Ett mycket bra betyg på en kväll är då man träffas strax efter 18 och ingen har en susning av vad klockan är förrän klockan 21, ingen som slänger ett öga på mobilen eller så. Så var middagen med Sofie, enormt trevligt!
Om några veckor ska jag träffa en person som jag beundrar väldigt väldigt mycket. Jag är redan nu övertygad om att jag inte kommer få ur mig något vettigt alls och att jag kommer utveckla handsvett. Lite som att vara 16 år och få träffa Jocke Berg. Eller Henrik Berggren. Den nivån. Att känna så gör att man känner att man lever. Och att den inre fjortisen vill komma ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar