Låt välfärdsmarknaden växa

LÅT VÄLFÄRDSMARKNADEN VÄXA

(publicerad i Corren 31 maj)

Under maj månad presenterade regeringen det nya Välfärdsutvecklingsrådet. Rådet ska ge regeringen stöd i frågor för fortsatt utveckling av vård och omsorgssektorn. Det nya rådet kan komma att spela en enormt stor roll, framförallt för svenska kvinnor.

Långt fler kvinnor än män har monopolarbetsgivare. Sex av de tio vanligaste yrkena för kvinnor återfinns inom den klassiska offentliga sektorn, som till exempel undersköterska, sjuksköterska, förskollärare och vårdbiträde. Därför är också en vanlig lösning hos många framförallt rödgröna politiker att satsa på offentlig sektor. Då satsas det per automatik också på kvinnor. Eller? Statliga insatser och offentlig sektor är enkla för politiker att reglera. I en förmodad välvilja vill man på så sätt öka jämställdheten.

I själva verket byggs det snarare kvinnofällor. Det är inom den offentliga sektorn som kvinnor värdesätts minst. Bland offentliganställda kvinnor är lönespridningen lägst, och medianlönerna de lägsta. I stället för att hänvisa alla som drömmer om att arbeta med vård och omsorg till monopolarbetsgivare, behöver en marknad skapas där dessa människor, framförallt kvinnor, kan variera sig, vara egen eller byta arbetsgivare. Välfärdsutvecklingsrådet har en viktig uppgift i detta.

Valfrihetsreformerna som inleddes under nittiotalet, i och med skolpengen, har bidragit till att kvinnors makt har ökat. Det skulle till och med kunna kallas för den viktigaste jämställdhetsreformen på flera årtionden. Möjligheten att byta arbetsplats, eller att starta sin egen verksamhet, bidrar helt enkelt till ökad jämställdhet.

Vårdvalsreformen, som infördes i Landstinget Östergötland i september 2009, är efterlängtad. Valfriheten ökar för patienterna, men även för de människor som arbetar inom vården. I en undersökning bland Vårdförbundets medlemmar uppger de som arbetar i privata vårdföretag i större utsträckning att de känner uppskattning, har frihet att bestämma hur arbetet ska utföras och får gehör för sina idéer. Bland dessa finns också en mindre andel som inte känner makt över besluten om vad som ska göras. Allt detta är viktigt för att må bra på arbetsplatsen.
Inlåsningseffekterna som kan anas i dag är förödande för både ekonomi, makt och hälsa.

Genom att öppna vård-skola-omsorgsmarknaden ges alla de människor som arbetar inom dessa viktiga funktioner ökat inflytande över sin vardag, och får möjlighet att låta nya innovativa idéer växa. Välfärdsutvecklingsrådet består av människor med stor kunskap om entreprenörskap och välfärd. Min förhoppning är att rådet ger ytterligare tryck för att välfärden ska bli en riktigt innovativ bransch, med stolta medarbetare. Det vinner alla på, förutom klåfingriga politiker med drömmar att kunna styra både en stor offentlig sektor och människors liv i detalj.

Har man rätt att bo kvar på en plats där man inte har jobb?

I går kväll sändes Kära medborgare med frågeställningen om man har rätt att bo kvar på en plats om man inte har jobb. Där medverkar jag, och det kan man se här.

Jämlikhetsbluffen

(UPPDATERAD) I morse var det svensk boklansering av Jämlikhetsbluffen, som är en kritisk granskning av Jämlikhetsanden. Den sistnämnda boken, skriven av Richard Wilkinson och Kate Picket, menar att det finns statiskt säkra tecken på att ojämlikhet hänger ihop med de flesta samhällsproblem. Jämlikhetsbluffen, skriven av Christopher Snowdon, visar i stället att Wilkinson och Picket jämfört äpplen och päron och att man med deras sätt att använda statistik också kan hävda att återvinning leder till fler självmord. Sambanden finns där.

Böckerna diskuterades av kulturjournalisten Ulrika Kärnborg, SSU:s tidning Tvärdrags chefredaktör Daniel Suhonen och välfärdsforskaren Andreas Bergh. Dick Erixon har skrivit ned det jag själv också tyckte var det mest intressanta i diskussionen:

Daniel Suhonen först:

– Jag tror man ska spräcka den här lilla trevliga stunden där alla säger att de vill ha jämlikhet. Jag hävdar att Timbro, Skattebetalarnas förening och Moderaterna inte alls vill jämlikhet. Möjligen jämlikhet i någon sorts moralisk och legalistisk mening, jämlikhet i möjligheter.

– Vi har egentligen inga hinder för jämlikhet idag, i formell mening. Folk som är arbetarungar får gå på högskola, om de väl kommer dit. Frågan är hur de kommer dit. Hur de ska komma dit. Och där ser vi idag att klyftorna ökar. Det förs en politik som minskar skatterna. Med 100 miljarder per år, av den här regering vi har nu.

– Det menar jag minskar omfördelningen, minskar jämlikheten och ökar klyftorna. Man kan vara för en sådan politik. Men jag är emot en sådan politik. Det är förment att tro att alla… först måste vi diskutera vad är jämlikhet? Jag som demokratisk socialist står för jämlikhet i utfall. Jag som är barn till två förtidspensionärer kan bli chefredaktör och gå på högskola. Det är resultat av jämlikhetspolitik. Att det faktiskt var möjligt att gå på högskola, att mina föräldrar hade ekonomiskt stöd. Det stödet rivs nu ned. Det är en politik för ojämlikhet.

– Så jag tror inte alls att vi kan säga att alla är för jämlikhet. Möjligtvis inför lagen.

– ”Jämlikhetsanden” rör vid någonting som är ovanför. I de här diagrammen visas på det som är glappet i vårt välstånd, som gör att människor inte trivs här. På det sätt som vi borde göra om allting var linjärt och pekade uppåt när inkomsterna ökar. Det finns ett glapp här. Någonting som skaver. Vi blir inte lyckligare. Det finns en avtagande marginalnytta av en tusenlapp till när man redan är miljonär.

På detta svarade Andreas Bergh:

– Om jag får kalla er vänster, så är jag förvånad över er auktoritetstro. För bland det jag gillar i jämlikheten är att jag har rätt att säga emot dig även om du är professor och publicerat i Nature.

– En oerhört fin illustration av det här finns i en kille som är tonåring i Skåne och läser nationalekonomi på distans. Han skrev till professor Wilkinson att på Skattebetalarnas förening säger dom att det är så här, vad säger du om det? Wilkinson svarade och det finns en lång debatt om det här som slutar med att Wilkinson och Pickett erkänner att sambandet mellan förväntad livslängd och ojämlikhet faktiskt inte alls är så robust, eftersom utfallet beror på vilket års utgåva av FN:s statistik man använder.

– Det är en av de saker som är bra med jämlikhet i möjligheter. Att vi inte tror på folk blint bara därför att de är professorer, utan att vi faktiskt diskuterar argument.

– Slutligen, det kan tänkas att den här tonårige killen kan slå mynt av det här och skriva en bok, för han verkar vara ganska smart. Det kan bli så att han kanske kommer att tjänar mer än du och jag, Daniel. Och det är inte säkert att vi kommer att må dåligt av det.

Läs också Fredrik Segerfeldts kommentar.

Johan Folin på SvDs ledarsida skriver om Jämlikhetsanden och -bluffen här, och S-bloggaren Peter Andersson här.

Valsatsning

För övrigt, Finest.se valbloggssatsning rekommenderas. Den 19 september ska jag för andra valet i rad arbeta som röstmottagare i Stockholm stad. Det bästa med det är förmodligen att möta alla dessa människor som med raka ryggar och stolthet i blicken stiger in i vallokalen. Och varför ska de inte vara stolta? Tänk vad många som slagits för möjligheten att rösta. Att Finest.se - som når ut till väldigt många unga människor- tar ställning för att den som har rösträtt också ska använda den är därför kanonbra.

Jag finns på Knuff, därför finns jag.

Nu är jag inte längre en osynlig bloggare. För ungefär så känns det att inte kunna lägga till Knuff på sin blogg. Inga länkar syns, inga texter syns, du är inte sökbar på den populära sajten. Från att ha någorlunda höga knuffpoäng på den gamla bloggen så var jag utraderad.

Än finns jag inte riktigt hundraprocent upplockad. Men jag har åtminstone möjligheten att lägga till widgets med länkar. Hurra!

Hur hanterar myndigheter våra skattepengar?

Ja, under 2009 gick bland annat 1 miljard kronor till olika hotellvistelser, och av dem 215 000 kronor på Hotell Hilton Plaza. Och mellan 2003-2009 har myndigheterna tillsammans spenderat 48,93 miljoner kronor på biobiljetter.

Sånt här intressant, och mycket annat, kan sökmotorn 121.nu ta fram. De har precis lanserat en ny söktjänst där all information om offentliga transaktioner de senaste sju åren finns tillgängligt gratis. Förmodligen finns här en hel del gottigt för Slösö att gräva ner sig i.

En tunnelbanebutler till er tjänst

Jag är inte ensam om att bli förvirrad av vad Socialdemokraterna egentligen vill med sin debattartikel i DN i dag.

Är det i dag förbjudet att starta företag som utför tjänster i närheten av en tunnelbana? Nej. Finns det i dag inga möjligheter att beställa hem din mat, ja till och med till dörren utan att behöva släpa den från tunnelbanan? Nej, de möjligheterna finns, till och med genom Coop. Frågorna är många, och det främsta frågetecknet är förstås detta som Erik Laakso skriver om:

Va? Finns det redan ett sånt system i Sverige? Skatteavdrag för hushållsnära tjänster? Säger du det? Det låter ju jättebra, visst är väl Socialdemokraterna i Stockholm för det? Jaså inte, hur kan det komma sig? Aha, för att det kallas pigavdrag bland sosse- och LO eliten runt om i landet och för att det infördes av borgarna. Det var konstigt. De borde kanske efterhöra med sina parti- och fackliga kamrater i öst hur det går att genomföra det (fast eftersom det redan är infört kanske man kan nöja sig med att säga att det får vara kvar och att det är bra?) och kalla det arbetarpolitik utan att behöva skriva om förslaget till ett närliggande med samma sorts subventioner med mycket mer omständligt förslag anpassat kring tunnelbanan?

Och om man inte bor i närheten av en tunnelbanestation - som till exempel övriga Sverige- så får man alltså vid en rödgrön seger inte längre stöd i vardagen genom RUT-avdraget. I stället kan man alltid glädjas med att det skapas jobb för butlers i tunnelbanan.