Noterar att...

... Politikerbloggen uppmärksammar min nya status. Och att min man föredömligt på helt ok svenska (för att tala bara lite svenska) rättar nationaliteten.

Avgifter för utomeuropeiska studenter

Okej, nu är det dags att komma ut.

Eller kanske snarare berätta om att jag till slut fick höra det argument som övertygade mig att Sverige inte ska ha avgiftsfri utbildning för internationella studenter. Få lyckades komma med en bra förklaring under väldigt lång tid. Sedan träffade jag Maria Rankka , och hon berättade för mig sin syn på saken, som hon också skrev om i en krönika 2007:

Australien är ett land där tjänster utgör en stor del av ekonomin. Den fjärde största exportnäringen i Australien är utbildning. Inkomsterna kommer dels genom de utländska studenter som söker sig till australiensiska universitet, dels genom att många universitet etablerat filialer i andra länder. Av de fem privata universiteten i Malaysia är tre
australiensiska. 2002 fanns det 1,8 miljoner internationella studenter på universitetsnivå
i världen. 2025 beräknas antalet har stigit till 8 miljoner enligt rapporten ”Education without borders” som Australiens utrikes- och handelsdepartement gav ut 2005.
Svenska universitet är än så länge inte med i det här racet eftersom en regel i högskoleförordningen kräver att all högre utbildning ska vara avgiftsfri i Sverige – och därmed går det inte att tjäna pengar på utländska studenter som söker sig hit. Redan den förra regeringen beställde en utredning om högskoleavgifter och det finns ett färdigt förslag om att tillåta i alla fall vissa avgifter för internationella studenter. Självklart har Australien som engelskspråkigt land ett försprång, men allt fler utbildningar i Sverige bedrivs på engelska och det vore förmodligen bra för utbildningskvaliteten generellt med ett större inslag av internationella studenter.

Samma sak var TCOs ordförande Sture Nordh och Svenskt Näringslivs Urban Bäckström inne på 2007, där den gemensamma skriften om utbildning som export kom ut.
Åter till dagens förslag. Det är smart att använda sig av biståndsbudgeten för att utveckla stipendier för studenter som kommer ifrån utvecklingsländer.

500 miljoner räknar regeringen med att få in på avgifter. Universitetskansler Anders Flodström föreslår att högskolorna ska få behålla ungefär hälften av de pengarna, för ett bra system som lockar de vassaste studenterna. Det verkar som en rimlig avväjning.

Pengarna som blir kvar motsvarar t ex regeringens satsning för 2009 för bättre och värdigare äldreomsorg.

Slutsats.

Vi kan alltså börja exportera utbildning. Marknaden finns där redan.
Vi kan använda biståndspengar på ett smart och genomtänkt sätt.
Vi ska konkurrera om de vassaste studenterna och det med de vassaste utbildningarna. Inte de billigaste.
Och så finns det pengar över som man kan satsa på andra, mer behövande, områden.

Erik Scheller, som jobbar på Utbildningsdepartementet, skriver på Facebook att det verkar vara få reformer som regeringen föreslagit som mottagits med så mycket ros som denna. Nu gäller det bara att se till att den svenska högskolan faktiskt är så pass attraktiv att det kommer att fungera. Vissa saker står emot oss, som att vi ligger långt norrut och har en lång, mörk och ofta kall vinter. Många kan engelska men det är ett samhälle där kraven på att folk ska kunna bra svenska ändå är rätt starka. Utvecklingen kommer helt enkelt bli riktigt intressant att följa.

Jakten på den dolda skatten

Första gången jag träffade Ludvig Larsson kandiderade jag emot honom som ordförande i Saco Studentråd. Ludvig, som var en erfaren politiker från både Folkpartiet och Uppsala Studentkår, vann både posten och min vänskap väldigt fort. Några månader senare blev jag Ludvigs vice ordförande och ytterligare ett tag senare en av hans efterträdare på posten som ordförande.

Sedan han klev av som ordförande har han arbetat på Sveriges Ingenjörer, och för närvarande gör han praktik på LO/TCO/Sacos gemensamma Brysselkontor. Men innan han for dit han han slutföra rapporten Jakten på den dolda skatten, med presentation av en attitydundersökning kring svenskarnas syn och förtroende för socialförsäkringarna, samt förslag på hur försäkringsmässigheten kan bli bättre.
Och den rapporten ger vi på Timbro ut!
Rapporten, med tillhörande seminarium där Sacos ordförande Anna Ekström och statssekreteraren Bettina Kashemi medverkar förutom Ludvig, presenteras på tisdag.

Mindre kvar av lönen

En snabb koll på den utmärkta sajten Jobbskatteavdrag visar att jag - räknat på en genomsnittlig kommun- får behålla 1 965 kr mer varje månad av min lön. Det är en ansenlig summa, framförallt när man ändå har känslan att pengarna inte riktigt räcker*.

Så i dag går Mona Sahlin och Thomas Östros ut och säger att man vill höja skatten för att säkra jobb och välfärd. Nu tror jag inte att de röd-gröna menar att jobbskatteavdraget skulle slopas helt och hållet, för det vore verkligen politiskt självmord. Men
1)utifrån ett rent krasst personligt perspektiv: ta inte mina pengar!
2) att det är klart att svenskar rent generellt stödjer idéen om skatter och välfärd. Men skatterna måste ju användas klokt, och det offentliga uppdraget måste vara tydligt. Det finns många exempel på felprioriteringar i dag. Att man stödjer koppling skatt och välfärd innebär heller inte per autoamtik att man stödjer idéen om höjda skatter. En skattehöjning är dessutom endast en kortsiktig lösning, den finansieringsproblematik som finns inom sjukvården till exempel kan inte lösas enbart genom skattehöjningar.

Förslaget innebär alltså att "de rika" - vilket innebär alla med ett jobb mer eller mindre- ska tjäna mindre och att de som inte har ett jobb ska få mer. Och genom det ska vi få mer jobb? Förvirrat.

Som André Assarsson skriver : Vi har inte råd med skattechocker mitt i en lågkonjunktur.

* För i vårt hushåll är jag den enda som har en inkomst.

Så gick det till när jag fick en fästman

Hälsosamt sparande

Ett lyckat lunchseminarium gick nyss av stapeln. Det var Jakob Arfwedssons rapport Hälsosamt sparande som presenterades, och kommenterades av Lena Unemo från Finansdepartementet och Jens Magnusson från SEB Trygg Liv. Thomas och Jakob hade i dag en debattartikel om de hälsokonton som finns i de amerikanska sjukvårdssystemet som den svenska sjukvården kan inspireras av.

På seminariet gjorde Jens Magnusson en intressant framtidsspaning. Om 10 år kan privata sjukvårdsförsäkringar vara en vanlig del av kollektivavtalen. Arbetsgivare som inte har kollektivavtal signalerar plötsligt att deras anställda inte ska satsas på. En intressant konkurrensfördel - och dessutom något som jag tror gör att människor ser som en direkt poäng med den typen av avtal.

Bloggpoäng

Malin Siwe skrev i helgen om Högskolan i Borås bloggkurs. Diskuterade den där kursen för någon vecka sedan och funderade kring syftet. Ja, man ska självfallet diskutera och problematisera bloggar utifrån t ex demokrati- och kommunikationsperspektiv. Men en renodlad bloggkurs - för att starta en blogg? Tveksamt.

Jag översatte Siwes ledare för Eiran i går och han utbrister "jaha, så man anmäler sig till en hitte-på-kurs och sedan klagar man att den inte är seriös?"

Och jag kunde inte annat än att le.

Uppdaterad: Läs gärna högskolans intervju med den kursansvariga.