Studiemedelshöjning och fribeloppsslopning

När man surfar runt på borgerliga bloggar och läser om diskussionen kring att centerpartiet gick ut- och fick gehör från Folkpartiet- med att man vill höja studiemedlet kan man ibland få intrycket att folk tycker att det skulle vara ett uttryck av kommunistisk propaganda. Ungefär.

Studiemedelssystemet är inte ett sätt att få folk att fastna i bidragsberoende eller liknande. En del är lån som man betalar tillbaka sedan, och en del är bidrag. Man har kommit fram till att akademikerna är bra för landet- vi behöver vara en grym kunskapsnation även i framtiden och då behövs det bra akademiker- och då måste det finnas ekonomiska möjligheter att studera på heltid. Det är fantastiskt bra.

Tyvärr så har inte studiemedelssystemet riktigt hängt med. Många som är ute och debatterar, eller för all del sitter på beslutande poster, studerade själva under början av 90-talet. Villkoren för studenter såg mycket bättre ut under den här perioden. Studiemedlet har inte räknats upp i den utsträckning det borde, medan alla kostnader i övrigt har ökat lavinartat. Lika mycket pengar som inte räcker tillnärmelsevis så långt.

Det är också farligt att ställa studiemedlet mot fribeloppet. Ett slopande av fribeloppet ger studenterna ökade möjligheter i den mån de hinner arbeta. Jag vet att många utbildningar brister i lärarledd tid, och att vissa kurser absolut inte kräver 40 timmars studier. Men det finns också andra utbildningar där du börjar 8 på morgonen och har seminarier, labbar och föreläsningar till klockan 5. Det är svårt att se att ett slopande av fribeloppet skulle kunna förbättra sitatuionen för dessa studenter. Tiden finns helt enkelt inte, oavsett hur enormt bra det är med kontakter med arbetsmarknaden som jobbet ger. Så som sagt. Ett slopande av fribeloppet skapar möjligheter, en höjning av studiemedlet är jäkligt nödvändig! Jag vägrar att säga att det ena bör göras framför det andra. Det är två viktiga saker som behöver justeras i det svenska systemet kring högre utbildning.

Om man är osäker på hur reglerna ser ut kan man läsa mer i Saco Studentråds rättighetskatalog eller varför inte i Utbildning straffbart?

Vaxholm, Jobb&liv och amerikansk politik

Jag hade slut på batterier i min kamera så jag snor Christoffers bild från kvällen

Ikväll har jag varit på Prime PR och först lyssnat på Jan-Peter Duker, vice VD på Svenskt Näringsliv, och hans analys av Vaxholmsfallet, och sedan på Christian Sjövind och Mikael Sandgren från Jobb och liv, ett företag som har som syfte att konkurrera med facken. Avslutningsvis pratade Kevin Lampe (bilden), politisk konsult och en av Obamas rådgivare

Jag uppmärksammade Jobb och liv redan i oktober. Det vet jag med säkerhet för jag pratade om idéen på Sacos 60års fest just i oktober. Då var det inte så många som kände till Jobb och liv, det hade förmodligen bara funnits någon artikel om att de skulle starta. Nu ett halvår senare är de i gång. Men jag är fortfarande inte helt klar på vad som är det unika med dem. Om man vill ha juridisk hjälp utan att vara med i facket så finns det sådana möjligheter redan ( dyrare förstås än om man är facklig medlem eftersom det är en av de saker man kan få av sitt fackliga medlemskap, tillgång till människor som är riktigt kompetenta på arbetsrätten) och om man vill använda sitt medlemskap för professionell kompetensutveckling så är Saco-förbunden grymma på det. Med det inte sagt att Jobb och liv inte har något existensberättigande förstås. Det är ju bara kul att folk vill ge människor en chans att utvecklas. Dock måste jag med ett leende återberätta följande replikskifte mellan mig och Christian Sjövind:

- Vi förstår inte varför inte facken vill ha en diskussion med oss!

- Men har ni bjudit in till en diskussion då? Har ni kontaktat dem?

-Nej, det har vi i och för sig inte.

Nå. Rom byggdes inte på en dag heller. Lycka till med initiativet!

Kevin Lampe sedan. Vilket nöje det är att lyssna på en riktigt retoriskt slipad amerikan. Vilken storytelling! Vilka historier. Vi skulle egentligen ha varit färdiga vid 20.00, men jag kunde inte slita mig förrän vid 21.00.

Bildbeviset

.. på att jag flyger lite väl mycket. Jag orkar inte använda någon av mina fina necessärer utan går runt med min flygplastpåse istället. Chict!

Och det är det vanliga kaoset på skrivbordet. Jag vet precis var allt finns, lovar.

Bra för Sverige

Arbetskraftsinvadnring tillåts. Och det är bra. Kvalificerad arbetskraft från länder utanför EU/EES-området bidrar till tillväxt och välstånd. Det har länge varit nödvändigt med en större öppenhet för arbetskraftsinvandringen.

Här kan man läsa mer om vad Saco säger i frågan

Sushi på Östermalm

Idag blev det en sushilunch med Tess och Carin i gröngräset. Solen gassade och vi har en fix och färdig analys klar när det gäller skillnaden mellan 70-talister och 80-talister.

Tog en längre promenad tillbaka till kansliet, sprang på lunchätande ministrar, gamla kursare och träffade på min gamla arbetskamrat Magnus som alltid är lika trevlig. Det märks att det är fint väder kombinerat med vad för många blir en långhelg.

Ljusstöparen, en effekt av tidigare arbetsmarknadspolitik

Det är verkligen bra att S har fått upp ögonen för arbetsmarknaden, som i dagens DN Debatt. Jag undrar dock om de har funderat på hur det kan komma sig att vi har sådana problem med yrkesutbildningarna i Sverige? Kan det vara målsättningen om att alla gymnasieelever ska få högskolekompetens som istället för att gynna dem fällde krokben för en massa elever med grym praktisk kompetens?

Bättre sent än aldrig.

Igår kväll satt jag en sväng på Kellys med två vänner. Efter att vi konstaterat att en av oss den senaste månaden hade stekt på en pås-pyttipanna en gång, en hade kokat ris och (faktiskt!) tinat räkor till och jag själv kokat snabbmakaroner vid ett tillfälle låg bilden klar att vi var tre tjejer som inte ägnar hushållsarbetet någon större tid eller energi.

Men så till problemet. En av vännerna skulle ha tredje dejten med en kille ikväll. Hon skulle bjuda på middag. Och vad i hela världen skulle hon då bjuda på?? En rätt högljudd diskussion avbryts av att killen bredvid mig säger att han bara måste lägga sig i, han är kock och han känner att han kan styra upp det hela. Vilket han faktiskt gör. Vi passar på att fråga efter hans bästa tips om present att ta med sig när man ska hem till en kille på middag. Han rekommenderar starkt det hemgjorda tricket. Bröd eller kort eller ljus. Bara det är hemgjort. Han hade själv stöpt ljus en gång på en arbetsförmedlingskurs och...

Men vänta nu? Stöpa ljus som sysselsättning? Ja, det är säkert terapeutiskt och lite pyssligt också. Ungefär som att lära sig sticka. Men man undrar onekligen hur exakt de här stöpa ljuskurserna gick till. Mer än att frisera siffror alltså.

"Ledsen darling, men jag är på möte hela dagen"

Det är helt klart en talang att kunna balansera ett väldigt uppbokat liv med en hög flexibilitetsnivå. Jag arbetar ju ofta helger. Och kvällar. Och dagar. Många gånger får jag frågan om jag egentligen har någon fritid. Och det har jag inte så jättemycket av, men jag sysslar ju med mitt stora intresse så ibland undrar jag vad jag skulle göra på den där omtalade fritiden? Dessutom är det en förutsättning att ha accepterande vänner. Folk i sin omgivning som inte tycker att man försöker leka viktig (och få för sig att sinnebilden av framgång är att stressa runt med en caffe latte på stan) av att man föreslår en fika eller en pubomgång om tre veckor för att det inte finns en lucka innan dess.

Men jag är glad över att folk inte slutar försöka vara spontana! Även om det är trist att känna ett behov av att lägga in en mall i mobilen med budskapet " Ledsen darling, men jag är på möte hela dagen". I helgen fick jag SMS om allt från att dricka bubbel efter shopping, till att dricka kaffe efter shopping till att ta en fika utan shopping.

Och så det där med flexibliteten. För även om man styr upp sin dag till punkt och pricka så kommer det alltid något som måste prioriteras först. Trodde att jag hade stenkoll på min dag efter lunchen med Oskar, men först dök det upp en artikel som behövde skrivas och helst redan vara klar vilket vände hela de första timmarna, vilket på något sätt ändå kompenserades av att Sara från LSU var sjuk och ställde in vårt möte. Nu kan jag hinna läsa igenom rapportutkastet som ska vara klart till imorgon.

Nu kör vi!