En snabb koll på den utmärkta sajten Jobbskatteavdrag visar att jag - räknat på en genomsnittlig kommun- får behålla 1 965 kr mer varje månad av min lön. Det är en ansenlig summa, framförallt när man ändå har känslan att pengarna inte riktigt räcker*.
Så i dag går Mona Sahlin och Thomas Östros ut och säger att man vill höja skatten för att säkra jobb och välfärd. Nu tror jag inte att de röd-gröna menar att jobbskatteavdraget skulle slopas helt och hållet, för det vore verkligen politiskt självmord. Men
1)utifrån ett rent krasst personligt perspektiv: ta inte mina pengar!
2) att det är klart att svenskar rent generellt stödjer idéen om skatter och välfärd. Men skatterna måste ju användas klokt, och det offentliga uppdraget måste vara tydligt. Det finns många exempel på felprioriteringar i dag. Att man stödjer koppling skatt och välfärd innebär heller inte per autoamtik att man stödjer idéen om höjda skatter. En skattehöjning är dessutom endast en kortsiktig lösning, den finansieringsproblematik som finns inom sjukvården till exempel kan inte lösas enbart genom skattehöjningar.
Förslaget innebär alltså att "de rika" - vilket innebär alla med ett jobb mer eller mindre- ska tjäna mindre och att de som inte har ett jobb ska få mer. Och genom det ska vi få mer jobb? Förvirrat.
Som André Assarsson skriver : Vi har inte råd med skattechocker mitt i en lågkonjunktur.
* För i vårt hushåll är jag den enda som har en inkomst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar