Lady Hamilton

Okej, det kanske ser ut som om bilden är tagen på söndagens kyrkkaffe, men så är inte fallet. Bilden är tagen på Lady Hamilton i Gamla stan, där vi i lördags fick en chambre separée för att fira Stina som strax fyller år.

Deras afternoon tea är verkligen värd varenda krona. Rekommenderas.

Mot nya höjder. Svindlande höjder.

Så här skrev jag på Facebook häromdagen, eftersom det är bästa sättet att leverera nyheter på nuförtiden. Eller? Så ligger det till i alla fall, från årsskiftet så är det undertecknad som rattar välfärdsprogrammet på Timbro. Det är riktigt intressanta frågor att arbeta med, och under de senaste två åren har Timbro byggt upp en bra bas inom området. Det kommer bli en kul utmaning att ta över det ansvaret, och att fortsätta utveckla välfärdsprojektet.

Will she do it?

Apropå Sarah Palins eventuell presidentkanidatur. Mathias Sundin säger det väldigt bra:
Jag hoppas inte att hon vinner, för jag tycker inte hon är kvalificerad att bli president, och det finns bättre kandidater. Men jag kommer älska showen kring henne ...

Jag har för övrigt, sedan presidentkampanjandet 2008, kvar både den här Sarah Palin-bilden på en magnet, tillsammans med en Obama-magnet. Vi får alltså se om de är fortsatt aktuella.

"So long as we have enough people in this country willing to fight for their rights, we'll be called a democracy"

(UPPDATERAD) TCO har tagit fram ett dokument med förhållningssätt till Sverigedemokraterna. Enligt muntliga uppgifter från personer som var på Prime PR:s frukost om partiet så innebär det bland annat att om någon som är aktiv i Sverigedemokraterna hör av sig till TCO för att få material så ska denna person inte få det. Det är onekligen ett intressant förhållningssätt, särskilt då det inte finns liknande regler för någon annan typ av politisk organisering. Man vill visa att man står upp för demokrati, genom att underkänna ett av riksdagspartierna.

Det får mig att tänka på förra veckans besök på ACLU, American Civil Liberties Union, som närmast skulle kunna beskrivas som juridiska frihetsaktivister. Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem - på riktigt. Vi fick beskrivet om hur de arbetade med att försvara både Ku Klux Klan, amerikanska nazistpartiet och Pastor Fred "God hates America" Phelps. Hur kan man leva med att försvara sådana extrema galningar? "Bara för att jag inte vill bjuda hem människor på middag betyder det inte att jag vill förvägra dem deras rättigheter" sa Steve som vi träffade, och hänvisade till konstitutionen.

"So long as we have enough people in this country willing to fight for their rights, we'll be called a democracy" skriver ACLU:s grundare Roger Baldwin på deras webbplats, och det är verkligen viktiga saker att komma ihåg. Även om det som sägs skaver riktigt riktigt illa så är det väldigt svårt att hävda att man arbetar för demokrati om man hindrar människor att säga det de vill.

Uppdaterad 19 november
När jag skrev det här inlägget så fanns inte TCO:s policy eller seminariet i sin helhet att hitta på nätet. Jag reagerade på idéen att ha en policy överhuvudtaget, något som man som sagt inte har när det gäller andra partier. Nu finns dock policydokumentet att läsa på nätet, och det är precis som Kristina Persdotter kommenterat ett tydligt slag för alla människors rätt till sin åsikt.

USA, så här var det

Lite lärdomar från östkusten efter en vecka i New York och en vecka i Washington:

En högt uppsatt amerikansk ekonomiprofessor kan mycket väl tycka att det är anarkistiskt att ifrågasätta hur resonemanget om att staten inte ska lägga sig i går ihop med att det är bra att ha spioner i andra länder.

Det är lätt att förstå hur ett ställe där kostymnormen är så att säga fyrkantig och en smula misspassande kan ha lekar som "european or gay?"

Valfriheten ÄR större. Och smakar gott. Och inte alls med nödvändighet fett och sockrigt. Salladsbufférna är enorma och fyllda med goda vegetariska saker.

Amerikaner bjuder gärna på coca cola. Många coca cola. Eller root beer. Eller cherry coke. Så även om du ätit sallad innan så får du snabbt i dig ditt sockerintag för resten av året.

Washingtonborna tycks vara nyfikna och öppna av naturen. Varenda gång gruppen åkte tunnelbana, eller överhuvudtaget vistades någonstans förresten, frågade någon var vi kom i från, och vad vi tyckte om Washington och det ena med det tredje. Hur ofta händer det i Stockholms tunnelbana? (En gång hände det mig i Stockholm. Då hade jag på mig mitt Texas!-halsband och blev tillfrågad av just en amerikan om jag varit i Texas).

New York

Åh! Den senaste veckan har onekligen varit fylld av fantastiska upplevelser. Jag ska erkänna att jag inte var övertygad om New Yorks excellens innan jag åkte utan hade istället någon slags - åtminstone i mina ögon- sund skeptisk hållning till det hela.
Men väl där föll jag pladask.

Klassiska saker som Frihetsgudinnan har setts (imponerande stor!) tillsammans med promenad från Brooklyn till Manhattan, vilket i princip innebär en promenad genom halva världen (starta i polska Greenpoint, fortsätta genom judiska Williamsburg, vidare i Chinatown och sedan Little Italy, mycket fascinerande), toppen av Rockefeller Center med hänförande vy. Dessutom har det blivit en hel del shopping, mycket presenter men en del skönhetsprodukter från Victoria´s Secrets slank med också. Och så har vi ätit sjukt mycket god mat, att kunna VÄLJA är inte något man som vegetarian är bortskämd med. Har ätit enormt goda sallader. Och förmodligen den godaste och mest onyttiga cupcake någonsin på Toys R´Us vid Times Square. Och så var vi i Madison Square Garden och hejade fram ett vinnande New York Knicks.

Nu har Eiran åkt vidare till Philadelphia och sedan Toronto, medan jag är i Washington där jag kommer att tillbringa den kommande veckan tillsammans med mina kurskamrater i Stureakademin. Bland annat lovar Hannes Hervieu att blogga flitigt, kanske gör Fredrik Kärrholm, och Anna Svensson samma sak?