I dag finns ett tydligt och för många svåröverkomligt glapp mellan studier och arbetsmarknad. Arbetslösheten bland landets nyexaminerade akademiker är historiskt sett hög och det är svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. En bristande koppling mellan lärosätena och arbetsmarknaden är en orsak till att många har svårt att få in en fot på arbetsmarknaden. Det är glädjande att se att det främst är de mindre, nya högskolorna och universiteten som tagit detta på allvar och jobbar mycket med att erbjuda praktikplatser etcetera. Det viktigaste är nämligen att ge studenterna en utbildning som de har nytta av, och som är gångbar på arbetsmarknaden. Tyvärr finns det idag flera andra kvalitetsproblem hos de regionala högskolorna.
Vi har alltså en rad nya högskolor och universitet, vilket har gett fler personer möjlighet att studera i sitt närområde. Detta har visat sig vara en mycket slagkraftig metod för att få studenter från studieovana miljöer att studera vidare, och många av de nya högskolorna och universiteten, till exempel Högskolan i Gävle, visar upp en mångfald utifrån studenternas bakgrund. Tyvärr kan vi också konstatera att just dessa högskolor och universitet är de som har lägst antal disputerade lärare och lägst lärartäthet. Kontakten med lärare blir allt mer bristfällig, och forskningen urholkas. Det finns uppenbara kvalitetsproblem att åtgärda.
Genom den undermåliga utbildningskvalitén skapar vi en illusion av högskolans värde. Om studenter från en studieovan miljö går in i en utbildning och kommer ut ur den med kunskaper som är så dåliga att de inte kan användas av samhället, vad har vi då vunnit? Enda sättet att ha nytta av en utbildning för individen, oavsett bakgrund, såväl som för samhället är att den håller hög kvalitet.
Att man som idag lurar in unga människor i utbildningar av dålig kvalitet leder endast till problem. Individen kommer inte att tjäna på det. Samhället kommer inte att tjäna på det. Det vi med säkerhet kan säga är att den enskilda studenten har blivit lurad på tid och på stora belopp och att samhället slängt iväg pengar. För tyvärr är det så att vi inte kan bortse från de kvalitetsbrister som blir allt mer blottade på de mindre högskolorna. Det den svenska högre utbildningen behöver är stärkta resurser.
Studenter känner ofta en osäkerhet inför framtiden, genom att satsa på att stärka kvaliteten på alla de svenska lärosätena kommer fler broar kunna byggas över glappet mellan tiden som student och framtiden som yrkesverksam akademiker!
Eva Westerberg
Ordförande SACO Studentråd
Publicerad i Hälsingekuriren 29 mars 2007
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar