I gårdagens slutdebatt drog Marita Ulvskog till med "Sverige håller på att bli ett lågskatteland!". Det finns två saker att fascineras över med detta uttryck: för det första den förolämpande ton det sades med och för det andra att det bara är Danmark som har högre skatter än Sverige. Lågskatteland. Jo, jag tackar jag,
Jag har en ständig fascination över hur Socialdemokraterna vill få det till att skatteminskningar är stöld från folket. Att man tar pengar från de fattiga och ger till de rika, när det i själva verket handlar om att till exempel låginkomsttagare får närmare en tusenlapp mer i månaden än 2006. 2006- efter fyra års studier- arbetade jag gott och väl mer än heltid (brukade väl kunna snitta på 40 timmars övertid i månaden) och fick för det 15 000 SEK före skatt. En ytterligare tusenlapp kvar när skatten är dragen hade gjort en stor skillnad.
Marita Ulvskog och Mona Sahlin skriver också om skatter i dagens DN Debatt. Men huvudfokus är förstås hur strategier kan byggas och kampen mot ungdomsarbetslösheten tas inom EU. Dena bästa strategin finns ju faktiskt redan, och den skriver de också om: Det handlar om att driva på för att underlätta rörlighet i utbildningssystemet och att underlätta rörlighet på arbetsmarknaden.
Och ändå så verkar det så ofta som just ovanstående socialdemokrater bara vill sätta käppar i hjulet för unga människor som vill röra sig på den europeiska arbetesmarknaden. Jag minns nu inte var jag läste det, det var en kolumn någonstans, som frågade vad socialdemokraterna egentligen tycker om alla svenskar som åker till Norge för att rensa fisk eller till London för att servera latte eller öl eller varför inte som jag själv- hämta de skor som kunderna ville ha. Är det lönedumpning, människohandel och ovärdiga jobb det också? Det där året som Sanna Rayman med rätta kallar året som folk ofta beskriver som fantastiskt, vilket man ju sällan eller aldrig gör om en tid i en arbetsmarknadsåtgärd.
fredag 5 juni 2009
torsdag 4 juni 2009
Var är brudarna?
I morse träffade jag på Tobias Smedberg från Agenda PR. Agenda PR har ju gjort sig ett namn i veckan genom sin granskning av DN Debatt och vilka som får komma till tals där, något som bland annat Makthavare.se skrivit om. Vi pratade förstås lite om granskningen och Tobias berättade att en sak som inte kommit fram riktigt i debatten som gör att undersökningen faktiskt är än mer intressant.
Till exempel skriver Resumés Linus Fremin så här:
För det är stora differenser. 70 procent män, 30 procent kvinnor. För Sveriges ledande debattsida är inte det acceptabelt.Men man får heller inte glömma att det fortfarande är fler män än kvinnor som sitter på makten inom politiken och näringslivet, vilket också visar sig på DN Debatt.
Men den förklaringen är alldeles för enkel, om man läser själva uppsatsen :
Inom alla positionskategorier ser vi en övervikt av män. Inom kategorin politiker, som är den största kategorin, är andelen utrymme kvinnor får 37,1 %. I kategorierna "chefer, ordförande" samt "annan företrädare" för myndighet, organisation eller företag är kvinnors utrymme 33,3 % respektive 32,1 %. Fördelningen är även skev för "Författare, konstnärer, kulturpersoner"60 samt "Övriga, t.ex. yrkesföreträdare", där kvinnornas andel är 30,6 % respektive 19,6 %. Skillnaden är dock störst inom området "forskare, vetenskapsman" där manliga forskares andel av utrymmet är 91,7 % och kvinnliga forskares andel 8,3 %.
Är då denna uppdelning specifik för DN Debatt, eller speglar den endast förhållanden i samhället? För att undersöka att andelen utrymme inte endast är en skildring av den inbördes könsfördelningen inom en yrkeskategori är det därför nödvändigt att sätta förhållandet bland artikelförfattarna i förhållande till situationen i samhället.
Fördelningen inom forskningsområdet är i detta fall intressant då Högskoleverket tillhandahåller extensiv statistik på anställda vid universitet och högskola. Om man ser till det totala fördelningen hos anställda forskande/undervisande vid högskolor och universitet är andelen kvinnor 41,6 %62 (att jämföra med 8,3 % av utrymmet dessa får på DN debatt). Även om man endast ser till yrkeskategorin "professorer", där kvinnor i samhället är mycket underrepresenterade med en fördelning på 18,9 % kvinnor och 81,1 % män, är andelen utrymme de kvinnliga professorerna får på DN Debatt mindre: 6 %. Man kan även studera kategorin forskare med professorer borträknat – på DN Debatt upptas inom den kategorin 13,2 % av utrymmet av kvinnor, medan kvinnorna utgör 46,4% av yrkeskåren.
Det är alltså helt och hållet på sin plats att undra var brudarna är på DN Debatt, för de finns därute i bra mycket större utsträckning än vad som visar sig på den stora drakens debattsida.
Till exempel skriver Resumés Linus Fremin så här:
För det är stora differenser. 70 procent män, 30 procent kvinnor. För Sveriges ledande debattsida är inte det acceptabelt.Men man får heller inte glömma att det fortfarande är fler män än kvinnor som sitter på makten inom politiken och näringslivet, vilket också visar sig på DN Debatt.
Men den förklaringen är alldeles för enkel, om man läser själva uppsatsen :
Inom alla positionskategorier ser vi en övervikt av män. Inom kategorin politiker, som är den största kategorin, är andelen utrymme kvinnor får 37,1 %. I kategorierna "chefer, ordförande" samt "annan företrädare" för myndighet, organisation eller företag är kvinnors utrymme 33,3 % respektive 32,1 %. Fördelningen är även skev för "Författare, konstnärer, kulturpersoner"60 samt "Övriga, t.ex. yrkesföreträdare", där kvinnornas andel är 30,6 % respektive 19,6 %. Skillnaden är dock störst inom området "forskare, vetenskapsman" där manliga forskares andel av utrymmet är 91,7 % och kvinnliga forskares andel 8,3 %.
Är då denna uppdelning specifik för DN Debatt, eller speglar den endast förhållanden i samhället? För att undersöka att andelen utrymme inte endast är en skildring av den inbördes könsfördelningen inom en yrkeskategori är det därför nödvändigt att sätta förhållandet bland artikelförfattarna i förhållande till situationen i samhället.
Fördelningen inom forskningsområdet är i detta fall intressant då Högskoleverket tillhandahåller extensiv statistik på anställda vid universitet och högskola. Om man ser till det totala fördelningen hos anställda forskande/undervisande vid högskolor och universitet är andelen kvinnor 41,6 %62 (att jämföra med 8,3 % av utrymmet dessa får på DN debatt). Även om man endast ser till yrkeskategorin "professorer", där kvinnor i samhället är mycket underrepresenterade med en fördelning på 18,9 % kvinnor och 81,1 % män, är andelen utrymme de kvinnliga professorerna får på DN Debatt mindre: 6 %. Man kan även studera kategorin forskare med professorer borträknat – på DN Debatt upptas inom den kategorin 13,2 % av utrymmet av kvinnor, medan kvinnorna utgör 46,4% av yrkeskåren.
Det är alltså helt och hållet på sin plats att undra var brudarna är på DN Debatt, för de finns därute i bra mycket större utsträckning än vad som visar sig på den stora drakens debattsida.
onsdag 3 juni 2009
Utrikiska
Eiran: Jag har aldrig bott utomlands förrut.
Eva: Jag har aldrig bott ihop med en utlänning.
Eiran: Jag är ingen utlänning!
Nej, och Sverige är ju inte utomlands för mig heller.
Men, oh!, så jag längtar tills han kommer!
Eva: Jag har aldrig bott ihop med en utlänning.
Eiran: Jag är ingen utlänning!
Nej, och Sverige är ju inte utomlands för mig heller.
Men, oh!, så jag längtar tills han kommer!
LO förslår en stärkt global koppling mellan parti och fack. Halleluja.
I riksdagsvalet 2006 fick Socialdemokraterna 54,4 (–6) av LO-medlemmarnas röster och Vänsterpartiet 10,4 (–3,2) procent.Moderaterna gick starkt fram bland LO-medlemmarna. Partiet fick enligt Sveriges Televisions vallokalsundersökning 11,2 (+6,9) procent av LO-rösterna. Moderaterna blev därmed det näst största arbetarpartiet - för att citera LO-tidningen.
Men det vet ni ju redan. Det har ju varit mycket diskussioner om kopplingen mellan S och LO, om hur mycket pengar som går från de ena till de andra och vad förbenat trist det måste vara att vara en moderat byggnadsarbetare som tycker att facket är bra grejer men inte kan välja bort Byggnads till förmån för något annat.
Så tänker man inte på LO.
Nej, kopplingen mellan Partierna och facken ska stärkas, föreslår man nu till Världsfacket (ITUC eller IFS beroende på vilket språk man vill slänga sig med):
... att LO i framtiden vill ha en starkare samverkan mellan fack och politiska partier.
– Vi måste ha stöd från politiska partier för att främja våra intressen på en global nivå. Vi satsar på EU-valet för att där fattas viktiga beslut. Samma sak gäller globalt. Genom en samverkan vill vi påverka regeringarnas internationella politik och därmed WHO, Världsbanken, FN och liknande organisationer, säger Ulf Edström, LO.
Men så fint då.
(Om någon undrar förresten så är även TCO och Saco medlemmar i ITUC/IFS)
Men det vet ni ju redan. Det har ju varit mycket diskussioner om kopplingen mellan S och LO, om hur mycket pengar som går från de ena till de andra och vad förbenat trist det måste vara att vara en moderat byggnadsarbetare som tycker att facket är bra grejer men inte kan välja bort Byggnads till förmån för något annat.
Så tänker man inte på LO.
Nej, kopplingen mellan Partierna och facken ska stärkas, föreslår man nu till Världsfacket (ITUC eller IFS beroende på vilket språk man vill slänga sig med):
... att LO i framtiden vill ha en starkare samverkan mellan fack och politiska partier.
– Vi måste ha stöd från politiska partier för att främja våra intressen på en global nivå. Vi satsar på EU-valet för att där fattas viktiga beslut. Samma sak gäller globalt. Genom en samverkan vill vi påverka regeringarnas internationella politik och därmed WHO, Världsbanken, FN och liknande organisationer, säger Ulf Edström, LO.
Men så fint då.
(Om någon undrar förresten så är även TCO och Saco medlemmar i ITUC/IFS)
Sommarprat.
Det finns vissa saker som liksom ständigt ligger på önskelistan över saker att göra.
En av mina saker kommer jag att göra i sommar, men det kommer jag berätta mer om sedan. En annan som jag inte är i närheten av ännu men som hela tiden finns med som en dröm är ju förstås att vara sommarpratare i Sveriges Radio.
Det 50-årsfirande programmet har i dag presenterat årets pratare, och där finns bland annat tuffa och duktiga Hanna Hellquist, Alex Schulman som blir mer och mer intressant för varje dag, och den finska utrikesministern Alexander Stubb tillsammans med en hög andra spännande typer. Det kan nog bli bra det här.
En av mina saker kommer jag att göra i sommar, men det kommer jag berätta mer om sedan. En annan som jag inte är i närheten av ännu men som hela tiden finns med som en dröm är ju förstås att vara sommarpratare i Sveriges Radio.
Det 50-årsfirande programmet har i dag presenterat årets pratare, och där finns bland annat tuffa och duktiga Hanna Hellquist, Alex Schulman som blir mer och mer intressant för varje dag, och den finska utrikesministern Alexander Stubb tillsammans med en hög andra spännande typer. Det kan nog bli bra det här.
tisdag 2 juni 2009
Avståndet till Europa, hur stort är det egentligen?
Jag tycker att det är genuint provocerande med människor som talar om att de inte fått information, till exempel om EP-valet. Jag förstår faktiskt inte när man så fullständigt tappade bort sitt egna ansvar. Det har nog knappast någonsin varit så enkelt att hitta information som nu. Och denna upprördhet handlar om människor som man vet är helt och fullt kapabla att använda en dator som säger det, fullt läskunniga, delaktiga i samhället och så vidare.
Så jag gjorde ett test. Jag skrev in den relativt kända adressen www.google.se och skrev därefter in Information Europaparlamentet. Varken mer eller mindre. Och se där, EU-upplysningen är den första träffen och det är i allra högsta grad relevant.
Men därmed inte sagt att inte mer kan skrivas och diskuteras om europaparlamentet och EU. Den svenska EU-journalistiken har satts under lupp av Kristin Wester. I hennes rapport Avståndet till Europa har en rad akademiker, journalister och politiker intervjuas och man kan krasst konstatera att journalistiken lämnar en del övrigt att önska. De svenska medierna ambitionsnivåer med granskandet av EU minskar dessutom. Henrik Alexandersson säger på ett tillfälle i rapporten att
Rapporten diskuterades nu på morgonen med Dagens Nyheters Henrik Brors samt utrikesminister Carl Bildt som var i lysande form. Läs den, diskussionen om den försvinnande EU-journalistiken är både intressant och viktig.
Så jag gjorde ett test. Jag skrev in den relativt kända adressen www.google.se och skrev därefter in Information Europaparlamentet. Varken mer eller mindre. Och se där, EU-upplysningen är den första träffen och det är i allra högsta grad relevant.
Men därmed inte sagt att inte mer kan skrivas och diskuteras om europaparlamentet och EU. Den svenska EU-journalistiken har satts under lupp av Kristin Wester. I hennes rapport Avståndet till Europa har en rad akademiker, journalister och politiker intervjuas och man kan krasst konstatera att journalistiken lämnar en del övrigt att önska. De svenska medierna ambitionsnivåer med granskandet av EU minskar dessutom. Henrik Alexandersson säger på ett tillfälle i rapporten att
Det händer massor av saker här i Bryssel varje dag som jag tycker vore
löpsedelsmässiga i Sverige men som det inte rapporteras om alls.
Rapporten diskuterades nu på morgonen med Dagens Nyheters Henrik Brors samt utrikesminister Carl Bildt som var i lysande form. Läs den, diskussionen om den försvinnande EU-journalistiken är både intressant och viktig.
måndag 1 juni 2009
Mingelskola.
Läser att Cohn & Wolfe erbjuder Boot camp Almedalen med massa praktiska och bra saker som budskapsträning och retorik. Men så har vi det här med mingelskolan. Efter förra årets erfarenheter från Gotlands kommuns mingelskola är jag lite sunt skeptisk.
Men vad vet jag, det kanske blir en braksuccé?
Men vad vet jag, det kanske blir en braksuccé?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)