Jag tackade ja. |
Ett ämne som det allt för ofta finns anledning att återkomma till är det här med kvinnor och nej-sägande. Det vill säga: det finns ett sammanhang, kanske en föreläsning, en debatt, en artikelserie. Projektledaren/researchen börjar med en lista med olika namn, med olika kön, och börjar höra sig för. Efter inte allt för lång tid har en hop med män tackat ja, men listan över de kompetenta kvinnor som fanns med börjar få slut på namn. De säger.. nej.
De är experter eller sjukt spännande på olika sätt, men tackar nej.
Sydsvenskan publicerar en lista med 100 kvinnor som kan snacka teknik, apropå att Sveriges Ingenjörer inte kunnat hitta en enda kvinnlig talare till det jubileumsseminarium som hålls i Malmö i dag med anledning av organisationens 150-firande.
"Men tyvärr hjälpte inte bidragen – Sveriges Ingenjörer valde bort kvinnorna på högtidsdagen!", skriver Thomas Frostberg, vilket förstås är anmärkningsvärt.
Men man kan förstås inte vara säker på att det var ett aktiv bortval från Sveriges Ingenjörer. Det kan snarare ses som sannolikt, tyvärr, att det har kommit nej, efter nej, efter nej. Eller som en vän kommenterar på Facebook: Jag letade kvinnor via Rättviseförmedlingen till ett större teknikevent. Inte en av de som jag fick tips om som jag kontaktat vill ställa upp. Så det är inte bara att det finns kompetenta kvinnor - de ska ställa upp också.
Uppenbarligen har Rättviseförmedlingen mer jobb att göra med sin TackaJA-kampanj
Avslutningsvis, Elaine Eksvärd skriver i dag att hon:
... tackade konsekvent ”JA!” till uppdrag som gjorde mig så rädd att jag kunde skita på mig, men det är så man klättrar – övervinn höjdskräcken när du avancerar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar