Upptäckte att en av mina stora favoritförfattare, Unni Drougge, bloggar . Drougge är brutal, på ett bra sätt. Min favoritbok är Hella Hells bekännelser. Den senast utkomna boken, Penetrering, var dock bland det jobbigaste jag någonsin läst. Bra och välskriven men så där jobbig som en del filmer är som gör att man måste blunda med ena eller båda ögonen. Det är himla svårt att läsa en bok blundandes.
Och Bergman har lämnat oss. Många legender som gått vidare den senaste tiden. Git Gay, Alice Timander och nu Bergman. Jag är ju som bekant kultur- och kommunikationsvetare. En sådan ska ju förstås hylla Bergmans filmer, nästan slita sitt hår av djup glädje över konsten. Men en sådan k&k-vetare är inte jag. Det må vara som att svära i kyrkan- men jag har aldrig orkat titta klart på en hel Bergmanfilm. De tilltalar inte mig alls. Däremot är jag enormt fascinerad av personen Ingmar Bergman. Hans liv, hans tankar, hans kvinnor. Jag har suttit som klistrad vid varenda dokumentär, har slukat mängder med intervjuer. Det är så mitt förhållande till Ingmar Bergman ser ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar