Mitt 00-tal

Jag minns 89 och jag minns 99 och jag minns vad mycket det kändes att det var ett nytt decennium, om inte t o m millenium, som började på nyårsdagen. Men jag har inte riktigt den känslan i år. Men faktum är ju att 00-talet är slut och 10-talet är här om 25 timmar. Eller 26 för in del eftersom jag kommer vara i Skottland. Efter att ha läst Lisas sammanfattning kände jag att det började klia i fingrarna. Jo, jag vill också!

Millenieskiftet firades in i min pappas lägenhet i Gävle tillsammans med min dåvarande pojkvän Olle. Vi åt glas, drack the och tittade på tv och fyrverkerier och hade nog en av de lugnaste nyårsfirande man kan ha. På våren senare tog jag studenten från samhäll-mediaprogrammet och flyttade tre dagar senare till Stockholm för att börja arbeta som säljare på Din Sko på Drottninggatan (det som numera är en del av Feet First). Jag flyttade ihop med Olle i en överdimensionerad lägenhet i Hässelby.

Våren 2001 arbetar jag ett tag som säljare på ett förlag, förhållandet tar slut och jag tar mitt pick och pack till London tar jag fortsätter på skosäljarbanan i en butik på Oxford Street. Innan jag sticker skickar jag ansökan till olika högskolor och universitet. Jag kommer hem efter några månader, jobbar på Onoff under sommaren och flyttar sedan till Karlstad för att studera Genusvetenskap A och B. Under tiden i Karlstad drev jag och några vänner ett fanzine, jag var engagerad i studieråd och institutionens styrelse och hade en massa olika järn i elden.

Sommaren 2002 flyttar jag tillbaka till Gävle, en ytterligare sväng på Onoff och sedan studerar jag Kultur- och kommunikationsprogrammet på Högskolan i Gävle. I Gävle ägnar jag mycket tid åt att gå ut och dansa på bardiskar- jag fick snabbt VIP-kort och behövde aldrig betala entré. Smidigt. Samtidigt blir jag medlem i DIK, och hittar 2003 i tidningen DIK Forum en annons om ett studentmöte. Jag åker, och blir efter mötet nominerad till ordförande för det just då ordförandelösa DIK Student. En fantastisk värld av spännande frågor öppnar sig.

Våren 2004 blir jag invald i Saco Studentråds styrelse, och åker till Almedalsveckan för första gången. På hösten, efter avslutat program på HiG (jag tillgodoräknade mig studierna i Karlstad), börjar jag läsa en påbyggnadsutbildning i museologi vid Uppsala universitet. Framförallt ville jag har praktik, anknytningen till arbetsmarknaden hade varit kass hittills under utbildningen. I Uppsala upptas också kontakten ordentligt med Carin (som jag lärde känna i London), Stina(som jag lärde känna när vi var 13 år) och Tess. Jag börjar jobba extra för Uppsala Studentkår en dag efter att jag flyttat dit.. faktiskt. Då som informatör i projektet Kondoma Mera.

Våren 2005 åker vi med utbildningen till Budapest, hur kul som helst. Jag blir också i samma veva vice ordförande i Saco Studentråd, och blir invald i Uppsala studentkårs styrelse. Jobbar under sommaren i receptionen på kåren, och som rådgivare i bostadsjouren som Uppsala Studenkår har. Får ansvaret för internationella frågor inom Saco Studentråd och blir halvt stammis i Bryssel.

Praktik får jag också, på Moderna Museets avdelning för program och pedagogik. Enormt roligt! Jag börjar söka jobb under tiden, och får erbjudande att jobba som ABM-pedagog på Kulturmagasinet i Sundsvall. Det tar jag! Så jag flyttar till Sundsvall, en stad där jag var mycket när jag var liten då min pappa bodde där, men annars inte hade mycket till relation till. Min ambition är att skriva uppsats också under tiden. Men det går sådär.

Efter ett halvår hade jag tröttnat på att bo i en stad där det var snö när jag flyttade dit och efter ett halvår fortfarande var vitt. Flyttade därför 2006 ihop med kårkompisen Sara i Uppsala och börjar pendla till Stockholm där jag jobbar med information och medlemmar hos Sveriges elevråd- SVEA. Under hösten 2006 blir jag lobbad på att kandidera till den heltidsarvoderade posten som ordförande i Saco Studentråd. Jag blir lockad, och ju mer jag tänker på det, desto mer vill jag. Så jag kandiderar. Och jag blir vald.

Våren 2007 flyttar jag och Sara till Stockholm, jag ägnar min tid åt påverkansarbete både nationellt och internationellt och får bokstavligt talat möjlighet att debattera utbildnings- och arbetsmarknadspolitik runt om i hela Europa. Under hösten byter jag sambo till Maria, som också har en bakgrund som studentpolitiker. Jag firar jul i Goa, Indien.

2008 är jag omvald som ordförande, blir rankad som en framtida ledare, börjar i Timbros nätverk för unga liberaler, kommer med i redaktionen för Makthavare.se, åker på konferens i Strausburg och träffar en ljuvlig skottsk herre vid namn Eiran. Två veckor senare åker vi på dejt i Dublin och nu planerar vi bröllop 2010. Jag blir också erbjuden jobb på Timbro och säger förstås ja.

...och sedan blir det ju mer eller mindre 2009. Och det har ni ju läst om här.

Gott nytt år!

Bild från Visit Britain

Ett riktigt gott nytt år önskas alla bloggläsare. Själv åker jag till svärföräldrarna i Skottland i morgon och stannar i tio dagar, vilket misstänkt betyder en vilande blogg.

En halv Eva o en kisande Tora

Så hon växer, den lilla Rehbinder-Rapp.

2009

I januari kategoriserades jag och Magnus Andersson under rubriken Artister, Gömda och Liza Marklund var på allas läppar, jag uppmanade till att våga vara stor och overground, funderade över hemmafruar och kvotering samt tyckte inte att jag hörde till en dum generation.

Februari månad inleddes med Stora bloggpriset, LO tyckte som vanligt att folk tjänade för bra, jag och Mikaela såg Sebastien Tellier, jag lekte med tanken att betala för gymnasieskolan, jag besökte Eiran i Liverpool för första gången, hamnade på Passion for Business Rosa lista, firade sex månader. Ebba von Sydow och Linda Skugge bloggbråkade och jag blev glad för segern för föreningsfriheten.

Genusspecifika toner hos trumpeten inledde mars månad, jag slog alla mina rekord i antal besökare genom det här inlägget om den studiesociala utredningen, jag diskuterade Moderaternas listor där var femte person skulle vara en politisk rookie, skrev om jobb på McDonalds och blev kallad för en 80-talist med makt.

I april gjorde vi Timbro.Tv av min rapport Vad är egentligen lyx?, jag dissade Junilistan, undrade om DN var utsatt för dubbelbestraffning, jag ledde en utfrågning av olika EP-kandidater och Timbro hade frihetsvecka.

Bröst hamnade i fokus på DN i maj, Makthavare.se lanserades, jag och min kollega Fredrik Johansson skrev ett reportage om den europeiska patienten, och så blev jag blondin.

I juni så drog Marita Ulvskog till med att Sverige höll på att bli ett lågskatteland, jag jobbade som röstmottagare, skrev om "dumma dumma dig som röstade", blev av P3 omnämnd som en i Almedalseliten, började min medverkan i Tv4s sommarpanel och åkte till Almedalen förstås.

Juli, och Almedalen blev det som sagt, jag kritiserade Stampens beslut om att stoppa träffar genom sökmotorer, verklighetens folk började bli ett begrepp, jag var med lite mer i Tv4 (även här och här), och så åkte jag och Eiran till Berlin och på kanottur.

Augusti slår nog alla rekord i tävlingen sämst månad. Förutom svininfluensa, som jag inte bloggade så mycket om, så gick min pappa bort. Att förlora en nära gör så jäkla ont. Helt enkelt.

September var en månad fylld av både underbara saker som förlovning och jobbiga saker som begravning. Sedan tyckte jag till om sossarnas skattechock och om studiemedelshöjningen. Anna Anka och hemmafrun debatterades vilt. Ja, och så besökte jag Bokmässan för första gången.

I oktober gav jag er lite samlade länkar om hur man får ligga med både manliga och kvinnliga feminister. Thomas Bodström hade en del bravader för sig, jag skrev om ungdomar som tror att allting kan individanpassas, undrade om vi skulle hindra folk från att köpa fler än ett par skor, skrev om modebloggar på Newsmill och firade internets födelsedag.

November började med att vi skulle tro på möjligheten att förändra, jag minglade med Magasinet Neo, fick en ny systerson, jag skrev om arbetslöshet, dök upp som roll-upp-ansikte och diskuterade vårdval både i Västernorrland och Gävleborg. Och så var vi på bröllop (men bilden ligger i december).

I deccember träffar jag en grupp studenter från Moskva, jag användes som exempel på Sacos politiska bredd, var på seminarium om trofébarnen som växer upp, upprördes över försök att döda nya tankar. Samt firade jul förstås!

Kommunbyråkrater och en familj på Söder.

I dag ger jag er två tips. Välj själv vilket som passar dig just nu.

För dig som antingen inte är ledig eller som trots ledighet orkar hänga med i omvärlden utanför julgodis och matiné på TV: dagens DN debatt av Thomas Idergard och Johan Kreicsberg, eller varför inte hela rapporten av Johan? I kort handlar det om att Kreicsberg för Timbros räkning har gått igenom tillgängliga data för åren 2001-2007 för att jämföra olika yrkesgruppers utveckling på svensk arbetsmarknad. Granskningen visar följande:

• Skatteintäkterna och de generella statsbidragen växte med 30 procent i löpande priser – dvs resurserna till den offentliga sektorn växte snabbare än Sveriges tillväxt.
• Sysselsättningstillväxten av de viktigaste yrkesgrupperna inom vård, skola och omsorg var sammantaget 9 procent, men i denna siffra ingår också välfärds- och utbildningspersonal inom privata företag som finansieras med offentliga medel.
• Sysselsättningstillväxten inom kategorin ”administratörer i offentlig förvaltning” var emellertid tre gånger så stor – totalt 29 procents ökning (28,4 procent om man räknar bort de kommunala bolagen) i kommun- och landstingssektorn 2001-2007.
• I samtliga län i Sverige har byråkraternas antal vuxit i snabbare takt än välfärdsarbetarnas men det finns stora regionala skillnader. Det finns t o m län där personalstyrkan inom vård, omsorg och skola har minskat medan antalet administratörer i kommunernas och landstingets förvaltningar har ökat

För dig som fortfarande är ledig och önskar tänka - åtminstone för någon dag till - på något helt annat än på kommunbyråkrater så vill jag tipsa om en blogg som jag hoppas att ni inte missat. Den har ju funnits i någon månad nu. Men om den gått dig förbi, besök Livet på Söder!

Julafton och juldagen i bilder

Julafton:

Eiran och Soffy tar en premiärsparktur.

En riktig ryssmössa håller värmen.

Eiran och David stiftar bekantskap.

Juldagen:

Carl, Snögubben och Eiran.

Jag och en ny kavaljer.

Det har verkligen varit två riktigt fina dagar. Julafton som började med pepparkaka, vörtbröd och the framför granen, lite julklappsöppning och därefter julgröt. Mamma och Kent gick därefter på julkonsert i kyrkan, medan jag och Eiran tog med oss hunden på en lång sparktur ut i byn. Efter snöänglar och pulkåkande blev det dags att byta om inför att syster med familj skulle dyka upp. Kalle Anka, julmat (för oss vegetarianers del soyakorv, stekbullar, bönsallad och ägg), sedan - olyckligt nog precis när Eiran var på övervåningen för att maila sina föräldrar- kom tomten med en massa fina presenter. Systersonen Carl sov sedan över, mittemellan moster Eva och Eiran, så kvällen avslutades med den riktigt roliga filmen Bolt. Juldagen med pulka, snowracer och Snögubbebyggande. Ikväll blir det bio.

Rena höjden av kreativitet!