Hemma efter en mycket lyckad överlämningshelg, aningens mör på det där sättet som man aldrig tycks komma över efter konferenser och möten man ansvarar över. Den här gången var det dessutom inte speciellt många timmar emellan Londonresan och mötet.
En väldigt bisarr hemresa för övrigt. Enligt mig finns det rätt många skillnader mellan en buss och ett flygplan. Ett av dem är att en buss kan man plinga när man ska av, medan flygplanet tar dig från punkt a till b. Ändå ropar man efter någon timme i luften ut att två ingenjörer ska kliva av i Danmark så planet ska mellanlanda.
???
En mellanlandning tar lite tid. Och den smidiga och snabba hemresan förlängdes till en mer långdragen och dryg upplevelse som dessutom avslutades med att Stinas väska inte dök upp.
Men förutom det så var det en alldeles underbar resa, och precis som förväntat är mitt huvud nu fyllt med rosa fluffiga drömmar om ett liv i Storbrittanien. Jag tycks alltid ha mottot hemma bra men borta bäst.
(Dessutom luktar engelska män sköljmedel, och låter som Hugh Grant/Jude Law eller annan valfri britt. Sådana enkla och stereotypa bilder kan få mig att smälta)
Överlämningsmötet var en mycket trevlig historia, det är ett gäng smarta och sympatiska personer som kommer att leda Saco Studentråd mot nya segrar 2008.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar