Lyssna på varningarna

I dag skriver jag på Newsmill om den framtida finansieringen av välfärden.

Mål

Om några år ska den här listan på CDON innehålla flera titlar.

Kostymer och östtysk partiskola.

Med väldigt jämna mellanrum (ungefär dagligen) så dyker det upp olika föreställningar om Timbro i insändare, artiklar eller liknande. Det är inte klokt vad mytomspunna vi är. Håkan Juholt, den föreslagna nye partiledare för sossarna, ägnade inför förra valet en hel artikel åt Timbro och Svenskt Näringsliv. Så här skrev han om Stureakademin:

Stureakademin kan - inte minst genom sitt hemlighetsmakeri - jämföras med den gamla östtyska partiskolan i Bad Doberan där svenska kommunister utbildades ända in på 1960-talet.

Det intressanta är att Stureakademin, då som nu, är väldigt öppen med sin verksamhet. Det är inte alls något hemlighetsmakeri av östtyskt snitt. Nej, deltagarlistan är inte öppen men det står fritt för folk att själva berätta om man studerat där eller inte. Jag är en av dem.

Såg också att Maria-Pia Boëtius skriver i ETC om hur:

Feministerna i Sverige är ständigt utsatta för kritik och ”debatt”. Från kostymer på Timbro ...[]

Den stora frågan här är ju vem som exakt är "kostymerna på Timbro". Ett uttryck som försöker pådyvla oss någon typ av gubbighet. Kanske var det så förr - men i dag så kan man knappast kalla Timbro för gubbiga vare sig det handlar om faktisk ålder eller åsikter. Bedöm själva.

Barometern

Alice Teodorescu skriver i dagens Barometern om min debattartikel och kommande bok. Läs här.

UPPDATERAD "De röda kvinnorna är en myt"

I dag är det den internationella kvinnodagen, vilket jag uppmärksammar genom en debattartikel på Brännpunkt i SvD. Detta angående min bok "Myten om det andra könet" som lanseras den 24 mars. Ser verkligen fram emot det.

Uppdaterad; Nu finns också inbjudan till lanseringsfesten ute.

SlösO i media

Den här veckan har jag och Arvid Malm varit aktiva i lite olika medier. Bland annat skrev vi i dagens Enköpings-Posten om att arbetsmarknadsdepartementet skulle behöva en effektivitetscoach, och i går varnade vi för arenafeber i Corren.

Modebloggandets vara eller icke vara

Med jämna mellanrum kritiserar Alex Schulman modebloggare. Nu har han gjort det igen, i gårdagens Aktuellt. För några dagar sedan skrev Cissi Wallin pricksäkert på SVT Debatt:

Först och främst – kan vi bara sluta kalla Kissie, Paow och deras likar för modebloggare. Vad tror ni verkliga modebloggare som Elin Kling, Karolina Skande, Agnes B, syrrorna Fahrman med flera känner inför det? Det är som att kalla mig för sportbloggare. Kissie, Paow och co är skandalbloggare. De fiskar ständigt efter att vi ska dra efter andan och tänka ”amen vafan”. De är ungefär som Robinson-Robban, om ni minns honom. En uppmärksamhetstörstande yngling som gjorde allt, precis allt för att bli omtalad. Gärna hatad. Men tillslut växte även han upp till en ansvarstagande vuxen. Det går alltid ett gäng sådana per generation.

Jag håller verkligen med. Modebloggande är något helt annat. Om det skrev jag på Newsmill för två år sedan (jag minns inte exakt vad som föranledde debatten den gången, var det möjligvis Alex Schulman då också?):

De påverkar i allra högsta grad en bransch som 2007 omsatte 73,4 miljarder kronor i Sverige. En viktig exportbransch och, som Moderådets VD Lotta Ahlvar påpekar i en intervju i E24, en bransch som skapar ett ansenligt antal arbetstillfällen inte bara inom butik utan även logistik, fotografi, annonsering med mera. 

År efter år kommer Alex Schulman tillbaka till sin kritik om att modebloggarna inte ger honom någonting, och att det därmed har litet eller inget existensberättigande ("Det känns lite 2005" säger Emanuel Karlsten, vilket jag håller med om. Det beror förmodligen på att Schulman använt samma argument sedan dess). År efter år kommer jag att fortsätta fundera varför världen måste kretsa kring Alex Schulman.