Blondes have more fun

Så jäklar vad kul jag kommer ha det!

Vad som döljer sig i kylskåpet.

Julia presenterar sitt kylskåp, och det var en rolig idé. Jag vill också!
Först framsidan, där mitt utträde ur Svenska Kyrkan hänger tillsammans med min inbjudan till Nobelfesten samt menyn från den samma, ett recept och ett foto på Tora och ett foto på Eiran. En magnet med Sarah Palin och en magnet med Barack Obama som jag fick i present av John Ahlmark på Saco pryder också sin plats.

..och liksom Julia så kan jag också konstatera att min mat - eller kanske framförallt vad jag köper hem- mest gömmer sig i skafferi och frys. I kylen blir ju saker dåliga så fort. Det finns såser, smörgåspålägg, champagne och fil som står i kylskåpsdörren. Hurra vilken mångfald!

AVSLÖJANDE

Förra året kom jag ut med mitt nya förhållande i Tv4 Nyhetsmorgon och med mitt nya jobb i tidningen Metro. Undra vad jag ska hitta på i år och avslöja det någonstans?

Gräddfiler i vården.

Ni har väl inte missat Aftonbladet och Svenska Dagbladets spännande program Korseld, där Katrine Kielos och Sanna Rayman intervjuar politiker? I gårdagens sändning intervjuas Stockholms sjukvårdslandstingsråd Filippa Reinfeldt.

Ämnen som vårdval och privata försäkringslösningar och gräddfiler kom förstås upp. Om man är intresserad av att veta mer om diskussionen kring Barnsjukhuset Martina ("för rika och friska barn") rekommenderar jag rapporten Vad är egentligen lyx? där jag går genom just det och också tittar på vad vi lägger motsvarande summa som en privat sjukvårdsförsäkring kostar på i dag.

Myten om myten om överutbildning.

Sacos studenthandläggare, och tillika min tidigare roomie, Maria Noleryd skriver ett lysande och pedagogiskt inlägg om överutbildning och om hur det visst är ett problem.

Så då var den politiska tv-reklamen här.

På Nyhetskanalen kan man se en film var från alla nu sittande partier i Europaparlamentet. Rent filmmässigt- och inte innehållsmässigt!- uppskattar jag Junilistans film allra bäst. Den är tydlig och slagkraftig i sitt budskap. Socialdemokraternas film är för lång, Moderaternas är trevlig men saknar edge, Miljöpartiets är bara flummig (synd då deras affischer är bra) och Vänsterpartiets lite charmig ändå. Folkpartiet får mig inte så engagerad i valet -men däremot i att dricka kaffe, och Centerpartiets film är söt och tydlig med sin slogan om de förenta krafterna. Kristdemokraternas film är proffsig, men kanske lite för proffsig så att själen saknas?

Apropå valet så har Hanna Hallin snyggt slagit hål på en myter kring valet och skälen till varför folk inte röstar.

Vårdval Sverige

Bild från dagens seminarium där Linda Wahlquist och Mathias Knutsson presenterade sin nya rapport Vårdval Sverige Hur skriver vi ett recept för framgång? Seminariet gick kanonbra trots smärre problem med starten på grund av skånska trafikstockningar.

Landets högst uppsatte landstingspolitiker Henrik Hammar kommenterade och läkaren Niels Lange som valt att stå utanför Hälsoval Skåne och som menar att det skånska vårdvalssystemet är gjort av ekonomer- för ekonomer likaså. Det finns massa intressanta aspekter på det hela. Hur ska man t ex förebereda mer för det ökade behovet av entreprenörskap? I dagens vårdutbildningar är inslagen av entreprenörskap i allra högsta grad begränsade. Och hur gör man schyssta jämförelser som också är enkla för patienterna, för medborgarna, att följa? Vad ska man jämföra? Vad är det för kvalitetskriterier vi ska mäta inom vården och vem är det som har ansvaret för att det görs?

Rätt röstat.

Nämen se vilken tur, jag röstade rätt!

Hur skriver vi ett recept för framgång?

Sanna Rayman skriver på dagens SvD-ledare om vårdvalssystemen (som innebär att alla landsting fr o m årsskiftet ska ha ett vårdvalssystem som innebär att patienterna får en ökad makt över sin vård, och som också ger bra möjligheter till fler vårdföretag. Mindre politikerstyre och mer patientmakt kort sagt).

I papperstidningen nämns också att Timbro släpper en rapport där de redan nu befintliga vårdvalssystemen i t ex Stockholm och Skåne jämförs och analyseras utifrån ett politiskt perspektiv. Jag håller med Sanna Rayman om att det hör till avdelningen reformer vi tycker om, samtidigt som systemet också har en massa utmaningar vilket även rapporten visar. Ett fel har dock smygit sig in i SvD, det är i morgon rapporten släpps och inte idag. Så man får hålla sig i några timmar till innan man kan läsa Vårdval Sverige, Hur skriver vi ett recept för framgång? skriven av Linda Wahlquist och Mathias Knutsson.

Rapporten släpps på ett seminarium i Malmö där även Henrik Hammar, regionråd i Skåne, samt läkaren Niels Lange medverkar. Och undertecknad modererar. Vårdvalet kommer också i juni att diskuteras på ett seminarium här i Stockholm, med två mycket spännande kommentatorer. Vilka det är får ni reda på i slutet av veckan.

Bargain Booze

Jag, Eiran och Richard hade varit och storhandlat inför lördagens pizzabakande. Vi hade dock glömt ölen, och åkte då vid 20.30-tiden förbi Bargain Booze i Eastham Rake med sloganen Buy more Save more. Jag skrattade högt åt vad annorlunda det var. Bargain Booze. Handla mer så spar du mer. Sent på kvällen. Haha!
Tänk vad långt i från den våta filt av svensk alkoholpolitik det är.

Man kan ju undra hur det skulle mottas om alkoholskatten skulle höjas genom sliriga argument som detta på Bargain Booze.

Studiemedel för civil olydnad

Jag tycker inte att svensk högskoleutbildning ska vara avgiftsbelagd.
Däremot tycker jag att det är dags att se över vad som egenligen ska ligga inom högskolan och vad ska ska vara privat utbildning, och vad som ska vara studiemedelsberättigat. När vi diskuterar att den högre utbildningen behöver mer resurser kanske vi snarare borde fundera över vad vi använder resurserna till idag. När vi pratar om ett höjt studiemedel kanske vi borde också se över till vilka utbildningar man idag kan få statligt subventionerade lån.

Två aktuella exempel:
Ettårig foxtrottutbildning
Utbildning i civil olydnad

Hallå, liksom.

1999.

Jag fyllde 18 år 1999, och då var det också val till Europaparlamentet. Rimligtvis borde jag ju ha röstat, men av någon anledning har jag starkare minnen av skolvalen 1994 0ch 1998 än vad jag eventuellt röstade på i det parlamentsvalet.

Hur mycket jag än funderar kan jag inte komma ihåg första gången jag fick ett röstkort.

I dag har jag röstat.

Eftersom jag ska vara röstmottagare den 7 juni så passar ju förtidsröstningen utmärkt för mig. Och varför inte första dagen redan? Så nu kan jag med stolthet klistra in denna fina banner:



...och hålla tummarna för att Christoffer Järkeborn får en plats i Europaparlamentet.

Den europeiske patienten

Jag och min kollega Fredrik Johansson har skrivit ett reportage om patientrörlighetsdirektivet, med intervjuer med Christofer Fjellner, Åsa Westlund och experter från Försäkringskassan och socialdepartementet.
Läs här om hur resan från patient till frisk kan bli kortare.

Då var jag en av Dom andra

Jag har läst runt på några som bloggat utifrån P3s Brunchrapportens uppmaning att skriva under rubriken Då var jag en av Dom andra. Jag funderar. Det är lite läskigt att fundera utifrån perspektivet "har jag känt mig utanför", för tänk om det är förträngda känslor som bubblar upp, och plötsligt så känner jag att hela min stabila grund bara rasar?

Men det gör den ju inte. Min stabila grund har gjort att jag trots att jag hade en frisyr på skolkortet i ettan som gör att jag ser ut att heta Sven och komma från 50-talet, trots att jag var så mager att jag blev kallad "Anno-rexia" och mina strumpbyxor hängde på mina smala ben, trots att jag bodde på landet och inte hade några jämnåriga i närheten och en massa andra saker som kan påverka känslan av utanförskap inte gjorde det. Jag var stolt över min frisyr som enligt mig var mer Marie Fredriksson än Sven. Jag funderade aldrig över vikt, och att bo på landet utan vänner i närheten var bra för fantasin.

Typ så.

Men sedan finns det ju tillfällen när man önskar att saker vore på ett annat sätt. När man trodde att man tillsammans med sina vänner hade bestämt sig för att flytta från den lilla staden till Gävle istället och plötsligt får veta att "nej, vi två ska bo tillsammans, inte vi tre".

Men desto vanligare har det varit att jag tillhört den starka gruppen.
Den hemska.
Den som fått folk att känna sig utanför.
I högstadiet fick jag och tre vänner regelbundet gå till skolans kurator för att en av tjejerna kände sig utanför och utfryst av oss andra, på universitet har jag ett antal gånger hamnat i situationer då folk känt sig hotade av att jag och de jag umgåtts med varit starka och produktiva på ett sätt som många av de andra studenterna inte varit.
Jag har förstört vänskaper av ren dumhet.
Men att vara dom starka behöver inte alltid innebära majoriteten. När det var kursmöte om hur jag och tre av mina kursare gjorde att folk kände sig överkörda och dåliga kände jag mig som Dom andra. Min kompis började gråta. Ingen vill ju att andra ska känna sig dåligt behandlade, vi gjorde ju bara vårt jobb.

Jag har en stabil grund som ibland också en ångvält kan köra på.
Och det kan också vara att vara en av Dom andra.

Global kunskapsnation med mindre LAS och mer avgifter

Nu kommer äntligen Globaliseringsrådets kansli ut med sin slutrapport, vars huvuddrag idag presenteras på DN Debatt. Globaliseringsrådet har varit intressant att följa, många av de delrapporter som kommit har verkligen varit läsvärda. Dessutom fanns Globaliseringsdialogen, där jag tillsammans med 340 andra opinionsbildare, bjöds in för att diskutera olika ämnen.

Hursomhelst. I artikeln idag så finns det några anmärkningsvärda saker. För det första föreslår man ett slopande av turordningsreglerna i LAS vilket är bra. Jag är av den åsikten att LAS låser ute unga människor från att komma in på arbetsmarknaden. Det kan vara bra för de redan etablerade, men också skapa inlåsningseffekter då man inte vågar byta jobb. Detta hänger ju också förstås ihop med trygghetssystem. Kort sagt, ett flexicuritysystem vore inte dumt. Så det här förslaget går helt i riktning mot en kunskapsdriven nation.

...Det gör däremot inte förslaget att införa avgifter i den högre utbildningen. Långtidsutredningen sa samma sak i vintras, och nu kommer Globaliseringsrådet. Samtidigt sägs det att avgifter absolut inte diskuteras, att ingen driver den politiken. Någonstans kommer det ju onekligen från. I SFS pressmeddelande skriver man: På den direkta frågan om Leijoborg kan garantera avgiftsfrihet för svenska studenter svarade ministern (den 7 maj, min anm) ”Så vitt jag vet är det inget svenskt parti som har den ståndpunkten...vi är medvetna om smittoeffekten men...vi är helt inställda på att bygga ett smittskydd.”
Om vi ska ha en kunskapsdriven nation så är det ju smart att låta folk bilda sig också. Avgifterna kommer att göra det svårare. Något jag skrev om i höstas.

Vad som är positivt är dock att man vill avskaffa värnskatten, det har jag skrivit om på Skatterna.se

Så ömsom vin och ömsom vatten, typ. Eller egentligen är det mest bra, förutom det där bedrövliga avgiftsbeläggningen.

Skunk

Efter en rätt fullmatad vecka med rapporter som jobbats med, seminarier som planeras och det ena med det tredje är det en skön känsla att faktiskt så här på fredagseftermiddagen konstatera att allt som kan vara under kontroll är under kontroll.

Och ungefär då hamnade jag på Hanna Fridéns blogg. Och hon skrev om Skunk. Skunk! Vad händer där? Finns det fortfarande? Gick dit, fick en snabb minnesbild av vad jag hade för inloggning och vips öppnade sig en värld av meddelanden och vänner och män från 2003-någonting. Skunk var först vad Facebook är idag runt 98-99, men sedan skapade jag av någon anledning ett nytt konto igen 2002. Och så här ung och oförstörd var jag då:

Om ni undrar var namnet Sizzyprozac kommer ifrån så är det bandet Sissy Prozac som jag var väldigt inne på under det tidiga 2000talet som står för inspriationen.

Här ska jobbas i demokratins tjänst!

I dag kom beskedet att jag ska bli röstmottagare vid valet den 7 juni. Det och röstkortet. Jag hade nästan lust att sätta på mig fin-kostymen (bildligt talat, i själva verket äger jag ingen kostym)bums!

Vem blir din kandidat?

Jag hoppas att du tar chansen att göra Makthavare.se snygga och unika kandidattest. Här får du inte bara besked om vilket parti du ska rösta på utan även några kandidatförslag av topp-tre-kandidaterna i respektive parti.

Som Cecilia Garme skriver:
I EU-parlamentet viner de svenska partipiskorna inte lika hårt som i riksdagen. Kandidaterna profilerar sig mer och visar mer av sig själva. Nu har du chansen att se vilka som är topp tre för just dig. Bli inte förvånad om de kommer från olika partier

Och mitt resultat? Christofer Fjellner (M), Olle Schmidt (FP) och Abir Al-Sahlani (C)

Hotet mot det öppna samhället

Läste om den obehagliga utvecklingen i Vännäs. Ett 40-tal flyktingar har fått tvångsevakuerats. Nej, den lynchmobb som beskrivs är inte från den amerikanska södern och det handlar inte om Ku Klux Klan även om det finns skrämmande likheter. De uppretade folksamlingar som trakasserade ortens arabisktalande flyktingar, skrek, hotade och kastade sten genom fönstren finns i Sverige. I Vännas. I helgen.

Främlingsfientligheten växer i hela Europa. I Storbritannien finns det till exempel goda chanser för British Nationalist Party att ta sig in i Europaparlamentet, ett parti som i Sverige närmast är länkat till Nationaldemokraterna.

I kväll anordnar Timbro och Arena Idé ett seminarium på Kulturhuset om det öppna samhället och hoten mot det, där professor Sverker Gustavsson inleder med en idéhistorisk tillbakablick och lärdomar av 30-talet. Markus Uvell, tidigare vd för Demoskop, numera opinionsanalyschef i Svenskt Näringsliv, ger sin bild av drivkrafterna bakom stödet för Sverigedemokraterna. Björn Fries, tidigare kommunalråd i Karlskrona, numera chef för forsknings- och utvecklingsenheten inom Socialtjänstförvaltningen i Stockholms stad, berättar om sina erfarenheter av arbete med främlingsfientliga grupper. Därefter ett samtal mellan dessa tre som leds av Maria Rankka, vd för Timbro, och Boa Ruthström, chef för Arena Idé.

Den typen av diskussioner som behövs.

Vårdens väktare #2

I gårdagens seminarium sa Staffan Ivarsson att biståndsindustrin är en värld av socionomer där det borde vara ekonomer. Saken är nog snarare tvärtom när det kommer till vad som rapporteras i flera medier idag, bonusen på sjukvårdsupplysningen. Mary skriver att man ibland kan tycka att siffersnillena får lite får stort utrymme här i världen. Mmm, onekligen.

Det finns förstås kvalitetskrav . Jag undrar hur det fungerar rent praktiskt. Till exempel efter upplevelsen att om man ringer en till gång till sjukvårdsupplysningen så kanske man får godkännandet att få åka till doktorn och få den vård man behöver. Vad hände med den första "ta två panodil och gå och lägg dig"-sköterskan?

Och precis som Mary håller jag också med om att det här inte handlar om privata aktörer, det handlar om konstiga uppfattningar om siffror och att det blir bäst om folk hålls utanför vården. Den bilden finns sannerligen lite överallt.

Uppdaterad: Bonussystemet ryker.

Fri rörlighet och familjeliv

Just nu fascineras jag lite grann över vad mycket större sak i de svenska myndigheternas ögon det blir att min kärlek inte är svensk medborgare. EU-medborgare och därmed rätt så med, ja visst, men förstås inte helt och hållet. Man kan konstatera att fri rörlighet inte riktigt är just helt och hållet fri rörlighet.

En intressant sak är också att äktenskap och samboskap jämställs i väldigt många olika typer av formulär. Vi är lika mycket familj som sammanboende som gifta enligt till exempel CSN. Vilket ju är rätt coolt. Jag håller på att bilda familj. Dagens vuxenpoäng.

En spännande revision.

Ett av Timbros programområden är Bistånd & global utveckling, och inom det fältet kommer idag Staffan Ivarsson över en lunch berätta om sina erfarenheter som revisionsdirektör. Det låter torrt va? Och ännu torrare låter det kanske om man berättar att den rapport han skrev för Riksrevisionen heter Oegentligheter inom bistånd. Men rapporten skakade om. Hans rapport visade på kassa strukturer och utbredd korruption. Hur SIDA omyndigförklarade hela kontinenten Afrika, och hur skattepengarna egentligen används.

På lunchen idag kommer han att tala om effektiviteten i dagens bistånd och vad som egentligen kan uppnås med bistånd. Ivarsson reflekterar också över biståndsbranschens bristande förmåga och vilja att fånga upp de fakta som framkommit genom revision.

Föredraget direktsänds på http://www.timbro.se/ mellan 12-13.

Uppdaterad: Håkan Tribell skriver om seminariet här, och om hur biståndsindustrin kanske präglas av fel sorts akademiker?

Nyckelord.

Haha, jag är visst mer seriös än vad jag föreställer mig i min blogg.

Kommentarstorget.

På Bloggvärldsbloggen skriver Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter om hur hon älskar att blogga (vilket ju förstås är bra när man har en blogg med det namnet). Återigen har någon- denna gång Elisabet Höglund- bestämt sig för att kommunikation ska ses som svart eller vit och därför kan man dra vad som för ett år sedan var 130 miljoner registerade bloggar ( och då räknar man inte in kineserna av någon anledning) över en kam.

Bloggande är tydligen något homogent. Att man bloggar för att man älskar att skriva är en lögn. Man gör det för att man vill tjäna pengar. Säger Höglund. Är det samma sak med journalister undrar jag då?

Mymlan bemöter det hela bra med att jämföra med att tv-världen:
... mångfalden bland bloggarna är lika stor som mångfalden bland alla tevekanaler och program? Vissa gillar man, en del är seriösa och håller hög kvalitet, andra är dåliga lågbudgetproduktioner, en del av dem är bra ändå och en del intresserar mig, andra inte. En del tjänar massor av pengar, andra går back...Det behöver inte vara antingen eller.

Men det är en sak som jag funderat på ett tag nu, och som jag som hastigast pratade med Nicklas Strandh om på Twitter också för några dagar sedan, och det är om kommentatorsfälten börjar bli ute.

Mymlan skriver angående att Markus Birro stängt av sitt kommentatorsfält:
Jag måste ha missat något. Skulle det vara modigt av journalister att stänga av kommunikationen med sina läsare? Skulle det vara något vågat? Modigt är det att våga släppa in dem. Att ta diskussionerna.

Men vad blir det för typ av diskussioner? På väldigt många ställen- både på bloggar och nättidningar- så försvinner de intressanta och spännade diskussionerna i ett hav av kommentarer från kvinnofientliga, mansfientliga, islamofober, antisemiter, homofober eller ja, helt enkelt lite allmänt människofientliga personer. Människor som inte är ett dugg modiga utan som gömmer sig bakom anonymiteten som tangentbord och skärm erbjuder dem.

Pratade om det med en vän som sa att det kanske är som utvecklingen av torgen. I antikens Grekland var det på torget som diskussionerna hölls. På många torg i dag är det mer ett tillhåll för missbrukare, och de utvecklande diskussionerna hålls någon annanstans. De som vill kommentera en blogg idag på ett seriöst sätt (dvs inte attackera någon eller sprida dynga på något sätt) kanske gör det företrädesvis på sin egen blogg - och länkar- än i kommentatorsfältet där det riskerar att drunkna.

Och eftersom jag inte vill se världen svart eller vit så menar jag ju inte att alla kommentarer är av ondo och så vidare. Det kan bli jätteroliga och utmanande diskussioner i en kommentatorstråd.

Jag konstaterar bara att till exempel artiklarna på Newsmill är bra mycket mer läsvärda än vad kommentarerna är till dem.

Moderaternas valupptakt

Igår besökte jag Moderaternas valupptakt på Norrmalmstorg. Solen sken, Sofia Arkelsten var helt super som konfrencier och moderator, Beatrice Ask, Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt var på toppenhumör och fick nog en hel del i publiken att småle redan innan de började diskutera. Varför? En sådan banal sak som att vår utrikesminister är en väldigt lång person medan justitieministern är av kortare snitt kan bli väldigt kul när de ska stå bakom ett bord och diskutera.

Kul med valkampanjande, och mina två favoriter till EP-valet gjorde båda fantastiskt bra ifrån sig.

Därefter blev det långt fika i solen, och glass i Berzeli Park.
I dag hemmafix och ikväll besök av Klara och Tora. Härlig helg.

Våga skriv om andra saker än politik!

Ni missar väl inte min intervju med Karolina Lassbo, som var en av Sveriges första bloggdrottningar, på makthavare.se, om Europaparlamentsvalet, politiska bloggar och annat spännande.

Three solos and a duett

Gårdagen var fantastiskt trevlig, med middag på Dramatenterassen och sedan balett på Dramaten med en av världens bästa dansare, Mikhail Baryshnikov aka Petrovsky i Sex and the City. Och ja, det spelar roll att han var med i den serien.

Mikaela har skrivit bra om upplevelsen.

Är det vuxet att facebooka?

Just nu pågår både Centerpartiets stämma och SFSFUM och på ett smidigt sätt kan man genom uppdateringar av människor på plats följa både genom Facebook och Twitter vad som är på gång, många gånger på ett mer personligt och givande sätt än att titta på webbsändningarna (vilket förstås är ett bra komplement!)


Kopplat till det är dagens mest underhållande statusuppdatering denna:

Kommentatorsfältet är fullt under, många som mer än gärna skulle vilja ha en kommentar eller fler från Anna Ekström från Globaliseringsrådets möte.

Vad tycker ni, är det inte vuxet att facebooka eller är det en kommunikationsmiss att låta bli?

Hon uppfann den gröna luren

I dag hoppas jag att jag ska hinna med prisutdelningen av Polhemspriset, Sveriges Ingenjörers pris utmärkelse. Laila Ohlgren är den första kvinnan som får priset någonsin. Hennes idé används idag av cirka 4 miljarder människor. Coolt som tusan!

Vad hon kom på? Slå numret först, som lagras i telefonens dator, och skicka sedan iväg hela sifferpaketet på en gång när man trycker på knappen för telefonlur.
Den gröna luren, helt enkelt.

Makthavare

Idag har Almedalsbloggen och Fokus satsning Makthavare.se lanserats.
Och det är så snyggt! Och så smart därtill.

Som Jonas Morian, som startade Almedalsbloggen tillsammans med Magnus Ljungqvist en gång i tiden, beskriver det:

Makthavare.se liknar nämligen ingenting någon av oss sett förut. Det är en nyhetssajt där vi kombinerar god journalistik med bloggens flexibilitet och användargenererat material för att ge en djupare inblick i svenska politiska händelser. Vår ambition är att vara politikens egen lokaltidning, dit alla vänder sig som vill veta mer och förstå hur det blev som det blev och vilka som gjorde det möjligt.

Jag är en del av redaktionen, och kommer under Almedalsveckan också förutom att fixa med en del spännande Timbroaktiviteter, att vara Almedalsbloggen-bloggare.

Och alla tips om saker att skriva om mottages förstås gärna!

Vill du gå på fest?

Om du är i Malmö idag så kan du ju passa på att gå på den fina inflyttningsfesten för Malmö stad i ...(trumvirvel) Second Life!

Så fräscht!
Så nytänkande!
Så bra med annorlunda mötesplatser!

Och vilken tur att vi genom EU:s regionalfonder finansierar det här. Kärnfullt liksom. Som Mattias Svensson skriver på Neobloggen: Nu har de hittat en ny avfolkad glesbygd att strö bidrag över.

Och Second Life- är det någon som ens vet någon förutom Carl Bildt och Olle Wästberg som besökt stället?

Insomnat var ordet.

007- med rätt att kontrollera allt du gör

Dagens fullständigt ofria nyhet: Mastering the internet

Snälla Storbritannien- att myndigheten med namnet GCHQ ska få rätt att kontrollera innehållet i trafiken och läsa e-post och sms och se exakt vad användarna gör på internet passar kanske som manusgrund till en ny James Bond-film.

Det passar inte alls i verkligheten.

Frihet för farmacevter

Dagens spännande och bra nyhet: Närapå två av tre apotek säljs.

Hurra för apotekskunderna och hurra för farmacevterna!

Men självfallet är det trist att man inte vågar ta steget fullt ut, utan istället låter Apoteket AB behålla sin dominerande ställning, något som även Farmecevtförbundet kritiserar. Det finns risk att den sunda konkurrensen kommer i kläm. Men i bland får man glädjas med det lilla, och frihetsmanifestationer som denna fyller sin funktion när vi nu lämnar klubben vi haft tillsammans med Kuba och Nordkorea.

"Jag har ett jobb"

Läser i Handelsanställdas tidning om ett gäng som flyttat från Västerås till Halmstad. Deras arbetsplats i Västerås skulle läggas ner men alla fick samtidigt erbjudande om att börja på den nya butiken i Halmstad. Det är en läsvärd och -här vill jag nog använda ordet trevlig- artikel. Den förenklar inte att det förstås är jobbigt att bryta upp och kanske helt plötsligt bli särbo med sin familj, men den målar inte allt i svart heller.

En av de intervjuade, som har man och två barn i Västerås, säger så här:

– Att jag flyttat från min man och barnen, det svider. Men man måste tänka på vad man gör när arbetsmarknaden ser ut som den gör i dag. Jag väljer hellre att vara från familjen än att vara arbetslös i Västerås. Dels är det jättetufft i handeln, dels skulle jag inte ha pengar, bli irriterad och vi skulle bli osams hemma.
– Hur det blir längre fram kommer tiden att visa, någon kommer att flytta. Vi ger detta ett och ett halvt år. Då har barnen slutat nian och gymnasiet.
På frågan om hon tycker att detta är värt frånvaron av familjen svarar hon:
– Jag har ett jobb.

Miss Thatcher

För något år sedan var jag på en konferens i den pittoreska italienska staden Alberobello. Hotellägaren som också var vinodlare och transportör till flygplatsen var sinnebilden av en italiensk mångsysslare. I den svenska truppen var vi tre tjejer och en kille. Hotellägaren var charmerande mot oss alla men såg förstås killen som det naturliga överhuvudet för gruppen. Han blev lätt förbryllad när han upptäckte att den som hade guldkortet och som skulle betala för fyra personers tre hotellnätter var den yngsta tjejen, det vill säga jag.

Nå, han var ju en man som fixade det mesta så han fann sig snabbt och resten av veckan fick jag finna mig i att bli kallad Miss Thatcher.

Och just nu, när jag precis sitter och läser rapporter om företagande inom sjukvården och funderar kring vad jag och Timbro kan göra för att inspirera till mer kreativt nytänkande så kommer jag att tänka på SvD-ledaren signerad PJ Anders Linder om dagens 30-årsjubileum sedan Margaret Thatcher blev premiärminister och följande text:
1980-talets Margaret Thatcher besegrade gruvarbetarfacket; 2010-talets Margaret Thatcher ska vinna vårt förtroende för ökad företagsamhet i sjukvården. Det kräver en annan sorts ledarskap – men det handlar fortfarande om att vägra borgerlighetens diskreta skam och vägra ge upp när det tar emot.

Jag fann onekligen lite mer inspiration själv.

Politisk kompass

På Political Compass kan du testa var du befinner dig på ovanstående skala.
Jag hamnade ganska nära Milton Friedman. Föga förvånande.

Singelhjulet

Karolina Lassbo har gjort en kartläggning av sitt singelhjul som består av tolv faser.
Eftersom jag alldeles för ofta låter bli att läsa Kafka som jag köpte till ett bra pris på en bokrea för några år sedan och istället koncentrerar mig på chicklitt av olika slag är dylika kartläggningar vardagsmat att fundera kring.

Men hur ligger det egentligen till själv?
Vid en snabb översyn av mitt liv så ser jag att Karolinas Fas 4 Trött på dejting har präglat mig. Jag känner inte igen mig alls i övriga faser utan på ett lite ouppstyrt sätt så har Fas 4 lyckas blivit Fas 8, blivit Fas 4 för att bli Fas 8 och 9, sedan Fas 4 igen och igen och igen och nu Fas 8 och Fas 9. I bland har jag gjort försök till Fas 3 men blivit uttråkad bara av tanken.

Häromdagen fick jag frågan om jag passade extra bra till ett distansförhållande. Nej, blev mitt svar. Det är skitjobbigt. Men fördelen är att man inte kan jiddra runt. Jag var tvungen att bestämma mig snabbt (för med den typen av rese- och telefonräkningar jag har så dejtar man inte bara för att man inte har något bättre för sig) och det gjorde att jag utan problem kunde ta steget från Fas 4 till Fas 8.

No games, bara fair play.

Bröst

Jag tycker att Vänsterpartiet utifrån sitt perspektiv gjorde helt rätt i att skapa en kvällstidningsliknande pamlett inför valet. Även om jag själv blir arg och tycker att det mesta är skitsnack så har ju Vänsterpartiet hittat mitt i prick eftersom det knappast är moderater på Timbro som är målgruppen.

Man kan dock absolut kritisiera bristen på politik och offermentaliteten hos Eva-Britt Svensson. Det känns som om DNs ledarskribent Malin Siwe kanske var något smart på spåren här. Men när hon går vidare till att kritisera Hanna Löfqvists bröst sjunker hon alldeles får lågt. Alla eventuella inteliigenta analyser som kanske skulle kunna finnas faller helt platt.

För övrigt åtgärdar man enkelt dylika glipor med att sy ihop skjortan mellan typ tredje och fjärde knappen. Man får då trä skjortan över huvudet men slipper istället problemet med att en större skjorta skulle vara för stor helt enkelt, men att nuvarande storlek ger en lite obekväm glipa.

MVH
Människa med bröst.

Om 34 dagar är det dags

Idag hoppas jag att ni läser DNs fördjupning om de nuvarande 19 europaparlamentarikerna.

Både Åsa Westlund (s) och Christofer Fjellner (m) pratar om hur de är med parlamentsmått mätt extraordinära i och med sin ålder. Det är ju som bekant inte den yngsta församlingen som representerar euroepeerna.

Enligt en aktuell opinionsmätning kommer moderaterna få 6 mandat i valet den 7 juni vilket med största sannolikhet innebär att Christoffer Järkeborn kommer in. Christoffer skulle bli den näst yngsta parlamentarikern någonsin med sina 24 år.

Åldern har ingen betydelse brukar man som bekant säga. Det är ofta då slutresultatatet är att alla är 45 plus (samma sak kan man se när det gäller kvinnor och män : könet spelar ingen roll och därför blev det bara män). Därför tycker jag att det spelar roll att Christoffer är ung, och att det är ett stort plus. Men han är ju dessutom den mest drivna och samtidigt ödmjuka personen jag känner - och tro mig, jag känner väldigt många drivna människor- och så enormt duktig och kunnig.

Precis den typ av parlamentariker jag vill ha.

SMS

Via Mymlan hittar jag ytterligare ett tidsfördriv:
Bläddra igenom sms:en i inkorgen och räkna till tio, det sms du hamnar på ska du skriva in under frågan. Räkna om och skriv nästa sms under nästa fråga osv.

Här är mina sms:

1. Vad skulle du säga om din pojkvän var otrogen mot dig?
Hej då snygging. Jag älskar dig min flicka.

2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
Jobbar du idag snygging?

3. Vad är de första du säger när en kompis blir påkörd av en buss?
Så söt du är i publiken på RAW ;)

4. Vilket sms blev du mest berörd av?
Kommer precis tillbaka från utbildning i London. Hur var din dag? Mitt batteri kanske dör. Jag älskar dig xx

5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
Skulle du vilja åka till Krakow över påsk? Jag är ledig fredag 10 och måndag 13 april men kan säkert ta några ytterligare dagar. Vi kan åka till Ukraina också.

6. Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor?
Telefonen är död. Är hemma hos brorsan. Älskar dig älskling. X

7. Vad skulle du säga till Gud om du träffade honom?
Rött är bäst. Jag ogillar alla viner som du måste dricka kylda. Jag vill ha mitt vin som jag vill ha mina kvinnor. Med en grym kropp och en fantastisk karaktär.

8. Vad vill du höra mest av allt?
En sista kväll innan min bortavaro tänkte jag kunde vara trevligt på Square på torsdags kväll kl 20. Vore kul att se dig där!

9. Vad skulle du säga om du fick MVG i allt?
Ja precis. Låter bra. X

10. Din mest romantiska replik?
Hoppas du har det kul snygging. Jag är hemma hos min mamma och jag är insnöad. Det kom 25 cm över natten och det har precis börjat snöa igen! Saknar dig xxxx

11. Vad skulle du säga om du blev bestulen?
Jag är här! X

Så, vad står det i dina sms?

Den lilla hippien.

I brist på annat - t ex när man håller på att tvätta- kan man alltid göra ett Facebooktest. Jag gjorde Vad kommer ditt barn bli? och fick då reda på att jag ska förbereda mig på en lortig hippie. Jag berättade för den framtida pappan om detta och med en stor suck konstaterade han att det nog kommer bli så. Titta på farfar (som är en riktig hippie) och titta på mormor (som är en bohemisk personlighet). Klart ungen kommer att batikfärga varje plagg.

Men den ska banne mig inte bli en icke-röstande person (vilket tydligen är vanligt förekommande bland hippie)! Det får stinka hur mycket otvättat hår som helst men rösta gör man.

Och så ingen svävar i ovisshet här: det är alltså ett icke-existerande framtida barn vi pratar om. Inga bullar i ugnen och så vidare.

Bloggtips

Well, fram till att han bevisat att han inte bryter mot Blogspots regler hamnar han inte i min länklista då RSS-feeden inte fungerar som den ska.
Men han, mannen i mitt liv, har faktiskt börjat blogga själv nu!

Läs Eirans blogg The Circumstantial Times här.