Nu är det högkonjunktur! Och de som först kommer ut i arbete är akademikerna, unga nyexaminerade människor har inte längre problem med att få ett arbete, deras kunskaper och deras nätverk eftertraktas på arbetsmarknaden och därför behövs det inga särskilda satsningar för studenterna, på det sätt som det behövs för till exempel invandrare eller funktionshindrade.
Men vänta nu?
Innebär det här att studenten per automatik är en sedan urminnes dagar svensk person, ung och född med ett strålande nätverk genom sina akademikerföräldrar och förstås gående, hörande, seende och utan någon typ av psykiskt funktionshinder? Och dessutom- en syn på att vår utbildningsväsende håller en sådan hög kvalitet idag att det liksom bara är för studenterna att gå ut att plocka sig ett jobb..?
61 procent av alla studenter är över 25 år- gruppen studenter under 25 som gruppen mellan 25-34 år är precis lika stora. Människor med utländsk bakgrund är varken under- eller överrepresenterade inom den högre utbildningen, däremot skiljer det sig mycket åt mellan olika invandrargrupper. Dock är det än viktigare att se till föräldrarnas utbildningsnivå, den sociala bakgrunden är mer avgörande än den etniska bakgrunden.
Antalet funktionshindrade studenter har också ökat de senaste åren. Studenterna är alltså inte en homogen grupp, det finns många olikheter och skillnader i gruppen, det finns stora skillnader inom olika utbildningsområden och mellan olika lärosäten. Som jag tidigare sagt så krävs det ytterligare satsningar på de regionala högskolorna ur ett kvalitetsperspektiv. Men även rejäla krafttag när det gäller arbetsmarknadsdagar, entreprenörskapstänkande i utbildningen, praktik och mentorskap. Alla sätt för ALLA studenter att på ett bra sätt närma sig deras profession och arbetsmarknaden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar