Efter middag med Magnus Leivik, som sticker till Centralafrika om några veckor för att arbeta för Läkare utan gränser, ligger jag nu i min säng och funderar på min och verksamhetsrevisors-Marinas diskussion i helgen kring de absolut bästa låtarna i hela världen.
Det är fan inte en lätt sak att fundera på. Men jag tror att det ser ut något sånt här för mig (utan inbördes rangordning):
Kent- Gravitation
(med hård konkurrens av Den osynlige mannen- en helt bortglömd Kentlåt med texten:
Fyll mig med luft igen
Gör mig synlig
Du får gärna avsky mig
om du gör mig tydlig igen
Om du vill visa dig igen
Om du vill komma hit igen
Om du vill röra mig igen
Så måste jag vara i färg)
Primal Scream-Star
Velvet Underground-All tomorrows parties
David Bowie-Life on Mars?
Massive Attack- Protection
Sigur Rós- Viðrar vel til loftárása
The Verve- Bitter Sweet Symphony
Gary Jules- Mad world
Depeche Mode- Personal Jesus
Radiohead- Creep
Ok. Min musiksmak cementerades tydligen någonstans i slutet av 90-talet.
Jag är de kvinnliga 80-talisternas version av gubbrockaren.
Och denna lista gjordes utan hänsyn till bubblare som denna, denna, denna, denna och många många fler!
Gud vad roligt!
SvaraRaderajag gick u och sjöng på gravitation för nån vecka sen! För första gången på evigheter. Jag ska tänka på mina bästa. Det har jag hållit på med i fyra år, men nån gång måste man ju sätta ner foten!
Faktiskt!
SvaraRaderaEftersom Facebook trasslade och jag är mellan böcker och inte tyckte att något var intressant på TVn var detta en mycket kul kvällsaktivitet!