I gårdagens seminarium sa Staffan Ivarsson att biståndsindustrin är en värld av socionomer där det borde vara ekonomer. Saken är nog snarare tvärtom när det kommer till vad som rapporteras i flera medier idag, bonusen på sjukvårdsupplysningen. Mary skriver att man ibland kan tycka att siffersnillena får lite får stort utrymme här i världen. Mmm, onekligen.
Det finns förstås kvalitetskrav . Jag undrar hur det fungerar rent praktiskt. Till exempel efter upplevelsen att om man ringer en till gång till sjukvårdsupplysningen så kanske man får godkännandet att få åka till doktorn och få den vård man behöver. Vad hände med den första "ta två panodil och gå och lägg dig"-sköterskan?
Och precis som Mary håller jag också med om att det här inte handlar om privata aktörer, det handlar om konstiga uppfattningar om siffror och att det blir bäst om folk hålls utanför vården. Den bilden finns sannerligen lite överallt.
Uppdaterad: Bonussystemet ryker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar