fredag 12 juni 2009

Eva 97, 99 och 04.

Bra soffaktivitet: sortera vykort, artiklar och bilder.

Jag är - mina många saker till trots- inte särskilt mycket till samlare. Jag har inga problem att slänga saker och lider inte av nostalgi. Har dock en mapp med inspirerande broschyrer till museum och intressanta utställningar från hela världen som jag nu gick i genom. Några stycken fina fick vara kvar. Gick sedan vidare till några lösa artiklar och foton. Och se vad jag hittade:

Här är jag 16 år tror jag.


Det här är från början av 3an på gymnasiet, jag var alltså 18 år här. Väldigt poppig med svart kostym och slips och allt. Jajamen.



... och här från våren 2004. Jag är med i Gävles tidning Nöjesmix och svarar på frågan "När vet man att man druckit för mycket=". Mitt svar är att det märker man genom att saker man inte tänkt säga slinker ut ur ens mun.

torsdag 11 juni 2009

Så här gör vi nu.

Ni läser detta istället:

Linus Fremins artikel om kvinnor inte klarar av att läsa ett affärsmagasin utan att få veta vilken nyans på läppstiftet de bör ha på jobbet?

Min krönika på makthavare.se om kopplingen mellan kårobligatoriets avskaffande och Lars Leijonborgs avgång.

...medan jag själv ska äta vindruvor och se på daytime-TV.
Bäst är Hem till gården och olika saker med Ellen.

onsdag 10 juni 2009

Luggsliten.

Oväntad stiltje på min blogg. Det är för att i stället för att vara kvicktänkt och hårt arbetande så har jag ägnat mig åt akutoperationer och svimningsattacker.

Så här ligger det till : på eftermiddagen igår gjorde jag ett litet akut kirurgiskt ingrepp för att ta bort en helt ofarlig men för jävlig cysta som jag har haft problem med i flera år. Jag var helt inställd på att det var ett enklare ingrepp som jag gjort tidigare, och förstod på något sätt inte att det var mer jämförbart med den operation jag gjorde 2005 där jag var inlagd på sjukhus.
Och eftersom jag tänkte lilla ingreppet tog jag tunnelbanan hem och ungefär där slutade bedövningen att verka och jag slutar att höra och se och håller på att svimma.

Stapplar av i Gamla stan och ringer Stina på Saco som jobbar i närheten som får övertyga spärrvakten att hon bara ska hämta en halvt medvetslös kompis och inte tjyvåka. Får ligga på hennes kontors soffa i en timme innan jag tog taxi hem.

När jag kommer hem så skakar hela jag, jag fryser och svettas och börjar gråta något alldeles fruktansvärt och har hjärtklappning och allt annat man kan tänkas ha. Chock och panik. Jag har aldrig varit med om något liknande. Jag blev nog riktigt rädd tror jag. Svimning är väldigt otrevligt, och att hålla på att svimma har nästan alltid stressat upp mig mer än då det faktiskt har blivit en riktig svimning. Och tunnelbanan är inte riktigt platsen för den typen av dramatik.

Nu ska jag i några veckors tid gå till distriktssköterskan varje dag för omläggning. Redan nu är dock huvudet rätt så piggt men kroppen i sängläge vilket förstås leder till viss tristess. Men det är ju bara att acceptera. Och på det stora hela så är jag ju fortfarande rätt luggsliten.

Så var det med det.

måndag 8 juni 2009

Dumma dumma dig som röstade!

Ni känner till det brittiska partiet British Nationalist Party? Nationalistiskt, högerextremt parti som nu tyvärr gjort succé i Europaparlamentsvalet. Det har varit en del mobilisering mot partiet, men tyvärr tycks den i alldeles för stor utsträckning fallit på den icke-mobilisering till valet som den senaste tidens skandaler i det brittiska parlamentet har bidragit till.

Innan valet så såg jag över axeln på Eirans Facebook där någon av hans vänner skrivit något om att "stoppa fascismen, stoppa BNP". Någon annan hade fångat alla de underbara möjligheter som sociala medier innebär och kommenterat det med "Starta en grupp här! Kom igen!". Och jo, det verkade vara helt utan ironi.
Det är så vi stoppar dumheter nuförtiden.
Vi startar en Facebookgrupp!

... jo då. Det kan ju absolut fungera. Det kanske bara var steg ett i en stor kampanj? Men alltihopa andades mer "Nu gör vi något. Nu startar vi en Facebookgrupp"

Nåväl.

Så var det då i torsdags val där på de brittiska öarna.
Och vad händer? Jo, för att visa sitt missnöje med den sittande regeringens fuskerier så låter man bli att rösta i stor utsträckning. Litet röstdeltagande leder till ökade möjligheter för extrempartier att ta sig in då det inte behövs lika många röster. BNP lyckades i valet. Och hur blir reaktionen? Jo, då ska man demonstrera mot att BNP tog sig in.

Men. Skulle man inte tänka på det innan i stället? Kanske hitta andra sätt att kanalisera sin ilska mot regeringen än att låta bli att rösta - för ärligt talat så är det nog mest du som blir mest bitter av det- och i stället använda sin röst till att rösta på det minst dåliga partiet. För att bli arg över att andra använt sin rösträtt på fel sätt, så fel att du till och med våldsamt demonstrerar mot dem när du själv inte röstat... det känns väldigt väldigt ologiskt.
Vad försöker man säga? Låt oss avskaffa rösträtten?

Jag förstår verkligen inte.

Vad lär sig dina barn i skolan?

Estland.
Lettland.
Lituaen.
Tyskland.
Ryssland.
Tjeckien.
Slovakien.
Kroatien.
Slovenien.

Vad det här är? Det är en lista av några av de länder som inte fanns med på de kartor som fanns i klassrummet som var vallokal igår. Östtyskland däremot fanns. Och Sovjetunionen förstås. Kartan var från mitten av 80-talet. Som bekant har ett och annat hänt sedan dess.

Mina barn ska nog förhöras lite extra kring vilka länder de lär sig om i skolan.

Med utgångspunkt vallokalen.

489 röster kom det in till den vallokal jag jobbade i. Det var cirka 38 % av de röstberättigade och det intressanta var att av dessa röster kunde vi dra slutsatser som stämde bra när man sedan såg resultatet över hela riket.

Till exempel
- att valdeltagandet skulle gå upp.
- att Folkpartiet och Miljöpartiet skulle gå framåt
- att Piratpartiet skulle komma in men inte med mer än ett mandat.
- att Centerpartiet inte skulle göra sitt bästa val direkt.
- att Feministiskt Initiativ skulle öka utifrån de tidigare opinionsundersökningarna.

Än så länge har jag inte sett statistik över vilka som röstade, men om vi utgår från vallokalen jag jobbade i så röstar 30-talisterna allra mest. Och - tyvärr- 80talisterna sämst. 90-talisterna var mer intresserade. Till och med att det skrämmande nog är de äldre 80-talisterna allra minst. De närmare 30 år. Sådana som jag. Jag hoppas verkligen att det inte är representativt för riket.

Spanar just nu in personkryssen som tickar in och nog kan mitt lilla stickprov från verkligheten visa sig vara någorlunda representativ även här. Anna Maria Corazza Bildt och Alf Svensson var de som- av alla partier- kryssades. I skrivande stund ligger Anna Maria tvåa på Moderaternas lista. Jag tror hon till och med kan kryssa sig förbi Gunnar Hökmark.
På onsdag vet vi med säkerhet.

söndag 7 juni 2009

Livet som röstmottagare

Sitter i den efterlängtade solen på skolgården till Sätraskolan, Skärholmen, där jag i dag arbetar som röstmottagare. Har just nu paus på två timmar och har därmed fått en ursäkt att botanisera i den lokala Ica-affären.

Så hur är det då, livet som röstmottagare?
Jo, det är kul!
Det är en härlig grupp som jag arbetar med- det är alltid kul att träffa människor som man förmodligen inte skulle träffat annars. Det är kul att träffa så mycket folk, för det är verkligen en strid ström med människor även om man absoolut inte kan säga att det är rusning till att rösta. Men så gott som hela tiden händer det något. Många har något stolt i blicken, några har "den här jävla skiten bryr jag mig inom om men vad fan jag får väl rösta då"-attityden (vilket är ett ordagrant citat från en 70plussare).
Det är vidare lite skönt att som omväxling jobba med något som är schemalagt och om inget händer just då så händer inget just då. Missförstå mig rätt- det är inget jag vill göra i längden eller drömmer om. Men någon gång emellanåt är det lite skönt att veta att nu ska jag vara här mellan den och den tiden och om det inte händer något då så får jag finna mig i det och vänta på att nästa person kommer, för jag har mina arbetsuppgifter. Det är inte så vardagen är varken som ordförande i Saco Studentråd som jag var tidigare eller som projektledare på Timbro.

När min rast är slut är det fyra timmar kvar att jobba. Därefter kommer den spännanderösträkningen vilket får väl räknas som dagens höjdpunkt.