I gårdagens slutdebatt drog Marita Ulvskog till med "Sverige håller på att bli ett lågskatteland!". Det finns två saker att fascineras över med detta uttryck: för det första den förolämpande ton det sades med och för det andra att det bara är Danmark som har högre skatter än Sverige. Lågskatteland. Jo, jag tackar jag,
Jag har en ständig fascination över hur Socialdemokraterna vill få det till att skatteminskningar är stöld från folket. Att man tar pengar från de fattiga och ger till de rika, när det i själva verket handlar om att till exempel låginkomsttagare får närmare en tusenlapp mer i månaden än 2006. 2006- efter fyra års studier- arbetade jag gott och väl mer än heltid (brukade väl kunna snitta på 40 timmars övertid i månaden) och fick för det 15 000 SEK före skatt. En ytterligare tusenlapp kvar när skatten är dragen hade gjort en stor skillnad.
Marita Ulvskog och Mona Sahlin skriver också om skatter i dagens DN Debatt. Men huvudfokus är förstås hur strategier kan byggas och kampen mot ungdomsarbetslösheten tas inom EU. Dena bästa strategin finns ju faktiskt redan, och den skriver de också om: Det handlar om att driva på för att underlätta rörlighet i utbildningssystemet och att underlätta rörlighet på arbetsmarknaden.
Och ändå så verkar det så ofta som just ovanstående socialdemokrater bara vill sätta käppar i hjulet för unga människor som vill röra sig på den europeiska arbetesmarknaden. Jag minns nu inte var jag läste det, det var en kolumn någonstans, som frågade vad socialdemokraterna egentligen tycker om alla svenskar som åker till Norge för att rensa fisk eller till London för att servera latte eller öl eller varför inte som jag själv- hämta de skor som kunderna ville ha. Är det lönedumpning, människohandel och ovärdiga jobb det också? Det där året som Sanna Rayman med rätta kallar året som folk ofta beskriver som fantastiskt, vilket man ju sällan eller aldrig gör om en tid i en arbetsmarknadsåtgärd.
Vill inte försöka få dig att kryssa Marita, men så här resonerar jag.
SvaraRaderaAvsikten är inte att sätta några käppar i någons hjul. Grundfrågan är om det är fel eller OK att ge människor lägre lön bara för att de har en annan etnicitet eller kommer från ett annat land. Jag tycker det är fel.
Man måste inte vara arg på människor från andra länder som känner sig tvingade att ta lägre löner i Sverige, eller svenska ungdomar som tvingas ta lägre löner än andra när de jobbar på en pub i London. Men som politiskt engagerad bör man ta ställning. Om lettiska byggarbetare gör samma arbete som svenska, förtjänar de också samma lön, inte lägre. Svenska ungdomar som rensar fisk i Norge ska inte diskrimineras för att de är svenskar.
Politiker ska verka mot detta, och här har vi alla som är politiskt engagerade ett val att göra: accepterar vi lönediskriminering p.g.a. etnicitet eller medborgarskap, eller gör vi det inte.
Det var i alla fall i en bra och saklig ton vilket jag uppskattar Pelle :)
SvaraRaderaNu hinner jag inte svara just nu men jag ville visa att jag gillade det!