Att se Kristus som något ammat än heterosexuell vit man kan väcka starka känslor. Får man gestalta Kristus hur som helst? Då Tuulikki Koivonen Bylund under en gudstjänst bad med följande ord"... Gud,vår syster och bror Jesus Kristus.." krävde vissa domprostens avgång. Inom konsten har försök gjorts. 1979 ställde Almuth Luthkenhaus ut en korsfäst kvinna, på 80-talet var Kristus svart i Madonnas vido till "Like a prayer". 1984 korsfästes en annan kvinna i Edvina Sandys konst. Jag har själv gått dem i fotspåren, under en väldigt spännande kurs som jag inte minns namnet på skulle vi skapa något eget, när jag läste Kulturpedagogik. Min alternativa korsfästelse var en Sindydocka på korset.
Jesus som kvinna är en uppseendeväckande tanke, och det skapar debatt. Kristna kvinnor har ofta svårt att identifiera sig med Jesus som ju är man, därför försöker ett flertal feminisriska teologer att ge alternativ till den klassiska Kristus. Eleanor McLaughlin försöker introducera Jesus som transvestit. Hon menar att det krävs en Jesusfigur som laddar ur dualismerna manligt/kvinnligt. Jesus som en crossdresser som undviker all kategorisering. Det kan ju förstås vara svårt att genomdriva denna tanke i praktiken. Det går inte att hitta några belägg i bibeln om att Jesus skulle vara transvestit, och Jesus skulle i så fall fortfarande vara en biologisk man.
Frågan är dock om inte en homosexuell Jesus väcker ännu starkare känslor än en kvinnlig sådan? 1996 gjorde Elisabeth Ohlson bildutställningen Ecce Homo, med tanken att framställa Guds kärlek och hur den omfattar alla människor. Gabriella Ahlström som skrivit boken Ecce Homo- berättelsen om en utställning, skriver om bilderna på Jesus omgiven av flator, bögar, transor och andra människor som inte passar in i den heteronormativa ramen.
Elisabeth Ohlsons Jesus är en stark, stridbar, provocerande, ömsint, tröstande, förlåtande och kärleksgull person som älskar alla oavsett sexuell tillhörighet och oavsett vilka sexuella preferenser Jesus själv kan tänkas ha. Ohlson intresserar sig dock inte nämnvärt om Jesus egna läggning. Boken följer Ohlsons arbete från tanke till handling, och beskriver ingående reaktionerna utställningen fick. Boken visar hur extremt utbredd homofobin är. Jag skulle vilja säga var- det var ju 11 år sedan. Men attacken med Sveriges förenade studenters lokaler i går visar på att presens är rätta tempuset. Tyvärr.
Utställningen startade en våg av insändare, och många arga röster kritiserade Ecce Homo och påstod att en homoglorifiering höll på att förstöra vårt land. Det var inte bara Ohlson och de övriga homo/bi/transpersoner som var inblandade i utställningen som blev utsatta för detta hat, även alla de andra starka människor som stöttade arbetet och HBT-personernas rättigheter blev syndabockar. Fd ärkebiskop KG Hammar är en av dessa människor. Ärkebiskpen med åsikten att alla människor har rätt att älska vem de vill livet ut. Emot homo- och heterosexuell promiskösitet men för varaktiga förhållanden av alla de slag. Ja, han kallar det t o m en mänsklig rättighet.
Motståndarna till Ecce Homo var kristina människor som ansåg att utställningen var ett övergrepp på Jesus. En Jesus bland homosexuella, en Jesus med blottlagt kön? Det gick inte för sig! Genom bland annat bombhot visades den homofoba inställningen. Alla var dock inte så radikala, det allra vanligaste sättet att kritisera var att genom en låtsad vänlighet skicka jordgubbsprydda vykort med inledningen "Kära Elisabeth" och avsluta med "Med allra vänligaste hälsningar" och däremellan skriva om Sodom, Gomorra och om vad som skulle hända med hädarna. En slags vardagshomofobi, minst lika farlig, dubbelt så vanlig.
Igår fick jag ett armband av Svenska Kyrkan där det står Älska din nästa.
I sammanhanget Ecce Homo tycktes det som att Älska din nästa för många egentligen betydde Älska din nästa heterosexuella.
Minns ni förresten att man på 80-talet föreslog en obligatorisk tatuering av alla HIV-smittade, och isolering i särskilda HIV-samhällen? Män som hade sex med män var en högriskgrupp som skulle dra på sig många tatueringar. Under Hitlers nazivälde tvingades homosexuella att bära en rosa triangel för att visa deras "syndiga sexuella tillhörighet". Steget mellan tatueringen av HIV-positiva bögar och den rosa triangeln är oroväckande kort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar