lördag 31 december 2011

Gott nytt år!


Årets sista dag får avslutas med några bilder från den senaste veckan. Den vita julaftonen firades bland annat med traditionsenlig julkonsert i Söderala kyrka. Snön smälte sedan bort, men julafton var i alla fall snörik.


Tomten kom till de snälla barnen.

Och Annandagen var fylld med bus, både de tre syskonbarnen och de tre kusinbarnen var på plats. Tjohej!


Kvällens nyårsfirande blir lugnt. Jag och Eiran har laddat upp med en massa goda drycker från det allt bättre alkoholfria sortimentet på Systembolaget och planerat en god meny. De senaste dagarna har den här höggravida kvinnan varit uppe till 23.30-tiden flera gånger, så prognosen ser ljus ut att jag kommer att orka vara vaken till tolvslaget.

Oavsett vad så kommer det inte vara samma typ av festlighet som förra året. Mindre snö, färre gäster och mindre champagne. Men firas ska det!


onsdag 21 december 2011

Vinterdröm

I dag är det sista arbetsdagen på en sisådär 130 dagar. Spännande och annorlunda känsla. Efter att ha sett Clara Lidströms fantastiska vinterbilder håller jag tummarna för att en jul i Hälsingland innebär:

Julen 2008

Julen 2009

måndag 19 december 2011

Årets julklapp: Omtanke


I helgen lämnades det in en stor kasse med böcker och kläder till Myrornas. Men naturligtvis var det inte möjligt att gå från butiken utan något nytt. Maken hittade en bok om Mount Everest och jag den här underbara tomten. Förutom att man alltid hittar fantastiskt fina saker i vintagebutiker så får människor hjälp både när man skänker gåvor och köper saker på Myrorna. Enligt Frälsningsarmén är för övrigt årets julklapp, i stället för en matkasse, omtanke. En annan smart variant på årets julklapp är Svenska Kyrkans matkasse.

Ytterligare en väg att hjälpa människor är faktiskt den här bloggposten. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

fredag 16 december 2011

Räddade mustaschen Juholt?

Niklas Svensson och Gudrun Schyman
Ett riktigt uppfriskande lunchseminarium i dag, apropå en färsk rapport där Roland Poirier Martinsson och Max Sohl Stjernberg har granskat ett antal politiska drev i den svenska moderna historien för att finna belägg för tanken att könet spelar en avgörande roll för utgången. Kommentarer från Niklas Svensson och Gudrun Schyman.

Den sistnämnda har verkligen lämnat ett hål efter sig i rikspolitiken. Schyman bidrar med retorisk elegans och snygga schvungar på ett sätt som är sällsynt i svensk politik. Ett rent nöje att se och lyssna på.

måndag 12 december 2011

Mackmyra whiskey - en frihetsfråga






I lördags besökte jag och Eiran whiskeydestilleriet utanför Gävle, då vi gjorde den så kallade Mackmyraresan.  Där fick vi lära oss om destilleriets historia, se när en en 30-literstunna (ja, den på bilden) fylldes med whiskey och sedan åka med den till skogslagret i Mackmyra whiskeyby. Det var verkligen hur intressant som helst, och på grund av all interaktivitet, och hur nära man kom tillverkningen, slår det nästan besöket på Tallisker destilleri i Skottland vi gjorde i somras.

Vad som blev extra tydligt på plats är hur bisarrt det är med förbudet mot gårdsförsäljning. Mackmyra ansöker varje år om att få tillstånd att sälja whiskey i sin butik. Men icke.
I dag ordnar man studiebesök och visningar av destilleriet. I anslutning har Mackmyra dessutom en souvenirbutik med bland annat kepsar och glas. Men om besökarna vill köpa med sig en flaska från Mackmyra så blir de hänvisade till Systembolaget.  

Per Ankersjö (C) förklarade i augusti varför han tycker att gårdsförsäljning ska tillåtas:

Gårdsförsäljning är ett sätt att utveckla turismen och upplevelsenäringen på landsbygden. Det är också ett sätt att utveckla dryckeskultur och bryggeritraditioner i samklang med övrig svensk gourmetindustri, vilket bland andra mat- och vinkännaren Carl Jan Granqvist och andra skrivit om i debatten tidigare. Gårdsförsäljningens inverkan på alkoholpolitiken är ytterst marginell, även om den för mig och många andra ändå har blivit en viktig symbol i egenskap av att vara en frihetsfråga.

Dubbelspelet om alkoholmonopolet som pågår bakom kulisserna blir också väldigt tydlig i dagens artikel av Mark Majzner från Antipodes Premium Wines.

Läs mer om regeringens splittring i frågan.

fredag 9 december 2011

Say YES

Jag tackade ja.

Ett ämne som det allt för ofta finns anledning att återkomma till är det här med kvinnor och nej-sägande. Det vill säga: det finns ett sammanhang, kanske en föreläsning, en debatt, en artikelserie. Projektledaren/researchen börjar med en lista med olika namn, med olika kön, och börjar höra sig för. Efter inte allt för lång tid har en hop med män tackat ja, men listan över de kompetenta kvinnor som fanns med börjar få slut på namn. De säger.. nej.
De är experter eller sjukt spännande på olika sätt, men tackar nej.

Sydsvenskan publicerar en lista med 100 kvinnor som kan snacka teknik, apropå att Sveriges Ingenjörer inte kunnat hitta en enda kvinnlig talare till det jubileumsseminarium som hålls i Malmö i dag med anledning av organisationens 150-firande.
"Men tyvärr hjälpte inte bidragen – Sveriges Ingenjörer valde bort kvinnorna på högtidsdagen!", skriver Thomas Frostberg, vilket förstås är anmärkningsvärt.

Men man kan förstås inte vara säker på att det var ett aktiv bortval från Sveriges Ingenjörer. Det kan snarare ses som sannolikt, tyvärr, att det har kommit nej, efter nej, efter nej. Eller som en vän kommenterar på Facebook:  Jag letade kvinnor via Rättviseförmedlingen till ett större teknikevent. Inte en av de som jag fick tips om som jag kontaktat vill ställa upp. Så det är inte bara att det finns kompetenta kvinnor - de ska ställa upp också.

Uppenbarligen har Rättviseförmedlingen mer jobb att göra med sin TackaJA-kampanj 


Avslutningsvis, Elaine Eksvärd skriver i dag att hon:
... tackade konsekvent ”JA!” till uppdrag som gjorde mig så rädd att jag kunde skita på mig, men det är så man klättrar – övervinn höjdskräcken när du avancerar.




torsdag 8 december 2011

Det var inte bättre förr

Min kompis Teresa har en ny blogg: Det var inte bättre förr. Bara inledningen gör att man bara måste älska henne

Hej alla gnällspikar, nu är det dags att tänka positivt och gilla läget. Vardagen må vara grå och emellanåt trist, men ibland får man ta sig i kragen och se till att saker förändras, till det bättre. Det gäller att tillvarata de ljuspunkter som gör tillvaron mer dräglig. För tänk vad man kan göra med humor, engagemang, kultur, mat & dryck, resor, en positiv inställning eller en spark i röven. Det här är således min blogg om mina små ljuspunkter.

Eftersnack

Foto: Utbildningsradion

I kväll kl 21:00 kan ni se mig diskutera programmet Världens bästa skitskola: Vinstmaskinerna i Eftersnack som sänds i Kunskapskanalen. Förutom jag medverkar Lars Stjernkvist (S) kommunalråd Norrköping,  Jonas Vlachos, nationalekonom och Gunilla Hammar Säfström, lärare. Programledare är Natanael Derwinger.

tisdag 6 december 2011

Konspiratoriskt

Konspirationsteorier är spännande. Framförallt om man själv räknas in i konspirationen. Då sitter man med allt fakta på hand, men kan gotta sig i att det tros både det ena och det andra.

En av de större konspirationsteorierna på senare år har byggt på ett hopkok av kända internetpionjärer, amerikanska republikanska politiker, amerikansk underrättelsetjänst, svenska prat-kampanjer med mera. Det finns många sätt att binda ihop dessa aktörer, och jag har inte ägnat tillräckligt mycket tid åt detta för att helt förstå vad teorin menar är målet med konspirationen. Men förmodligen världsherravälde.

Då kan det se ut så här:



Eller så kan man också beskriva det ungefär så här:

Jag är kompis på FB med någon som, liksom mig, har ett långt engagemang inom både Uppsala studentkår och den nationella studentrörelsen, samt andra människor med politiskt intresse som man stöter på här och där. Till exempel ministrar.

Och många amerikaner autoföljde, åtminstone i slutet av 2008 och i början av 2009, på Twitter. Klickade jag på dem, följde de automatiskt mig. Jag tror att Karl Rove kan ha varit typ den 20 personen som följde mig på Twitter, och jag gillade det. Jag har för mig att det var det samma med Barack Obama-kampanjen.

Vilken konspiration, alltså.



måndag 5 december 2011

Planering, planering, planering

Julpyntad mage, v. 35
Som ett julkort på posten så fylls ofta tidningarna i december av dels julstressartiklar, och dels konsumtionshetstyckare.

Jag förstår mig inte på vare sig det ena eller det andra.

Julen kommer samma tid varje år. Det är absolut ingen överraskning att i december smäller det. Det gör att det är ganska enkelt att vara planerad. Oftast är det julklapparna som ses som boven i dramat, både när det gäller julstressen och konsumtionshetsen. I år köpte jag den första julklappen i slutet av augusti, jag ramlade helt enkelt på något som verkligen skulle passa min syster. Det är mycket trevligare att ge bort saker som man verkligen känner passar personen i fråga. Det kan mycket väl tänkas att den känslan är svår att få om alla paket ska försöka inhandlas typ den 23 december. Vilket  förmodligen tar bort den härliga känslan av att få ge något som man gillar till någon man tycker om.

Konsumtionshetsen sen. Om man nu känner sig tvingad att köpa dyra julklappar som man inte har råd eller lust med så har man förmodligen andra issues än problem med julhandeln. Gör saker själv, fynda på second hand och låt bli att stressköpa saker i sista hand. De två senaste åren har jag haft turen att vara utomlands under hösten, och har då passat på att handla fina unika saker, mycket billigare än i Sverige, från Berlin, New York och London.

Alla har inte möjlighet till det. Men alla har möjlighet att genom en schysst plan slå världen med häpnad.

När andra ljuset brinner


Andra advent firades med en massa härliga vänner på besök. Eftersom jag misstänker att årets nyårsafton kommer vara bland de lugnaste jag någonsin är med om, med tre veckor kvar till beräknad förlossning, så gäller det att socialisera ordentligt under advent i stället.

Vi var fjorton personer, varav 3 stycken körde bil och två stycken väntar barn. Därför var valet enkelt - en alkoholfri glöggbuffé fick det bli. Det finns massa goda sorter på Systembolaget, jag rekommenderar särskilt äppleglögg.

På grund av graviditeterna så skippade vi helt ädelosten och hade i stället ost- och pepparkaksbollar med cheddar- och philadelfiafyllning, samt pumpernickel med parmesankräm (parmesanost blandad med philadelfia) med fikonmarkmelad på toppen. Det fanns också en laktosfri variant på den med soyaost och fikonmarmelad. Sedan massa pepparkakor, nötter och gästernas medhavda chokladaskar.



torsdag 1 december 2011

Linslus

Vi delar kontor med ett antal andra arbetsplatser, bland annat Magasinet Neo och retorikbyrån Snacka Snyggt. Förra veckan fick jag därför veta att fantastiska Elaine och Gustav ska bli föräldrar, något som Elaine bloggar om i dag. Underbar liten bild på den lilla knytet.



I måndags var vi också på ultraljud, bilder som jag inte scannat in så de är inte så där superskarpa. Men sjukt häftigt hur väl man ser ansiktet. Den lilla tittade nämligen rakt in i kameran när korten tog. Linslus.


Det har hänt lite sedan den 11 augusti då de här bilderna togs.

onsdag 23 november 2011

I pappas natur

En annan uppgift till SNB:s skribentskola var att skriva en ledartext som man antingen byggde upp som en saga, eller använde sig av en fabel för att få genom sin poäng. Sagt och gjort.

I PAPPAS NATUR

Enligt en undersökning presenterad i tidningen Metro (26 oktober 2011) har en överväldigande majoritet av svenskarna åsikter kring amning. Det ska göras, det menar 85 procent, men helst inte offentligt.  Och mest konservativa är de yngre. Av 18-22-åringarna menar tre av fyra att det finns olämpliga ställen att amma – och dit räknas restauranger, barer och kollektivtrafiken. Det vill säga stora delar av offentligheten. Det ses uppenbarligen som naturligt att amma, men inte tillräckligt naturligt för att göra det bland folk. Ordförande i Amningshjälpen menar, med all rätt, att det är en olycklig utveckling som gör att många mammor känner att de måste välja mellan att delta i samhällslivet eller amma. Att sedan undersökningen är gjord av Philips – som gör bröstpumpar – som har ett stort intresse i att kvinnor inte ammar hur som helst är en annan sak. För hur än mammor gör kommer omgivningen att döma dem.

Det leder vidare till diskussionen om föräldraförsäkringen. Hur vi än vrider och vänder på det är väldigt många i Sverige beroende av de offentliga systemen kring föräldraskap. Och minst lika många har åsikter kring hur människor delar upp föräldraledigheten.  I början av 2009 föreslog en rad ledande moderater att föräldraförsäkringen skulle kvoteras. Svenska Dagbladet samlade in ett antal läsarkommentarer och slog där fast att även om majoriteten av läsarna var kritiska till förslaget så fanns det också en del som hyllade kvoteringsförslaget. ”Främst verkar det handla om personer som själva upplevt föräldraledigheten som något väldigt positivt”.  Behövs det verkligen lagstiftning till det? Var är de starka rösterna för att familjerna ska få hålla makten över föräldraledigheten, för att även pappor kan välja att ta det största ansvaret för barnet?

Föräldrapenningen är i dag automatiskt delad i två halvor. Det är alltså ett aktivt val från den ena föräldern att överlåta sina dagar till den andra föräldern. Det gör det svårt att skylla på att den andra föräldern inte låter dem vara en del av sina barns liv.

Länge har det, mer eller mindre seriöst, hävdats att det ligger mer i kvinnors natur att ta hand om barn, vilket indirekt betytt att män inte är skapade att ta hand om barn. Kanske har det att göra med amningen, kanske nästa utspel från Philips handlar om just att stärka männen i sin papparoll med en bröstpump i högsta hugg. Hursomhelst.  Som med det mesta annat finns det nu forskning som bevisar motsatsen kring männens sanna natur. Enligt en amerikansk studie minskar nämligen mäns hormonnivå dramatiskt när de aktivt tog hand om sina barn.

Så här kommer ett tips till de pappor som också vill vara hemma med sina barn, men som just nu lever i tron att det måste till en tvingande lagstiftning för att deras kvinnor ska släppa in dem i den så kallande lilla världen.  Eller som har en arbetsgivare som inte förstår varför de ska stanna hemma med barnen. Säg: "Jag rår inte för det. Att ta hand om barn ligger i min natur!"

tisdag 22 november 2011

Världens bästa... skitskola?


När man ändå har tv-sminket på är det lika bra att passa på.
Fota magen med Mini-Cooper som nu är i vecka 32, and growing.

Anledningen till att jag har en sådant tjusig makeup är att jag just kommit tillbaka från SVT där jag spelat in det här programmet. Sänds 8 och 11 december i Kunskapskanalen.




Foto: Victor Fladvad
 De senaste dagarna har det varit fullt upp med just skolfrågor. I fredags ordnade jag och Håkan Tribell, som är chef för Timbro idé, en konferens om hur man får en riktigt bra skola. Inom kort kommer både en film och ett referat upp på timbro.se.  
Nu finns en film och en sammanfattande rapport uppe på webben.


Här ovan ses jag, med mina moderatorskort, nationalekonomen Jonas Vlachos och Svenskt Näringslivs Anders Morin få de sista justeringarna av "Ljud-Hasse".


måndag 21 november 2011

Vems (o)tur det är att lämna jobbet bestäms bäst i avtal



(text till SNB:s skribentutbildning)

Häromveckan meddelade Svenskt Näringsliv och den fackliga förhandlingsorganisationen för privat sektor, PTK, att de vill förhandla om omställningsavtalet. En av de större frågorna som ska upp på diskussionsbordet är den så kallade ”sist in, först ut”- regeln.

I en intervju för E24 (2/11-11) säger PTK:s ordförande Cecilia Fahlberg att turordningsreglerna redan nu är överspelade, och att anställningstiden har liten betydelse när det kommer till nedskärningar på ett företag.

I teorin har hon helt rätt i det.  Ett mindre företag kan undanta två medarbetare från turordningen vid uppsägning. Dessutom är Lagen om anställningsskydd (LAS) dispositiv. Många delar av lagen kan ersättas med ett avtal mellan fack och arbetsgivare. Det betyder att man inte behöver följa turordningen "sist in - först ut" vid uppsägningar. Arbetsgivare och fackförbund kan komma överens om en helt annan lista. Tanken med den dispositiva lagen är att turordningen ska bestämmas i förhandlingar mellan parterna, men utifrån ett lagfäst anställningsskydd som reglerar turordningen om parterna inte kommer överens. Misslyckas man att komma överens gäller alltså anställningstiden.

Hur kan då LAS ständigt dyka upp som den besvärlige jokern i leken, som roten till allt ont? Tja, Svenskt Näringsliv själva gör sitt för att behålla den bilden. På arbetsgivarorganisationens webbplats har man en temaavdelning om att reformera LAS. Där står det, svart på vitt, ”De så kallade turordningsreglerna gör att företagen i dåliga tider måste säga upp de som anställts sist, vilket ofta leder till att företaget tappar viktig kompetens”. Vidare står det att LAS skapar inlåsningseffekter i och med att anställda tvekar att byta jobb av rädsla för att få en sämre turordningsplats, och att arbetsgivare är rädda att anställa. Det är väl inte så konstigt?! Okunskapen om vilka regler som gäller är vitt spridd, och Svenskt Näringsliv verkar inte anstränga sig för att upplysa om förhandlingsmöjligheterna.

Den klassiska svenska modellen, där arbetsmarknadens parter gjorde upp utan statens inblandning, fungerade väldigt bra från början. Med tiden har modellen justerats och lagstiftning har lagts till allt eftersom.. Anställningar påbörjades och avslutades redan innan LAS, sakliga skäl krävdes för uppsägning och kom inte parterna överens hänvisades man till en skiljdomsnämnd. De hade inte allt för fulltecknat schema, det var bara ett gäng fall som landade där varje år. 

I boken Sist in först ut, skriven av Svante Nycander, slås ett slag för ett återgående till den tidigare modellen där turordning helt bestäms mellan parterna. Med tanke på de inlåsningseffekter och den rekryteringsrädsla som turordningsreglerna orsakar i dag av ren okunskap, trots dispositiv lagstiftning, är det verkligen önskvärt att förhandlingarna mellan Svenskt Näringsliv och PTK landar i samma slutsats. 

Och regeringen? De gör sig bäst i att hålla sig borta. Låt oss inte glömma att LAS är ett minne från klåfingriga politiker.

torsdag 10 november 2011

Pantertanterna och ett bra land att bli gammal i

Sett kommentarer fladdra förbi om att Timbro inte har någon PR-känsla på grund av inbjudningarna till seminarierna om "Kalmarsund- Sveriges Florida" som handlar om hur regioner framgångsrikt kan bli Floridariserade. Det vill säga ställen dit människor på ålderns höst vill flytta, där människor känner sig trygga och där deras behov uppfylls. Ställen där vi om vi gjorde ett svenskt Pantertanter skulle ta som givna som kuliss till serien om de gyllene åren. Och hur inte bara de äldre blir vinnare på detta, utan också de regioner som tar ett seriöst grepp på äldreomsorgen.

Det handlar ju om att motverka den typen av fruktansvärda missförhållanden som det har rapporteras om på sistone. Att äldre kan gå från att vara en kostnadsbelastning till en tillväxtsfaktor innebär automatiskt också ett värdighetstänk. För hur i hela friden kan man erbjuda en attraktiv miljö att åldras i om villkoren är vidriga? Nej, så fungerar det inte.

Har i dag läst några kloka artiklar på ämnet:

Widar Andersson skriver: Det finns få verklighetsförankrade skäl att tro att brister och skandaler skulle minska drastiskt om den ena eller andra ägarformen förbjöds. Statens ansvar är däremot att se till att dåliga - överbyråkratiserade, vinstmaximerande, inkompetenta - ägare motas i grinden.

... och Christoffer Järkeborn och Margareta B Kjellin skriver att  Sverige ska vara ett bra land att bli gammal i. Alla ska kunna åldras med värdighet och kunna känna trygghet.

tisdag 8 november 2011

Vad gör vi den dag då Amelia behöver hemtjänst?


Livet efter 70 år är inge’ kul ändå. Jag vill inte spendera pengar på det.
Jag fick höra det här citatet, som kommer från en högt uppsatt politiker i Europa, för någon vecka sedan och hoppade högt! Samma dag hade jag och min mamma, som fyller 75 år nästa år, börjat planera vilken resa vi skulle göra för att fira hennes födelsedag. Jag hade också börjat kolla på julklappar åt henne och det var en massa roliga saker som jag ville spendera pengar på för min mammas skull. Och hon kommer att uppskatta det.

Men visst speglar citatet något. Vi är lite skraja för att bli äldre – och det är kanske inte så konstigt. Inte nog med att det verkar vara lite trist, med alla rapporter om vanvård och skenande konstnader kommer oron som ett brev på posten.

Men det går inte att låtsats som ingenting. Äldreomsorgsfrågan måste gå från bortglömd till prioriterad – och det nu! Det är för sent att börja arbetet den dagen då Amelia behöver hemtjänst.

För att speeda på arbetet lanserades förra veckan boken "När Amelia behöver hemtjänst", skriven av Edvard Unsgaard som har en bakgrund som journalist på Ekot och som pressekreterare åt Fredrik Reinfeldt. Bilden ovan är tagen från seminariet där förutom författaren Ebba Busch, kristdemokratiskt kommunalråd i Uppsala, och Amelia Adamo medverkade. Längst till vänster på bilden ser ni moderatorn, det vill säga jag.

Edvard har intervjuat kända debattörer som Amelia Adamo, Carl Jan Grankvist, Henning Mankell och Lill-Babs om hur framtidens äldreomsorg ska se ut och hur debatten kommer att låta den dagen "när Amelia behöver hemtjänst". Boken är en personlig analys och redogörelse där en rad intressanta människor delar med sig av sina personliga tankar. Baserat på bokens beräkningar visar Unsgaard att äldre är en ekonomisk resurs både för kommunerna och för näringslivet – men för det behövs det en framsynt äldrepolitik. Det behövs svar på frågorna om hur den demografiska utvecklingen med allt fler äldre ska finansieras, om hur de stigande förväntningarnas missnöje ska hanteras, och vem som ska betala När Amelia behöver hemtjänst.



måndag 24 oktober 2011

Valfritt välbefinnande - krönika till SNB:s skribentutbildning


I augusti besökte jag Kaiser Permanente Medical Center i Washington DC. Kaiser Permanente är ett försäkringsbolag och en sjukhuskedja i ett, och har ett ansvar för 8.6 miljoner patienter. Man har lyckats effektivisera sjukvården och samtidigt skapat ett mervärde för patienterna. Man arbetar dessutom med utveckling av den förebyggande vården

Med andra ord kan man beskriva verksamheten så  här: Kaiser Permanente har tydliga ekonomiska morötter att se till att patienterna håller sig krya. Bakgrunden till deras helhetssyn ligger inte bara i deras goda vilja, Eftersom KP också är ett försäkringsbolag där privatpersoner tecknar försäkringar, samtidigt som de av samma organisation behandlas vid sjukdom, tjänar de på att arbeta proaktivt med sina kunders livsstil. Vilket naturligtvis även patienterna gör. Just nu har KP en kampanj för att få människor att röra sig minst 30 minuter varje dag. Vid studiebesöket i DC berättar man att en anledning till inaktivitet är att människor inte känner sig trygga att promenera i sitt närområde. Därför har Kaiser satsat på att rent praktiskt bygga promenadstråk, trygga sådana med fungerande belysning, 

Besöket i DC var väldigt inspirerande. Men faktum är att vi inte behöver vända oss allt för långt bort för att hitta liknande exempel på sjukvård som ser till helheten. I början av september öppnade Mitt Hjärta vårdcentral i Söderhamn. Hälsocentralen E-hälsan är strategiskt placerad vid köpcentret E-center, och hade redan vid öppnandet 1000 personer listade hos sig. Hjärtläkaren Eskil Hammarström beskriver på företagets hemsida hur han blir allt mer övertygad om den fysiska träningen betydelse. Företaget vill se till att patienterna är välinformerade, och att de inspireras till livsstilsförändringar. Och med start vid hälsocentralen börjar också Hälsostigen.

Tidigare har själva hjärtkliniken varit placerad i Bollnäs, men i och med öppnandet av E-hälsan flyttas även den till Söderhamn. Behovet ska vara större i Söderhamn, där det finns en ökad dödlighet i hjärt- och kärlsjukdomar. Och nu ska alltså Söderhamnsborna bli ordinerade motion och kunna sticka ut på en runda direkt vid vårdcentralsknuten. 

I sak är det självfallet mycket bra om hjärt- och kärlsjukdomarna kan minska, och fysisk aktivitet tillsammans med minskad rökning och rätt mat är många gånger en mirakelmedicin för ett bättre liv. Samtidigt måste man fråga sig var gränsen går mellan förmyndaraktigt folkhälsotänk och människors fria val. I våras släppte Mattias Svensson ”Glädjedödarna – en bok om förmynderi” (Timbro, 2011) där han beskriver paternalism, förbud och allmänt klåfingeri ”för ditt eget bästa”. Han skriver om alla dessa människor som har en vision om sundhet och som inte tycker att folk duger. Hälsan ses ofta inte som vårt individuella ansvar – det är det för viktigt för. Vilket helt enkelt betyder att människors frihet inte är så viktig.

Många gånger är det lagstiftningsvägen man försöker att gå. I Danmark infördes nyligen en fettskatt vilket är en genväg för att visa att danska staten tycker att hälsan är viktig. Problemet med fetma är stort, men det betyder inte att staten ska vara en tvångströja. Att i stället försöka motivera barn till mer motion i skolan är ett långt mer gynnsamt sätt att arbeta proaktivt med hälsofrågor, och samtidigt låta individerna äga makten över den egna hälsan.

Och det gör kunderna till både Kaiser Permanente i USA och Mitt hjärta i Söderhamn. För är det någon som slår bakut och inte alls har lust att röra på sig mer så kan man faktiskt - i Sverige tack vare vårdvalet - byta vårdcentral eller försäkringsbolag. Förhoppningsvis motiveras många till att promenera de där 30 minuterna om dagen, men beslutet ligger helt i var och ens hand.

fredag 21 oktober 2011

Vecka 28

Upptäcker att min bloggfrekvens är pinsamt låg. Inte ett inlägg sedan september!
Tiden har rusat fram, två resor till England med olika konferenser har bland annat hunnits med. Och dessutom växer magen som den ska, bilden ovan är tagen i onsdags.


torsdag 29 september 2011

Makthavare.se bland de bästa på Almedalsbevakning



I kväll anordnar Makthavare.se ett post-almedalenmingel tillsammans med K-Street Advisors. Bland annat kommer en färsk opinionsundersökning av Yougov presenteras, en undersökning där de som ordnat aktiviteter i Almedalen bland annat fått svara på vilket mediaföretag de tycker bevakade Almedalsveckan bäst. Och se där - Makthavare.se hamnar på fjärde plats tillsammans med Aftonbladet.
Som Jonas Morian skriver: otroligt hedrande för en ideellt arbetande redaktion!

//glad redaktör

tisdag 27 september 2011

Äldres valfrihet

"Åh, vilken tur för forskarna att de inte jobbar för Timbro" kommenterade någon dagens DN debattare som handlar om problematiken för många äldre att välja äldreomsorg. En rolig detalj i det sammanhanget är att Mats Thorslund, som är en av de som skriver under artikeln, faktiskt har gjort saker för Timbro, i och med att han har gjort en av underlagsrapporterna till Borg-kommissionen.

Och i övrigt så kan jag inte annat än att hålla med artikelförfattarna, det behövs absolut förbättringar. För att kunna göra ett bra val, som brukare eller som anhörig, så krävs det naturligtvis bra information. Därför är det helt uppåt väggarna med beskrivningar som bland annat denna:
I Stockholm har utvecklingen gått långt. Den som där beviljats hemtjänst får en lista på mellan 70 och 102 utförare att välja mellan. Utan några varudeklarationer! 

Man kan misstänka att det här är ett problem som hängt med sedan monopoltiden, det finns helt enkelt en stor ovana vid att tänka kring kvalitet när det handlar om välfärdsområdet. Stora fält av den offentliga sektorn har saknat kvalitetsindikatorer. Man har helt enkelt inte mätt kvalitet inom sin verksamhet – överhuvudtaget. Tankesättet har kanske hängt med vid införande av LOV, kvalitetsmätning har inte funnits på kartan överhuvudtaget, och därmed blir det också svårt att varudeklarera både privata och offentliga utförare. Och varudeklarationen måste naturligtvis vara lätt att förstå. Anders W Jonsson ger bland annat exempel från hur det fungerar i England där det finns enkla guider att luta sig mot. Mer sånt behövs!

måndag 26 september 2011

Fler Årebilder



På lördagsmorgonen kom Eiran upp till Åre för att lyssna på Annie Lööfs tal., partiledarsamtalet med Annie, Fredrik Reinfeldt, Göran Hägglund och Jan Björklund och gå på bankett. Men när stämman var slut hann vi med att ta kabinbanan upp till Åreskutan och vandra runt lite där. Bedövande vackert.

Vad gör Eva hela dagarna?



När jag var liten var en av mina favoritböcker Richard Scarrys Vad gör folk hela dagarna? Tänker oundvikligen på den efter att ha blivit intervjuad om yrkesval och en vanlig arbetsdag på Sacos nya webbplats.


fredag 23 september 2011

Grattis Annie!

Jag på promenad runt Holiday Club i Åre.

 I dag valdes Annie Lööf enhälligt till partiordförande för Centerpartiet. Annie, som jag lärde känna över en påse ostbågar i hennes och Fredrick Federleys hotellrum på Folk och Försvars konferens i Sälen 2007. Annie,  vars soffa jag sovit på, som jag haft en massa spännande samtal med, och som hela tiden bara vuxit i mina ögon. Den Annie är nu ledare för ett av regeringspartierna och jag är så himla stolt och glad!

torsdag 22 september 2011

Åre

Utsikt från hotellrummet
Sedan några timmar tillbaka befinner jag mig i Åre för att bevaka Centerpartiets stämma för Makthavare.se räkning - texter hittar ni här.


Välfärdsmyter




 I dag släpper jag och Håkan Tribell rapporten "Fem myter om valfrihet", med anledning av all debatt kring SNS-rapporten "Konkurrensens konsekvenser" som jag tidigare skrivit om. Vi skriver också på Newsmill om hur just SNS sprider myter om valfrihet. I går blev det känt att den tidigare forskningschefen, tillika ansvarig redaktör för Konkurrensens konsekvenser, Laura Hartman, lämnar sin post och istället går till Uppsala Universitet något som bland annat Dagens Arena skriver om. Vi kommenterar det i artikeln också:

Att den perspektivlösa lanseringen av SNS-rapporten lett till att SNS förlorat två medarbetare ter sig mot denna bakgrund inte så underligt. Det är knappast en fråga om forskningens frihet, som en del vill få det till, utan handlar om hur SNS hanterat lanseringen av rapporten. Varken forskning eller opinionsbildning äger rum i ett vacuum. Men såväl forskningen som debatten är välkommen.

onsdag 21 september 2011

Tankar om välfärdens framtid

Ger privata försäkringar gräddfiler i vården? I rapporten ”Tankar om välfärdens framtid” besvarar statsvetaren Svend Dahl den frågan. Hans svar är nej – det största problemet med vården i dag är av helt annan natur än att 400 000 svenskar har valt att teckna privata sjukvårdsförsäkringar.I debatten låter det som att det stora problemet är att det finns privata sjukvårdsförsäkringar som ger patienter rätt till en extra – medicinskt helt onödig – läkarundersökning.

Men det verkliga problemet är att sjuka MS-patienter tvingas byta landsting för att få sina bromsmediciner, eftersom deras eget landsting vägrar betala, Att frånstå sin plats hos det offentliga gör inte köerna längre, tvärtom bidrar det till att bättra på landstingets kostnadskalkyler. Först när kostnaderna sjunker kan landstingen garantera att alla får en likvärdig tillgång till vård. Så är det inte nu.

Rapporten beskriver hur det offentliga åtagandet bör definieras tydligare framöver, för att det breda förtroendet för välfärden ska upprätthållas. Ett tydligt definierat offentligt åtagande i kombination med friheten att själv lägga till tjänster skulle säkra legitimiteten för den gemensamma välfärden. Läs min och Svend Dahls artikel på Dagens Samhälle.

Den orättvisa kvoteringen

Så var det då dags för Sofia Arkelsten att sälla sig till kvoteringsivrargruppen.

Det är verkligen en trist nyhet. Kvotering är inte lösningen på vare sig jämställdhetens utmaningar eller företagens dito. Staten ska inte använda människor som instrument för att nå politiska mål.

Många gånger används vårt grannland Norge som ett exempel på det lyckade arbetet med fler kvinnor i styrelser. Och deras kvoteringsreform gjorde absolut att fler styrelser har fler kvinnor. Men mångfalden minskade genom att det är samma kvinnor som har fått fler uppdrag. Maktkoncentrationen har alltså ökat. Dessutom kommer de inkvoterade kvinnorna från en snävare socialgrupp än männen de ersatt. Effekter på det ena området leder alltså till oönskade effekter på andra områden.

Samtidigt som de inkvoterade norska kvinnorna har en högre utbildning än männen de ersatte saknar de erfarenhet från ledande positioner. För en viktig lärdom är att män inte blir styrelseledamöter för att de är män. Det krävs ofta stora uppoffringar för att nå toppen. De människor som blir styrelseledamöter har rätt utbildning, har varit företagare, gjort chefskarriär och har långa arbetsdagar. Det lösas inte med kvotering till styrelseposterna, utan snarare genom att fler kvinnor gör samma val som männen.

Om vi fortsätter att titta på de norska erfarenheterna visar dessutom forskning att de norska företagens värde sjönk i och med kvoteringslagen, eftersom de personer som kvoterades in hade lägre erfarenhet än de som kvoterades ut.

Alla människor har en rätt att bli behandlade lika, och bedömda utifrån samma principer. Det är förutsättningarna som är det viktiga, och inte utfallet. Att bli vald eller bortsorterad av en anledning som ligger utanför det du kan påverka - som till exempel ditt kön - är djupt orättvist och helt fel väg att gå.

söndag 18 september 2011

"Inget är omöjligt"


Till helgens opinionsskribentkurs fick vi i uppdrag att skriva en ledartext om antingen infrastruktur eller partiledarvalet i Centerpartiet. Jag valde det sistnämnda.


”Inget är omöjligt, en del saker tar bara lite längre tid” är centerpartisten Annie Lööfs motto. Kanske det snarare skulle vara "inget är omöjligt – och ibland behöver det inte ta så lång tid"? Framförallt skulle det kännas trösterikt för de av oss som saknar en ordentlig idédiskussion och ideologisk kompass inom Alliansen. Ingen kan anklaga Moderaterna för att sakna framgång. De senaste åren har partiet, tillsammans med övriga Alliansen, gjort det många trott varit omöjligt. De har blivit ett naturligt ledaralternativ, och lyckats med konststycket att på samma gång som man lockat nya väljare har man behållit många av de gamla.

Ett stort parti innehåller naturligt många strömningar, och ska vara tillåtande för en mångfald av idéer och tankar. Moderaterna är dock så duktiga på att vara de framgångsrika Nya Moderaterna att själen i partiet inte tycks hänga med. Man förvaltar. Man gör det dock väl, till exempel genom Anders Borg som  är en hästsvans att hålla i handen när finanskrisen dundrar.

Men politik kan inte enbart bygga på förvaltande.  Och det kan inte heller bygga på snitsiga slogans och slipade budskap från kommunikationskonsulter. Var finns idéerna fjärran jobbskatteavdraget – som inte ens är en favoritidé längre? Var finns ideologin? Det är här de övriga allianspartierna spelar en sådan viktig roll. Eller borde spela det åtminstone.  Men Kristdemokraterna tappade bort sitt verklighetens folk-spår, Folkpartiet är upptagna med skolan och kvoteringsutspel, och  Centerpartiet har förlorat mycket av den lyskraft som omgärdade partiet vid Alliansens bildande och valet 2006.

Fram till nu.

Den föreslagna partiledaren Annie Lööf har sedan hon var vice ordförande i Centerpartiets ungdomsförbund präglats av principfasta idéer, visioner för framtiden och ett sjujäkla driv. ”Inget är omöjligt, en del saker tar bara lite längre tid” är som sagt Lööfs motto. För någon som sitter i Centerpartiets partistyrelse, är vice gruppledare i riksdagsgruppen och ekonomisk-politisk talesperson för Centerpartiet är det inte omöjligt att bli partiledare och minister. För någon med stöd från 169 av 200 kommunkretsar, 23 av 24 distrikt, 56 av 61 avdelningar och 143 av 194 enskilda nomineringar är det inte omöjligt att väcka en slumrande kraft i partiet. För någon som samtidigt som övriga uppdrag slutför sin juristutbildning, och dessutom gifter sig under partiledarstriden, är det inte en omöjlighet att vända Centerpartiets nedåtgående trend till en succéhistoria. Och inte på det där förvaltande ”vi är bra på att leda landet”- sättet, eller med en klämkäck kommunikativ slogan, utan som välbehövliga ideologiska vakthundar som faktiskt minns att det är en borgerlig regering som leder landet och inte en PR-byrå.

Inget är omöjligt, en del saker tar bara lite längre tid. När partistämman i Åre väljer Annie Lööf visar både hon och partiet att inget är omöjligt, och att det inte alltid behöver ta så väldigt lång tid.

onsdag 14 september 2011

Lön för mödan

I våras träffade jag den dåvarande brittiske ambassadören Andrew Mitchell. Mitchell berättade om en aktuell reform i Storbritannien, en reform som snabbt växte mitt intresse.

Min make Eiran, som är brittisk medborgare, arbetade tidigare som socialrådgivare på ett kommunalt kontor i Skottland. Jag har många gånger känt igen Sverige i hans beskrivning av det brittiska socialbidragssystemet. Socialbidraget minskar när arbetsinkomsten ökar, men det är först när arbetsinkomsten når en viss nivå som arbete faktiskt börjar att löna sig.

I Sverige har vi samma problem, men det är djupare. Det beror på att socialbidraget också täcker hyra och oregelbundna kostnader som till exempel tandläkarbesök, vilket gör att drivkraften att ta sig ur bidragsfällan och kunna stå på egna ben, med ett eget arbete, minskar. Varför ska man kämpa mot ett system, som inte belönar att man anstränger sig?

Detta är ett systemfel som hindrar människors utveckling. Även små steg in på arbetsmarknaden måste löna sig. I Storbritannien tar man nu tag i problemet. Ett aktuellt lagförslag, som kallas för den största förändringen inom det brittiska välfärdssystemet på 60 år, har som mål att få fler i arbete genom att se till att arbete alltid lönar sig, skydda de mest utsatta i samhället och vara rättvist både mot skattebetalare och mot personer som behöver bidrag. Men kan man lagstifta bort fattigdom?

Premiärminister David Cameron svarar ja på den frågan, och menar att arbete nu kommer att börja löna sig även för de fattigaste i vårt samhälle. Kanske är det dags för Fredrik Reinfeldt att tänka i samma banor för att utveckla den svenska arbetslinjen.

Jag bad Nima Sanandaji att undersöka reformen vidare, och i maj släppte vi rapporten Får fattiga lön för mödan?. Jag och Nima skrev också en artikel på SvD Opinion.

Då frågade jag mig om Sverige var redo att göra en sådan här viktig utveckling av arbetslinjen.
I dag är jag glad att säga att det verkar som om jag kan svara ja på den frågan. Regeringen vill ha en ny ordning till första halvan av 2013.

Hurra, säger jag!

fredag 9 september 2011

UPPDATERAD: Ingen quickfix för skolan


En hel del av Sveriges 6- och 7-åringar har lektioner där läraren inte har en aning om hur denne ska bemöta varje enskild elevs inlärning.  Elevernas resultat är beroende av att lärarna behärskar olika undervisningsmetoder. Det här betyder också att det inte skulle ge några direkta effekter om lärarna blev statligt anställda igen - ett förstatligande är inte skolans quickfix.


Om detta skriver Lisa Rönnbäck, själv lärare och författare till rapporten "Förstatligande - ingen quickfix för skolan"

För att skolan ska bli mer likvärdig, och med bättre resultat, krävs en nationell satsning på en kompetensutveckling i undervisningsmetodik. Och där finns det gott om inspiration att hämta. I framgångslandet Finland har lärarna för de lägre årskurserna en 5-årig utbildning med omfattande kurser i just undervisningsmetodik. Finland har en kommunalt styrd skola med mycket små skillnader mellan skolor i resultat. 

UPPDATERAD
Jag och Lisa skriver en debattartikel på Newsmill.

onsdag 7 september 2011

(UPPDATERAD) Konkurrensens konsekvenser



Dagens snackis har SNS stått för, med sin artikel och nya rapport Konkurrensens konsekvenser.  Jag kommenterar det hela på Second Opinion.

Laura Hartman, som är forskningschef på SNS och författare till slutkapitlet, drar dessutom ett antal svepande slutsatser som inte stöds av några beräkningar eller forskningsresultat i antologins övriga kapitel, som var och ett är skrivet av olika forskare. Det gäller bl a påståendena om ökad segregering, att inga innovationer skett och att i princip ingen kvalitetsutveckling skett.

De övriga delarna innehåller en hel del spännande saker, och jag rekommenderar läsning.
Och egna slutsatser.

Läs Widar Anderssons artikel och Kent Perssons bloggpost.

UPPDATERAD 8 september
Naturligtvis finns det mycket mer att läsa än ovanstående länkar - efter att fått en ledsen smiley av Peter Andersson för min begränsade länkning ska jag förstås bättra mig. Omedelbart
Bland annat skriver den borgerliga majoriteten i landstinget om valfrihet och patientmakt, Omvård.se skriver härDagens Arena tycker till, Anders W Jonsson kommenterar, och Mats Gerdau skriver här.

måndag 29 augusti 2011

Friskolornas betydelse

Jag började första klass 1988. Samma år var det diskussioner i riksdagen mellan dåvarande skolminister Bengt Göransson (S) och riksdagsledamoten Ylva Annerstedt (FP) huruvida elever skulle få välja vilken kommunal skola de ville gå inom kommunen. För man fick ju inte välja överhuvudtaget, en elev blev tilldelad en skola och det var där man skulle gå.

1988 skulle ett barn gå i den skola som pekades ut. Det var inte alltid att den skolan var den bästa, eller mest lämpliga. Så var det till exempel för mig. Jag är uppvuxen i Söderhamn, vid vägen mot Bollnäs som beskrivs i den här rapporten. Bodde man där var man hänvisad till Rosenvallsskolan tre kilometer västerut. På sommaren hade det inte varit ett problem, då kan man enkelt cykla vägen. Men som bekant är sommarsäsongen kort. Med en mamma som arbetade i tätorten Söderhamn fem
kilometer österut, och som saknade bil, gick det inte att få ihop pusslet med att lämna mig på fritids innan skolan, komma till jobbet i tid och sedan hämta mig innan fritids stängde på kvällen. Skoltider, öppettider på fritids, bussar och arbete inom offentlig sektor var inte anpassade till varandra överhuvudtaget. Trots att det som bekant inte än på några år skulle gå att välja en annan kommunal skola inom kommunen, eller en friskola, så övertygade min tuffa mor de kommunala tjänstemännen
om att jag i stället skulle gå på Stentägtsskolan som var belägen bredvid hennes arbetsplats och dessutom alldeles bredvid min mormor som jag kunde vara hos efter skolan. På så sätt lades livspusslet på ett ypperligt sätt.

Några år senare blev valet verklighet för många fler barn. Friskolereformen som genomfördes för snart tjugo år sedan hade som mål att öka mångfalden genom att stärka konkurrensen i skolväsendet. Sammantaget har reformerna på nittiotalet lett till att fler elever och föräldrar i dag kan välja skola efter elevens behov och förutsättningar. Makten om att välja vilken skola som passade bäst, oavsett om det handlade om en geografisk princip, pedagogik eller något annat, går nu till de som faktiskt är mest lämpade att ta de besluten. I dag finns det också två friskolor i
Söderhamn: Hamnaskolan och Söderhamns Friskola. De kommunala politikerna är inte odelat glada över utvecklingen. Skolorna har dock funnits så pass kort tid att det är svårt att göra någon större utvärdering kring hur samarbetet mellan de kommunala skolorna och friskolorna ser ut.

Sådana utvärderingar kan man dock göra på andra mindre orter. Den nya rapporten Friskolor utanför tullarna tittar närmare på friskolornas betydelse runt om i landet, närmare bestämt i Bollnäs, Fagersta, Kalmar, Torsby och Älvkarleby. Många gånger diskuteras friskolor som ett storstadsfenomen, något som främst existerar inom tullarna. Den här rapporten visar vilken tillgång friskolorna är i olika städer. Friskolorna har till exempel i många fall tvingat kommunerna att mer noggrant analysera och redovisa
utbildningsverksamhetens ekonomi.

Rapporten är skriven av Mats Fält, som själv är uppvuxen i just Bollnäs. Mellan 1999-2009 var han kommunalråd med ansvar för skolan i Tyresö.

lördag 20 augusti 2011

Min blinda kärlek

Med all rätt kritiserar Sakine Madon Römosseskolan i dagens krönika. De misstankar som finns mot skolan, till exempel att flickor som har mens inte får vara med på undervisningen, är verkligen skrämmande.

Men bara för att det finns sjuka exempel betyder det inte att friskolor som sådana är fel. Jag blir själv omnämnd i artikeln som blind hemskoleförespråkare och därmed försvarare av att barn inte ska få lära sig om till exempel evolutionsteori, demokrati, jämställdhet och sexuell frihet. I Expressen-artikeln där jag försvarar rätten till hemskolning skriver jag om att alla barn bör ha rätt att lära sig (och det innefattar allt som det står i läroplanen att barn ska lära sig) och att familjerna representerar hela det politiska och religiösa, eller icke-religiösa, fältet. Hemskolade barn blir inte sociala freaks - de har ofta bättre skolresultat än andra barn, är tryggare i sig själva, mer kontaktsökande och i allmänhet aktivare medborgare.

Hemskolning är inte för alla. Men för en del barn och familjer är det den skolform som passar dem bäst. Det finns ingen anledning att måla upp skräckscenarier kring hur hemskolade barn lär sig och hur de beter sig. Därför tänker jag fortsätta försvara rätten till hemskolning

fredag 19 augusti 2011

Health care in the U:S.

Times Square by night

Höga hus

Solig promenad i Central Park
Shopping
Har nu kommit hem från en vecka i Washington DC och New York. Det har varit fantastiskt - på alla sätt. Har shoppat, både till mig och till Mini Cooper (som på ett diskret sätt uppmuntras till ett eventuellt framtida yrke genom bodyn ovan), ätit gott, promenerat massor, druckit Vanilla Lattes på Starbucks, och sedan: haft befäl över 18 personer på studieresa. Vi besökte bland annat Kaiser Permanente, vars sjukhus verkligen gav inspiration till hur ett sjukhus kan se ut, träffade tankesmedjor, läkare med mera. Riktigt lärorikt.

onsdag 10 augusti 2011

Kärnfamiljer och mammajobbighet


I november förra året var bl a Anna (första till vänster) och jag (tredje från vänster) i Washington. Ja, det där lilla vita huset i bakgrunden är DET Vita huset.

Anna Svensson skriver en läsvärd artikel om feminism och kärnfamiljen, eller snarare problemet att så många fortfarande inte litar på att kvinnor kan göra sina val och ta ansvar för dem. Hanna Lager, på Feministbiblioteket, bloggar om artikeln här.

Jag skrev för några månader sedan om den tidsmässiga konflikten mellan karriär och familj. Vad jag inspireras mest av när det gäller både till exempel Ebba vin Sydow och Clara Lidström är hur de på ett fantastiskt sätt kombinerar de båda. Lidström skriver till exempel om "mammajobbig" här. Precis som Svensson skriver så ger det hopp till oss som både vill ha kakan och äta den.

lördag 6 augusti 2011

Summer of 11

Eiran på Birka
Så sakteliga börjar jag återvända till gamla banor, efter en fantastisk sommar. Jag inledde med några dagars Stockholmssemestrande, där vi bland annat besökte Birka. Därefter har vi besökt Skottland (med slott, whiskeytillverkning och Loch Ness) samt Shetland. Den senaste veckan har jag tillsammans med min mamma och syster rensat vinden i föräldrahemmet samt gjort södra Hälsingland.

Men allra mest spännande är ändå att detta kommer vara den sista sommaren då det bara är jag och Eiran. Sedan nedan hur jag ser ut just nu.

Jag framför slottet Eilean Donan





Tammie Nories på Shetland
Mini-Cooper




fredag 8 juli 2011

Who knows who?

Foto:Tobias Björkgren

Almedalsveckan är över för min del- den här gången. Jag hann med att besöka alldeles för få seminarier, de som jag antingen modererade eller debatterade tog upp en stor del av tiden. Det var bland annat spännande diskussioner på Skandias seminarium om tilläggsförsäkringar och minskad sjukfrånvaro, Vänsterpartiets debatt om riskkapital i välfärden och Högskolan på Gotland, SFS och SUHFs seminarium om framtidens utbildning som jag ägnade mig åt.

Däremellan hanns det med intressanta luncher och middagsmöten, en hel del mingel och bevakande av tal. Tillsammans med Laura Luna gjorde jag en grej kring politikerveckans alkoholfria alternativ, bland annat om Prime PR:s goda hallondricka som jag posar med här ovan.


Makthavare.se har också gjort en graf över vem som känner vem på Almedalsveckan. Det visar sig att jag är vän på Facebook med 10 % av Almedalsbesökarna, vilket också sätter mig i den absoluta mitten över vem som har mest kontakter under Almedalen.

Och nu? Fyra veckors semester! Det blir bland annat 18 dagar i Skottland.

måndag 4 juli 2011

Almedalen

Några av mina Almedalsbravader kan man följa här. 
Jag har också, tillsammans med Anders Eriksson, betygsatt både Miljöpartiet och Moderaternas tal.

torsdag 30 juni 2011

Humanist - ja visst

Det har varit enormt intressant att följa diskussionen som kom efter Svenskt Näringslivs kommande rapport där man föreslår att studiebidraget ska sänkas för utbildningar med osäker arbetsmarknad.

Jag är själv humanist. Tillhör gruppen som nämns som exempel på sådana som inte är lika samhällsnyttiga. Och visst talar jag av egen erfarenhet när jag säger att det inte kan vara mer fel. Humanistutbildningar av hög kvalitet behövs både nu och i framtiden. Den kompetens som förvärvas är viktig på en globaliserad arbetsmarknad där företagen behöver bli vassare och vassare på att attrahera de rätta talangerna. Varumärken behöver stärkas, och till det behövs det kreativt tänkande.

För att nämna ett exempel bland många. Per Svensson skriver en rad exempel på företag och fenomen som varit aktuella de senaste decennierna som alla bygger på konst och humaniora.  Svenskt Näringsliv vill diskutera utbildningarnas kvalitet - och det är viktigt. Men att dra hela discipliner över en kam är inte vägen dit. För det första är kvalitetsproblem inte något exklusivt för humaniora, minns t ex problemen med civilekonomutbildningarna för något år sedan. För det andra så är det väldigt kortsiktigt att enbart titta till vilka utbildningar som ger jobb. Det är en viktig aspekt, absolut. Men inte den enda. Prognoser om arbetsmarknaden är just det - prognoser. Och en minst lika viktig aspekt är utbildningar som skapar jobb. Hur många blir entreprenörer? Studenter ska inte bara vara anställningsbara.

Med detta inte sagt att man inte ska diskutera studiemedlet, och dess uppbyggnad. Det både ska och bör man. Studiemedel betalas i dag ut för studier på komvux, folkhögskola, yrkeshögskola och på högskolenivå. Dessutom beviljas studiemedel för en del andra typer av utbildningar och för utbildningar utomlands.. I dag är reglerna kring att få studiemedel således  väldigt frikostiga. Under 2010 räknade CSN med att betala ut cirka 24 miljarder kronor i studiemedel. Studiemedel ska göra det möjligt för alla att studera. Det ska bidra till ett högt deltagande i utbildning. Studiemedel har även ett utjämnande syfte och ska ge en god effekt på samhällsekonomin, skriver CSN på sin webbplats. Gör dagens system verkligen denna goda effekt? Är det rimligt att allting som i dag är studiemedelsberättigat är det? Hur kan man resonera kring detta och samtidigt ha ett bildningsideal? Och hur kan studiemedelssystemet reformeras i förhållande till avgifter?

Sist men inte minst. Vägarna från utbildning till arbetsliv är inte alltid spikraka. Och vad förbannat trist det vore om den var det, kan jag tycka. Om jag backar till mig själv och mina erfarenheter så tvekar jag inte en sekund när jag säger att jag har stor nytta av min utbildning från kultur & kommunikationsprogrammet med en påbyggnadsutbildning i museologi. Den röda tråden från studier till praktik på Moderna Museet, jobb som ABM-pedagog på Kulturhuset i Sundsvall, kommunikatör på en ungdomsorganisation till ordförande för Saco Studentråd och nu som ansvarig för Timbros välfärdsprogram är: utvecklande och förmedlande av budskap. Jag hade inte varit lika bra på det jag gör utan den kunskapen.

Jag är kär


Jag har en alldeles särskild förkärlek för slott av antingen det engelska, skotska eller walesiska slaget (1: vem har inte det? 2: ja, jag vet att det är väldigt olika typer av slott. Men de har alla en stor attraktionskraft på mig). Och nu får jag bo på ett! Byggt på 1500-talet, säng med sänghimmel, långa korridorer med porträtt och en GIGANTISK park med små söta lamm.

På lördag ska jag tala på konferensen The big society and Europe. Innan det är det ett fullspäckat schema med intressanta talare, och - naturligtvis- mer njutning av Wiston House.

tisdag 28 juni 2011

Snart dags för Almedalen - men först England

Collage från några av de senaste årens Almedalsveckor

På söndag åker jag till Gotland för årets Almedalsvecka. Väl där kommer jag att skriva för Makthavare.se tillsammans med en massa briljanta människor,  moderera en debatt som Skandia anordnar om om tilläggsförsäkringar behövs i sjukförsäkringen,  debattera riskkapital hos Vänsterpartiet, framtiden för politiken för det civila samhället hos Forum för frivilligt socialt arbete, arenafebern i Stockholm och huruvida den ljusnande framtid är svår hos SFS, SUHF och Högskolan på Gotland.

Men, som om inte det vore nog, så kommer jag tillbringa torsdag till lördag i West Sussex där Wilton Park anordnar en konferens om the big society and Europe. Där ska jag tala om public service reform.

fredag 17 juni 2011

(Uppdaterad) Onsdagens globaliseringsfest

Onsdagens omtalade globaliseringsfest blev en riktig succé. Ett drygt 100-tal personer kom vilket betydde att lokalen Manhattan på World Trade Center var fullsatt.

Ingången till festen, med uppblåsbara jordglobar/badbollar i taket.
Jag gör mig redo att vara kvällens värd.
Jag hälsar välkommen.
Panelen bestod av Lydiah Wålsten, Adam Cwejman och Annie Johansson, och leddes av mig.
Dessutom uppträdde stand-up-komikern Erik Hultkvist (se en tidigare show nedan):




och  Lars Anders Johansson spelade.



Boken kan beställas här,  eller på Bokus, eller på Adlibris.
Uppdaterad Här kan du se paneldebatten.