För några veckor sedan stod jag i tunnelbanan och funderade på isbjörnar.
Det var reklam för att man i någon kvällstidning skulle få National Geographics med på köpet. Jag stod där och tittade på bilderna och insåg plötsligt att jag i min bekantskapskrets- helt odiskuterad!- har John som jobbar med press på WWF.
Sagt och gjort! Jag frågade hans flickvän om hon ville ta med John på middag med mig för att diskutera isbjörnar, pandors suicidala beteende, apor och späckhuggare. Ikväll gick middagen av stapeln och det var verkligen riktigt givande. Inte bara fick jag möjlighet att lära mig om och diskutera Världsnaturfonden, jag lärde också känna min väns andra hälft mycket mer.
Två flugor i en smäll. Kan det bli bättre?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar