Spektakulärt!

De senaste dagarna har varit fyllda med spektakulära saker. Inte nog med att min rojalistiska ådra - eller romantiska, anglofilistiska eller alla tre - har fått sitt lystmäte genom William och Kates bröllop (klänningen! Vilken dröm!). Dessutom har SSU:s tidning Tvärdrag ägnat ett helt temanummer åt Borg-kommissionen. jag finns noggrant kartlagd som den sekreterare till gruppen jag var.

För övrigt skrivs det också en masteruppsats om Borg-kommissionen.

Mycket kan man säga, men onekligen gjorde vi något rätt när de som tycker att vi hade fel ägnar hela tidningar om det. Och konspirationen som man misstänker ligga bakom får förstås också sin beskärda del. Den här gången hoppade man över den gamla konspirationen om Prime PR, Timbro och Makthavare.se, vilket jag kommenterat här.

Den andra spektakulära saken att uppmärksamma är den artikel som får SvD:s Sanna Rayman att skriva att jakten på den bästa rubriken är över. 
Timbro ordnar ravefest på kyrkogård.
Smaka på det.
Timbro ordnar ravefest på kyrkogård.

Skribentskolan

Jag har blivit antagen till SNB:s skribentskola! Bland 101 sökande var vi tio stycken som utifrån våra texter och övriga meriter antogs. Jag har bara hört gott om utbildningen, som pågår under veckoslut samt avslutas med en veckas studieresa till Indien.

Riktigt roligt är också det faktum att min gamla Stureakademikollega, Fredrik Kärrholm, är antagen.

Födelsedag

Om man är vän med mig på Facebook noterar man snart min förkärlek för att ta bilder på olika vackra blommor. De finns ju så många vackra! I dag, då det är min 30-årsdag (TRETTIO ÅR!), fick jag en fantastisk härlig bukett av mina kollegor, tillsammans med ett presentkort på Sturebadet. Och solen skiner. Och jag fick frukost på sängen av maken, och ikväll blir det stor after work tillsammans med vänner. Inte alls dumt det här med födelsedagar.

Workshop om jämställdhet

Efter att boken Myten om det andra könet lanserades så började jag omedelbart fundera på vad man egentligen kan göra. Det är ingenting som jag skriver så värst mycket om i boken, den handlar mer om utgångspunkter för en fortsatt debatt. Hanna Lager kritiserade boken för det.

Behövs det alltid lagstiftning för att rätta till problem? Och om man inte tycker att lagstiftning är den bästa metoden men fortfarande ser problemen - hur ska man då lösa dem? Vilka är egentligen problemen och var kommer de ifrån? Kan man, och i så fall hur, arbeta mot begränsande könsroller? Allt detta var frågor som surrade runt i mitt huvud. Och jag är inte ensam. Bäst att göra någonting. Men hur?  I dialog med Håkan Tribell, chef för Timbro Idé, kom vi fram till att vi borde testa ett workshopformat, och bjuda in några personer som tycker och tänker kring dessa frågor. Jag/vi behöver inte hålla med dem, men det är alla kloka personer som har ett och annat att säga. Anna Ekström, Agnes Arpi, Alice Teodorescu och Jenny Sonesson blev talarna. Publiken kommer dock också spela en stor roll.

Jag tror att det kan bli hur bra som helst.

Dagens Samhälle

I Dagens Samhälle, som kommer som debattsajt i maj, skriver jag i dag om att vård, skola och omsorg inte drar kvinnor åt vänster. Här skriver jag om att kommunala och regionala kärnfrågor och kvinnors politiska intressen länge sammanfallit. De kvinnliga väljarna prioriterar vård, skola och omsorg högst på den politiska skalan, medan män sätter skatter och ekonomi i topp. Skillnaden i åsikter är i dag mycket större bland väljarna än de är bland politiker (vilket är en intressant historia i sig).

Men åsiktsskillnaderna hos väljarna utifrån kön säger i själva verket inte något om vad kvinnor och män röstar på. Kopplingen välfärd - offentlig verksamhet - vänster/socialdemokrati är inte så där självklar som man kanske kan tro.

En brist och en ursäkt

I går mailade jag med Hanna Lager, som driver bloggen Feministbiblioteket, och berättade för henne att hennes inlägg fick mig att skämmas lite grann. Hon skrev något som var så uppenbart att jag faktiskt inte förstår hur jag kunde missa det själv. Naturligtvis borde jag  haft med att en viktig utmaning för borgerligheten är att hur man egentligen ska göra när man inte vill lagstifta. Jag skriver om det i boken, men det finns inte med bland mina punkter. Det är en brist. Men som sagt - jag tycker att det är riktigt viktigt och redan innan jag mailade med Lager så hade jag inlett planeringen för att anordna ett seminarium/workshop om jämställdhet utan lagstiftning - hur gör man? Mer information kommer om det inom kort.

Vidare vill jag be Malin Lernfelt om ursäkt för att hon upplevde att jag härskarteknik-at henne. Det var klumpigt av mig att inte skriva VEM som hade skrivit den liberala ledartexten jag nämnde i min text på Newsmill. Helt onödigt från min sida, och dessutom omedvetet. Det är nästan det värsta. Ursäkta, som sagt.

Och debatten mellan Lernfelt och Alice Teodorescu fortsätter för övrigt, Teodorescu svarar här.

Timbrofeminism del 2

I helgen hade jag en artikel på Newsmill angående diskussionerna om Myten om det andra könet. Boken recenseras också på Feministbiblioteket. Läs också Johanna Nylander som följer upp sitt tidigare inlägg.

Se människan

Malin Lernfelt på Göteborgs-Posten skriver i dag om min bok, som hon tycker är intressant. Hon håller med om att det är viktigt med en borgerlig jämställdhetspolitik värd namnet, men tycker att det redan finns och ger EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) som exempel på en liberal kvinna som vägrar låta kön gå före individ.

Med tanke på att det hela tiden kommer exempel på att även sittande regering fastnar i utfallsfällan, där en ojämn fördelning mellan kvinnor och män inom vilket område som helst blir ett bevis på att världen är fullständigt uppfuckad, och därmed underkänner människors intressen och vilja håller jag fortfarande fast vid att jag knappast är nöjd.

Vidare underkänner Lernfelt Alice Teodorescu, och menar att hon är en dålig representant för borgerlig jämställdhet. Det stämmer inte överhuvudtaget. Teodorescu själv berättar varför.

Avslutningsvis, Anna Svensson kommer med två konkreta tips till högerfeminismen. Sjukt bra tips dessutom!

Debatt om Timbrofeminism

De senaste dagarna har det blivit lite spinn i bloggvärlden kring min bok Myten om det andra könet.

Den blir först och främst brutalt sågad av Elin Grelsson. Hon undrar bland annat hur hon har hamnat i denna smörja. Svaret där är förstås enkelt: Grelsson är en smart person som jag gärna läser texter av. Citatet från henne, och diskussionen om "fina feministkillar", är inte ett huvudspår på boken utan mer en parantes för att visa på bredden av utmaningar och föreställningar. Diskussionen om det lämnas dock inte helt och hållet därhän utan avslutas med att föreställningen om att män skulle vara bättre talespersoner för feminismen för att de inte "själva vinner på det" är ungefär som att  säga att de  endast skulle vara infödda svenskar som kan diskutera integrationspolitik. Det är inte mina ord, utan kommer från Anna Svensson. Hon har också läst boken, och skriver om den här.

Svensson skriver bland annat att det jag beskriver är helt vanligt underordnande av det feminina – ett fenomen som borde vara så välkänt att tre blogginlägg räcker som exempel. Och det var precis det som var tanken.

Grelsson menar vidare i ett nytt inlägg att jag har en förlegad syn på feminism och feminister. På ett sätt fångar det upp mångfalden och komplexiteten. Hon menar att dagens feminister är cup-cakesbakande i 50-talsklänningar medan radikalfeministerna av gammalt snitt är marginaliserade. Jag tycker att till exempel att den många gånger kritiska hållningen av just cup-cakesbakande  - eller varför inte de vilda diskussioner om sexköp som blommar upp med jämna mellanrum - visar att det bara är en sida av myntet.


Johanna Nylander skriver också om höger/vänster och tar bland annat upp högers misslyckande.

Den liberala kritiken mot den stora staten har skyfflats långt in i garderoben, och alternativen för trygghet har antingen varit den starka familjen eller den starka staten. I stället för att göra kvinnor fria från patriarkatet är allt för många fast i myndighetsgodtyckligheten. Redan som barn lärde flickor sig att auktoriteten staten var rättvis. Samhället, det var ju alla människor som bestämde tillsammans.

 Jag håller helt och hållet med, och det är något som jag också berör i boken. Frigörelsen från männen ledde rakt in i staten.

Det är en debattbok, och därför är jag verkligen glad att det lett till precis just det. Många av de ämnen som jag tar upp skulle var och en för sig kunna fylla en hel bok. Men nu var syftet att stimulera diskussionen. Kanske får det bli en rad uppföljare i stället?