Det har varit enormt intressant att följa diskussionen som kom efter Svenskt Näringslivs kommande rapport där man föreslår att studiebidraget ska sänkas för utbildningar med osäker arbetsmarknad.
Jag är själv humanist. Tillhör gruppen som nämns som exempel på sådana som inte är lika samhällsnyttiga. Och visst talar jag av egen erfarenhet när jag säger att det inte kan vara mer fel. Humanistutbildningar av hög kvalitet behövs både nu och i framtiden. Den kompetens som förvärvas är viktig på en globaliserad arbetsmarknad där företagen behöver bli vassare och vassare på att attrahera de rätta talangerna. Varumärken behöver stärkas, och till det behövs det kreativt tänkande.
För att nämna ett exempel bland många. Per Svensson skriver en rad exempel på företag och fenomen som varit aktuella de senaste decennierna som alla bygger på konst och humaniora. Svenskt Näringsliv vill diskutera utbildningarnas kvalitet - och det är viktigt. Men att dra hela discipliner över en kam är inte vägen dit. För det första är kvalitetsproblem inte något exklusivt för humaniora, minns t ex problemen med civilekonomutbildningarna för något år sedan. För det andra så är det väldigt kortsiktigt att enbart titta till vilka utbildningar som ger jobb. Det är en viktig aspekt, absolut. Men inte den enda. Prognoser om arbetsmarknaden är just det - prognoser. Och en minst lika viktig aspekt är utbildningar som skapar jobb. Hur många blir entreprenörer? Studenter ska inte bara vara anställningsbara.
Med detta inte sagt att man inte ska diskutera studiemedlet, och dess uppbyggnad. Det både ska och bör man. Studiemedel betalas i dag ut för studier på komvux, folkhögskola, yrkeshögskola och på högskolenivå. Dessutom beviljas studiemedel för en del andra typer av utbildningar och för utbildningar utomlands.. I dag är reglerna kring att få studiemedel således väldigt frikostiga. Under 2010 räknade CSN med att betala ut cirka 24 miljarder kronor i studiemedel. Studiemedel ska göra det möjligt för alla att studera. Det ska bidra till ett högt deltagande i utbildning. Studiemedel har även ett utjämnande syfte och ska ge en god effekt på samhällsekonomin, skriver CSN på sin webbplats. Gör dagens system verkligen denna goda effekt? Är det rimligt att allting som i dag är studiemedelsberättigat är det? Hur kan man resonera kring detta och samtidigt ha ett bildningsideal? Och hur kan studiemedelssystemet reformeras i förhållande till avgifter?
Sist men inte minst. Vägarna från utbildning till arbetsliv är inte alltid spikraka. Och vad förbannat trist det vore om den var det, kan jag tycka. Om jag backar till mig själv och mina erfarenheter så tvekar jag inte en sekund när jag säger att jag har stor nytta av min utbildning från kultur & kommunikationsprogrammet med en påbyggnadsutbildning i museologi. Den röda tråden från studier till praktik på Moderna Museet, jobb som ABM-pedagog på Kulturhuset i Sundsvall, kommunikatör på en ungdomsorganisation till ordförande för Saco Studentråd och nu som ansvarig för Timbros välfärdsprogram är: utvecklande och förmedlande av budskap. Jag hade inte varit lika bra på det jag gör utan den kunskapen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar