Under en diskussion om rekrytering på konferensen i Bryssel säger en tjej detta
- Ja, vi pratar om hur vi ska locka framtida medlemmar. När man tittar sig omkring här så är det mest män! Var är de unga kvinnorna? Hur ska vi locka fler när vi har fastnat i de gamla strukturerna.
Jag gjorde en snabbräkning, vi var 35 personer och av dem var 10 stycken kvinnor. Pinsamt få.
En kille från tyska IG Metall tog till orda och jämförde med hur mötena brukar se ut i hans organisation: det var ovanligt många kvinnor på detta möte var hans poäng. I ett av pappren som fanns i handlingarna beskrevs vi som är med i ETUC Youth committe som "future trade union leaders". Det är skrämmande om det är den utvecklingen vi har att se fram emot. Nästa generations gubbar liksom. Framförallt när många av dem redan fastnat i en jargong där man inte har en dialog med varandra utan endast kör med 10 minuters anföranden som bara är till för att stärka det egna egot. Vilket man allt för ofta stöter på i olika föreläsning/seminarie/konferens-sammanhang.
Jag satt också och kände mig skeptisk till det här med youth representation. Risken finns alltid att det blir ett alibi som gör att man inte tar hand om de verkliga strukturena. Att man inte ändrar i den ordinarie verksamheten. ETUC-kongressen i Sevilla är ett tydligt exempel, 10 personer från ETUC Youth fick rösträtt, och även några från kvinnokommitten.I de ordinarie delegationerna var sådana som undertecknad lätträknade: jag som både är ung i den fackliga världens mått och kvinna. Jag är stolt över att komma från en organisation där det utan snack sågs som mer eller mindre självklart att jag skulle ha ett ordinarie mandat på kongressen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar