I lördags besökte jag och Eiran whiskeydestilleriet utanför Gävle, då vi gjorde den så kallade Mackmyraresan. Där fick vi lära oss om destilleriets historia, se när en en 30-literstunna (ja, den på bilden) fylldes med whiskey och sedan åka med den till skogslagret i Mackmyra whiskeyby. Det var verkligen hur intressant som helst, och på grund av all interaktivitet, och hur nära man kom tillverkningen, slår det nästan besöket på Tallisker destilleri i Skottland vi gjorde i somras.
Vad som blev extra tydligt på plats är hur bisarrt det är med förbudet mot gårdsförsäljning. Mackmyra ansöker varje år om att få tillstånd att sälja whiskey i sin butik. Men icke.
I dag ordnar man studiebesök och visningar av destilleriet. I anslutning har Mackmyra dessutom en souvenirbutik med bland annat kepsar och glas. Men om besökarna vill köpa med sig en flaska från Mackmyra så blir de hänvisade till Systembolaget.
Per Ankersjö (C) förklarade i augusti varför han tycker att gårdsförsäljning ska tillåtas:
Gårdsförsäljning är ett sätt att utveckla turismen och upplevelsenäringen på landsbygden. Det är också ett sätt att utveckla dryckeskultur och bryggeritraditioner i samklang med övrig svensk gourmetindustri, vilket bland andra mat- och vinkännaren Carl Jan Granqvist och andra skrivit om i debatten tidigare. Gårdsförsäljningens inverkan på alkoholpolitiken är ytterst marginell, även om den för mig och många andra ändå har blivit en viktig symbol i egenskap av att vara en frihetsfråga.
Dubbelspelet om alkoholmonopolet som pågår bakom kulisserna blir också väldigt tydlig i dagens artikel av Mark Majzner från Antipodes Premium Wines.
Läs mer om regeringens splittring i frågan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar