Nattinatt

Det här är från en eftermiddagstupplur

Sedan två veckor tillbaka (från 7 veckor) så har vi en liten nattningsrutin för Elisabeth. Vi är inte superstrikta när hon ska gå och lägga sig - eller läggas är väl snarare rätt uttryck- utan det blir någon gång mellan 19-21, och beror främst när hon somnat för sin eftermiddagstupplur. I dag kom hon och jag hem från stan vid 17-tiden, då åt hon och sedan sov hon i drygt tre timmar. Av naturliga skäl blev det en senare nattning då.

Men själva nattningen då. Det börjar med att hon får en litet bad i handfatet alternativt en dusch tillsammans. Inte ett riktigt bad utan en snabbare avtvättning som senare följs med hennes favorit, oljemassagen. Vi masserar benen och armarna, vilket hon är mycket förtjust i. Sedan stoppas hon om i sin säng och så läser antingen jag eller Eiran en saga. Vi har den här fantastiska Pixiboxen, i går fick vi den här riktigt fina berättelsen "Gissa hur mycket jag tycker om dig" och vi har också några av mina gamla barnböcker som Ludde modig.

Efter sagan får hon en puss och ett "mamma älskar dig" eller "pappa älskar dig" och sedan går vi. Och sju gånger av tio så somnar hon faktiskt. De andra gångerna gallskriker hon. Då får vi gå tillbaka, stoppa om igen och ge en ny pannpuss. Och då brukar det fungera.

Sedan sover hon i fem-sex timmar, kommer upp och tar sig ett nattmål, och sedan - vilket är den stora utmaningen för en själv som är zombietrött där vid tresnåret på natten - stoppas hon tillbaka i sin säng. Och sover i fyra-fem timmar till innan det är dags för ny mat. På morgonkvisten stannar hon kvar i vår säng där hon antingen sover eller så leker vi lite.

Det är bara ett sätt att natta på, men det fungerar bra för oss.
 Framförallt min pappa var en hejare på att läsa sagor för mig när jag var liten, och det är en viktig sak för mig att föra vidare till mitt barn. Dessutom sägs högläsning bland annat ge barn bättre ordförråd, ökad koncentration och god lyssningsförmåga - bland mycket annat.