Jag ställer högre krav än att någon ska vara av ett visst kön

Newsmill har ju som tradition att efterlysa skribenter till mer eller mindre aktuella ämnen. Nu på morgonen eftersöker man någon som vill skriva om Mona Sahlin och kvinnorna, dvs på temat att Sverige för första gången i den svenska demokratins historia har en chans att få en kvinnlig regeingschef. Varför får inte Mona Sahlin större stöd hos kvinnliga väljare?

Men kära Newsmill, finns det så mycket att säga om det? Som kvinnlig väljare- som absolut ser fram emot en kvinnlig statsminister- ställer jag garanterat högre krav på en politiker än att den personen ska vara av ett visst kön. Det jag värdesätter finns i politiken, och det är då rakt inte Mona Sahlins politik. Hur mycket chans det än är att det kan bli en kvinnlig statsminister.

Ingen blåsning

Jag fick en Friend request på Facebook. Jag är faktiskt lite petig med vem jag addar och har som regel att jag ska ha träffat människan först. Men visst, vill en riksdagsledamot jag ej känner bli min Facebookvän så är jag inte den som är den. Men den här gången var det en okänd, snygg, tjej i 20 årsåldern som ville bli min vän. Trots det 50tal gemensamma vänner vi hade tryckte jag på Ignore.

..och nu läser jag att "Hon blåste kändisarna på Facebook" och undrar om det gör mig till en kändis.

Nej, jag vet. Inte mycket bloggat häromdagarna. Det är för att jag och Eiran har haft svininfluensa och mest tittat på dvd. Jag har liksom inte så mycket att tillägga- även om många är himla intresserade av hur det känns att ha svininfluensan, eller den nya influensan.

Som en hejdundrande influensa helt enkelt.

Fräscha kongressbeslut

Jag avslutar semestern med en hejdundrande influensa. Jag har varit sjuk i fyra dagar, Eiran i sex dagar och ännu ingen bättring. Det är riktigt riktigt trist.

Efter tre dagars Lostmaraton (första och andra säsongen) tar jag mig en runda i bloggosfären, och rent generellt kan man konstatera att det fortfarande är semestertider. Men SSU har i alla fall jobbat på och haft kongress där man bland annat återvalt Jytte Guteland (lugnast så kanske, ordförandeval i SSU tenderar att ta så väldigt mycket utrymme i media).
Jag hittar på Jonas Morians blogg en liten samling av beslut som togs av kongressen. SSU kongress 2009- så här fräscha är dem:

Mer oroväckande tycker jag det verkar att man också vill att arbetet med löntagarfonder ska återupptas, ett globalt skatteutjämningssystem liknande Tobinskatten ska införas och skolplikt gälla från tre (!) års ålder. Vidare säger SSU nej till Lissabonfördraget och anser att inga privata aktörer eller ideella organisationer ska kunna utföra välfärdstjänster.

Jag vet inte var jag ska börja. Lontagarfonder är ett jävla skit, är en bra sammanfattning, och principen har så vitt jag vet- och enligt Wikipedia- endast spridits till det italienska kommunistpartieet. Globala skatteutjämningssystem är något som antiglobaliseringsivrare gillar vilket borde ge stora varningssignaler. Skolplikt från tre år??? Obligatoriskt dagis då eller? Och att inga privata aktörer eller ideella organisationer ska kunna utföra välfärdstjänster är så uppåt väggarna tossigt. Jag trodde att vi ändå kommit så långt så att det var för eller emot vinst diskussionen handlade om. Men icke. Nej till friskolor och föräldrakooperativ, nej till drivna entreprenörer och många gånger kvinnligt företagande.

Fräscht, SSU.

Så ser det ut i ett mångkulturellt hem

Den svenska dalahästen och Liverpools symbol Lambanana prydligt på rad.

Det är klart att vi ska drömma!

Jag förstår inte.

Genom Christoffer Järkeborns blogg hittar jag en länk till Gustaf Fridolins debattinlägg, ett inlägg som varnar för drömmar och förebilder och en tro att du kan. Det var det konstigaste jag hört åtminstone den här veckan. Han ställer drömmar om att ha sin framtid i sina egna händer emot utbildnings- och jobbmöjligheter vilket i min mening är absurt.

Om inte drömmen om det liv jag vill ha, vad jag vill göra, var jag vill vara, skulle finnas - varför skulle jag då vilja utbilda mig? Nej, man kan inte äta drömmar. Men utan att tro på sig själv och att man kan uträtta stordåd så är det också svårt att hitta matlusten. Förebilder är sjukt viktiga, kanske allra viktigast-precis som Christoffer skriver- just för människor som växer upp i områden med stort utanförskap.

Skomakaren ska inte bliva vid sin läst.

Fattigt

Johan Ingerö skriver så bra om Expressens fattigdomsserie. Ni kanske såg framsidan av tidningen häromveckan. En hip-hopkille med ledsen blick med texten "XXX har bara råd med ett par jeans" eller något liknande. Precis som någon av kommentarerna skriver till Ingerös text är ju frågan om hur många jeans de skulle ha råd med om man inte köpte det dyraste paret.

Levis eller Dieseljeans var helt klart de de coola hade när jag var ung tonåring också. Men det fanns inte på kartan att jag skulle ha pengar till jeans för närmare tusen kronor. När jag var 14 år ärvde jag dock ett par slitna Levis av min kusin och jag har nog aldrig känt mig så cool. Om det nu har blivit så stört mycket svårare att inte vara helt rätt i dag än vad det var för femton år sedan (vilket jag har lite svårt att tro) så är det väl den typen av attityder som behöver motverkas. Att bara ha råd med ett par märkesjeans är inget tecken på fattigdom.

Sommardag på fjäderholmarna

Med sol, bad och bara himla härligt slappande.