Aldrig har december varit så efterlängtat.

Det ska sägas. Att inleda en höst med att först bli helt sänkt fysiskt i svininfluensa och därefter sänkt psykiskt då min pappa gick bort, det är ingen bra start. Vad som vanligtvis är en lite gråare och tristare tid på året med alldeles för få soltimmar blir ännu mer tung. Ja, självfallet lyser kärleken upp livet. Men grunden är kantstött.

Därför ser jag fram emot december som börjar i morgon. Det blir mer ljus överallt, det blir ledigt snart, det blir julafton med underbaraste syskonbarnen och det blir tio dagar i Skottland.

För en bra nedräkning, följ Timbros julkalender. Smygstart med första avsnittet:

Grattis Lisa!

Ett stort grattis till Lisa Gemmel som kommer att leda Saco Studentråd in i 10-talet, då hon i helgen valdes till ordförande för organisationen.

I och med denna kongress så har jag också slut på förtroendeuppdrag. Under det här året har jag ju lett idégruppen för arbetsmarknadsfrågor, och varit valberedningens sammankallande. Det känns märkligt och aningens trist.

Latteelitism

På onsdag släpps boken Far & flyg, som jag tidigare nämnt, och baserad på den granskning av alla de människor som vill begränsa resandet och rörligheten bland människor skriver Fredrik, Maria och Anders i dag om latteelitism och främlingsfientlighet på Newsmill.

Själv har jag tillsammans med Eiran bokat vår smekmånadsresa i juni, vi ska på en "extra resa" till Egypten som Maria Wetterstrand hade uttryckt det. Jag blir alldeles upprymd av tanken att äntligen få se pyramiderna och konungarnas dal!

Roll-up

Titta på den roll-upen som ställs upp på bilden. Där finns David Svenn, jag och Stina Hamberg porträtterade, de tre ordförande som Saco Studentråd haft under den gångna kongressperioden för Saco.

Hade ingen aning att jag var en posterflicka!

Inte ens valfrihet på pappret?

Som jag tidigare nämnt har jag i veckan varit i Gävle för seminarium om Hälsoval Gävleborg. Hälsingetidningars ledare skriver i dag om diskussionen och uppmanar landstinget att se över spelreglerna.

Coola och smarta

Nästa vecka släpps boken Far och flyg - hur resor förändrar världen skriven av bland annat min kollega Fredrik Johansson. En bokrelease är också på gång för min goda vän Magnus Andersson.

Och nu ska jag berätta en sak för er grabbar: jag är riktigt avis på er!

Släppa en bok- i min värld där biblioteket var en central plats under hela min uppväxt, där bokklubbens paket var månadens höjdpunkt och där känslan av en ny bok inte är i närheten av att konkurreras ut av läsplattan- är så jäkla coolt. Och dessutom är det bra böcker också.

Ni är alltså inte bara coola utan även smarta.

Jag ska också. En vacker dag. Jag ska också.

Dexter!

Så. Ponera att jag skulle bli mamma. Vad tror ni är oddsen för att min blogg skulle förvandlas till en mammablogg? Rätt stora misstänker jag själv. Nu ska jag inte bli mamma än på några år hade jag tänkt, men jag tänker ändå köra lite barntema i detta inlägg. Efter dagens seminarium om hälsoval Gävleborg tog jag nämligen en fika med Teresa och Dexter, och det har jag förevigat.

Teresa och jag lärde känna varandra 2002 när vi pluggade kulturpedagogik tillsammans. Sedan dess har vi haft mycket kul ihop, som t ex två härliga resor till Teneriffa med bara massa god mat och shopping. Teresa är nu hotelldirektör och bor i världens mysigaste hus med Per och Dexter.

Och här bekantar jag och Dexter oss med varandra. Svårt att säga vem som är gladast?

Kontakter, erfarenhet och ett gediget CV

Läser om Mats som sökt en himla massa jobb, och läser vidare i lite bloggar och hamnar till slut på en kommentar som lyder : Har man kontakter, erfarenhet eller ett gediget CV får man jobb - har man inte kan man dra åt helvete

Ett påstående som följs upp med, för att förstärka, att det är så landet ligger.

Lite som att det är bara att acceptera.

Ge upp liksom.

Har du inga kontakter, erfarenheter eller gediget CV så kan du lika gärna ge upp.

Ja, eller så får man väl ge sig den på att skaffa sig kontakter och erfarenheter och ett bättre CV? Det är ju alla saker som man faktiskt kan styra upp. Det är självklart att det inte är lätt att vara arbetslös. Min sambo flyttade till Sverige i början av juli. Den första månaden hade vi semester tillsammans, från mitten av augusti började han söka jobb och efter två månader så kunde han börja arbeta. De två månaderna var slitsamma, både för honom själv och för oss tillsammans. När den ene inte har någon inkomst what-so-ever blir det något snett i relationen. Det är tufft, något annat är det ingen som säger, och jag har nyss sett det på nära håll.

Men det går, och att tappa tron på att man kommer att skaffa sig ett jobb till slut är det farligaste man kan göra.

Var sjunde ungdom anser att de inte har ett socalt nätverk att använda sig av. Den nu två år gamla nyheten kom precis när jag skulle hålla föreläsning för en sisådär 2000 gymnasieungdomar totalt. Jag föreläste om att hitta jobb. Kontakter var förstås en av sakerna som togs upp, och att det inte behöver vara något som man är född med. Om man inte är en eremit så har man ett socialt nätverk. Det gäller att vårda det. Vssa personer får med sig från hemmet hur man gör för att använda sig av de visitkort man får, medan andra personer lär sig det under vägen. Det är verkligen inte en omöjlighet för någon.

Självklart är det bra om skola och högskola gör så mycket det bara går för att skapa plattformar för möten under vägen. Men det hänger också mycket på dig, på individen, att fånga de chanser du får.

Innebandytränaren, klasskamratens förälder, elevrådets ordförandes syster... alla bildar de ditt nätverk!

Hälsoval Gävleborg

På tisdag ska jag "hem" till Gävle över dagen (åren mellan 17-19 år och 21-23 är så pass viktiga att Gävle alltid kommer att kännas som hemma) för ett seminarium om Hälsoval Gävleborg.

Den 1 januari 2010 sjösätts Hälsoval Gävleborg. Är det företagen - med vinstintressen - som tar över makten över vården? Vad innebär vårdvalet för patienterna? Hur kommer den framtida sjukvården att se ut när politikernas inflytande minskar? Ökar patienternas makt i och med rätten att fritt välja vårdgivare inom närsjukvården i hela landet? Vad betyder det här för vårdentreprenören? Vilka framgångsfaktorer och avgörande överväganden kan identifieras i den politiska beslutsprocessen i sjösättandet av vårdvalet?

Tankesmedjan Timbro, som nyligen gav ut rapporten Vårdval Sverige med en analys av olika vårdvalsmodeller och dess utmaningar och möjligheter, anordnar tillsammans med Vårdföretagarna, arbetsgivar- och intresseorganisationen för vårdgivare som bedriver vård och omsorg i privat regi oavsett driftform, ett seminarium om vårdval i Gävle den 24 november. Medverkar gör bland annat Eva Westerberg, projektledare Timbro, Hans Dahlgren, näringspolitisk chef Vårdföretagarna, Anna Hammarström, Mitt Hjärta Bollnäs, oppositionsråd Patrik Stenvard (M) och Tommy Berger, landstingsråd (S). Seminariet avslutas med en paneldebatt där publiken självfallet får möjlighet att ställa frågor.

TID		Tisdagen den 24 november kl 11.00-13.00 (Lättare lunch serveras.)
PLATS		Stora Vall, Gävle
ANMÄLAN		Anmälan sker via e-post till erik.kjellin@almega.se senast den 20 november

En plats i himlen

För ett tag sedan debatterade jag modebloggar på Newsmill. Det gjorde även Alice Teodorescu. Alice har grundat nätverket Det finns en plats i himlen för kvinnor som hjälper varandra, ett uppstartande hon beskriver så här: Tänk om jag kan bidra till att underlätta karriären och därigenom även resten av tillvaron för, om så bara, en enda kvinna. Tänk om jag kan kratta manegen för morgondagens framstående kvinnor genom att bara göra det självklara? Så jag slutade fundera, och gjorde det.

Det är coolt och helt rätt tänkt. Och nu är jag också med i nätverket!

Parboende

Parboendegaranti, är det inte märkligt att det inte finns redan? Att man nekar par att fortsätta bo med varandra om bara den ena har biståndsbeslut om behov av stöd och vård? Jan Björklund och Barbro Westerholm skriver bra om detta i dagens DN, och ger bland annat exempel från Norrbotten

Anna-Lisa och Halvard i Piteå, som har varit gifta i 66 år, har fått en tvårummare på ett äldreboende i Piteå, eftersom Halvard har stora omvårdnadsbehov. Anna-Lisa berättar: ”Det är toppenbra, det går inte att få bättre. Vi har ju hjälp med allt och de kommer på nätterna och hjälper en och det är ju bara att trycka på larmet så har vi hjälp.”

I Gällivare däremot kan Albin och Gunborg inte längre bo tillsammans, eftersom Gunborg inte längre orkar ta hand om Albin i hemmet. ”Det är ju inte roligt att vara skilda. Han har ropat efter mig och jag sitter här hemma och gråter”, säger Gunborg i reportaget.

I ett arbete jag håller på med just nu har jag intervjuat en rad företagare inom äldreomsorgen. Det är hoppfullt att prata med dessa entreprenörer som har slagkraftiga ambitioner - som de också genomför- inom äldreomsorgen. Människor som ser människor oavsett ålder som individer, med olika intressen och behov. Ta t ex Kavat Vård där varje boende åtminstone en gång i veckan har individuella aktiviteter med sin kontaktperson. Heja!

Men i ett samtal så fick jag också höra något som jag inte kände till förrut, och det är att när du blir riktigt gammal så är det till slut bara ditt modersmål som finns kvar. Även om du hela ditt liv bott i ett annat land så kan du förlora förmågan att prata det språket, vilket tydligen är rätt vanligt också. Det betyder att på ålderns höst så kanske jag och Eiran behöver ha någon slags high-techmaskin mellan oss som översätter det jag säger på svenska till engelska, och det han säger på engelska till svenska. Typ jag älskar dig - I love you, I love you too- Jag älskar dig också.

För det här med den bristande parboendegarantin, den har något vi åtgärdat på ett eller annat sätt för länge sedan då. Det ska inte vara kommunens sak att avgöra när ett par ska få leva tillsammans eller inte.

Får jag lov att introducera...

... en ny stjärna i mitt liv? David Emin Nilsson är min systerson som föddes den 2 november. Vi har inte träffats ännu, men jag ser verkligen fram emot att lära känna honom. I dag "pratade" vi genom videosamtal och jag fick ett alldeles otroligt oemotståndligt litet leende av honom.

Ta bladet från munnen!

Nu vill jag ha er hjälp! Har ni exempel på kontroversiella frågor där media spelat en viktig roll i att forma den politiska agendan?

09-nätverket bjuder nämligen in till debatt där jag ska medverka om vem som ansvarar för att driva SRHR-frågor i EU. Är det media eller politikerna? Och vilka är egentligen media idag? Ger den nya tekniken andra än jättarna på mediehimlen möjlighet att påverka?
När det blåste bistra vindar i hbt-frågan i Litauen i höstas så höll ordförandelandet Sverige en nedtonad profil. Är det rätt strategi?

Medverkar gör förutom jag bland andra Nyamko Sabuni, jämställdhetsminister (fp), Hans Linde, riksdagsledamot (v), Nisha Besara, chefredaktör för Dagens Arena och PM Nilsson, VD och chefredaktör på Newsmill.

Thomas Bodström, minister i USA?

För några dagar sedan fyllde jag i en enkät där jag fick frågan hur ofta jag konsumerar nyheter. Maxalternativet var Nästan varje dag vilket onekligen var snålt tilltaget. Som kommentarerna på Facebook och Twitter löd: inte anpassat till RRS-läsare, eller mobilnyheter, eller politiska medianördar.

För alla oss som är just sådana politiska medianördar så är det förstås redan känt att Thomas Bodström efter valet tänker satsa på familjen genom att vara i USA under en period. Bästa kommentaren kring det kommer i från Katrin Kielos på Aftonbladets ledarsida. "Det ska gå att kombinera familj och karriär" säger Bodström och får av Mona Sahlin höra att han är given en roll nära henne. Skulle det, vilket jag förstås inte hoppas på, bli röd-grön seger 2010 så finns det alltså en risk att vi har en minister som bor utomlands under det första året. Globalisering i all ära, men rätt ofta krävs det att ministern är på plats i Sverige.
Vad säger egentligen Miljöpartiet om så pass täta flygresor hela vägen från USA?

Grattis Omvård.se!

Stort grattis till Pontus Österberg med flera som gör Sveriges bästa sajt enligt Internet World: Omvard.se . Förra veckan var ju jag i Härnösand med just Omvård.se och Vårdföretagarna, och mer sådana seminarier runt om i Sverige kommer det att bli.

Mingel med Neo

Bild från Paulinas Facebook

Den 1 november blev begåvade och chica Paulina Neuding chefredaktör på Magasinet Neo. För att fira lika häftiga Sofia Nerbrandts sista nummer var det i går fest på Riche. Riktigt lyckad en, med bra blandning av folk. Både de där man träffar minst en gång i veckan på något event, de som man inte träffat på ett tag och nya förmågor.

På bilden ovan har jag precis anlänt och sprang på VD Andreas Ericsson och Paulina på en gång. Och det förevigades.

Slutcoachat

Det är väldigt mycket diskussioner just nu kring coacherna hos arbetsförmedlingen - med all rätt. Floran av coacher är minst sagt varierad och alla ÄR verkligen inte lika bra. Så är det.

När arbetsförmedlingen gjordes om så renodlades också arbetsförmedlarnas uppdrag. Coacherna ska ha rollen peppande, sporrande och energigivande, lite som en fotbollscoach helt enkelt. Myndighetsutövningen, med en kontrollfunktion, ansvar för budget etcetera ligger kvar hos arbetsförmedlarna. Alla är inte helt nöjda med detta, den roliga delen av arbetet är ju enligt många att vara nära kunden, det som coacherna är tänkta att ägna sig åt alltså.

Men här i blir det också en märklig paradox. Kulturen på arbetsförmedlingen har varit att arbetsförmedlarna ska prägla samhället i stort. Därför har det räckt med en tvåårig gymnasieutbildning. Med den nya rollen, den mer renodlade myndighetsutövande rollen, så är det för mig självklart att det också kommer andra krav på arbetsförmedlarna. En högskoleutbildning i grunden för alla de 2000 nyrekryteringar av arbetsförmedlare som nu görs är ett rimligt krav. Men det tycker inte t ex VLT som menar att det blir orimliga trösklar. Alla ska kunna bli arbetsförmedlare?

Självfallet kan man inte läsa sig till allt. Om man ska dra den något långsökta liknelsen mellan arbetsförmedlare och journaliststudenter så har jag genom Twitterrapporter de senaste dagarna sett exempel på hur liten koppling utbildningarna gör till den digitala världen, och hur pass lite studenterna tar tag i det själva.
Men när jag går till en läkare så vill jag att läkaren ska ha en utbildning.
Om jag går till en arbetsförmedlare som ansvarar för kontakten med a-kassan och med andra myndigheter som för den arbetssökande förstås spelar jäkligt stor roll i vardagen så vill jag ha lite krav på den personen också. T ex 180 hp.

Smartness, rapphet och intelligens

Först läser jag min makthavare.se-kollega Andreas Henrikssons tweet till Sakine Madon
AHenriksson @Sakine i svensk politisk debatt premieras sällan smartness, rapphet och intelligens, bara tråkig hederlig trygghet a la middle-of-the road

och sedan ramlar jag på den socialdemokratiska bloggen In Your Faces mobilblogg med en bild från ett kommunfullmäktige(?) i går.

Och plötsligt kände jag att november liksom blev ännu gråare.
Värt att trycka på en extra gång är också att av de få unga politiker runt om i Sverige som valdes in efter valet 2006 kommer fyra av tio i höst att ha hoppat av. De har ersatts med någon som är i snitt 19 år äldre. Jag säger inte att de per automatik var smartare och rappare, men nog är det ett problem med bredden bland de förtroendevalda. Och partierna verkar inte fatta grejen.

Casanova

Det här måste ju vara den konstigaste vinkeln på länge. Den förvisso extremt klantiga vildhavrespridaren och casanovan Dominic raggar på Facebook och gör kvinnor gravida.

Och hur tänkte alla kvinnorna i detta? Använde de sig av säkra perioder allihopa?

Tjugo år sedan järnridåns fall

För tjugo år sedan - på dagen- fyllde inte bara min syster 18 år. Nej, dagen blev förstås historisk genom att Berlinmuren föll. Järnridån som bara för tjugo år sedan delade Tyskland och kraftigt begränsade friheten radikalt för de som råkade bo i den östra delen av landet. Människor som ville lämna den socialistiska diktaturen mördades. 985 människor dödades under flyktförsök från Östberlin till Västberlin. 238 sköts till döds vid muren, ytterligare 719 på andra platser längs gränsen mellan öst och väst. Den sista människan som mördades när han försökte lämna diktaturen var Chris Gueffroy som sköts ihjäl nio månader innan muren föll. Under samma period hyllade vissa ledande svenskar fortfarande landet.



I somras besökte jag Berlin, och ägnade då bland annat en dag att gå i Berlinmurens spår. Det är något som varmt rekommenderas, det blir en levande promenad som visar hur muren splittrade en stad och ett land. Om att nya murar fortfarande byggs skriver Maria Rankka, Fredrik Johansson och Anders Ydstedt i Sydsvenskan i dag.

Lycka

I gårdagens SvD-krönika av Anna Laestadius Larsson, redaktionschef på Amelia, stod dessa visdomsord att läsa, ord som ursprungligen kommer från hennes make. Läs och begrunda:

Det du fyller din tid med är också det du fyller ditt liv med. Om folk bara struntade i att vara så förbannat lyckade kanske de skulle ha tid att vara lyckliga.

Den ena handen vet vad den andra gör

Lite drygt hundra personer kom igår på debatten Vem byggde Sverige - staten eller kapitalet? vilket förstås är mer av en flirt med den kända låten med Blå Tåget och/eller Ebba Grön än en fråga som går att svara rakt upp och ned på. Anders Edwardsson och Stig-Björn Ljunggren var kluriga, smarta och underhållande, precis som jag hade väntat mig. Debatten filmades och går att se genom Bambuser nedan.

Vårdval Västernorrland

Foto: Gunnar Stattin

Tisdagen tillbringades i Härnösand, där jag, Erik Kjellin och Hans Dahlgren från Vårdföretagarna och Pontus Österberg från Omvård.se åkt för att arrangera seminarium om vårdvalet i Västernorrland. Först var det kortare presentationer där förutom vi arrangörer även den lokale läkaren Patrik Vreby och den politiska sekreteraren Per Wahlberg höll anföranden. Efter en snabb lunch blev det sedan paneldiskussion. Flera lokala medier var på plats, och som ledaren i Tidningen Ångermanland konstaterar så var inte tongångarna bland seminariedeltagarna alltid så positiva när vi kom in på politikernas roll :

Landstinget i Västernorrland är sent ute, slogs det fast.

Landstinget i Västernorrland har en märklig finansieringsmodell, konstaterades det.

Landstinget i Västernorrland uppmuntrar inte privata vårdföretag, förklarades det.

Diskussionen var helt klart på sin plats. Mötesplatserna mellan politiker och företagare i Västernorrland har varit begränsade, och suget var onekligen stort.

Världens bästa generation?

80-talisterna står återigen i fokus, denna gång på Newsmill. Jag har tidigare bloggat om Generation Y på arbetsmarknaden och Don't trust anyone under 30 bland annat. Men hursomhelst, i en text av den uppfriskande och coola Sofia Falk skriver en av flera (halvbittra) kommentatorer detta:

Dags att inse att varken du eller jag betyder nagot i det stora hela. Om tio ar sitter du dar i villan med barnen, hunden och sambon/partnern/mannen och undrar hur du hamnade dar. Precis som alla andra som i ungdomlig iver sag sig sjalva som varldsforandrare av stora matt.

Argh!
Tänk om t ex Dag Hammarskjöld tänkt så. Eller Raoul Wallenberg. Eller Martin Luther King. Folk kan visst förändra, och snacka om att världen skulle gå under om människor bara skulle lägga locket på sitt engagemang och tänka "nääää varför skulle jag?" och i stället bara sätta sig vid sidan av och titta på.
Vem vet i dag vem som är världsförändraren i morgon?