Släppt kontroll vecka 36.

Läser i ett nyhetsbrev Niklas Nordströms, den gamle SSU-ordföranden och numera Prime-konsulten, betraktelser om hur de svenska partierna måste bli bättre på att våga släppa kontrollen. Exemplet är förstås Obamas kampanj där allt inte toppstyrs utan alla får vara med och skapa sitt eget engagemang och hur det ska uttrycka sig. Prenumerera på spaningarna från Prime

MUFs nya hemsida är inspirerade av den amerikanska presidentvalskampanjen och ett första steg för partier att låta alla, både medlemmar, nyfikna och meningsmotståndare, säga sitt på webbplatsen. Det ska bli riktigt intressant att följa utvecklingen, både på muf.se men även att se hur andra partier reagerar och agerar.

Ett till, aktuellt exempel, i samma anda är förstås Newsmill-bloggen. Just nu är den uppe i beta-version, man kan enkelt registrera sig för att vara testanvändare. Devisen är att läsarna vet mer än redaktörerna. Eller mer exakt:
Newsmill är en sajt för nyhetskommentarer och debatt. Våra redaktörer bjuder varje dag in olika skribenter med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser.
Newsmill använder sig av ett nytt publicistiskt arbetssätt för att demokratisera och öppna upp redaktionen. Det innebär att vi i förväg publicerar de frågeställningar vi letar insideskribenter till och bjuder in läsarna att omedelbart medverka.
Newsmill ser alla läsare som medarbetare. Våra läsare vet mer än vi och vi tror att en pluralistisk, bred och modig aktualitetsdebatt bäst garanterar en allsidig belysning av vår tid och vår värld.
Newsmill är ingen egen isolerad ö. Vi bejakar länkar till andra sajter och andra bloggar och vi verkar för att våra skribenter ska synas i andra medier.

USA-bloggarna på sajten är riktigt intressanta. Vad sägs om Pär Nuder? Karolina Lassbo aka Glamourprinsessan?

Newsmill ser alla läsare som medarbetare. Muf.se ser alla besökare som medarbetare. Möjligheterna till att uttrycka och engagera sig tycks vara oändliga. Och ack så intressanta!

Nordström avslutar sin betraktelse så här:

Slutsatsen för de svenska politiska partierna är alltså långt mycket jobbigare
att dra än man kanske tror. Det är i grunden en rad frågor som partiernas
ledningar måste ställa sig och som rör hur relationen till medlemmar och väljare
ska se ut. I Sverige är det väldigt få personer som är engagerade i
valkampanjerna jämfört med USA. Fortfarande styrs partierna väldigt mycket från
de centrala partikanslierna och utrymmet för en engagerad väljare att ta plats
på sitt eget vis i en valkampanj är mycket litet. Lärdomarna från USA och Obama
är att ska man få många engagerade måste man också våga släppa kontrollen och ge
utrymme för egna initiativ.
Det parti som först förstår att det inte handlar
om teknik, utan om relation till människor kommer att bli vinnaren.

.... och samma sak gäller helt klart för medierna.