För några dagar sedan fyllde jag i en enkät där jag fick frågan hur ofta jag konsumerar nyheter. Maxalternativet var Nästan varje dag vilket onekligen var snålt tilltaget. Som kommentarerna på Facebook och Twitter löd: inte anpassat till RRS-läsare, eller mobilnyheter, eller politiska medianördar.
För alla oss som är just sådana politiska medianördar så är det förstås redan känt att Thomas Bodström efter valet tänker satsa på familjen genom att vara i USA under en period. Bästa kommentaren kring det kommer i från Katrin Kielos på Aftonbladets ledarsida. "Det ska gå att kombinera familj och karriär" säger Bodström och får av Mona Sahlin höra att han är given en roll nära henne. Skulle det, vilket jag förstås inte hoppas på, bli röd-grön seger 2010 så finns det alltså en risk att vi har en minister som bor utomlands under det första året. Globalisering i all ära, men rätt ofta krävs det att ministern är på plats i Sverige.
Vad säger egentligen Miljöpartiet om så pass täta flygresor hela vägen från USA?
lördag 14 november 2009
torsdag 12 november 2009
Grattis Omvård.se!
Stort grattis till Pontus Österberg med flera som gör Sveriges bästa sajt enligt Internet World: Omvard.se . Förra veckan var ju jag i Härnösand med just Omvård.se och Vårdföretagarna, och mer sådana seminarier runt om i Sverige kommer det att bli.
Mingel med Neo
Bild från Paulinas FacebookDen 1 november blev begåvade och chica Paulina Neuding chefredaktör på Magasinet Neo. För att fira lika häftiga Sofia Nerbrandts sista nummer var det i går fest på Riche. Riktigt lyckad en, med bra blandning av folk. Både de där man träffar minst en gång i veckan på något event, de som man inte träffat på ett tag och nya förmågor.
På bilden ovan har jag precis anlänt och sprang på VD Andreas Ericsson och Paulina på en gång. Och det förevigades.
onsdag 11 november 2009
Slutcoachat
Det är väldigt mycket diskussioner just nu kring coacherna hos arbetsförmedlingen - med all rätt. Floran av coacher är minst sagt varierad och alla ÄR verkligen inte lika bra. Så är det.
När arbetsförmedlingen gjordes om så renodlades också arbetsförmedlarnas uppdrag. Coacherna ska ha rollen peppande, sporrande och energigivande, lite som en fotbollscoach helt enkelt. Myndighetsutövningen, med en kontrollfunktion, ansvar för budget etcetera ligger kvar hos arbetsförmedlarna. Alla är inte helt nöjda med detta, den roliga delen av arbetet är ju enligt många att vara nära kunden, det som coacherna är tänkta att ägna sig åt alltså.
Men här i blir det också en märklig paradox. Kulturen på arbetsförmedlingen har varit att arbetsförmedlarna ska prägla samhället i stort. Därför har det räckt med en tvåårig gymnasieutbildning. Med den nya rollen, den mer renodlade myndighetsutövande rollen, så är det för mig självklart att det också kommer andra krav på arbetsförmedlarna. En högskoleutbildning i grunden för alla de 2000 nyrekryteringar av arbetsförmedlare som nu görs är ett rimligt krav. Men det tycker inte t ex VLT som menar att det blir orimliga trösklar. Alla ska kunna bli arbetsförmedlare?
Självfallet kan man inte läsa sig till allt. Om man ska dra den något långsökta liknelsen mellan arbetsförmedlare och journaliststudenter så har jag genom Twitterrapporter de senaste dagarna sett exempel på hur liten koppling utbildningarna gör till den digitala världen, och hur pass lite studenterna tar tag i det själva.
Men när jag går till en läkare så vill jag att läkaren ska ha en utbildning.
Om jag går till en arbetsförmedlare som ansvarar för kontakten med a-kassan och med andra myndigheter som för den arbetssökande förstås spelar jäkligt stor roll i vardagen så vill jag ha lite krav på den personen också. T ex 180 hp.
När arbetsförmedlingen gjordes om så renodlades också arbetsförmedlarnas uppdrag. Coacherna ska ha rollen peppande, sporrande och energigivande, lite som en fotbollscoach helt enkelt. Myndighetsutövningen, med en kontrollfunktion, ansvar för budget etcetera ligger kvar hos arbetsförmedlarna. Alla är inte helt nöjda med detta, den roliga delen av arbetet är ju enligt många att vara nära kunden, det som coacherna är tänkta att ägna sig åt alltså.
Men här i blir det också en märklig paradox. Kulturen på arbetsförmedlingen har varit att arbetsförmedlarna ska prägla samhället i stort. Därför har det räckt med en tvåårig gymnasieutbildning. Med den nya rollen, den mer renodlade myndighetsutövande rollen, så är det för mig självklart att det också kommer andra krav på arbetsförmedlarna. En högskoleutbildning i grunden för alla de 2000 nyrekryteringar av arbetsförmedlare som nu görs är ett rimligt krav. Men det tycker inte t ex VLT som menar att det blir orimliga trösklar. Alla ska kunna bli arbetsförmedlare?
Självfallet kan man inte läsa sig till allt. Om man ska dra den något långsökta liknelsen mellan arbetsförmedlare och journaliststudenter så har jag genom Twitterrapporter de senaste dagarna sett exempel på hur liten koppling utbildningarna gör till den digitala världen, och hur pass lite studenterna tar tag i det själva.
Men när jag går till en läkare så vill jag att läkaren ska ha en utbildning.
Om jag går till en arbetsförmedlare som ansvarar för kontakten med a-kassan och med andra myndigheter som för den arbetssökande förstås spelar jäkligt stor roll i vardagen så vill jag ha lite krav på den personen också. T ex 180 hp.
tisdag 10 november 2009
Smartness, rapphet och intelligens
Först läser jag min makthavare.se-kollega Andreas Henrikssons tweet till Sakine Madon
AHenriksson @Sakine i svensk politisk debatt premieras sällan smartness, rapphet och intelligens, bara tråkig hederlig trygghet a la middle-of-the road
och sedan ramlar jag på den socialdemokratiska bloggen In Your Faces mobilblogg med en bild från ett kommunfullmäktige(?) i går.
Och plötsligt kände jag att november liksom blev ännu gråare.
Värt att trycka på en extra gång är också att av de få unga politiker runt om i Sverige som valdes in efter valet 2006 kommer fyra av tio i höst att ha hoppat av. De har ersatts med någon som är i snitt 19 år äldre. Jag säger inte att de per automatik var smartare och rappare, men nog är det ett problem med bredden bland de förtroendevalda. Och partierna verkar inte fatta grejen.
AHenriksson @Sakine i svensk politisk debatt premieras sällan smartness, rapphet och intelligens, bara tråkig hederlig trygghet a la middle-of-the road
och sedan ramlar jag på den socialdemokratiska bloggen In Your Faces mobilblogg med en bild från ett kommunfullmäktige(?) i går.
Och plötsligt kände jag att november liksom blev ännu gråare.
Värt att trycka på en extra gång är också att av de få unga politiker runt om i Sverige som valdes in efter valet 2006 kommer fyra av tio i höst att ha hoppat av. De har ersatts med någon som är i snitt 19 år äldre. Jag säger inte att de per automatik var smartare och rappare, men nog är det ett problem med bredden bland de förtroendevalda. Och partierna verkar inte fatta grejen.
Casanova
Det här måste ju vara den konstigaste vinkeln på länge. Den förvisso extremt klantiga vildhavrespridaren och casanovan Dominic raggar på Facebook och gör kvinnor gravida.
Och hur tänkte alla kvinnorna i detta? Använde de sig av säkra perioder allihopa?
Och hur tänkte alla kvinnorna i detta? Använde de sig av säkra perioder allihopa?
måndag 9 november 2009
Tjugo år sedan järnridåns fall
För tjugo år sedan - på dagen- fyllde inte bara min syster 18 år. Nej, dagen blev förstås historisk genom att Berlinmuren föll. Järnridån som bara för tjugo år sedan delade Tyskland och kraftigt begränsade friheten radikalt för de som råkade bo i den östra delen av landet. Människor som ville lämna den socialistiska diktaturen mördades. 985 människor dödades under flyktförsök från Östberlin till Västberlin. 238 sköts till döds vid muren, ytterligare 719 på andra platser längs gränsen mellan öst och väst. Den sista människan som mördades när han försökte lämna diktaturen var Chris Gueffroy som sköts ihjäl nio månader innan muren föll. Under samma period hyllade vissa ledande svenskar fortfarande landet.
I somras besökte jag Berlin, och ägnade då bland annat en dag att gå i Berlinmurens spår. Det är något som varmt rekommenderas, det blir en levande promenad som visar hur muren splittrade en stad och ett land. Om att nya murar fortfarande byggs skriver Maria Rankka, Fredrik Johansson och Anders Ydstedt i Sydsvenskan i dag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)