Att ranka eller inte ranka.

I dagens DN (endast i papperstidningen dock) kommenterar Lars Leijonborg gårdagens artikel och diskussion kring det skrala antalet undervisningstimmar som studenterna inom humaniora och samhällsvetenskap har. Leijonborg fortsätter hålla på linjen att genom att ranka utbildningarna så kommer kvaiteten att stärkas. Det är också den linje jag tycker att han ska hålla. Vi måste våga definiera kvalitet, och vi måste också våga mäta den. Rankingen kan ge schyssta incitatment för högskolorna att satsa på kvalitet, typ undervisningstimmar, och rankingen ger också studenterna riktigt viktig konsumentupplysning.

Jag håller fortfarande helt och fullt med rapporten Utbildad eller inbillad? där Saco Studentråd listar de kvalitetsaspekter som man anser vara mest centrala, och varför de är viktiga. Jag hoppas att regeringen kommer genomföra förslaget.

TCO är dock emot. Lite oklart varför.

Claes de Faire

Är det inte dags att du ger ett livstecken i från dig, och börjar hålla kontakten?

Läs här

Kvittra mera.

Twitter får ordentligt fäste i Sverige, skriver bloggen Nätkoll. Och det stämmer verkligen. För dig som fortfarande inte förstår detta kvittrande rekommenderas Markmedias Twitterskola för journalister och andra.

Det händer saker varje dag med det svenska användadet av Twitter, och för er som har något ni vill säga till omvärlden, och som också vill lyssna och prata med andra människor, är det en riktigt guldkanal.

Och sen då?

Om ni undrar hur mina framtidsplaner ser ut, för sådana har man ju även om man precis vänt blad i boken om sitt liv, så kanske följande statusuppdatering ger er en hint i rätt riktning:

Pangbrud.

Julia Skott, som jag lärde känna när vi gick i gymnasiet och hennes bästa kompis var tillsammans med en kille som var kompis med min pojkvän och så vidare, kan ha Sveriges bästa tagline på sin blogg.

Julia Skott- pangbrud och skjutjärnsjournalist.

Jag är mäkta avundsjuk!

Ibland undrar man.

Jag vet inte om det beror på sjukdomen eller om jag har ändrat personlighet helt och hållet det senaste dagarna. Vi låter det vara osagt än så länge så får det utvärderas när jag är frisk igen. Men oavsett vad så börjar jag gråta av lycka i går kväll. Visst att jag blivit lite gråtmild typ av något tal eller så någon gång, men knappast nivån åh-herregud-jag-måste-snyta-mig. Men jo då.

Varför?
För att jag insåg att jag för första gången träffat en människa som jag känt att jag vill leva med i resten av mitt liv med. Och det avslutade jag också min och Es MSN-konversation med att berätta. Och hans respons på det var så fin att jag började gråta.

Jösses, snart så fryser väl även helvetet till is, eller hur det nu är man brukar säga när något helt oväntat och tidigare otänkbart händer.

Vet ni att det REDAN är vecka 3???

Jag hoppas på att kunna vara på benen i morgon igen. En dag hemma med medicin och glass borde göra susen, eller hur?

Veckan innehåller dessutom bland annat två spännande seminarier- Så skapar vi ett stöttåligare Sverige samt Mediemakt (apropå det så har ju Liza Marklund nu äntigen uttalat sig i Newsmill om hela Gömdahistorien, Jag tror knappast att det tar slut där, den här diskussionen). Jag ska också på avtackning på Saco, ska bli superkul att träffa gamla kollegorna igen! Ni hör, här kan man ju inte hålla på att vara sjuk.

Sedan ska jag öva på att säga "cyckler, prater och simmer" och "men guuuu huräremäre". What's that? Det där är hälsingemål, och det ska dammas av inför lördagens lilla bjudning med hälsingetema. Jag är lite dålig på det så jag får väl ägna denna sjuka dag åt att få till det.