Uppdaterad
I morgon ska jag diskutera Borg-kommissionen, välfärd och fattigdom på Rinkebykonferensen, som är en del av det Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning. Jag undrar hur mycket pengar som det totalt går till ett projekt med stora konferenser om att bekämpa fattigdom, och hur effektivt det är egentligen?
Uppdatering: SvDs ledarblogg skriver också.
måndag 25 oktober 2010
fredag 22 oktober 2010
Uppiggande nyhet!
Nog är jag lätt trött så här på fredagseftermiddagen efter en vecka med intensiv studieresa till Berlin och stort seminarium (se ovan)som jag anordnade tillsammans med Arena Idé och Södertälje kommun.
Då är det förstås extra upplyftande att få nyheter som denna, att Magnus Andersson blir kommunalråd i Solna. Hurra!
måndag 18 oktober 2010
"Välfärdspolitik saknar initativ"
Publicerad i Enköpingsposten 16 oktober
"Välfärdspolitik saknar initativ"
”Välfärden i Sverige ska hålla högsta kvalitet och vara till för alla. Grunden för att nå dit är en solidarisk och offentlig finansiering främst genom skattemedel. För att på lång sikt värna välfärden är det avgörande att Sverige har starka offentliga finanser och att sysselsättningen fortsätter att öka.” Så beskriver regeringen sin välfärdspolitik i budgetpropositionen för 2011. Det kan uppfattas som ett långsiktigt tänkande. I själva verket fortsätter man en intagen linje av passiv politik där man blundar för problemen.
För att värna välfärdens kärna ska bland annat kommunerna få ett tillfälligt bidrag och pensionärerna sänkt skatt enligt budgeten. Om välfärdens kärna överhuvudtaget ska kännas igen i framtiden behövs det snarare en total översyn om finansiering i framtiden. Regeringen behöver öppna ögonen och släppa sin favoritlösning ”bara vi jobbar mer så fixar det sig”. Det kommer inte att fixa sig. Det räcker inte med ett enstaka skruvande här och dragande där. Det har forskare och beredningar sagt i strax tio års tid nu. Enligt beräkningar från Sveriges kommuner och Landsting (SKL) programberedning kommer gapet mellan behov och offentliga resurser, i dagens prisnivå, vara runt 200 miljarder kronor år 2035. Reformer för ökad sysselsättning, ökad effektivitet eller för den delen vänstersidans favoritlösning höjda skattesatser räcker var för sig inte långt.
Pengarna kommer inte räcka till allt som vi vill att det ska räcka till. Pengarna räcker inte ens i dag, utan det finns, om än mycket otydliga, gränser för det offentliga uppdraget. Som välfärdsforskaren Andreas Bergh framhållit (Dagens Nyheter 9/10) så har politiker hittills varit ovilliga att diskutera prioriteringar inom vård och omsorg, men det betyder inte att behovet av prioriteringar försvinner, bara att prioriteringarna görs utan en politisk debatt. Detta ger ofta ett glapp till verkligheten.
”Vi är alla eniga om att finansieringen av välfärdstjänsterna kommer att bli en utmaning i framtiden och som fordrar att politiska beslut redan nu fattas i en långsiktig kontext” skrev representanter från den lokala nivån från riksdagspartierna i SKL:s programberedning i våras. Under sommaren presenterades Borg-kommissionen, Timbro och Arena Idés gemensamma projekt, sin slutrapport som pekade på samma sak och efterfrågade en bred parlamentarisk utredning som tittade på frågan. Något behöver göras nu. Den parlamentariska utredningen bör därför tillsättas, och i enlighet med rapporten ges i uppdrag att beskriva problemet med välfärdens framtida finansiering, bedöma vilka åtgärder som krävs för att lösa det och lämna förslag till den fortsatta politiska hanteringen
Nu har både regeringsförklaring och budget passerat. Hur vi ska ha råd med skola, med omsorg, med allt det där som vi kallar välfärd i framtiden, är inte en fråga som regeringen bara ville blunda för i valrörelsen. Det är frågan som inte ska diskuteras överhuvudtaget. Det kan vi som medborgare inte acceptera.
Eva Cooper
Skribent Timbro
"Välfärdspolitik saknar initativ"
”Välfärden i Sverige ska hålla högsta kvalitet och vara till för alla. Grunden för att nå dit är en solidarisk och offentlig finansiering främst genom skattemedel. För att på lång sikt värna välfärden är det avgörande att Sverige har starka offentliga finanser och att sysselsättningen fortsätter att öka.” Så beskriver regeringen sin välfärdspolitik i budgetpropositionen för 2011. Det kan uppfattas som ett långsiktigt tänkande. I själva verket fortsätter man en intagen linje av passiv politik där man blundar för problemen.
För att värna välfärdens kärna ska bland annat kommunerna få ett tillfälligt bidrag och pensionärerna sänkt skatt enligt budgeten. Om välfärdens kärna överhuvudtaget ska kännas igen i framtiden behövs det snarare en total översyn om finansiering i framtiden. Regeringen behöver öppna ögonen och släppa sin favoritlösning ”bara vi jobbar mer så fixar det sig”. Det kommer inte att fixa sig. Det räcker inte med ett enstaka skruvande här och dragande där. Det har forskare och beredningar sagt i strax tio års tid nu. Enligt beräkningar från Sveriges kommuner och Landsting (SKL) programberedning kommer gapet mellan behov och offentliga resurser, i dagens prisnivå, vara runt 200 miljarder kronor år 2035. Reformer för ökad sysselsättning, ökad effektivitet eller för den delen vänstersidans favoritlösning höjda skattesatser räcker var för sig inte långt.
Pengarna kommer inte räcka till allt som vi vill att det ska räcka till. Pengarna räcker inte ens i dag, utan det finns, om än mycket otydliga, gränser för det offentliga uppdraget. Som välfärdsforskaren Andreas Bergh framhållit (Dagens Nyheter 9/10) så har politiker hittills varit ovilliga att diskutera prioriteringar inom vård och omsorg, men det betyder inte att behovet av prioriteringar försvinner, bara att prioriteringarna görs utan en politisk debatt. Detta ger ofta ett glapp till verkligheten.
”Vi är alla eniga om att finansieringen av välfärdstjänsterna kommer att bli en utmaning i framtiden och som fordrar att politiska beslut redan nu fattas i en långsiktig kontext” skrev representanter från den lokala nivån från riksdagspartierna i SKL:s programberedning i våras. Under sommaren presenterades Borg-kommissionen, Timbro och Arena Idés gemensamma projekt, sin slutrapport som pekade på samma sak och efterfrågade en bred parlamentarisk utredning som tittade på frågan. Något behöver göras nu. Den parlamentariska utredningen bör därför tillsättas, och i enlighet med rapporten ges i uppdrag att beskriva problemet med välfärdens framtida finansiering, bedöma vilka åtgärder som krävs för att lösa det och lämna förslag till den fortsatta politiska hanteringen
Nu har både regeringsförklaring och budget passerat. Hur vi ska ha råd med skola, med omsorg, med allt det där som vi kallar välfärd i framtiden, är inte en fråga som regeringen bara ville blunda för i valrörelsen. Det är frågan som inte ska diskuteras överhuvudtaget. Det kan vi som medborgare inte acceptera.
Eva Cooper
Skribent Timbro
Ich bin ein Berliner
Tredje kvällen i Berlin, ett Berlin som varit både kallt, regnigt och blåsigt men ändå helt underbart. Jag och Eiran har promenerat runt och mätt tider inför studieresan vars deltagare kommer i morgon. Räknat ut att sammanlagt så har vi promenerat nästan en mil varje dag. Tur att mina skor är bekväma.
Vi har också besökt Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche. Den ursprungliga kyrkan byggdes 1891-95 men skadades under kriget så svårt, att den inte kunde byggas upp igen. Det enda som återstår är ruinerna efter det en gång 113 m höga tornet, på den tiden stadens högsta. I ingångshallen till den gamla kyrkan kan man fortfarande se väl bibehållen mosaik samt bilder ur kyrkans historia. Runt om resterna efter den gamla kyrkan har man byggt en ny kyrka med separat torn; själva kyrkorummet är en åttkantig byggnad med blått glas. Fantastiskt vackert.
I går var vi till den gamla nazistiska och sovjetiska koncentrationslägret Sachenhausen, som ligger cirka 3 mil norr om Berlin. Lägret öppnades 1936 och nio år senare hade 220 000 passerat genom koncentrationslägret och mer än 30.000 hade omkommit. När kriget var slut togs lägret över av Sovjet och användes i befintligt skick fram till 1950. Runt 60 000 människor passerade där under den tiden, och 12 000 dog. Jag har aldrig tidigare besökt ett tidigare koncentrationsläger. Det är en stark och alltigenom fruktansvärd upplevelse.
Och i dag var det besök på Berlin Wall memorial, där en del av både muren och dödsremsan finns bevarad. Hur många gånger jag än ser den där muren så är det ändå svårt att förstå hur det verkligen är möjligt att det har funnits en mur som delade Berlin i öst och väst, och där människor blev dödade om de försökte byta sida. Och detta under min livstid (eftersom jag fortfarande har uppfattningen att jag är rätt ung), och i Berlin. I Berlin!
Men vi har hunnit med annat också. Titta på påvens hämnd i Fernsehturm, kolla in snygga saker på second-hand, köpa julklappar(!) och varit nära på att köpa ett alldeles underbart litet vykort på John Blund som skulle göra sig bra i framtida barnkammare ... men där drog till och med vi gränsen. Och sånt.
Vi har också besökt Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche. Den ursprungliga kyrkan byggdes 1891-95 men skadades under kriget så svårt, att den inte kunde byggas upp igen. Det enda som återstår är ruinerna efter det en gång 113 m höga tornet, på den tiden stadens högsta. I ingångshallen till den gamla kyrkan kan man fortfarande se väl bibehållen mosaik samt bilder ur kyrkans historia. Runt om resterna efter den gamla kyrkan har man byggt en ny kyrka med separat torn; själva kyrkorummet är en åttkantig byggnad med blått glas. Fantastiskt vackert.
I går var vi till den gamla nazistiska och sovjetiska koncentrationslägret Sachenhausen, som ligger cirka 3 mil norr om Berlin. Lägret öppnades 1936 och nio år senare hade 220 000 passerat genom koncentrationslägret och mer än 30.000 hade omkommit. När kriget var slut togs lägret över av Sovjet och användes i befintligt skick fram till 1950. Runt 60 000 människor passerade där under den tiden, och 12 000 dog. Jag har aldrig tidigare besökt ett tidigare koncentrationsläger. Det är en stark och alltigenom fruktansvärd upplevelse.
Och i dag var det besök på Berlin Wall memorial, där en del av både muren och dödsremsan finns bevarad. Hur många gånger jag än ser den där muren så är det ändå svårt att förstå hur det verkligen är möjligt att det har funnits en mur som delade Berlin i öst och väst, och där människor blev dödade om de försökte byta sida. Och detta under min livstid (eftersom jag fortfarande har uppfattningen att jag är rätt ung), och i Berlin. I Berlin!
Men vi har hunnit med annat också. Titta på påvens hämnd i Fernsehturm, kolla in snygga saker på second-hand, köpa julklappar(!) och varit nära på att köpa ett alldeles underbart litet vykort på John Blund som skulle göra sig bra i framtida barnkammare ... men där drog till och med vi gränsen. Och sånt.
fredag 15 oktober 2010
Berlin
I morgon bitti åker jag och Eiran till Berlin över helgen. På måndag åker han hem och jag stannar kvar för att på tisdag motta en grupp som ska lära sig mer om det tyska äldreomsorgssystemet.
Vi (som i jag och Thomas med projektgrupp) har byggt upp ett spännande program med besök både hos socialdemokraterna och kristdemokraterna, på ett äldreboende, hos det ansvariga departementet med mera.
Förra gången jag var där, förra sommaren, var det riktigt varmt och skönt. Det är det inte nu. Och det är fler dagar, mer business och dessutom 15 små Orreforsljuslyktor som ska delas ut som presenter. Packningen blir helt klart en tung historia.
onsdag 13 oktober 2010
Stureakademin
Under året, mitt andra år på tankesmedjan, har jag gått den bästa idé- och skribentutbildningen som förmodligen finns. Äh, som finns kan man nog säga till och med. Och det råkar sig också vara att den utbildningen är Timbros egna Stureakademin. De senaste veckorna har jag jobbat med min uppsats med namnet "För bondsönernas skull" och om några veckor är det dags för den avslutande veckan i USA.
Året har varit späckat med nyttiga och intressanta helger med allt från Göran Greider till Johan Norberg, Katrin Kielos till Andreas Bergh. Och för att inte tala om de grymt givande skribentseminarierna med Håkan Hagvall som också vid varje tillfälle gett var och en individuell feed-back på månadens uppgift.
Kort sagt, superbra. Och nu är det dags för nästa års hugade att söka. Gör det, det är sannerligen inget du kommer ångra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)