Jag pratade över nätet med en av mina high-school-sweethearts. Vi kom in på vad man drömmer om, och återigen blev jag påmind om mitt väldigt individualistiska perspektiv. Han ville bygga ett hus i skärgården men tänkte vänta med att göra det tills han träffat en tjej som också ville ha det huset och ville bo där med honom. Det var dyrt med hus och trevligare att vara två. Jag drömmer också om att ha ett hus. Min plan för mitt hus är att ha en trädgårdsmästare som sköter den fantastiska trädgården jag ska ha.
Det är lite som på frågan "Vad gör du om tio år?"
När jag studerade Kulturpedagogik A diskuterade vi det på den sista föreläsningen. Jag hörde till en av de få som inte tyckte att det första svaret på det är "Jag är gift och två barn". Inte för att jag är emot giftermål och barn (nej, fråga mig hur jag vill gifta mig kan jag hålla en lång dragning om det också) men jag tycker inte att det är den främsta framtidsplanen.
Vad jag svarade den där dagen på frågan? Jag minns inte, men kopplat till diskussionen fick jag en av de finaste komplimangerna jag fått.
"Eva kommer att lyckas med precis vad hon än bestämmer sig för att göra"
Jag försöker Marita, jag försöker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar