Ja, det var väl lite trevlig läsning, Gustaf Reinfeldts redovisning om sin prao hos bland annat Sven-Otto Littorin.
Men...
inte får de väl använda sig av smileys i skolan idag?
torsdag 30 april 2009
onsdag 29 april 2009
En ny gymnasieskola
En fjärdedel av de svenska gymnasisterna saknar avgångsbetyg.
Det är en skrämmande hög siffra.
De som har betyg och går vidare till högskolan upplever och upplevs ofta som inte tillräckligt förberedda för högre studier, de som har betyg och går vidare direkt till arbetsmarknaden upplever ofta (förutom hinder som t ex LAS) att de inte är tillräckligt förberedda för det heller.
Så att något behöver göras med gymnasieskolan står klart.
Och igår kom då regeringens förslag om en ny gymnasieskola som i korthet innebär:
Magnus saknar allt om elevinflytande- jag har inte läst genom hela förslaget och vet inte om det stämmer att det verkligen inte finns något. Men frågan är vad elevinflytande är för något?
Är verkligen betygsättning av lärare den viktigaste vägen att gå?
Övertyga mig gärna.
Det är en skrämmande hög siffra.
De som har betyg och går vidare till högskolan upplever och upplevs ofta som inte tillräckligt förberedda för högre studier, de som har betyg och går vidare direkt till arbetsmarknaden upplever ofta (förutom hinder som t ex LAS) att de inte är tillräckligt förberedda för det heller.
Så att något behöver göras med gymnasieskolan står klart.
Och igår kom då regeringens förslag om en ny gymnasieskola som i korthet innebär:
Högre behörighetskrav till gymnasiet.
Mer tid för yrkesämnen, mindre för allmänteori på yrkesprogrammen.
Valfriheten stramas upp.
Yrkesexamen och högskoleförberedande examen införs.
Lärlingsutbildning införs.
Historia blir obligatoriskt.
Skärpta krav för grundläggande högskolebehörighet.
Näringslivet ges inflytande över yrkesutbildningen.
Magnus saknar allt om elevinflytande- jag har inte läst genom hela förslaget och vet inte om det stämmer att det verkligen inte finns något. Men frågan är vad elevinflytande är för något?
Är verkligen betygsättning av lärare den viktigaste vägen att gå?
Övertyga mig gärna.
Vad får det egentligen lov att vara?
Under gårdagens debatt så återkom flera till att arbetsgivarna inte alltid är så bra att förstå att det är en humanist de behöver (och humanisterna är i sanningens namn inte alltid så bra på att förklara att de är bäst lämpade heller).
Via Naturvetarna Student hittar jag följande annons som är ett talande exempel på okunskapen:
Du har treårig högskola med teknisk inriktning (färdig civilingenjör eller civilingenjörstudent) Lämplig utbildning är agronom/lantmästare, biolog eller kulturvetare.
Någon mer än jag som blir lite förvirrad av vad det är som önskas?
Via Naturvetarna Student hittar jag följande annons som är ett talande exempel på okunskapen:
Du har treårig högskola med teknisk inriktning (färdig civilingenjör eller civilingenjörstudent) Lämplig utbildning är agronom/lantmästare, biolog eller kulturvetare.
Någon mer än jag som blir lite förvirrad av vad det är som önskas?
tisdag 28 april 2009
Avundsjuk
Sprang på Sverre Royen Linton och drabbades av lite nostalgisk avundsjuka. Kvalborg, champagnegalopp och andra fina saker. Att vara student i Uppsala är något speciellt. Och detta var väl också det ultimata ålderstecknet, studentnostalgin?
Uppsala
I Uppsala kan man nästan ta på förväntan inför valborgsmässoafton. Förväntansfull inför framtiden var också många av åhörarna på debatten jag just modererade. Alla i panelen var överens om att det behövs mer självförtroende och mod hos studenterna, och att bildning är det viktigaste. Bäst var publikfrågan om att det ju lät bra men hur ska man göra när man precis tagit ut sin master och är arbetslös. Var ska man då hitta jobben sent konkret?
Vad händer sen?
Idag ska jag besöka min gamla hemstad- och gamla universitet- Uppsala för att moderera en debatt på humanisternas branschdag Vad händer sen?
Deltagare i debatten är Sharon Rider (Prodekan vid historisk-filosofiska
fakulteten samt docent i teoretisk filosofi, Uppsala universitet), Anna-Karin Westerlund (1:e arkivarie, moderat ledamot i kommunfullmäktige, kulturnämnden m.m.), Daniel Fredriksson (vice ordförande i Uppsala studentkår med utbildningspolitiskt ansvar) och Anna-Karin Brus (konstnär och entreprenör) och diskussionen handlar om självförtroende, entreprenörskap, ansvar med mera.
Deltagare i debatten är Sharon Rider (Prodekan vid historisk-filosofiska
fakulteten samt docent i teoretisk filosofi, Uppsala universitet), Anna-Karin Westerlund (1:e arkivarie, moderat ledamot i kommunfullmäktige, kulturnämnden m.m.), Daniel Fredriksson (vice ordförande i Uppsala studentkår med utbildningspolitiskt ansvar) och Anna-Karin Brus (konstnär och entreprenör) och diskussionen handlar om självförtroende, entreprenörskap, ansvar med mera.
måndag 27 april 2009
Välfärdsnytt #1/2009 är ute nu!
Timbros program för Välfärd och reformstrategi kommer med jämna mellanrum att samla intressanta och inspirerande länkar om välfärd i ett nyhetsbrev. I vår första samling kan du bl a läsa om innovativ upphandling i Östersunds kommun, aspekter av amerikansk sjukvård som inte dagligen beskrivs i svenska medier och om vad som hitills producerats inom ramen för Timbros välfärdsprogram.
Uppdaterad: Nu går länken till en sida där du även kan börja prenumerera.
Uppdaterad: Nu går länken till en sida där du även kan börja prenumerera.
Livet från den ljusa sidan
Den här helgen kan bara sammanfattas med ett ord: underbar.
Soligt väder, mysigt häng i Skinnarviksparken både på lördag och söndag, rolig födelsedagsfest med massa vänner och superbra presenter som t ex en ananas (!), champagne, Ryanairpresentkort, champagneglas, presentkort på MQ och massa annat, Salif Keita i ett gungande konserthus och allt i sällskap med min blivande sambo som nu bland annat har flyttat in sina favoritböcker i min bokhylla.
Dessutom har ni väl inte missat hur Timbro påverkar den interna debatten inom Moderaterna? Lördagens DN Debatt gav inte bara en utan två hänvisningar till Timbros välfärdsområde.
Soligt väder, mysigt häng i Skinnarviksparken både på lördag och söndag, rolig födelsedagsfest med massa vänner och superbra presenter som t ex en ananas (!), champagne, Ryanairpresentkort, champagneglas, presentkort på MQ och massa annat, Salif Keita i ett gungande konserthus och allt i sällskap med min blivande sambo som nu bland annat har flyttat in sina favoritböcker i min bokhylla.
Dessutom har ni väl inte missat hur Timbro påverkar den interna debatten inom Moderaterna? Lördagens DN Debatt gav inte bara en utan två hänvisningar till Timbros välfärdsområde.
fredag 24 april 2009
Poppis
Konstaterar genom en kik på Bloggportalen att jag än så länge har en populärare blogg inom området Utbildning än det Stockholmska skolborgarrådet Lotta Edholm, och att jag dessutom har blivit länkad på Bloggvärldsbloggen.
Fint!
Fint!
Vad svenska tjejer vill ha.
I en slags allmän omvärldsspaning lyckas jag som ofta fastna för de mest intressanta artiklarna, som till exempel den här.
Kopplat till det fick jag höra hur min pojkvän var hemma i Aberdeen för någon vecka sedan och där hade varit ute på puben med sina vänner, så där som man gör när det är påsk och folk är hemma. Tydligen hade man varit överens om att svenska tjejer, det är helt klart grejen.
Jag har dock inte tagit reda på om någon av de andra som var med överhuvudtaget har träffat en svenska någon gång.
Jag klipper med mina långa ögonfransar över de blåa ögonen och funderar inte mer på det.
Kopplat till det fick jag höra hur min pojkvän var hemma i Aberdeen för någon vecka sedan och där hade varit ute på puben med sina vänner, så där som man gör när det är påsk och folk är hemma. Tydligen hade man varit överens om att svenska tjejer, det är helt klart grejen.
Jag har dock inte tagit reda på om någon av de andra som var med överhuvudtaget har träffat en svenska någon gång.
Jag klipper med mina långa ögonfransar över de blåa ögonen och funderar inte mer på det.
torsdag 23 april 2009
Vilka begrepp vinner valet 2010?
Foto: Magnus AnderssonDen sista programpunkten för Timbros Frihetsvecka har just gått av stapeln, temat var vilka begrepp som avgör valet 2010 och vilken roll friheten spelar. Markus Uvell, chef för Svenskt Näringslivs opinionsanalys, Elaine Bergqvist, retorikkonsult Ronge Kommunikation, Katrine Kielos, ledarskribent Aftonbladet och Sofia Nerbrand, VD och chefredaktör för Magasinet Neo diskuterade detta, och det var onekligen ett bra samtal.
Markus började med att visa en aktuell opinionsundersökning kring olika politiska begrepp, om de ansågs tillhöra oppositionen eller alliansen och om de var bra eller dåliga. Med en liten liten lätt övervikt på oppositionssidan så var begreppen Rättvisa, Jämställdhet, Trygghet och Välfärd toppord som folk i gemen inte blev upprörda över. Begrepp som var antingen rätt neutrala/ointressanta eller lite upprörande var däremot samkönande äktenskap, mångkulturellt samhälle, arbetslinje och klimatneutralitet.
Det fanns några mer ord som fanns emellan dessa staplar men varken frihet eller integritet fanns med, vilket är lite intressant. Sedan hamnar det ju alltid om vad man lägger för värde i ordet, vilket också diskuterades av panelen. Obamas framgångar i USA bygger ju bland annat på kraftfulla uttryck som alla tillsammans bygger med sitt eget innehåll.
Efter diskussioner om Sahlin & Reinfeldt, härskartekniker och publikfrågor om bland annat var klassbegreppet tagit vägen inom socialdemokratin fick panelisterna ge uttryck för en viktig frihetsfråga för dem. Kielos svarade så bra med säga "friheten att ha rätt till sin egen kropp"
Och kanske det är någonstans där vi hittar förklaringen till varför rättvisa, jämställdhet, trygghet och välfärd ligger i topp. Jag håller med Katrin Kielos om att friheten att ha rätt till min kropp är superviktig. Men jag skulle lika gärna kunna sätta labeln "rättvisa" eller "jämställhet" eller "trygghet" eller "välfärd" mer eller mindre på det. Jag kan fylla begreppen med mitt innehåll.
Men jag kan ju inte benämna det som en klimatneutral fråga.
Kompetensförsäkra dig.
Idag har jag varit på ett seminarium om Kompetensutvecklingsförsäkring. Folksam har bett Lil Ljunggren Lönnberg och Annie Persson att forska vidare i hur man kan stärka det livslånga lärandet som en del i det svenska välfärdssystemet. I en paneldiskussion med Sture Nordh, ordförande TCO, Stefan Attefall, riksdagsledamot (kd), Mikael Damberg, riksdagsledamot (s), Ella Niia, ordförande Hotell och Restaurang Facket och Stefan Fölster, chefsekonom Svenskt Näringsliv diskuterades fördelar och nackdelar med förslaget, som bygger på en modell med tre delar: en obligatorisk allmän försäkring, en avtalslösning för parterna och sedan ett eget skattesubventionerat sparande för kompetensutveckling.
Fölster ville inte se några nya system utan vill istället att studielånsdelen i studiemedelssystemet ska byggas ut. Han har vidare rätt i att en höjd arbetsgivaravgift (som fanns som en del i förslaget) leder till färre jobb. Men att höja lånedelen utifrån perspektivet kompetensutvecklingsförsäkring är inte helt enkelt menar jag. Ska man begränsa tiden man kan få lån i sin första utbildningsomgång för att sedan ha tid kvar sedan? Eller ska extralånet vara till för de som läser senare i livet enbart, och när är då senare i livet? Ambitionerna att ha ett enkelt och lättöverskådligt system faller lätt.
Stefan Attefall efterfrågade en tydlighet där man enkelt ser vad som är individens roll, vad som är parternas och vad som är samhällets roll. Attefall bemötte Fölsters förslag med att individens val måste spela större roll, vi kan inte begränsa kompetensutvecklingen till endast CSN-berättigade utbildningar. Vi riskerar på så sätt att hämma framväxten av nya utbildningar och utbildningsföretag.
Ljungren Lönnberg och Persson föreslog att det individuella sparandet kunde främjas genom att köp av kompetensutbildning gav möjlighet till avdrag på skatten- precis som med hushållsnära tjänster.
Panelen började resonera kring hur duktiga folk egentligen var på att välja "rätt" och exempel på skalbaggekurser kom upp för att visa på hur knasigt det kan bli. Fölster sa till och med- och nu blir det lite ryckt ur sitt sammanhang och därmed orättvist- "det låter ju bra när vi står här och pratar om individens val MEN...."
Sture Nordh satte till slut ner foten och sa att individen definitivt ska bestämma- och dessutom är skalbaggsbranchen framtiden!
Det var ett roligt seminarium, skalbaggediskussionen framkallade många skratt, men framförallt är det en viktig och intressant diskussion. Varför? Jo, för att vi behöver en ökad rörelse på arbetsmarknaden, rörelse som ger fler arbetstillfällen. Kan man hitta bra sätt som gynnar både individ, arbetsgivare och samhälle kommer vi att behöva mindre satsningar på a-kassa och mindre arbetsmarknadsåtgärder.
Jag delar inte Folksams förslag men jag delar åsikten att en stärkt CV är bättre än ytterligare en CV-kurs. Något behöver vi göra.
Fölster ville inte se några nya system utan vill istället att studielånsdelen i studiemedelssystemet ska byggas ut. Han har vidare rätt i att en höjd arbetsgivaravgift (som fanns som en del i förslaget) leder till färre jobb. Men att höja lånedelen utifrån perspektivet kompetensutvecklingsförsäkring är inte helt enkelt menar jag. Ska man begränsa tiden man kan få lån i sin första utbildningsomgång för att sedan ha tid kvar sedan? Eller ska extralånet vara till för de som läser senare i livet enbart, och när är då senare i livet? Ambitionerna att ha ett enkelt och lättöverskådligt system faller lätt.
Stefan Attefall efterfrågade en tydlighet där man enkelt ser vad som är individens roll, vad som är parternas och vad som är samhällets roll. Attefall bemötte Fölsters förslag med att individens val måste spela större roll, vi kan inte begränsa kompetensutvecklingen till endast CSN-berättigade utbildningar. Vi riskerar på så sätt att hämma framväxten av nya utbildningar och utbildningsföretag.
Ljungren Lönnberg och Persson föreslog att det individuella sparandet kunde främjas genom att köp av kompetensutbildning gav möjlighet till avdrag på skatten- precis som med hushållsnära tjänster.
Panelen började resonera kring hur duktiga folk egentligen var på att välja "rätt" och exempel på skalbaggekurser kom upp för att visa på hur knasigt det kan bli. Fölster sa till och med- och nu blir det lite ryckt ur sitt sammanhang och därmed orättvist- "det låter ju bra när vi står här och pratar om individens val MEN...."
Sture Nordh satte till slut ner foten och sa att individen definitivt ska bestämma- och dessutom är skalbaggsbranchen framtiden!
Det var ett roligt seminarium, skalbaggediskussionen framkallade många skratt, men framförallt är det en viktig och intressant diskussion. Varför? Jo, för att vi behöver en ökad rörelse på arbetsmarknaden, rörelse som ger fler arbetstillfällen. Kan man hitta bra sätt som gynnar både individ, arbetsgivare och samhälle kommer vi att behöva mindre satsningar på a-kassa och mindre arbetsmarknadsåtgärder.
Jag delar inte Folksams förslag men jag delar åsikten att en stärkt CV är bättre än ytterligare en CV-kurs. Något behöver vi göra.
onsdag 22 april 2009
Jag har ändrat åsikt.
Ja, så är det.
I den ack så viktiga diskussionen om Starbucks till Sverige (det finns ett antal grupper på Facebook om detta och genom en snabb genomgång konstaterar jag att åtminstone 500 personer engagerat sig i denna frågan och på så sätt har vi väl en mindre folkstorm? ) har jag ändrat åsikt.
Jag tycker inte längre att Starbucks ska komma till Sverige.
Av den enkla anledningen att det är en av få saker som gör att det är något i storskalig handelsväg som är annorlunda än i Sverige. Jag kanske har blivit nostalgisk och "oh, när jag var liten så fanns inte Zara, Topshop eller Mango här och det kändes verkligen att man var utomlands", men må så vara då.
De mer seriösa anledningarna varför vi inte har Starbucks på Drottninggatan skriver Driftig om i sitt senaste nyhetsbrev.
I den ack så viktiga diskussionen om Starbucks till Sverige (det finns ett antal grupper på Facebook om detta och genom en snabb genomgång konstaterar jag att åtminstone 500 personer engagerat sig i denna frågan och på så sätt har vi väl en mindre folkstorm? ) har jag ändrat åsikt.
Jag tycker inte längre att Starbucks ska komma till Sverige.
Av den enkla anledningen att det är en av få saker som gör att det är något i storskalig handelsväg som är annorlunda än i Sverige. Jag kanske har blivit nostalgisk och "oh, när jag var liten så fanns inte Zara, Topshop eller Mango här och det kändes verkligen att man var utomlands", men må så vara då.
De mer seriösa anledningarna varför vi inte har Starbucks på Drottninggatan skriver Driftig om i sitt senaste nyhetsbrev.
Billigare SMS
Dagens alldeles fantastiska EU-nyhet på vardagsplanet är den här, om att det kommer bli billigare att båda sms:a och ringa inom EU.
I TT-meddelandet står det att Den tydliga konsumentnyttan gör att EU-kommissionen och politikerna har skyndat på beslutet för att lagom till EU-parlamentsvalet i juni kunna visa på att vanliga människor kan ha glädje av EU.
Min privata nytta av det här beslutet är väldigt stor. Mycket resor, mycket kontakter med människor i andra länder gör att mobilräkningen lätt skenar iväg och ger mig en månatlig hicka.
För att läsa de stora omfattande aktuella nyheterna om vad som händer i parlamentet, t ex om telekompaketet, hänvisar jag till HAX.
I TT-meddelandet står det att Den tydliga konsumentnyttan gör att EU-kommissionen och politikerna har skyndat på beslutet för att lagom till EU-parlamentsvalet i juni kunna visa på att vanliga människor kan ha glädje av EU.
Min privata nytta av det här beslutet är väldigt stor. Mycket resor, mycket kontakter med människor i andra länder gör att mobilräkningen lätt skenar iväg och ger mig en månatlig hicka.
För att läsa de stora omfattande aktuella nyheterna om vad som händer i parlamentet, t ex om telekompaketet, hänvisar jag till HAX.
tisdag 21 april 2009
"Valfrihet kräver kunskap"
...om studie- och yrkesvägledningens viktiga roll som inte får slarvas bort inför de viktiga val som elever står för skriver jag och Moa Neuman om idag i en debattartikel på Politikerbloggen.
Valen spelar en större roll idag vilket jag tycker är positivt. Men det kräver också kompetens och kunskap. Ju mer kompetent kund, elev i detta fall, desto mer avancerad produkt, dvs utbildning. Det krävs därför bra information på många olika sätt. Studie- och yrkesvägledningen är inte den enda vägen, utan kan kompletteras på många olika sätt. Dock kan och bör den spela en central roll.
Och åter igen kan jag säga som jag sa på seminariet i riksdagen häromsisten när jag kommenterade den studiesociala utredningen: kallar man studie- och yrkesvägledarna för coacher så brukar folk tycka att det är en bra idé.
Valen spelar en större roll idag vilket jag tycker är positivt. Men det kräver också kompetens och kunskap. Ju mer kompetent kund, elev i detta fall, desto mer avancerad produkt, dvs utbildning. Det krävs därför bra information på många olika sätt. Studie- och yrkesvägledningen är inte den enda vägen, utan kan kompletteras på många olika sätt. Dock kan och bör den spela en central roll.
Och åter igen kan jag säga som jag sa på seminariet i riksdagen häromsisten när jag kommenterade den studiesociala utredningen: kallar man studie- och yrkesvägledarna för coacher så brukar folk tycka att det är en bra idé.
En annan riktigt rolig present
Med tillhörande rim 'Om du mer om Eirans land vill veta, så vet du nu var du ska leta!'
måndag 20 april 2009
Kom igen nu!
Lördagens kombatanter plus Ardalan Shekarabi uppmanar idag på Brännpunkt fler att rösta i EP-valet.
Svensk sjukvård som en framtida exportindustri
I dag åt jag en god smörgås (tecken på att man är seminarieskadad är att man funderar på att fråga vem som är leverantör) i UD:s pressrum där underlagsrapport nr 33 till Globaliseringsrådet presenterades, Svensk sjukvård som en framtida exportindustri. Rapporten är skriven av professor emeritus Gunnar Eliasson, och är en riktigt spännande och intressant industriekonomisk analys som tar avstamp i de demografiska utmaningarna och de industriella möjligheter Sverige har genom att satsa på livskvalitetshöjande hälsotjänster och exportera dessa.
Som det står i pressmeddelandet är utmaningen ... för att svenska vårdföretag ska delta i den internationella specialiseringen måste de också utsättas för den internationella konkurrensen. Eliasson hävdar att en internationellt konkurrenskraftig hälsoindustri inte kan administreras fram centralt genom utbudsstyrning. Ett betydande inslag av spontant entreprenörskap krävs. Verklig valfrihet i vården både vad gäller val av vårdgivare och försäkrare är en förutsättning för att detta ska bli verklighet. Kundorienterad innovativ produktutveckling är en god förebild för den framtida hälsoindustrin, inte politisk styrning.
Hur uppnås då detta?
1. De ställföreträdande kunderna (sjukvårdspolitikerna, vårdsektorns tjänstemannabyråkrati och läkarna) måste ta ett steg tillbaka och släppa fram de riktiga kunderna, dagens sjukförsäkringstagare och de blivande patienterna.
2. Patientens förfogande över de resurser som Försäkringskassan och vården i dag disponerar över bör konkurrensutsättas.
3. Försäkringen bör bestå av två delar. En grundförsäkring som alla äger oavsett inkomst och betalningsförmåga men som inte är för omfattande, och en frivillig och individanpassad del. Grundförsäkringen betalas genom skatten och anger tydligt hur mycket samhället som ett minimum är berett att kosta på alla sina medborgare. Det är viktigt att denna garanterade rätt till vård tydligt finner former för att ekludera den vård som egentligen handlar om privat konsumtion. Premierna för den privata försäkringen bör göras avdragsgilla vid inkomstbeskattningen, och de resurs som grundförsäkringen definierar och som individen redan betalt genom skatter ska inte gå förlorad om den privata försäkringen utnyttjas. Tecknandet av sådana försäkringar bör därför uppmuntras och inte förhindras.
Riktigt spännande och bra alltså!
Som det står i pressmeddelandet är utmaningen ... för att svenska vårdföretag ska delta i den internationella specialiseringen måste de också utsättas för den internationella konkurrensen. Eliasson hävdar att en internationellt konkurrenskraftig hälsoindustri inte kan administreras fram centralt genom utbudsstyrning. Ett betydande inslag av spontant entreprenörskap krävs. Verklig valfrihet i vården både vad gäller val av vårdgivare och försäkrare är en förutsättning för att detta ska bli verklighet. Kundorienterad innovativ produktutveckling är en god förebild för den framtida hälsoindustrin, inte politisk styrning.
Hur uppnås då detta?
1. De ställföreträdande kunderna (sjukvårdspolitikerna, vårdsektorns tjänstemannabyråkrati och läkarna) måste ta ett steg tillbaka och släppa fram de riktiga kunderna, dagens sjukförsäkringstagare och de blivande patienterna.
2. Patientens förfogande över de resurser som Försäkringskassan och vården i dag disponerar över bör konkurrensutsättas.
3. Försäkringen bör bestå av två delar. En grundförsäkring som alla äger oavsett inkomst och betalningsförmåga men som inte är för omfattande, och en frivillig och individanpassad del. Grundförsäkringen betalas genom skatten och anger tydligt hur mycket samhället som ett minimum är berett att kosta på alla sina medborgare. Det är viktigt att denna garanterade rätt till vård tydligt finner former för att ekludera den vård som egentligen handlar om privat konsumtion. Premierna för den privata försäkringen bör göras avdragsgilla vid inkomstbeskattningen, och de resurs som grundförsäkringen definierar och som individen redan betalt genom skatter ska inte gå förlorad om den privata försäkringen utnyttjas. Tecknandet av sådana försäkringar bör därför uppmuntras och inte förhindras.
Riktigt spännande och bra alltså!
Det växande Piratpartiet
Under förra veckans EP-kandidatsdebatt som Magasinet Neo anordnade sa Christian Engström, PP, att en undersökning hade visat att varannan ung person i Sverige skulle kunna tänka sig att rösta på Piratpartiet i EP-valet.
Alla undersökningar ska alltid tas med en nypa salt, vilket bland annat opinionsundersökningarna kring väljarstöd ofta brukar vara bra exempel på. Men med tanke på att Ung Pirat är Sveriges största ungdomsförbund och att Piratpartiet växer så att det knakar så kan man konstatera två saker:
1. Det krävs inte så väldigt många medlemmar för att vara största ungdomsförbund. Detta är något som de mer etablerade partierna måste ta till sig.
2. Att Piratpartiet inte alls ger avtryck i undersökningar kring vad varken Stockholmarna eller svenskarna generellt tänker rösta på 2010.
Än.
Alla undersökningar ska alltid tas med en nypa salt, vilket bland annat opinionsundersökningarna kring väljarstöd ofta brukar vara bra exempel på. Men med tanke på att Ung Pirat är Sveriges största ungdomsförbund och att Piratpartiet växer så att det knakar så kan man konstatera två saker:
1. Det krävs inte så väldigt många medlemmar för att vara största ungdomsförbund. Detta är något som de mer etablerade partierna måste ta till sig.
2. Att Piratpartiet inte alls ger avtryck i undersökningar kring vad varken Stockholmarna eller svenskarna generellt tänker rösta på 2010.
Än.
söndag 19 april 2009
Fildelning och nedladdning
Jag har som tidigare skrivit aldrig fått upp något större engagemang i frågan om fildelning. Sedan finns det en massa saker- större saker- som tangerar till diskussionen om The Pirate Bay (på sättet att det ofta är samma människor som är aktiva i samtalet). Ipred och FRA till exempel, och det är frågor som intresserar mig mycket mer även om jag skriver väldigt väldigt lite om det för det är så många andra som gör det så mycket bättre.
Men det är inte det som det här handlar om.
En lätt naiv men ack ändå intressant tanke om fildelning som slagit mig flera gånger är nämligen varför så många människor folk laddar hem så himla mycket film och tvserier, för hur i hela friden har man tid att titta på så mycket?
Men det är inte det som det här handlar om.
En lätt naiv men ack ändå intressant tanke om fildelning som slagit mig flera gånger är nämligen varför så många människor folk laddar hem så himla mycket film och tvserier, för hur i hela friden har man tid att titta på så mycket?
lördag 18 april 2009
Present
Jag höll på att ramla omkull på trottoaren igår (vilket förstås inte hade något samband med vinet jag hade druckit på Allmänna galleriet) av överraskning när Eiran som aldrig kan hålla en hemlis berättade vad han köpt till mig i födelsedagspresent.
Biljetter till U2 i Berlin i sommar!
En helt tokigt bra present!
(Fast den bästa presenten är att han kommer hit nästa helg.)
Livlig debatt mellan fem unga EP-valskandidater
På eftermiddagen modererade jag en debatt mellan Marie Wickberg (c), Ella Bohlin (kd),
Riktigt kul och spännande diskussion som helt klart fyllde sitt syfte- att öka intresset och engagemanget inför EP-valet den 7 juni. Kandidaterna var enormt engagerade och engagerande (och tydligen var jag också det, "det riktigt syns hur kul du tycker att det är" fick jag höra) och visade på många olikheter mellan partierna.
Håkan Jonsson om EU
Tidigare statssekreterare och numera konsulten Håkan Jonsson berättar om EU på Saco Studentråds förbundskonferens
fredag 17 april 2009
Vem ska jag tro på, tro på, tro på när, tro på när allt är såhär?
Så här ser scenen ut:
inom loppet av några dagar nästan har Black Ascot visat sig vara ett pr-trick av Malmö opera, folk klurar fram och tillbaka på vem som ligger bakom KD-Inger och Fredrick Federley visar sociala mediers genomslagskraft.
Och i och med detta bubblar och surrar det lite varstans i tidningar, på bloggar och microbloggar "Men herregud. hur blir det nu med trovärdigheten? Och nu ska man inte kunna lita på.." osv
HAX skriver precis som jag själv tänkte, avgör från fall till fall:
För min personliga del brukar jag alltid försöka bedöma människors, bloggars och medias trovärdighet innan jag bestämmer mig för att lita på dem. (Ibland sker det för övrigt med rätt stora reservationer.)
På samma sätt bör folk i allmänhet ifrågasätta det som står att läsa här i bloggosfären. Precis som i alla andra sammanhang har all information en avsändare – och alla avsändare har ett syfte.Det blir i slutändan en förtroendefråga, som avgörs från fall till fall.
Helt enkelt, använd det sunda förnuftet. Simple!
inom loppet av några dagar nästan har Black Ascot visat sig vara ett pr-trick av Malmö opera, folk klurar fram och tillbaka på vem som ligger bakom KD-Inger och Fredrick Federley visar sociala mediers genomslagskraft.
Och i och med detta bubblar och surrar det lite varstans i tidningar, på bloggar och microbloggar "Men herregud. hur blir det nu med trovärdigheten? Och nu ska man inte kunna lita på.." osv
HAX skriver precis som jag själv tänkte, avgör från fall till fall:
För min personliga del brukar jag alltid försöka bedöma människors, bloggars och medias trovärdighet innan jag bestämmer mig för att lita på dem. (Ibland sker det för övrigt med rätt stora reservationer.)
På samma sätt bör folk i allmänhet ifrågasätta det som står att läsa här i bloggosfären. Precis som i alla andra sammanhang har all information en avsändare – och alla avsändare har ett syfte.Det blir i slutändan en förtroendefråga, som avgörs från fall till fall.
Helt enkelt, använd det sunda förnuftet. Simple!
torsdag 16 april 2009
Neos grillning av EP-kandidaterna är populär
Så populär att jag och Victor inte fick plats utan istället sitter på hans rum och följer Bambusersändningen av debatten.
Men sluta curla.
Det här är ju så tokigt, curling ända in på arbetsplatsen!
Men jag är egentligen inte överraskad, enligt kontakter på VHS så händer det med jämna mellanrum att föräldrar ringer dit för att snacka in barnen på högskolan, eller kolla var de är i antagningsprocessen osv.
Jag har själv blivit kontaktad av en mamma som ville att sonen skulle få en tid för CV-rådgivning. Han hade inte tid att ringa själv för han höll på med en hemtenta i Filmvetenskap A.
Attans.
Men jag är egentligen inte överraskad, enligt kontakter på VHS så händer det med jämna mellanrum att föräldrar ringer dit för att snacka in barnen på högskolan, eller kolla var de är i antagningsprocessen osv.
Jag har själv blivit kontaktad av en mamma som ville att sonen skulle få en tid för CV-rådgivning. Han hade inte tid att ringa själv för han höll på med en hemtenta i Filmvetenskap A.
Attans.
Gör ingen skada
Frukost på jobbet igen i morse, som en kollega korrekt konstaterade så äter vi ideligen tillsammans och lyssnar sedan på något spännande seminarium. Nå, det är en del av jobbet.
I morse presenterade hursomhelst Fredrik Segerfeldt sin nya bok Gör ingen skada om biståndsfrågor. Opponent eller kommentator eller hur man ska säga var statssekreterare Joakim Stymne. Det var en bra diskussion, där Maria introducerade Fredrik som "kontroversiell och passionerad".
Jag tycker att det var vackert.
För mer problematisering av ämnet, seminariet och så vidare så rekommenderar jag Liberatibloggen.
I morse presenterade hursomhelst Fredrik Segerfeldt sin nya bok Gör ingen skada om biståndsfrågor. Opponent eller kommentator eller hur man ska säga var statssekreterare Joakim Stymne. Det var en bra diskussion, där Maria introducerade Fredrik som "kontroversiell och passionerad".
Jag tycker att det var vackert.
För mer problematisering av ämnet, seminariet och så vidare så rekommenderar jag Liberatibloggen.
The boat that rocked
I kväll var jag och Tobias på Finest förhandsvisning av The boat that rocked, vilket var en synnerligen underhållande film. Fantastisk musik och bra skådespelare. Jag är nöjd! Dessutom är det alltid lika trevligt att träffa fina Alex Erwik som är chefredaktör för Finest.
Innan det var det release av Samhällets stöttepelare, vilket också var en riktigt underhållande presentation av viktiga entreprenörer och deras samhällsengagemang med författaten Anders Johnson.
Och dessutom är nu allting helt och hållet omgivet av ett gyllene rosaskrimrande glittrande sparklande dis av lycka och då blir det helt omöjligt att livet skulle vara något annat än fantastiskt. Själv skriver jag bäst när jag antingen är fokuserad eller arg och jag är just nu ingetdera och jag vet inte... jag kanske helt enkelt skulle lägga mig istället för att försöka få ut något vettigt här?
Innan det var det release av Samhällets stöttepelare, vilket också var en riktigt underhållande presentation av viktiga entreprenörer och deras samhällsengagemang med författaten Anders Johnson.
Och dessutom är nu allting helt och hållet omgivet av ett gyllene rosaskrimrande glittrande sparklande dis av lycka och då blir det helt omöjligt att livet skulle vara något annat än fantastiskt. Själv skriver jag bäst när jag antingen är fokuserad eller arg och jag är just nu ingetdera och jag vet inte... jag kanske helt enkelt skulle lägga mig istället för att försöka få ut något vettigt här?
onsdag 15 april 2009
Egenföretagare och fackpamp.
Min tidigare styrelsekollega Laila Strunke är intervjuad i LO-tidningen under rubriken Egenföretagare och fackpamp. Bra text!
Samhällets stöttepelare
Så idag ägnar vi oss åt att lära oss mer om företagare som gjort viktiga samhällsinsatser i den nya boken av Anders Johnsson. Och pratar om oss själva i plural.
tisdag 14 april 2009
Ser EP-valet från den ljusa sidan
Jag blir lite arg, jag kan inte hjälpa det.
Men jag tycker att det faktiskt är upprörande att säga att ett val inte ligger inom ens intressområde. Jag tycker att demokrati borde ligga i folks intresseområde.
Men nu var det inte det jag skulle skriva om, utan jag tänkte istället fokusera på att även om svenskarna nu är ointresserade av EU-valet så är i alla fall inte Sverige ut ur EU en fråga heller. Alltid något!
Uppdaterad: Jag ser att Annie Johansson delar min ilska.
Uppdaterad 2: Marie Wickberg skriver en väldigt bra uppmaning till alla som inte känner att de är insatta eller fått information: Det är ganska svårt att med gott samvete skylla någonting på att man inte vet, www.google.se är ett bra tips för den som vill öka på sina kunskaper om EU. Lämpliga sökord: europaparlamentet, europaparlamentsval, europa. En grundläggande faktakoll motsvara ungefär tiden för ett avsnitt av Robinson. Det kanske det kan vara värt. Andra slåss , dör, och sitter i fängelse för rätten att göra det andra avstår.
Men jag tycker att det faktiskt är upprörande att säga att ett val inte ligger inom ens intressområde. Jag tycker att demokrati borde ligga i folks intresseområde.
Men nu var det inte det jag skulle skriva om, utan jag tänkte istället fokusera på att även om svenskarna nu är ointresserade av EU-valet så är i alla fall inte Sverige ut ur EU en fråga heller. Alltid något!
Uppdaterad: Jag ser att Annie Johansson delar min ilska.
Uppdaterad 2: Marie Wickberg skriver en väldigt bra uppmaning till alla som inte känner att de är insatta eller fått information: Det är ganska svårt att med gott samvete skylla någonting på att man inte vet, www.google.se är ett bra tips för den som vill öka på sina kunskaper om EU. Lämpliga sökord: europaparlamentet, europaparlamentsval, europa. En grundläggande faktakoll motsvara ungefär tiden för ett avsnitt av Robinson. Det kanske det kan vara värt. Andra slåss , dör, och sitter i fängelse för rätten att göra det andra avstår.
"Att satsa på studenterna är en investering"
Jag har blivit intervjuad av Naturvetaren om den studiesociala utredningen.
Och håret är i behåll.
Ibland så känns det som om det är obeskrivligt mycket att göra, man riktigt ser berget framför sig och "jo, det här kommer ta hela veckan och jag kommer att bli tunnhårig på köpet för att jag kommer att slita mitt hår så mycket". Tänk vad tillfredställande det sedan är när man inser att det faktiskt inte var oöverstigligt. Att det faktiskt gick att bemästra och att håret är lika tjockt som innan.
Sådan dag är det idag. Och jag gillar det!
Vad jag mer gillar är att jag idag har ätit lunch med Therese som jag senast träffade för typ 13 år sedan. Vi hade sommarstugor nära varandra på Muskö i tonåren, och var även flitiga brevvänner. Tack vare Facebook har vi fått kontakt igen, och jag kan glatt konstatera att man faktiskt är sig ganska lik även efter så lång tid.
Sådan dag är det idag. Och jag gillar det!
Vad jag mer gillar är att jag idag har ätit lunch med Therese som jag senast träffade för typ 13 år sedan. Vi hade sommarstugor nära varandra på Muskö i tonåren, och var även flitiga brevvänner. Tack vare Facebook har vi fått kontakt igen, och jag kan glatt konstatera att man faktiskt är sig ganska lik även efter så lång tid.
måndag 13 april 2009
Vecka 16
I ny-guldlackade naglar multitaskar jag på klassiskt sätt. Tittar på Van Veeteren, msn:ar, twittrar, smsar om vart annat.
Veckan som kommer, nu när jag äntligen är frisk!, startar med ett intressant seminarium med Thomas Mattsson från Expressen, Jan Helin från Aftonbladet och Roland Poirer Magnusson från Timbro Medieinstitut där det ska diskuteras huruvida dagspressen valde sida i Gazakonflikten.
På kvällen ska jag kika förbi Ella Bohlins releasestart på hennes EP-kampanj. På onsdag släpps boken Samhällets stöttepelare av Anders Johnsson, på torsdag anordnar Neo debatt med Marit Paulsen (fp), Olle Schmidt (fp), Gunnar Hökmark (m), Christofer Fjellner (m),Lena Ek (c), Christian Engström (pp) och Sofia Nerbrand (moderator).
Att EP-valet börjar närma sig visa sig också i helgen då Saco Studentråd har förbundskonferens. Förutom att representera valberedningen, och förutom att representera idégrupperna, ska jag också vara moderator i en debatt mellan Christoffer Järkeborn (m), Ella Bohlin (kd), Hanna Löfqvist (v), Marie Wickberg (c), Zaida Catalan (mp).
Och så ska jag tillbringa lördagskvällen i goda Almedalsbloggen och Fokus lag!
Veckan som kommer, nu när jag äntligen är frisk!, startar med ett intressant seminarium med Thomas Mattsson från Expressen, Jan Helin från Aftonbladet och Roland Poirer Magnusson från Timbro Medieinstitut där det ska diskuteras huruvida dagspressen valde sida i Gazakonflikten.
På kvällen ska jag kika förbi Ella Bohlins releasestart på hennes EP-kampanj. På onsdag släpps boken Samhällets stöttepelare av Anders Johnsson, på torsdag anordnar Neo debatt med Marit Paulsen (fp), Olle Schmidt (fp), Gunnar Hökmark (m), Christofer Fjellner (m),Lena Ek (c), Christian Engström (pp) och Sofia Nerbrand (moderator).
Att EP-valet börjar närma sig visa sig också i helgen då Saco Studentråd har förbundskonferens. Förutom att representera valberedningen, och förutom att representera idégrupperna, ska jag också vara moderator i en debatt mellan Christoffer Järkeborn (m), Ella Bohlin (kd), Hanna Löfqvist (v), Marie Wickberg (c), Zaida Catalan (mp).
Och så ska jag tillbringa lördagskvällen i goda Almedalsbloggen och Fokus lag!
Eva avslutar påsken med lite la dolce vita ändå,
Tänk, jag fick njuta en dag av den underbara våren jag också!
Jag och Tess åt god lunch på Medis, med gott rosévin till för att fira in våren.
Solen kittlade på näsan. Därefter en sväng i affärer på Götgatan, massa fina fynd (och jag tror att rosévinslunch är ett väldigt bra sätt att öka shoppinglustan också).
Jag och Tess åt god lunch på Medis, med gott rosévin till för att fira in våren.
Solen kittlade på näsan. Därefter en sväng i affärer på Götgatan, massa fina fynd (och jag tror att rosévinslunch är ett väldigt bra sätt att öka shoppinglustan också).
En blommig spetsjacka från Gina Tricot, ett aprikost linne, en zebramönstrad kjol, en randig kofta och en randig tröja från HM.
Men nu är det glammiga livet över. Tvätt och strax möte med Saco Studentråds valberedning. Förhoppningsvis kommer vi snart kunna enas kring ett förslag på ny styrelseledamot.
söndag 12 april 2009
Ett glossigt mamma-magasin och en bebis, tack,
Det är inte så att jag på något sätt är en frekvent läsare av mamma-tidningar, inte alls. Men ibland stötar man på dem, företrädesvis i väntrum, och då som enda lektyr. I bland stötar man på dem i debatten också. Det är som ett ständigt krig kring föräldrarnas uppmärksamhet, eller nej, mammorna. Intresset för en Papa-tidning är ju som bekant typ obefintligt.
En brittisk undersökning visar att mamma-magasin kan göra läsarna deprimerade.
I artikeln kommenterar Carina Nunstedt, som startat just Mama och Family Living, detta på ett riktigt bra sätt:
Många mammor vill planera allt i dag, till och med när de ska skaffa barn och hur de ska föda. De blir chockade när de upptäcker att det inte finns några garantier, menar hon.- Vi lever i en tid där vi är vana vid valmöjligheter, även när det gäller föräldraskapet. Men när man väl ligger där i förlossningssalen så är valen inte så viktiga.
Om 9 dagar fyller jag 28 år. Det betyder att jag har en uppsjö med bekanta, gamla vänner, och kompisar som är i stadiet att barn faktiskt är något man på allvar kan diskutera utan att folk funderar på om man behöver kontakta socialen först. Vi är vuxna helt enkelt, hur skrämmande det än är och hur långt därifrån det ibland kan kännas. Men så är det. Och ideligen hör man par säga "ja, och så om ett år så tänker vi bli gravida".
Ehm, ja men grattis. Hoppas beställningen går igenom. Och att ni har lätt att få barn, att ni kan få barn, att allting annat ni kallt räknar med ska funka gör det. För vi är ju vana att kunna bestämma själv, eller hur?
En brittisk undersökning visar att mamma-magasin kan göra läsarna deprimerade.
I artikeln kommenterar Carina Nunstedt, som startat just Mama och Family Living, detta på ett riktigt bra sätt:Många mammor vill planera allt i dag, till och med när de ska skaffa barn och hur de ska föda. De blir chockade när de upptäcker att det inte finns några garantier, menar hon.- Vi lever i en tid där vi är vana vid valmöjligheter, även när det gäller föräldraskapet. Men när man väl ligger där i förlossningssalen så är valen inte så viktiga.
Om 9 dagar fyller jag 28 år. Det betyder att jag har en uppsjö med bekanta, gamla vänner, och kompisar som är i stadiet att barn faktiskt är något man på allvar kan diskutera utan att folk funderar på om man behöver kontakta socialen först. Vi är vuxna helt enkelt, hur skrämmande det än är och hur långt därifrån det ibland kan kännas. Men så är det. Och ideligen hör man par säga "ja, och så om ett år så tänker vi bli gravida".
Ehm, ja men grattis. Hoppas beställningen går igenom. Och att ni har lätt att få barn, att ni kan få barn, att allting annat ni kallt räknar med ska funka gör det. För vi är ju vana att kunna bestämma själv, eller hur?
Politikerbloggar
DN skriver om riksdagsledamöternas bloggar och hur många kommenterar de får (inte många är slutsatsen). Eftersom jag sitter på Y-bussen och inte har så mycket annat för mig räknade jag mina egna bloggkommentarer under mars månad: 35 stycken. Det slår både den mest kommenterade vänsterparti-, miljöparti-, och kd-bloggen!
Men, det säger ju faktiskt ingenting, precis som Niclas Strandh skriver om här.
Ulrika Ingemarsdotter som är ansvarig för sociala medier på Centerpartiet intervjuas i Dagens Nyheter och säger att riksdagsledamöterna absolut ska fortsätta blogga. Och det håller jag med om. Strandh skriver i sitt inlägg att politiker borde blogga mer och lyssna mindre på DN. Jag kan lägga till att de ska lyssna mer på Ingemarsdotter och Strandh och bli ännu duktigare, fortsätta blogga och lyssna mindre på DN. För bäst resultat alltså.
Uppdaterad: I går när jag skulle sova så började jag tänka på DNs reportage och funderade på ifall det blev så mycket snack i bloggosfären om det och vad okunnigt och konstigt det var på grund av att det var just DN, det vill säga en av Sveriges största representanter för drakar och gammelmedia? Och hade DN kunna fått till reportaget på ett sätt som tilltalade, eller snackar vi lite dubbelbestraffning? Damn if you do and damn if you don't?
Det tål att tänkas på.
Men, det säger ju faktiskt ingenting, precis som Niclas Strandh skriver om här.
Ulrika Ingemarsdotter som är ansvarig för sociala medier på Centerpartiet intervjuas i Dagens Nyheter och säger att riksdagsledamöterna absolut ska fortsätta blogga. Och det håller jag med om. Strandh skriver i sitt inlägg att politiker borde blogga mer och lyssna mindre på DN. Jag kan lägga till att de ska lyssna mer på Ingemarsdotter och Strandh och bli ännu duktigare, fortsätta blogga och lyssna mindre på DN. För bäst resultat alltså.
Uppdaterad: I går när jag skulle sova så började jag tänka på DNs reportage och funderade på ifall det blev så mycket snack i bloggosfären om det och vad okunnigt och konstigt det var på grund av att det var just DN, det vill säga en av Sveriges största representanter för drakar och gammelmedia? Och hade DN kunna fått till reportaget på ett sätt som tilltalade, eller snackar vi lite dubbelbestraffning? Damn if you do and damn if you don't?
Det tål att tänkas på.
lördag 11 april 2009
Män med problem.
I går kväll tittade jag på Berg flyttar in, där Carina Berg besökte Tommy Körberg.
Idag tittar jag på Babben, där hon intervjuar Claes Malmberg.
Gemensamt för de två männen, förutom många års tjänst inom show business, är att de haft allvarliga problem med olika substanser och många gånger betett sig illa mot närstående.
Och så börjar jag tänka på En man med ett skäggs text om Courtney Love:
Det är skillnad på folk och folk. En manlig rockstjärna blir ihågkommen för sin rockiga rockmusik och sin konstnärliga konst. En kvinnlig rockstjärna blir ihågkommen för att hon glömde sitt barn på dagis.
You do the math.
Idag tittar jag på Babben, där hon intervjuar Claes Malmberg.
Gemensamt för de två männen, förutom många års tjänst inom show business, är att de haft allvarliga problem med olika substanser och många gånger betett sig illa mot närstående.
Och så börjar jag tänka på En man med ett skäggs text om Courtney Love:
Det är skillnad på folk och folk. En manlig rockstjärna blir ihågkommen för sin rockiga rockmusik och sin konstnärliga konst. En kvinnlig rockstjärna blir ihågkommen för att hon glömde sitt barn på dagis.
You do the math.
Sticker book
När jag senast var i Liverpool köpte jag två stycken böcker, en varsin till mina syskonbarn. Carl fick Going to school Sticker book som ni ser ovan, och med den satt vi och hade en gemytlig moster-systersonstund igår.
Boken går ut på att vissa ord har bytts ut mot en bild, den bilden ska man hitta ett matchande klistermärke till där ordet också står. Dessutom finns det på varje sida en gömd anka och hittar man den kan man triumferande klistra in ett I found the duck!-märke.
Vi ägnade cirka 45 minuter åt detta pyssel och hela tiden pratade jag och förklarade jag allt på engelska. Och tänka sig, till och med det oväntade momentet med ankan fixade Carl med bravur. Jag tror att han till slut inte tänkte på att jag pratade ovanligt (eftersom han precis innan frågat om Eiran också kunde prata "vanligt" och inte bara engelska) utan bara .. ja, hur funkar det egentligen? Kroppspråket?
Bröllopsbloggen
Så idag, förutom att inhandlat en baddräkt för de tidiga födelsedagspengarna- en baddräkt med air av femtiotal och Franska rivieran, Sophia Loren och glamour, skrattar jag åt Bröllopsbloggen. Den är skriven av Fredrik Backman, en 28årig skribent som skriver sjukt underhållande om sina förberedelser inför bröllopet med Neda Shafti.
Skratta högt-faktorn är stor på denna beskrivning av frieriet:
Jag friade till Neda i oktober 2008. I Barcelona. Eftersom det är hennes favoritstad på jorden. Det var mer strategi än romantik. Jag beräknade oddsen, och räknade kallt med att det sänker felmarginalen i ett frieri rätt massivt att vara på en plats där hon tycker att varenda förbannade gathörn är romantiskt. Först tänkte jag gömma hennes ring i flygplansmaten, lite skojigt sådär, men av olika anledningar lät jag bli. (Under ”olika anledningar” kan nämnas att min blivande hustru må vara liten, men slår överraskande hårt, nämnas.)
Det var utan tvekan mitt livs viktigaste fråga. (Fram tills dess var det ”tja farsan, jo det är bra, men en snabb fråga bara: du har försäkring på bilen va?”). Jag var alltså nervösare än hiphopkategorin på Grammisgalan precis efter att narkotikapolisen stigit in i lokalen.
Jag hade gjort så gott jag kunnat för förbereda mig. Frågat Nedas pappa om lov, tagit med hennes bästa vän för att välja ut ringar, bokat svindyrt hotellrum i Barcelona, beställt champagne till rummet (två flaskor, jag tänkte att om hon säger ja kommer vi behöva den första och om hon säger nej kommer vi behöva den andra.)
Bara flygresan höll dock på att knäcka Nedas och mitt förhållande. Jag (och Neda, och medpassagerarna, och den uniformerade vakten i säkerhetskontrollen) upptäckte nämligen att ingenting gör en 27-årig svensk man så in i helvete paranoid som att förvara förlovningsringar i innerfickan på jackan. För att förvissa mig om att jag inte tappat dem gick jag nämligen hela tiden och kände efter med handen i innerfickan och kollade mig panikslaget omkring. Jag hade dessutom inte sovit på ungefär två nätter. Följaktligen inleddes flygresan med att jag med handen i någon slags Napoleonparafras, svettblankt ansikte och vilt flackande blick vrålade ”vadå ge dig jackan? Är du GALEN eller?!” åt flygvärdinnan strax efter start. Vilket i terrorismens tidevarv tydligen anses mycket ”olämpligt”.
En stund senare tog dessutom Neda min jacka som täcke och somnade. Medan jag försökte lirka upp ringarna ur innerfickan medan hon sov hade jag alltså gott om tid att fundera på vad som skulle leda till jobbigast diskussion: Att hon vaknade och insåg att jag fiskade upp två förlovningsringar ur fickan, eller att hon vaknade och trodde att jag tafsade på hennes bröst medan hon sov.
Väl i Barcelona spenderade jag hela den första dagen åt att leta efter platsen vi för resten av våra liv skulle minnas som vårt romantiska högkvarter. Min älskade flickvän ägnade den samtidigt åt att leta upp varenda duvinfekterad, turistinvaderad, gatuförsäljardemolerad skitplats i hela den där förbannade skitstaden. Varje gång jag ömt tog hennes hand, för att berätta hur jag inte längre kan minnas hur det var att inte få vakna bredvid henne varje morgon, dök det upp nån jävla jonglerande dåre på styltor eller nåt falsksjungande psycho på fultjack som vrålade den spanska texten till ”Lady in red” i örat på oss.
När vi slutligen stod på toppen av en liten kulle i en liten pittoresk gränd, omgiven av stenhusen och det avlägsna myllret från affärsgatorna som vi skymtade om vi tittade ut över staden, hitom den nedgående solen, tittade vi på varandra och Neda sa ”det här är min lyckligaste plats någonsin”. Jag tog ett djupt andetag, gick ner på knä, och det hade förstås blivit ett bra frieri…
…om det inte varit för åtta halmhattar till ungjävlar i säckbyxor och snedvända kepsar som just då kom studsande runt hörnet som om hela stan var deras förbannade lekplats. Så där satt jag och låtsades att jag knöt skorna. Klädd i flipflops.
Nu blev vårt ögonblick istället slutligt en timme senare, precis lagom berusade på sangria, på ett litet, litet torg, omgärdade av gigantiska, gigantiska bokträd, bakom en liten, liten kyrka precis utanför en mycket, mycket liten sangriabar (ergo: berusningen). I sällskap med endast en äldre kvinna som satt och läste lite längre bort och hennes vita labrador som sprang runt våra fötter. I hörnet av torget stod en ung, uppenbart könsambivalent, ung man och spelade flöjt. (I shit you not!)
Där gick jag ner på knä och förklarade för kvinnan jag älskar att jag inte ville vara hennes pojkvän längre. Hon grät. (Tönt.) Jag grät. (Flöjtfjollan spelade ledmotivet till ”Maffiabröder”, den får mig alltid att bryta ihop.) Och medan jag trädde ringen (för stor, givetvis) på hennes finger frågade jag om hon verkligen var säker på att hon ville dela resten av sitt liv med en man som jag.
Och det var då hon ömt la sin hand på min och för första gången yttrade orden jag alltid ska minnas som vår romantiska höjdpunkt:
”Resten av ditt liv sa vi älskling.”
Han får sedan bland annat en släng av panikångest, utan att förstå varför för egentligen har han aldrig mått bättre. Hemkommen från sjukhuset beskriver han sin vistelse så här:
Nyss hemkommen från sjukhuset. Runtslussad bland fyra olika läkare och ungefär lika många ST-läkare och aspiranter och praoelever och en långhårig snubbe som mest verkade ha det här som statlig sysselsättningsgaranti nu när han förlorat kneget på Saab-fabriken.
... alltså, det har ju hänt att man känt så efter ett sjukhusbesök.
Skratta högt-faktorn är stor på denna beskrivning av frieriet:
Jag friade till Neda i oktober 2008. I Barcelona. Eftersom det är hennes favoritstad på jorden. Det var mer strategi än romantik. Jag beräknade oddsen, och räknade kallt med att det sänker felmarginalen i ett frieri rätt massivt att vara på en plats där hon tycker att varenda förbannade gathörn är romantiskt. Först tänkte jag gömma hennes ring i flygplansmaten, lite skojigt sådär, men av olika anledningar lät jag bli. (Under ”olika anledningar” kan nämnas att min blivande hustru må vara liten, men slår överraskande hårt, nämnas.)
Det var utan tvekan mitt livs viktigaste fråga. (Fram tills dess var det ”tja farsan, jo det är bra, men en snabb fråga bara: du har försäkring på bilen va?”). Jag var alltså nervösare än hiphopkategorin på Grammisgalan precis efter att narkotikapolisen stigit in i lokalen.
Jag hade gjort så gott jag kunnat för förbereda mig. Frågat Nedas pappa om lov, tagit med hennes bästa vän för att välja ut ringar, bokat svindyrt hotellrum i Barcelona, beställt champagne till rummet (två flaskor, jag tänkte att om hon säger ja kommer vi behöva den första och om hon säger nej kommer vi behöva den andra.)
Bara flygresan höll dock på att knäcka Nedas och mitt förhållande. Jag (och Neda, och medpassagerarna, och den uniformerade vakten i säkerhetskontrollen) upptäckte nämligen att ingenting gör en 27-årig svensk man så in i helvete paranoid som att förvara förlovningsringar i innerfickan på jackan. För att förvissa mig om att jag inte tappat dem gick jag nämligen hela tiden och kände efter med handen i innerfickan och kollade mig panikslaget omkring. Jag hade dessutom inte sovit på ungefär två nätter. Följaktligen inleddes flygresan med att jag med handen i någon slags Napoleonparafras, svettblankt ansikte och vilt flackande blick vrålade ”vadå ge dig jackan? Är du GALEN eller?!” åt flygvärdinnan strax efter start. Vilket i terrorismens tidevarv tydligen anses mycket ”olämpligt”.
En stund senare tog dessutom Neda min jacka som täcke och somnade. Medan jag försökte lirka upp ringarna ur innerfickan medan hon sov hade jag alltså gott om tid att fundera på vad som skulle leda till jobbigast diskussion: Att hon vaknade och insåg att jag fiskade upp två förlovningsringar ur fickan, eller att hon vaknade och trodde att jag tafsade på hennes bröst medan hon sov.
Väl i Barcelona spenderade jag hela den första dagen åt att leta efter platsen vi för resten av våra liv skulle minnas som vårt romantiska högkvarter. Min älskade flickvän ägnade den samtidigt åt att leta upp varenda duvinfekterad, turistinvaderad, gatuförsäljardemolerad skitplats i hela den där förbannade skitstaden. Varje gång jag ömt tog hennes hand, för att berätta hur jag inte längre kan minnas hur det var att inte få vakna bredvid henne varje morgon, dök det upp nån jävla jonglerande dåre på styltor eller nåt falsksjungande psycho på fultjack som vrålade den spanska texten till ”Lady in red” i örat på oss.
När vi slutligen stod på toppen av en liten kulle i en liten pittoresk gränd, omgiven av stenhusen och det avlägsna myllret från affärsgatorna som vi skymtade om vi tittade ut över staden, hitom den nedgående solen, tittade vi på varandra och Neda sa ”det här är min lyckligaste plats någonsin”. Jag tog ett djupt andetag, gick ner på knä, och det hade förstås blivit ett bra frieri…
…om det inte varit för åtta halmhattar till ungjävlar i säckbyxor och snedvända kepsar som just då kom studsande runt hörnet som om hela stan var deras förbannade lekplats. Så där satt jag och låtsades att jag knöt skorna. Klädd i flipflops.
Nu blev vårt ögonblick istället slutligt en timme senare, precis lagom berusade på sangria, på ett litet, litet torg, omgärdade av gigantiska, gigantiska bokträd, bakom en liten, liten kyrka precis utanför en mycket, mycket liten sangriabar (ergo: berusningen). I sällskap med endast en äldre kvinna som satt och läste lite längre bort och hennes vita labrador som sprang runt våra fötter. I hörnet av torget stod en ung, uppenbart könsambivalent, ung man och spelade flöjt. (I shit you not!)
Där gick jag ner på knä och förklarade för kvinnan jag älskar att jag inte ville vara hennes pojkvän längre. Hon grät. (Tönt.) Jag grät. (Flöjtfjollan spelade ledmotivet till ”Maffiabröder”, den får mig alltid att bryta ihop.) Och medan jag trädde ringen (för stor, givetvis) på hennes finger frågade jag om hon verkligen var säker på att hon ville dela resten av sitt liv med en man som jag.
Och det var då hon ömt la sin hand på min och för första gången yttrade orden jag alltid ska minnas som vår romantiska höjdpunkt:
”Resten av ditt liv sa vi älskling.”
Han får sedan bland annat en släng av panikångest, utan att förstå varför för egentligen har han aldrig mått bättre. Hemkommen från sjukhuset beskriver han sin vistelse så här:
Nyss hemkommen från sjukhuset. Runtslussad bland fyra olika läkare och ungefär lika många ST-läkare och aspiranter och praoelever och en långhårig snubbe som mest verkade ha det här som statlig sysselsättningsgaranti nu när han förlorat kneget på Saab-fabriken.
... alltså, det har ju hänt att man känt så efter ett sjukhusbesök.
fredag 10 april 2009
Ytligheter
För några år sedan hade Metro på framsidan "Hon får betalt för att blogga" och det var jättehäftigt att någon faktiskt kunde ha sin blogg som jobb liksom. Bloggaren var Eleanore Nygårds och nu är hon efter några år på Modette tillbaka på bloggen Ytligheter. Hurra!
Brun-utan-sol
Ebba von Sydow skriver om hur de svenska fjällen är super, men brun blir man inte- därav ett behov av bus (brun-utan-sol för den icke insatte) för en fräsch touch.
Testa att vara sjuk en vecka och ligga inne med endast skenet av typ Ellen show. Där kan man snacka behov av bus. Så för att pigga upp mig själv så tog jag en omgång i går. Sedan kom utmaningen att försöka få en bild på detta utan att bilden blev för porrig, konstig eller stökig i bakgrunden.
Den bästa blev förmodligen denna
... minus den öppna dörren till toaletten förstås.
Den här hade kunnat förmedla den finare färgen i mitt ansikte...
.. men jag ser så himla uttråkad ut.
Och det var nog det att jag började bli trött, för nästa bild är denna...
...vilket ser ut som en nittiotalsindiebrud som verkligen inte har färg i ansiktet.
Det är inte lätt att egofota sig själv helt enkelt!
Relationssnack med Carl.
Jag och min snart femåriga systerson umgås lite.
Carl: Eva, Elin har en kille.
Eva: Ja, jag vet det.
C: Har du också det?
E: Ja, det har jag.
C: Elins kille heter Oscar, heter din kille också det?
E: Nej, han heter Eiran. Han kommer från ett land som heter England (jag fuskar mågudförlåtamig men ibland kan en förenklad version passa bättre för en femåring).
C:Gör han? Har jag varit där?
E: Nej, det har du inte. Där pratar man engelska, som boken du fick.
C: Har du en bild på honom?
E: Ja
-visar bild-
C: Jaha, säger han så här "one two three four"?
E: Haha, ja det gör han
C: Doddo har en tjejkompis som är från England. Hon pratar också engelska. (Doddo är Carls låtsatskompis)
Relations- och språksnack en långfredag.
Uppdaterad
Måste bara lägga till den sockersöta fortsättningen på denna konversation:
C: Älskar han dig Eva?
E: Ja, det gör han.
C: Gör han?
E: Ja, är det så konstigt att förstå?
C: Nej, jag älskar också dig Eva.
Carl: Eva, Elin har en kille.
Eva: Ja, jag vet det.
C: Har du också det?
E: Ja, det har jag.
C: Elins kille heter Oscar, heter din kille också det?
E: Nej, han heter Eiran. Han kommer från ett land som heter England (jag fuskar mågudförlåtamig men ibland kan en förenklad version passa bättre för en femåring).
C:Gör han? Har jag varit där?
E: Nej, det har du inte. Där pratar man engelska, som boken du fick.
C: Har du en bild på honom?
E: Ja
-visar bild-
C: Jaha, säger han så här "one two three four"?
E: Haha, ja det gör han
C: Doddo har en tjejkompis som är från England. Hon pratar också engelska. (Doddo är Carls låtsatskompis)
Relations- och språksnack en långfredag.
Uppdaterad
Måste bara lägga till den sockersöta fortsättningen på denna konversation:
C: Älskar han dig Eva?
E: Ja, det gör han.
C: Gör han?
E: Ja, är det så konstigt att förstå?
C: Nej, jag älskar också dig Eva.
God morgon världen, i dag är jag en tant!
Jag har varit vaken i 40 minuter och redan hunnit tänka två riktigt tantiga tankar, först över en artikel om dermal anchor (dvs ett slags implantant) och töjning och sedan över en intervju med en tjej som skulle åka till USA på en modelltävling.
I första fallet är det svårt att avgöra om det är dålig journalistik eller dåliga svar, men med argument som "det är mysigt att känna av dem, och det blir som en syssla för man sitter och petar på dem hela tiden" samt "jag har dem för jag tycker det ser tomt ut utan" blir jag nästan övertygad om att ungdomarna (ni ser bara mitt ordval här) inte har alla hästar i stallet när de väljer att göra olika typer av kroppsmodifieringar. Men självklart är det ju helt upp till dem att göra det om de nu tycker att det är fint och att det inte är något som jag förstår som tant. Fast bli inte helt överraskade ifall om butiksjobbet eller jobbet som vårdbiträde blir lite svårare att få pga snakebite - dvs två piercingar på varsin sida underläppen.
I det andra fallet var det en jättesöt tjej som hade blivit kontaktad av en svensk delegation till en tävling som gick av stapeln i Hollywood, och hon skulle nu tävla i modellklassen. Resan på 30 000 kronor skulle hon stå för själv, men det var en sådan unik chans och så vidare. Min styvpappa tyckte att allt verkade följa konstens alla regler, själv kände jag någon typ av varningssignal. Efter diskussionen med honom tänkte jag för mig själv "hade det varit min dotter så skulle... "
... och så insåg jag att jag vaknade upp denna långfredag och blivit en fullfjädrad tant!
I första fallet är det svårt att avgöra om det är dålig journalistik eller dåliga svar, men med argument som "det är mysigt att känna av dem, och det blir som en syssla för man sitter och petar på dem hela tiden" samt "jag har dem för jag tycker det ser tomt ut utan" blir jag nästan övertygad om att ungdomarna (ni ser bara mitt ordval här) inte har alla hästar i stallet när de väljer att göra olika typer av kroppsmodifieringar. Men självklart är det ju helt upp till dem att göra det om de nu tycker att det är fint och att det inte är något som jag förstår som tant. Fast bli inte helt överraskade ifall om butiksjobbet eller jobbet som vårdbiträde blir lite svårare att få pga snakebite - dvs två piercingar på varsin sida underläppen.
I det andra fallet var det en jättesöt tjej som hade blivit kontaktad av en svensk delegation till en tävling som gick av stapeln i Hollywood, och hon skulle nu tävla i modellklassen. Resan på 30 000 kronor skulle hon stå för själv, men det var en sådan unik chans och så vidare. Min styvpappa tyckte att allt verkade följa konstens alla regler, själv kände jag någon typ av varningssignal. Efter diskussionen med honom tänkte jag för mig själv "hade det varit min dotter så skulle... "
... och så insåg jag att jag vaknade upp denna långfredag och blivit en fullfjädrad tant!
torsdag 9 april 2009
Det är Junilistan jag inte litar på.
Junilistans Sören Wibe och Nils Lundgren försöker att upprepa förra EP-valets succé och har i dag en debattartikel i DN där de menar att alla etablerade partier more or less röstar lika och att vi inte kan lita på vad de säger här hemma är det som verkligen händer i Bryssel.
Jag tycker att det är Junilistan som är opålitiliga.
Varför?
Faktiskt förklarar Åsa Westlund (s) det så bra i en kommentar på hennes blogg att jag citerar den rakt av:
Den ger inte en korrekt bild av har beslut fattas i EU-parlamentet utan är ett bra exempel på hur man försöker ge en felaktig bild av hur beslut fattas.
De beslut som fattas är oftast komprimisser som kommer till efter att olika partigrupper förhandlat med varandra utifrån väldigt olika utgångspunkter. Beroende på hur starka respektive grupp är får man igenom olika mycket.
Det betyder att jag som socialdemokrat, när vi förhandlar, har den styrka storleken på min partigrupp ger mig. Jag kan därför få igenom saker vilket exempelvis en ledamot i opposition i Sveriges riksdag knappast kan få eftersom majoriteten där helt enkelt kör över oppositionen.
Det junilistan gör är att de väljer att inte påverka besluten alls utan ställer sig vid sidan om och röstar mot. De får därför inte igenom något och en röst på junilistan är i praktiken bortkastad.
Vi socialdemokrater är i Europaparlamentet för att förändra och därför har vi valt strategin att förhandla och kompromissa istället för att ställa oss vid sidan av.
Om vi blir fler kommer vi att få igenom mer. Som i alla andra politiska församlingar.
Junilistan har försökt luras med den här typen av “statistik” hela mandatperioden. Att de får in en artikel av den här typen på DN-debatt förvånar mig faktiskt lite grann.
mvhÅsa
När jag har träffat företrädare från Junilistan har jag just slagits av vad osäkert det är för väljarna att ha dem som företrädare. De har ingen gemensam linje inom sitt parti, utan röstar lite som de känner för och struntar i förhandlingar. Precis som Åsa Westlund skriver så är strategin förhandla och kompromissa en vinnare, inte att bara ställa sig vid sidan av och vara lite tvär.
Det är som ett brittiskt parti som just nu kandiderar till parlamentet som säger nej till EU och ja till demokrati. Detta görs uppenbarligen bäst genom att kandidera till EP och sedan strunta i att vara aktiv där alls. Fast det är ju fortfarande trevligt att få pengar för det, eller hur?
Mitt intryck av de parlamentariker jag har träffat är att de jobbar enormt mycket och att de absolut gör skäl för sina arvoden.
Jag förstår inte varför Junilistan vill öka EU-skepsismen med sådana låga grepp. Ni vet den gamla HBT-sloganen "We are here, we are queer, get used to it"? Det är lite dags att se EU på det sättet, vi är en del av den Europeiska unionen, besluten tas inte långt långt borta utan vi är där, vi är EU.
Men det är inte konstigt att så många känner en distans när det som jag var med om i en affär för någon vecka sedan hos en del är oklart att de till och med har rätt att rösta. Man vet inte när valet är, och man vet inte att man får rösta. Inte konstigt att man inte känner ett ägandeskap kring frågorna. Och det vill Junilistan nu slå mynt av.
Jag tycker att det är Junilistan som är opålitiliga.
Varför?
Faktiskt förklarar Åsa Westlund (s) det så bra i en kommentar på hennes blogg att jag citerar den rakt av:
Den ger inte en korrekt bild av har beslut fattas i EU-parlamentet utan är ett bra exempel på hur man försöker ge en felaktig bild av hur beslut fattas.
De beslut som fattas är oftast komprimisser som kommer till efter att olika partigrupper förhandlat med varandra utifrån väldigt olika utgångspunkter. Beroende på hur starka respektive grupp är får man igenom olika mycket.
Det betyder att jag som socialdemokrat, när vi förhandlar, har den styrka storleken på min partigrupp ger mig. Jag kan därför få igenom saker vilket exempelvis en ledamot i opposition i Sveriges riksdag knappast kan få eftersom majoriteten där helt enkelt kör över oppositionen.
Det junilistan gör är att de väljer att inte påverka besluten alls utan ställer sig vid sidan om och röstar mot. De får därför inte igenom något och en röst på junilistan är i praktiken bortkastad.
Vi socialdemokrater är i Europaparlamentet för att förändra och därför har vi valt strategin att förhandla och kompromissa istället för att ställa oss vid sidan av.
Om vi blir fler kommer vi att få igenom mer. Som i alla andra politiska församlingar.
Junilistan har försökt luras med den här typen av “statistik” hela mandatperioden. Att de får in en artikel av den här typen på DN-debatt förvånar mig faktiskt lite grann.
mvhÅsa
När jag har träffat företrädare från Junilistan har jag just slagits av vad osäkert det är för väljarna att ha dem som företrädare. De har ingen gemensam linje inom sitt parti, utan röstar lite som de känner för och struntar i förhandlingar. Precis som Åsa Westlund skriver så är strategin förhandla och kompromissa en vinnare, inte att bara ställa sig vid sidan av och vara lite tvär.
Det är som ett brittiskt parti som just nu kandiderar till parlamentet som säger nej till EU och ja till demokrati. Detta görs uppenbarligen bäst genom att kandidera till EP och sedan strunta i att vara aktiv där alls. Fast det är ju fortfarande trevligt att få pengar för det, eller hur?
Mitt intryck av de parlamentariker jag har träffat är att de jobbar enormt mycket och att de absolut gör skäl för sina arvoden.
Jag förstår inte varför Junilistan vill öka EU-skepsismen med sådana låga grepp. Ni vet den gamla HBT-sloganen "We are here, we are queer, get used to it"? Det är lite dags att se EU på det sättet, vi är en del av den Europeiska unionen, besluten tas inte långt långt borta utan vi är där, vi är EU.
Men det är inte konstigt att så många känner en distans när det som jag var med om i en affär för någon vecka sedan hos en del är oklart att de till och med har rätt att rösta. Man vet inte när valet är, och man vet inte att man får rösta. Inte konstigt att man inte känner ett ägandeskap kring frågorna. Och det vill Junilistan nu slå mynt av.
onsdag 8 april 2009
I told you so.
Det var inte utan att jag drog på smilbanden när jag såg i dagens DN bilder från Wanja Lundby-Wedins besök i Umeå, och bilder från upprörda demonstranter med skyltar med texten SKÄMMES WANJA.
Jag visste det!
Jag visste det!
tisdag 7 april 2009
Vårdval och rätt till deltid.
För några månader sedan nappade jag på erbjudandet att få SvD gratis under 7 helger. Ungefär samtidigt hade jag också förlängt min DN-prenumeration. Nu är Svenskan-prenumerationen slut, DN återstår, och kvar är en missnöjd läsare som valde fel.
I dagens Svenskan finns det till exempel två riktigt läsvärda Brännpunktartiklar. Den ena är signerad Gunnar Hökmark (m) och Catharina Elmsäter-Svärd (m) om europeiskt vårdval, vilket är en riktigt spännande och viktig fråga, och en annan signerad Stina Hamberg från Saco Studentråd och Karin Ekenger från Svenskt Näringsliv om hur en lag om heltid stänger dörrar för studenter. Deras huvudpoäng ryms framförallt i avslutningen, om hur en lag om heltid skapar onödigt höga hinder:
Med en lagstiftning om rätt till heltid skulle man minska möjligheten för studenter och andra att över huvud taget få sitt första jobb. Debatten om rätt till heltid kan inte tolkas som annat än ett försök att skydda arbetsmarknadens insiders. Men det politiska priset för detta torde vara högt, i synnerhet när så många människor är utan arbete.
I dagens Svenskan finns det till exempel två riktigt läsvärda Brännpunktartiklar. Den ena är signerad Gunnar Hökmark (m) och Catharina Elmsäter-Svärd (m) om europeiskt vårdval, vilket är en riktigt spännande och viktig fråga, och en annan signerad Stina Hamberg från Saco Studentråd och Karin Ekenger från Svenskt Näringsliv om hur en lag om heltid stänger dörrar för studenter. Deras huvudpoäng ryms framförallt i avslutningen, om hur en lag om heltid skapar onödigt höga hinder:
Med en lagstiftning om rätt till heltid skulle man minska möjligheten för studenter och andra att över huvud taget få sitt första jobb. Debatten om rätt till heltid kan inte tolkas som annat än ett försök att skydda arbetsmarknadens insiders. Men det politiska priset för detta torde vara högt, i synnerhet när så många människor är utan arbete.
måndag 6 april 2009
Vad är egentligen lyx?
I morgon släpps rapporten Vad är egentligen lyx? där jag reflekterar över debatten kring Barnsjukhuset Martina och kostnader för privata sjukvårdsförsäkringar.
Men, kära bloggläsare, redan idag kan ni se den grymma reklamfilmen samt så här redan i förhand ladda hem rapporten. Mycket nöje!
Men, kära bloggläsare, redan idag kan ni se den grymma reklamfilmen samt så här redan i förhand ladda hem rapporten. Mycket nöje!
söndag 5 april 2009
Klyftan som ger dig jobb.
Hörde på nyheterna hur arbetsförmedlingens siffror visar att det är fler killar mellan 18-24 år som är arbetslösa i Stockholm än vad det är tjejer. Anledningen tros vara att det är de typiskt manliga yrkena som drabbats hårdast av lågkonjunkturen. Själv tänkte jag på hur fler tjejer just i den åldern befinner sig i högskolan och studerar, och att det på så sätt också spelar roll på siffrorna (varken då eller nu har jag tittat exakt på siffrona och vad som egentligen har mätts, men hey! jag är jätteförkyld och orkar inte). Samt att också de högre betygen hos många tjejer kanske spelar roll.
Så tänkte inte killen som intervjuades i inslaget. Han menade att hans tjejkompisar kunde gå in på ett café och på eftermiddagen ha ett jobb.
- Det räcker med en urringning och att du är snygg så får du jobbet.
Det där med kompetens spelade uppenbarligen ingen roll.
Så tänkte inte killen som intervjuades i inslaget. Han menade att hans tjejkompisar kunde gå in på ett café och på eftermiddagen ha ett jobb.
- Det räcker med en urringning och att du är snygg så får du jobbet.
Det där med kompetens spelade uppenbarligen ingen roll.
Bortdribblad 1a maj
Jag har tänkt LO och arbetarrörelsen ändå måste känna en viss glädje runt 1a maj nuförtiden för i och med att det blir liksom rimligare att demonstrera mot makten när man själv inte har den.
Men när jag nu tittar på årets affish så slår det mig att man från de höga hästarnas håll lyckas att dribbla bort denna möjlighet fullständigt.
Nu får i stället de av LO och S organiserade demostrationstågen en chans att visa sitt missnöje med LO. Undra hur man bäst gör det dock- genom att inte gå i tågen alls eller att gå i tågen med skyltar som SKÄMMES WLW ?
Det återstår att se.
Men när jag nu tittar på årets affish så slår det mig att man från de höga hästarnas håll lyckas att dribbla bort denna möjlighet fullständigt.
Nu får i stället de av LO och S organiserade demostrationstågen en chans att visa sitt missnöje med LO. Undra hur man bäst gör det dock- genom att inte gå i tågen alls eller att gå i tågen med skyltar som SKÄMMES WLW ?
Det återstår att se.
Rutigt i-landsproblem
Med mamma på besök blir det alltid lite sonderande i stadens butiker. En hel del roliga fynd, bland annat den här tuffa kavajen med riktigt läckra detaljer som inte lyckades komma med på ett och samma kort utan alldeles för mycket akrobatik. Jag är förkyld också, då orkar man inte med sånt besvär.
Men hursomhaver: dagens i-landsproblem uppkom i samband med köpet. Jag har alltid haft skotskrutigt som en av mina favoritmönster. Men hur mycket skotskrutigt kan man egentligen ha när ens pojkvän är skotte utan att man ser ut som ett galet fan?
LO
Jaha, en ny söndag med alla strålkastare riktade mot LO.
Något säger mig att det kan bli en större outcome än förra veckans "jag känner mig lurad och vi i styrelsen vill ha pengarna tillbaka."
Vi får väl se.
Något säger mig att det kan bli en större outcome än förra veckans "jag känner mig lurad och vi i styrelsen vill ha pengarna tillbaka."
Vi får väl se.
fredag 3 april 2009
Det är så härligt att va i solen.
I måndags tackade vi av Per.
Och idag har han DN Debatt i sin nya roll på Demoskop. Snabbt- och bra jobbat!
I övrigt har dagen hittills varit ett bevis på vad litet och rätt trevligt Sverige är. Vaknade av att chefen var på SVT, träffade Anna Ekström på lunchen och gratulerade till A-kassesänkningen, och träffade därefter Sture Nordh som verkade-precis som resten av Stockholmarna- lite gladare av solen. Expressen kör Snälla Sverige-tema, själv bemötte jag kollegans "jag mår väl som jag förtjänar" med "det måste vara riktigt bra då!".
Ska strax fortsätta dagens mötesrace, därefter möta upp min mamma som är på besök över helgen. I morgon blir det 12 plusgrader enligt Nyheterna.
Ett varmare Sverige. Som jag längtat!
Och idag har han DN Debatt i sin nya roll på Demoskop. Snabbt- och bra jobbat!
I övrigt har dagen hittills varit ett bevis på vad litet och rätt trevligt Sverige är. Vaknade av att chefen var på SVT, träffade Anna Ekström på lunchen och gratulerade till A-kassesänkningen, och träffade därefter Sture Nordh som verkade-precis som resten av Stockholmarna- lite gladare av solen. Expressen kör Snälla Sverige-tema, själv bemötte jag kollegans "jag mår väl som jag förtjänar" med "det måste vara riktigt bra då!".
Ska strax fortsätta dagens mötesrace, därefter möta upp min mamma som är på besök över helgen. I morgon blir det 12 plusgrader enligt Nyheterna.
Ett varmare Sverige. Som jag längtat!
SNB:s skribentskola
Om du passar in i beskrivningen borgerlig person som gillar att skriva och bilda opinion är SNB:s skribentskola något för dig. Utbildningen avslutas med en studieresa till Kenya. Bara en sån sak!
torsdag 2 april 2009
Hur tänkte de nu?
Som både Stina Hamberg och Lisa Gemmel har skrivit om, så är det inte speciellt många som har en blogg som tjänar så himla mycket pengar på det. Det finns få Blondinbella helt enkelt. Själv har jag en gång fått ett block i efterskott som tack för något jag hade skrivit. That's it.
Därför är det inget snack om att bloggande inte skulle vara förenligt med full a-kasseersättning vid arbetslöshet. Hur tänkte de nu?
Därför är det inget snack om att bloggande inte skulle vara förenligt med full a-kasseersättning vid arbetslöshet. Hur tänkte de nu?
Socialdemokraterna och jobben
Som jag tidigare skrivit om har oppositionen på ett väldigt märkligt sätt kritiserat den halverade arbetsgivaravgiften för de som anställer unga under 26 år.
Jag citerar:
- Det här är ett slöseri med löntagarnas pengar. Det ökar vinsten för hamburgarrestauranger och liknande företag som nästan enbart har unga anställda och där unga inte har svårt att få jobb, sade Jasenko Omanovic (s).
Det är alltid något visst med socialdemokraterna och hamburgarindustrin.
Och på ett för mig otydligt sätt skulle det tydligen inte gynna McDonalds och Max med varken
•Ungdomsrabatt- Alla företag och organisationer som anställer arbetslösa ungdomar ska få en skattereduktion som motsvarar hela arbetsgivaravgiften.
• Förstajobbet-avdrag. Arbetsgivare som anställer ungdomar som har varit arbetslösa en längre tid får göra ett avdrag på två tredjedelar av ungdomarnas löner.
... som socialdemokraternas jobbrådslag föreslår.
Skillnaden tycks för mig mest handla om semantik.
En annan sak som jag i dag tycker är oklart är hur det tredje steget i jobb- och utvecklingsgarantin kan innebära auktion och en trist människosyn. Det tycker nämligen den twittrande Luciano Astudillo.
I jobbrådslagets förslag står:
Större möjligheter att anvisa jobb, praktikplatser, utbildning eller andra arbetsmarknadspolitiska insatser innebär en bättre uppföljning av arbetssökandes vilja till arbete. En effektiv kontroll ska innebära rimliga krav – utan att vara kränkande. Därför måste de aktiva insatserna som anvisas förbättra möjligheterna att hitta jobb – och inte bara vara förvaring.
Och aktiva insatser som förbättrar möjligheterna till att hitta ett jobb, det är precis vad det tredje steget innebär. Och det är inte bara förvaring. Så här beskrivs det:
Jobb och utvecklingsgarantins tredje fas infaller efter 450 ersättningsdagar. Då erbjuds du
en sysselsättning hos en anordnare (arbetsgivare). Varje sysselsättningsperiod får pågå i
högst två år. Du blir erbjuden sysselsättning som annars inte skulle utföras och som inte får konkurrera med ordinarie arbete. Sysselsättningen kan vara hos privata eller offentliga arbetsgivare, sociala företag eller ideella organisationer.
Genom sysselsättningen får du en möjlighet att skaffa dig erfarenheter, meriter och färska
referenser. Du ska under denna tid fortsätta att söka arbete med stöd av Arbetsförmedlingen samt ha fortsatt regelbundna kontakter med din arbetsförmedlare.
Nej, problemet för socialdemokraterna verka snarare ligga i att arbetsgivarna för att kunna leva upp i de rätt detaljerade reglerna kring arbetet får ett ekonomiskt stöd av Arbetsförmedlingen till handledning och merkostnader. Men att det skulle vara en trist människosyn och auktion att satsa pengar på handledning och arbetsmiljö får jag inte ihop.
I lågkonjunkturen är det precis den här typen av åtgärder vi behöver. För många arbetsgivare är det svårt att anställa, men behovet av arbetskraft kan fortfarande finnas. Arbetslösheten spås gå upp till, för att uttrycka mig krasst, sjukt höga nivåer. Att redan nu ha varit utanför arbetsmarknaden en lång tid är en riktigt dålig sits. Det gäller att få mer meriter och färska referenser för att inte komma än längre bort. Med en fortsatt aktivitetsgaranti men med en sysselsättning kommer människor att få den chansen. S
Självklart ska målet vara att få ett jobb, men för att hitta det måste man förbättra möjligheterna och inte bara förvara människor. Precis som socialdemokraterna tycker.
Jag citerar:
- Det här är ett slöseri med löntagarnas pengar. Det ökar vinsten för hamburgarrestauranger och liknande företag som nästan enbart har unga anställda och där unga inte har svårt att få jobb, sade Jasenko Omanovic (s).
Det är alltid något visst med socialdemokraterna och hamburgarindustrin.
Och på ett för mig otydligt sätt skulle det tydligen inte gynna McDonalds och Max med varken
•Ungdomsrabatt- Alla företag och organisationer som anställer arbetslösa ungdomar ska få en skattereduktion som motsvarar hela arbetsgivaravgiften.
• Förstajobbet-avdrag. Arbetsgivare som anställer ungdomar som har varit arbetslösa en längre tid får göra ett avdrag på två tredjedelar av ungdomarnas löner.
... som socialdemokraternas jobbrådslag föreslår.
Skillnaden tycks för mig mest handla om semantik.
En annan sak som jag i dag tycker är oklart är hur det tredje steget i jobb- och utvecklingsgarantin kan innebära auktion och en trist människosyn. Det tycker nämligen den twittrande Luciano Astudillo.
I jobbrådslagets förslag står:
Större möjligheter att anvisa jobb, praktikplatser, utbildning eller andra arbetsmarknadspolitiska insatser innebär en bättre uppföljning av arbetssökandes vilja till arbete. En effektiv kontroll ska innebära rimliga krav – utan att vara kränkande. Därför måste de aktiva insatserna som anvisas förbättra möjligheterna att hitta jobb – och inte bara vara förvaring.
Och aktiva insatser som förbättrar möjligheterna till att hitta ett jobb, det är precis vad det tredje steget innebär. Och det är inte bara förvaring. Så här beskrivs det:
Jobb och utvecklingsgarantins tredje fas infaller efter 450 ersättningsdagar. Då erbjuds du
en sysselsättning hos en anordnare (arbetsgivare). Varje sysselsättningsperiod får pågå i
högst två år. Du blir erbjuden sysselsättning som annars inte skulle utföras och som inte får konkurrera med ordinarie arbete. Sysselsättningen kan vara hos privata eller offentliga arbetsgivare, sociala företag eller ideella organisationer.
Genom sysselsättningen får du en möjlighet att skaffa dig erfarenheter, meriter och färska
referenser. Du ska under denna tid fortsätta att söka arbete med stöd av Arbetsförmedlingen samt ha fortsatt regelbundna kontakter med din arbetsförmedlare.
Nej, problemet för socialdemokraterna verka snarare ligga i att arbetsgivarna för att kunna leva upp i de rätt detaljerade reglerna kring arbetet får ett ekonomiskt stöd av Arbetsförmedlingen till handledning och merkostnader. Men att det skulle vara en trist människosyn och auktion att satsa pengar på handledning och arbetsmiljö får jag inte ihop.
I lågkonjunkturen är det precis den här typen av åtgärder vi behöver. För många arbetsgivare är det svårt att anställa, men behovet av arbetskraft kan fortfarande finnas. Arbetslösheten spås gå upp till, för att uttrycka mig krasst, sjukt höga nivåer. Att redan nu ha varit utanför arbetsmarknaden en lång tid är en riktigt dålig sits. Det gäller att få mer meriter och färska referenser för att inte komma än längre bort. Med en fortsatt aktivitetsgaranti men med en sysselsättning kommer människor att få den chansen. S
Självklart ska målet vara att få ett jobb, men för att hitta det måste man förbättra möjligheterna och inte bara förvara människor. Precis som socialdemokraterna tycker.
Befria förskolan!
S-kvinnors ordförande Nalin Pekgul i seminariet som just nu sänds direkt på timbro.se
onsdag 1 april 2009
En vanlig dag.
Den vanligaste frågan jag får är nog
-Men Eva, vad gör du egentligen?
Låt oss därför ta en kik på hur denna dag sett ut:
Vaknade 06.15. Snoozade en kvart, skickade sms till Eiran som ringde upp, pratade om handlingsförlamning, kommunism, nazism, liberatarianer och fackförbund medan jag klädde på mig och sminkade mig. Pratade sen med Victor som bad mig köpa med mig mjölk, som jag inhandlade på Pressbyrån. Köpte inte den svarta Earth Hour-mjölken. Mjölk ska inte vara svart.
Kom till Timbros kontor, åt frukost och pratade med Magnus och Helena, fick lite beröm för gårdagens seminarium av Patrick, och hejade på lite andra bekanta som också var på Zarembaseminariet. Visade Stina mitt kontor.
Gick genom mailen, fixade så att rätt saker uppdaterades till webben, styrde upp inbjudan till nästa träff med nätverket för unga makthavare som jag numera organiserar, bollade den med Birgitta, gick igenom inbjudningslistan, mailade ut, kollade igenom pressmeddelande och planering inför morgondagens seminarium om förskolan, gick till Kungshallen och njöt av solen på vägen, handlade mat, pratade musik och relationer med mina kollegor över lunchen, gick igenom artikelförslag, bokade in möten, läste artiklar, diskuterade webbidéer, twittrade, läste bloggar, bloggade själv, tänkte och funderade, fick direktrapporter från London och drack kaffe.
Därefter mötte jag upp Mikaela och Maria, vi tittade på dyra krämer på Åhlens och fina och konstiga kläder. Sedan promenerade jag hem, pratade i telefon med både mor och far, tittade på Vänner och ägnade mig åt utskick till Saco-federationens studenthandläggare och studentordförande om deadlinen för fyllnadsval till Saco Studentråd, samt gick igenom texten från söndagens möte på Idégruppen Arbetsmarknad som jag också är sammankallande för. Ett halvt öga på Popcirkus på SVT, lite mer telefon med Eiran och med Josefine.
Och det mina vänner, det är en dag när den är som allra mest vanlig i mitt liv.
-Men Eva, vad gör du egentligen?
Låt oss därför ta en kik på hur denna dag sett ut:
Vaknade 06.15. Snoozade en kvart, skickade sms till Eiran som ringde upp, pratade om handlingsförlamning, kommunism, nazism, liberatarianer och fackförbund medan jag klädde på mig och sminkade mig. Pratade sen med Victor som bad mig köpa med mig mjölk, som jag inhandlade på Pressbyrån. Köpte inte den svarta Earth Hour-mjölken. Mjölk ska inte vara svart.
Kom till Timbros kontor, åt frukost och pratade med Magnus och Helena, fick lite beröm för gårdagens seminarium av Patrick, och hejade på lite andra bekanta som också var på Zarembaseminariet. Visade Stina mitt kontor.
Gick genom mailen, fixade så att rätt saker uppdaterades till webben, styrde upp inbjudan till nästa träff med nätverket för unga makthavare som jag numera organiserar, bollade den med Birgitta, gick igenom inbjudningslistan, mailade ut, kollade igenom pressmeddelande och planering inför morgondagens seminarium om förskolan, gick till Kungshallen och njöt av solen på vägen, handlade mat, pratade musik och relationer med mina kollegor över lunchen, gick igenom artikelförslag, bokade in möten, läste artiklar, diskuterade webbidéer, twittrade, läste bloggar, bloggade själv, tänkte och funderade, fick direktrapporter från London och drack kaffe.
Därefter mötte jag upp Mikaela och Maria, vi tittade på dyra krämer på Åhlens och fina och konstiga kläder. Sedan promenerade jag hem, pratade i telefon med både mor och far, tittade på Vänner och ägnade mig åt utskick till Saco-federationens studenthandläggare och studentordförande om deadlinen för fyllnadsval till Saco Studentråd, samt gick igenom texten från söndagens möte på Idégruppen Arbetsmarknad som jag också är sammankallande för. Ett halvt öga på Popcirkus på SVT, lite mer telefon med Eiran och med Josefine.
Och det mina vänner, det är en dag när den är som allra mest vanlig i mitt liv.
Kampen om kapitalismen
Frihetsveckan 2009 20-24 april inleds med lite av en giganternas möte. Liberalen Johan Norberg debatterar med den konservative Roland Poirer-Magnusson , två ideologiska motståndare men som båda är anhängare av kapitalismen. Kan bli hur spännande som helst.
För ett tag sedan hittade jag ett blogginlägg som menade att "den unga Timbroiten Eva Westerberg går i Rolands fotspår. "
Den personen som skrev det har uppenbarligen aldrig träffat varken mig eller Roland. Han är en riktigt duktig och spännande människa- som jag väldigt sällan håller med.
Det är det som gör min arbetsplats så grymt intressant.
Ni kan ju bara tänka er våra idémöten på måndagsmornarna.
Varför är det så svårt att bli svensk?
Hur man skapar ett överläge mot en svensk person: Säg till, den kolugna, personen "Men varför är du så upprörd?". För svenskarna är det nästan det värsta som finns.
Det var ett av de tips Maciej Zaremba lärde sig på sin egna resa till att bli svensk. Själv hade han på allvar känt att han var svensk då han i alperna började skämmas för att gäng svenska ungdomar som härjade på hotellet.
Det var ett intressant frukostsamtal, med spännande betraktelser och tankvärda anekdoter, som hur en del invandrare känner sig ibland illa behandlade för att deras svenska kollegor aldrig bjuder hem dem. Men de missar att kollegorna inte bjuder hem någon annan heller, oavsett efternamn eller bakgrund. Eller hur det på 70-talet fanns lappar med råd för nyanlända hur man ska bete sig mot svenskar. Till exempel ska du aldrig sätta dig bredvid en person på bussen om det finns lediga sätten, eller börja prata med någon okänd med orden "hur mår du?", och du ska alltid hålla minst 100 cm avstånd till den du pratar med.
.... men svenskarna är anpassningsbara. I dag är reglerna ändrade till 80 cm!
Hela seminariet går att se på här.
Det var ett av de tips Maciej Zaremba lärde sig på sin egna resa till att bli svensk. Själv hade han på allvar känt att han var svensk då han i alperna började skämmas för att gäng svenska ungdomar som härjade på hotellet.
Det var ett intressant frukostsamtal, med spännande betraktelser och tankvärda anekdoter, som hur en del invandrare känner sig ibland illa behandlade för att deras svenska kollegor aldrig bjuder hem dem. Men de missar att kollegorna inte bjuder hem någon annan heller, oavsett efternamn eller bakgrund. Eller hur det på 70-talet fanns lappar med råd för nyanlända hur man ska bete sig mot svenskar. Till exempel ska du aldrig sätta dig bredvid en person på bussen om det finns lediga sätten, eller börja prata med någon okänd med orden "hur mår du?", och du ska alltid hålla minst 100 cm avstånd till den du pratar med.
.... men svenskarna är anpassningsbara. I dag är reglerna ändrade till 80 cm!
Hela seminariet går att se på här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)