Vems (o)tur det är att lämna jobbet bestäms bäst i avtal

(text till SNB:s skribentutbildning)

Häromveckan meddelade Svenskt Näringsliv och den fackliga förhandlingsorganisationen för privat sektor, PTK, att de vill förhandla om omställningsavtalet. En av de större frågorna som ska upp på diskussionsbordet är den så kallade ”sist in, först ut”- regeln.

I en intervju för E24 (2/11-11) säger PTK:s ordförande Cecilia Fahlberg att turordningsreglerna redan nu är överspelade, och att anställningstiden har liten betydelse när det kommer till nedskärningar på ett företag.

I teorin har hon helt rätt i det.  Ett mindre företag kan undanta två medarbetare från turordningen vid uppsägning. Dessutom är Lagen om anställningsskydd (LAS) dispositiv. Många delar av lagen kan ersättas med ett avtal mellan fack och arbetsgivare. Det betyder att man inte behöver följa turordningen "sist in - först ut" vid uppsägningar. Arbetsgivare och fackförbund kan komma överens om en helt annan lista. Tanken med den dispositiva lagen är att turordningen ska bestämmas i förhandlingar mellan parterna, men utifrån ett lagfäst anställningsskydd som reglerar turordningen om parterna inte kommer överens. Misslyckas man att komma överens gäller alltså anställningstiden.

Hur kan då LAS ständigt dyka upp som den besvärlige jokern i leken, som roten till allt ont? Tja, Svenskt Näringsliv själva gör sitt för att behålla den bilden. På arbetsgivarorganisationens webbplats har man en temaavdelning om att reformera LAS. Där står det, svart på vitt, ”De så kallade turordningsreglerna gör att företagen i dåliga tider måste säga upp de som anställts sist, vilket ofta leder till att företaget tappar viktig kompetens”. Vidare står det att LAS skapar inlåsningseffekter i och med att anställda tvekar att byta jobb av rädsla för att få en sämre turordningsplats, och att arbetsgivare är rädda att anställa. Det är väl inte så konstigt?! Okunskapen om vilka regler som gäller är vitt spridd, och Svenskt Näringsliv verkar inte anstränga sig för att upplysa om förhandlingsmöjligheterna.

Den klassiska svenska modellen, där arbetsmarknadens parter gjorde upp utan statens inblandning, fungerade väldigt bra från början. Med tiden har modellen justerats och lagstiftning har lagts till allt eftersom.. Anställningar påbörjades och avslutades redan innan LAS, sakliga skäl krävdes för uppsägning och kom inte parterna överens hänvisades man till en skiljdomsnämnd. De hade inte allt för fulltecknat schema, det var bara ett gäng fall som landade där varje år. 

I boken Sist in först ut, skriven av Svante Nycander, slås ett slag för ett återgående till den tidigare modellen där turordning helt bestäms mellan parterna. Med tanke på de inlåsningseffekter och den rekryteringsrädsla som turordningsreglerna orsakar i dag av ren okunskap, trots dispositiv lagstiftning, är det verkligen önskvärt att förhandlingarna mellan Svenskt Näringsliv och PTK landar i samma slutsats. 

Och regeringen? De gör sig bäst i att hålla sig borta. Låt oss inte glömma att LAS är ett minne från klåfingriga politiker.