Både som resurs och möjlighet

Bryssel var lyckat, två intensiva dagar med mycket diskussioner kring inträdet på arbetsmarknaden. Efter att Akavas Jenny Tanner pratat om fördelar med career centers på universitet spann jag vidare på detta med att prata om hur career centers inte bara ger studenter en kontakt med företag, och det både små och stora företag, utan även kan vara till hjälp när det kommer till att starta eget. Efter att flera olika länders representanter pratat om behovet att se till arbetsmarknadens demand så nämnde jag att studenter kan skapa sin egen arbetsmarknad, skapa ett demand. Att sitta på kammaren och vänta har sällan varit ett framgångskoncept. Mer entreprenörstänkande, och jag tror på succé! Måste slänga in en liten besk kommentar om hur det är intressant att höra män i övre medelåldern säga saker som "young professionals wants this and that". Särskilt intressant med de fackförbund som inte samlar studenter. Var får man underlaget i från? Är det ett rent önsketänkande?

Språkliga förbistringar höll på att orsaka att SACO och TCO i skrift skulle komma med uttalanden om vad bra det är med sex timmars arbetsdag. Sicken skräll! Det var dock en översättare som blandade ihop den norska och den svenska delegationen (vi är så blonda allihopa?). Kan säga att vi tappade hakan när den polska rapportören nämnde detta. Haha, det gäller att översättarna är med!

Tisdagskvällen blev pga en jobbig huvudvärk en oväntad höjdare: valde att stanna på hotellet istället för att gå på den inbokade middagen . Från klockan 18,30 låg jag alltså i min stora säng på 13 våningen (Tulip Inn har 29 våningar) och läste bok, åt smörgås och chips samt somnade tillslut klockan halv nio. Det var det lyxigaste och mest välbehövliga jag varit med om på länge!

På planet hem i går kväll hittade jag en intressant debattartikel om högskolan i en tidning. Jag drog ur den och ska läsa igenom den och begrunda lite mer innan jag kommenterar den. Nu hittar jag den tyvärr inte i digital form just nu, men mer information kommer. Provakativ och intressant och eventuellt alldeles vansinnig var den i alla fall.

Sammanfattat kongressen

Utbildningsministern var och besökte SACO Studentråds kongress i lördags. På fikat innan hans tal överraskade han flera gånger med att vara riktigt rolig. Talet var bra, och övertygade mig än mer om att styrelsens föreslagna fokusfråga- som kongressen sedemera även valde- var suverän: glappet mellan studier och arbetsmarknad.

Valet till ordförande låg redan på lördagen på kongressen, vilket nog var bra efter som jag hade kraftiga problem med att få i mig mat under frukost och lunch. Det var också väldigt kul att veta hur det låg till under kongressmiddagen, dessutom fick man ju då det lilla pluset i kanten att folk håller trevliga grattis-tal till ens ära. Samt att man får presenter. Se blommorna här bredvid- världens filmstjärneglambukett! (de glittriga bladen syns inte riktigt så mycket som de borde här). Tack Johan och Magnus för dem!Av den avgående styrelsen fick både jag, David och Mikaela ett varsitt relaxing kit med godis, badkulor och biobiljetter. Från David kom det presentkort på Akademibokhandeln. Lyx!

Ett stort grattis till SACO Studentråds nya vice ordförande Klara Rapp från Agrifack som är bosatt i Umeå också. Känns väldigt stabilt att ha denna lugna och erfarna tjej vid min sida i presidiet!

Så, då var det dags att packa väskan för Brysseltrippen i eftermiddag!

Nyvald ordförande för SACO Studentråd

Pressmeddelande från SACO Studentråd

Eva Westerberg, 25, valdes enhälligt till ny ordförande för SACO Studentråd från 1 januari 2007 när studentrådet höll kongress under veckoslutet. Eva är uppvuxen i Söderhamn och bor idag i Uppsala. Hon har lång erfarenhet från studentverksamhet inom bland annat SACO studentråd och SACO-förbundet DIK. Under kongressen valdes även en helt ny styrelse för SACO Studentråd.

SACO Studentråds kongress beslöt att fokus för 2007 ska ligga på övergången mellan studier och arbetsmarknad. Alltför många studenter har idag problem med att hitta arbete efter studierna.

- Både samhället och individen förlorar på att nyexaminerade studenter går utan arbete, säger Eva Westerberg, nyvald ordförande för SACO Studentråd. Högskolorna måste ta ett större ansvar för att redan under utbildningen skapa kontaktvägar mellan studenter och framtida arbetsgivare, till exempel genom mer praktik.

Kongressen beslutade också att SACO Studentråd under kommande år ska arbeta med att granska hur högskolorna marknadsför sina utbildningar.

- Högskolorna får inte komma med falsk information om lysande framtidsutsikter, säger Eva Westerberg. När studenter väljer utbildning ska alla korten ligga på bordet.

För ytterligare kommentarer, kontakta SACO Studentråds tillträdande ordförande Eva Westerberg, 070-213 81 91 eller avgående ordförande David Svenn, 070- 557 19 84.

Listan på den nyvalda styrelsen finns på www.student.saco.se

Panel discussion

Jag har aldrig deltagit i en paneldebatt, men någon gång ska ju vara den första. Därför passar jag på att göra paneldebattspremiär på engelska. I Bryssel.
Varför göra det lätt för sig?

Panel discussion:
Young professionals - Europe's resource and opportunity: are we using the resource properly and are we making the most of the opportunity?
Moderator: Michael Murdoch, UK
Therese de Liedekerke, UNICE
Inge Reichert, CEEP
Liliane Volozinski, UEAPME
Christiane Westphal, European Commission
Eva Westerberg, SACO Student Council

Det här är alltså nästa vecka.

Och alla texterna satt som de skulle

Sen hemkomst? Jo pyttsan! Första gången jag tittade på klockan var den 23,10 dvs den tid då sista tåget till Uppsala gick. Så eftersom det ändå var för sent så var det lika bra att låta avskedspartajet fortsätta. Därför kunde man finna mig dansandes till schlagers fram till småtimmarna med Sofia , David, Åsa, Fredrick, mfl.

Jag är så pigg som jag förtjänar att vara att idag.

Dags för lite kulturdiskussion

Kulturellt kapital är ett begrepp som myntats av Pierre Bourdieu, som hänvisar till den mängd socialt erkända kunskaper och färdigheter som en person har kulturellt sett. Vissa kulturyttringar anses mer värdefulla än andra, och det är oftast specifika institutioner, som till exempel museer, som står för det kulturella kapitalets värde. Bourdieu undersökte på 1960-talet en mängd museum och dess besökare. Den sociala sammansättningen var skev, bland annat var endast 1 % av besökarna jordbruksarbetare, och upplevelsen av konsten skiljde sig markant åt mellan de olika samhällsgrupperna, där de ”folkliga grupperna” ofta beskrev en underdånig respekt för konsten.

De senaste åren satsar allt fler museum på fri entré (vi får se hur det blir i framtiden). Har detta påverkat den sociala statusen och det kulturella kapitalet, eller är den stora besöksökningen ett resultat av att samma människor, från samma sociala tillhörighet, besöker museer fler gånger? Den praktiska möjligheten att besöka ett museum har klart underlättats genom prissänkningen, dock kan museerna trots alla visioner om öppenhet fortfarande ha imaginära spärrar.

Det öppna museet underlättar inte för människor som kommer från museiovana miljöer genom alla koder och komplicerade mönster som besökaren förväntas kunna tolka och förstå. Arbetet med att förenkla inträdet på den med högt kulturellt kapital fyllda arenan behöver inte alltid bli lyckat det heller. Kravet på att tillfredställa hela publiken riskerar att urholka de viktiga forskningsdelarna av ett museum. De vetenskapliga aspekterna anses riskera att försvinna i en snuttifierad version av de tidigare utställningarna.

Är då detta ett problem? Har alla rätt till att känna sig hemma på ett museum? Enligt mig, ja. Museum har en central roll i dagens kunskapssamhälle, och står inför stora utmaningar för att tillgodose och möta hela den potentiella publiken. Gör man inte detta, ska inte heller mål som detta för Moderna Museet upprättas, för det kan aldrig på allvar uppnås: att öka tillgängligheten till samlingarna och nå fler och nya besökare. Med fri entré vid museet skapas förutsättningar för ett icke-kommersiellt rum där allmänheten kan mötas, diskutera och fördjupa sina kunskaper om kulturarvet.

Jag nämnde tidigare snuttifierade versioner, något som även kallas in-situutställningar. Installationer av detta slag kan som sagt ibland anklagas för att förlora sin vetenskapliga seriositet genom att påhittigheten överväldigar artefakten.

Jag tror att detta handlar om en rädsla för att på riktigt ta till sig metoden att arbeta för en publik som fått sina kommunikationsvanor ifrån MTV-media. Mediekonvergens blir allt mer självklart, visuella intryck kompletteras av interaktivitet från publiken och detta tycks vara den nya normen för kommunikation. House of terror i Budapest är ett upplevelsespäckat museum som arbetar med alla sinnen för att skapa känslor, och som är ett tydligt exempel på in-situutställningar. Personligen älskar jag det, och blir sannerligen förförd av hur den direkta kontakten med mina sinnen ger mig kunskap. Jag anser även att det är en fördom att museum som House of terror förlorar sin vetenskapliga seriositet genom sin brist av objektivitet. Vetenskap är inte, och kan inte heller vara fullkomligt objektiv, och det är fel att kunskap måste presenteras kliniskt för att räknas som seriös. Museiarbetare har länge ansett att utställningar förmedlar en objektiv sanning, och publiken har å sin sida förväntat sig just detta.Jag anser att den kulturliberalisering som sker är av godo och därför bör främjas.

tre

Tre namn jag skulle vilja vara döpt till:

Jag trivs alldeles utmärkt med mina helyllenamn Eva Margareta. Det är intressantare att fundera på vad man skulle namnge eventuella barn till. Just nu är mina favoriter "Greta Kristina" och "Sven Hugo" (inte som dubbelnamn alltså! Nog för att jag bara i min kusinskara har följande namn Eva-Lena, Marie-Louise, Ann-Katrin och Nils-Erik. Det där med dubbelnamn är populärt både på Westerberg- och Sandbergssidan i släkten)

Tre saker jag gör dagligen:

Använder lypsyl, kollar mailen, läser DN

Tre tillfällen jag ofta gråter:

Begravningar, i övrigt gråter jag inte så väldigt ofta

Tre filmer jag aldrig får nog av:

Jag insåg i går kväll när jag tittade på reklam på TV att Love Actually är en sådan film, jag har sett den hur många gånger som helst och kan se den hur många gånger som helst till. 007-filmer tröttnar jag heller inte på, eller på Pretty Woman.

Tre saker inte många vet om mig:

Jag var nära att komma med i dokusåpan Riket men tackade som tur var nej.

Jag har varit på Roskilde tre gånger.

Jag har spelat lik i en film.

Tre saker jag gärna gör när jag är ensam:

tittar på tv, äter popcorn, läser

Tre program jag gärna tittar på:

Lost, Grey´s anatomy, Cityakuten

Tre saker som jag är utomordentligt bra på:

Ha roligt, mingla, skriva

Tre saker som jag skulle vilja lära mig:

Sy, bygga hemsidor från grunden, vara mer noggrann

Tre förebilder:

Linda Syrén Bengt Westerberg Min mamma

Tre saker jag har om 10 år:

Ett riktigt boende och pengar. Samt en båt.