Vegetarisk barnmat

Nam Nam!

Ungefär en gång om veckan får jag berätta om hur det kommer sig att jag är vegetarian (det passar mig, jag är inte förtjust i alternativet). Om människor får reda på att även maken är vegetarian leder det ofta till frågan om vem som påverkade den andre - jag eller Eiran ? Sanningen är att båda redan var vegetarianer när vi träffade varandra för snart 4 år sedan. Eiran är vegetarian sen barnsben, och jag var 16 år när jag bestämde mig för att sluta äta korv och köttfärs (vilket i princip var det kött jag åt, fisk har jag aldrig ätit. Det var alltså ett allt igenom odramatiskt beslut och mer av en justering till det som passar mig bäst att äta).

Nå. Ingen av oss är så där särskilt förtjust i kött, vi känner inte till det så mycket och har ingen överdriven lust att behöva smaka om kryddning och värme är rätt på kött- eller fiskfylld barnmat. Däremot är vi ju väldigt duktiga på vegetariskt mat, vad man behöver äta för att få i sig allt man behöver och så vidare. Så, åtminstone just nu, ska Elisabeth också få äta vegetariskt. Det finns lite färdigrätter att välja på, men för variationens skull, och för proteinets dito, kan det vara bra att göra lite egen mat också.

Elisabeth blev 6 månader för knappt två veckor sedan, och har alltså börjat äta lite mer och större saker. Och vällingen, denna kära välling, har introducerats. I helgen gjorde jag ett storkok med två rätter till att börja med.

Pasta med kidneybönor

Koka upp krossade tomater (se till att använda en neutral och okryddad version) tillsammans med kidneybönor och broccolibuketter. Krydda lätt med basilika och oregano. Koka pasta. Mixa.

Kikärtsgryta

Koka potatis och morötter tills de blir mjuka. Häll bort vattnet och häll i 1 frp matlagningsgrädde och 1 burk kikärtor, samt lite basilika, och låt puttra ihop en stund. Mixa.

För den som är intresserad av mer vegetarisk barnmat - läs Teresas blogg