torsdag 15 november 2007

Jag vill inte bli yngre.

Jag känner igen mig så himla mycket i Hannas beskrivning om hur det inte var roligare när man var yngre. De populäraste tjejerna var de som alla tjejer ville vara som för att alla killar ville ligga med dem. Försök leva på den meriten resten av ditt liv.

Vad jag fortfarande får rysningar av är hur fruktansvärt jobbigt det var med allt skitsnack och alla rykten. Under högstadiet spreds det verkligen helt galna rykten om folk, mig själv inkluderad. I en liten stad vet "alla" "allt" över en natt. Min första pojkvän var en jävla idiot rent ut sagt, och min dagbok från -97 fylldes med skrivelser om vad jag drömde om att göra i mitt liv. Det första steget för att uppnå dem? Flytta därifrån. Det gjorde jag ett år senare. Jag har alltid varit rätt driftig av mig.

Rykten är dock något som sprids i alla åldrar och kontexter, och idag fick jag höra ett om att jag skulle ha någon slags affär. Men som "affären" sa när jag berättade det hela: det betyder bara att vi är så pass intressanta personer att man snackar om oss.

Ja kanske.
Fast jag får också lite den där fadda smaken i munnen från hur det var när jag gick på högstadiet då det faktiskt inte var så jäkla kul.

Lighten up

Jag ser fram emot att läsa nästa nummer av Akademix. Redaktörerna har valt temat Konflikt, som jag tidigare skrivit om på bloggen, och det var ett ämne som fick mig intresserad av att höra vad flera av mina i mitt nätverk hade att säga i ämnet. Har koll på att åtminstone två artiklar av två duktiga och intressanta skribenter kommit in med alster. Schysst! Hade ju lite kreativitetskris häromdagen kring min krönika om konflikt, men det lossnade ordentligt.

Imorgon ska jag hälsa på studenterna i Sveriges Ingenjörer och prata politik. Ludvig, som är en av ordförandena för dem, ringde idag och kompenserade gott och väl den sena påringningen med att hylla mitt inspirerande sätt att prata med folk. Jag skulle egentligen gå en utbildning i det nya publiceringsverktyget imorgon men den blev inställd i går. Därför fanns det ledig tid i kalendern. Det ska bli jättekul att träffa de drygt fyrtio personerna imorgon!

Jag är så satans trött på mörkret förresten. I tisdags var jag så trött när jag åkte hem att jag klev av vid fel station. Stirrade på OLOF PALMES GATA-skylten och förstod ingenting. Blev också så där har-ingen-koppling-mellan-hjärnan-och-resten-av-kroppen-trött under slutet av dagen idag, när jag hade möte med tre av styrelseledamöterna. Men efter lite mat, lite chips, lite roliga samtal och lite tv så känns det bättre.

TCO och den fackliga förändringen

Kårmedia har de senaste dagarna vaknat till liv ordentligt, och jag har haft en hel del intervjuer. Man får tacka TCOs nya kampanj för att ordentligt satt spotlighten på unga akademiker och facket. Jag sprider gärna min och Saco Studentråds syn på hur man förändrar synen på mossiga och gubbiga fackförbund.

En annan sak som bland annat TCO har fått liv i är debatten kring avgifter i den högre utbildningen. TCO är ju för att avgiftsbelägga utbildning för studenter utanför EES-området. Mycket frågor blir det kring det också, både från media och från medlemmar. Med ett fokus på de unga akademikerna, de som befinner sig i högskolan och de som är nya på arbetsmarknaden, lanserade TCO som sagt kampanjen Facket förändras under förra veckan. Samma dag släppte man också en rapport om att exportera utbildning. Det första som TCO lanserar i sitt förändringsarbete om facket är alltså en idé som förkastas av de stora studentorganisationerna. Vi, som representerar de unga akademikerna är emot ett införande av avgifter för högskolestudier i Sverige. Vi anser att vi med ett införande av avgifter riskerar att urholka den högre utbildningen i satsningar på internationalisering och mångfald i den högre utbildningen.

En ökat internationellt samarbete är en förutsättning för att lösa globala problem, såsom att svenska företag behöver arbetskraft från andra länder och att högskolan behöver fler internationella studenter. Ändå vill TCO tvinga utomeuropeiska studenter i Sverige att betala hela sin utbildning själva.

Principen om utbildningens samhällsnytta har format dagens utbildningssystem. Alla ska ha samma möjligheter, oavsett ekonomisk bakgrund, att konkurrera om en studieplats. Samhället tjänar på att människor utbildar sig och därför bekostas utbildningen av staten. Studenten tar sin del av ansvaret genom att finansiera studietiden med lån.

Om utbildningsavgifter gör entré i högskolan innebär det ett steg mot en helt annan syn på utbildning, som vi idag kan se i exempelvis USA. Högre utbildning är främst en investering för individen, inte för samhället. Därför får man själv bekosta studierna.

Det känns ju verkligen som ett fräscht förändringsarbete. Verkligen.

onsdag 14 november 2007

Saco Studentråd håller kongress 1-2 december

Under årets kongress arrangerar Saco Studentråd en utbildnings- och arbetsmarknadspolitsk debatt mellan företrädare för fyra riksdagspartier.

- En viktig fråga för oss studenter är att övergången mellan högskola och arbetsliv ska bli lättare. Mönstret är tydligt; unga männskor utan arbetslivserfarenhet har svårt att hitta relevanta jobb. Därför är det viktigt att högskolan och näringsliv samverkar bättre. Vi ser därför fram emot fräscha förslag i debatten, säger Eva Westerberg, ordförande i Saco Studentråd.

Saco Studentråds kongress inleds kl. 11 lördagen 1 dec med tal av Sacos ordförande Anna Ekström, och avslutas på söndag, 2 december. Lördagen ägnas åt diskussioner om Saco Studentråds politik. Styrelsens förslag till fokusfråga för Saco Studentråd 2008 är att fortsätta arbetet med att korta klivet från studier till arbetsmarknad.

Under söndagen äger val av styrelsen rum. Valberedningen föreslår omval av kulturvetaren Eva Westerberg som kommer från medlemsförbundet DIK.

Alla intresserade är välkomna till kongressen som hålls på Skogshem&Wijk på Lidingö.

För mer information http://www.student.saco.se/om/kongress_2007.asp

Könsneutrala äktenskap

Hej och hå. Nu är Charlie Weimers från KDU ute och diskuterar könsneutrala äktenskap, och i det resonemanget blandas allt möjligt in- typ vad dumt det är med skilsmässor, och vad fint det är för män och kvinnor att gifta sig, och vad bra det är för barnen.

Nu är det ju så att väldigt få människor går in för en skilsmässa, det är ju inte direkt ett livsmål för majoriteten. Däremot är jag fast övertygad om att en skilsmässa är bättre för barnen än ett olyckligt äktenskap. Ett äktenskap behöver inte heller betyda barn. Det var väl ganska länge sedan det svenska samhället hade som norm att barnalstrande var något som enbart skedde inom äktenskapet, och dessutom kan man vara gift ett helt liv utan barn. Det är liksom två helt olika diskussioner.

Män mår ofta bättre i ett äktenskap än kvinnor, har undersökningar visat. Däremot mår kvinnor ofta bättre efter än skilsmässa än vad männen gör. Om man nu ska blanda in irrelevanta saker i debatten kring könsneutrala äktenskap.

Jag köper dock att gifta par tjänar mer pengar och är mer involverade i det civila samhället . Heteronormer brukar ju ofta belönas.

Nä. Det är en självklarhet att äktenskapsbalken ska gälla alla oavsett kön. Religiösa samfund får gärna anordna ceremonier. Men slopa juridiken, ur den aspekten ska inte religiösa samfund agera äktenskapsförrättare.

Sveriges akademiker söker kommunikatör

Medarbetare sökes till kommunikationsavdelningen på Saco, läs mer här

tisdag 13 november 2007

Samtal

I Sacostyrelsen är jag adjungerad, det betyder alltså att jag inte har rösträtt, och allt som oftast så yttrar jag mig endast i frågor som berör studenterna och de nyexade. Under dagens diskussioner behövde jag dock inte säga något, då Anna efter styrelsens beslut frågade om jag blev väldigt besviken. Uttycksfullt minspel någon?
Men det var inte alls så. Min första tanke kring ärendet var att det borde vara på ett visst sätt kring arbetskraftsinvandringen. När jag lyssnade på diskussionerna ändrade jag ståndpunkt och höll med styrelsen men blev då väldigt bekymrad över hur hela systemet fungerade. Vilket ju inte var något att ändra där och då. Men när människosmuggling kommer upp på tapeten är det inte utan att man lägger pannan i ärligt bekymrade veck.

Innan styrelsemötet jobbade jag mig igenom det blötsnöande Stockholm och åt lunch med Björn från Svenskt näringsliv, och hade intressanta diskussioner kring både arbetsrätt och avgifter i högskolan. Det är alltid schysst med samtal där man på allvar lyssnar på varandra även när man tycker olika. Det är verkligen ovanligare än man kan tro.

En lyssnande skara var dock de ledamöter och tjänstemän från EU-nämnden som besökte Saco på kvällen. Som den enda av de föredragande höll jag 5 minutersgränsen som vi fått. Sånt sätter jag en ära i. Jag pratade om glappet mellan studier och arbetsmarknad och arbetet med det på den europeiska nivån genom StartPro-projektet. Efter de olika dragningarna om allt från Laval, flexicurity och strukturfonder åt vi middag i Saco-våningen. Hade bland annat spännande samtal med Sven Gunnar från KD om företagarklimatet i Söderhamn. Kommer jag igång ordentligt börjar jag prata någon slags oväntad hälsingedialekt som jag inte trodde att jag hade. Att jag även tycker att fiol (som det spelades igår under konserten) är ett oväntat sexigt instrument visar på att det finns en hälsingestinta i mig. Trots att jag bor supercentralt i Stockholm. Ränderna går aldrig ur. Du kan ta flickan från Hälsingland men inte Hälsingland från flickan. Och så vidare.