och deras likar för modebloggare. Vad tror ni verkliga modebloggare som Elin Kling, Karolina Skande, Agnes B, syrrorna Fahrman med flera känner inför det? Det är som att kalla mig för sportbloggare. Kissie, Paow och co är skandalbloggare. De fiskar ständigt efter att vi ska dra efter andan och tänka ”amen vafan”. De är ungefär som Robinson-Robban, om ni minns honom. En uppmärksamhetstörstande yngling som gjorde allt, precis allt för att bli omtalad. Gärna hatad. Men tillslut växte även han upp till en ansvarstagande vuxen. Det går alltid ett gäng sådana per generation.

Jag håller verkligen med. Modebloggande är något helt annat. Om det skrev jag på Newsmill för två år sedan (jag minns inte exakt vad som föranledde debatten den gången, var det möjligvis Alex Schulman då också?):

De påverkar i allra högsta grad en bransch som 2007 omsatte 73,4 miljarder kronor i Sverige. En viktig exportbransch och, som Moderådets VD Lotta Ahlvar påpekar i en intervju i E24, en bransch som skapar ett ansenligt antal arbetstillfällen inte bara inom butik utan även logistik, fotografi, annonsering med mera.

År efter år kommer Alex Schulman tillbaka till sin kritik om att modebloggarna inte ger honom någonting, och att det därmed har litet eller inget existensberättigande ("Det känns lite 2005" säger Emanuel Karlsten, vilket jag håller med om. Det beror förmodligen på att Schulman använt samma argument sedan dess). År efter år kommer jag att fortsätta fundera varför världen måste kretsa kring Alex Schulman.

Iskall

2011-02-28T15:48:00.001+01:00

"Aktuell Genusforskning konstaterar att buffliga maktmän har fått sällskap av lika iskalla kvinnor som står för en samhälls- och moralsyn som är helt iskall"

Kommentar till min och Nima Sanandajis artikel i Länstidningen Södertälje. Har genusforskningen först nu upptäckt Margaret Thatcher, eller vadå?

Nötknäckaren Maggie finns bland annat att beställa här

Myten om det andra könet

2011-02-27T16:16:00.001+01:00

Jag delar kontor med Snacka Snyggt-gänget, vilket innebär att jag med jämna mellanrum smittas av Elaine Bergqvists härliga energi. Både Bergqvist, Ebba von Sydow och Isabella Löwengrip är alla exempel på riktigt inspirerande människor fyllda med jävlar-anamma. Exempel som visar att man med hårt arbete och en skön approach kan göra det mesta man vill här i livet.

En sak som de tre också har gemensamt är att de har skrivit både en och flera böcker. Som den bokälskare jag alltid varit och fortfarande är tycker jag naturligtvis att det är ett riktigt succébevis.

Därför är det också med stolthet jag kan presentera framsidan på min bok som kommer om en månad: