Häromdagen hörde jag den här historien om mannen som föredrog a-kassa framför lön:
Företaget i fråga har en låg grundlön (6000 kronor) men saftiga provisioner för varje sak man säljer. Eftersom man är anställd för att sälja så är det också meningen att man varje månad har en högre månadslön än de sextusen kronorna. Om man inte har det under flera månader i streck så gör man inte sitt jobb och blir inte långvarig. Företaget anställer ju säljare helt enkelt.
En man blev erbjuden ett jobb där, men då chefen pratade med honom så visade han på stor oro över den låga lönen.
"Ja, men det är din grundlön. Du ska inte se det som att du får så lite pengar varje månad, du kommer ju att få mycket mer pengar eftersom du kommer att sälja, det är därför vi erbjuder dig jobbet! Du kommer göra det bra!"
"Ja, men jag har ju varit arbetslös i nio månader nu, min fru är också arbetssökande och hon har inte rätt till a-kassa längre. Jag får ju mer pengar från a-kassan, och jag måste ju betala hyran".
"Men du kommer ju att tjäna mer pengar här! Och det är ett jobb!"
"Nej, jag måste tacka nej. Jag måste betala hyran och maten och så"
Och därmed la han på luren och återgick till sitt arbetslösa liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar