I går var jag med i Kvällsöppet och diskuterade amning. Med var också bland annat Martina Ekman, vars historia verkligen är skrämmande. Läs också artikeln från SvD om henne och maken Joakim.
Min ingång gällande amning är att glada föräldrar ger glada barn. Vill eller kan man inte amma, och träffar på en amningstaliban är det inte helt otippat att det kan till slut leda till depressioner. Du vill vara en bra förälder, och om du får höra att amning ger avtryck för generationer framåt betyder det ju också att inte amma förstör för generationer framåt. Snacka om press. Man är ofta väldigt hudlös som nybliven förälder, särskilt vid första barnet, och man vill ju tro på vad experterna säger. Med resultatet att många känner sig som en dålig mamma om de inte ammar.
Lilla Elisabeth, som fyllde 1 månad i helgen, följde med till Tv4-huset och hängde med Eiran i loungen. Elisabeth ammas just nu, och det har både sina fördelar och nackdelar. Men de enda som ska göra avgörandet vad som väger tyngst och vad som passar oss är vi föräldrar. På det stora hela har vi träffat bra personer inom vården, men det finns undantag som ifrågasatt varför jag ska börja jobba redan i maj, varför Eiran ska vara föräldraledig längst och HUR SKA DET DÅ BLI MED AMNINGEN?
Det löser vi nog, ska ni se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar