Billy McCormac har verkligen lyckats väcka uppmärksamhet med sitt förslag om företagsdagis. Jag kan egentligen inte förstå varför det blir så mycket diskussioner om det, förslaget är bra som ett komplement till annan typ av barnomsorg och det är märkligt att det inte finns redan. Men kanske framförallt när det gäller barn -och hur de ska tas hand om- så finns det en syn i Sverige att om inte alla gör precis lika så blir det fel på både barn och föräldrar.
Jag vet. Jag vet vad mamma fick kämpa för att jag inte skulle gå på dagis i Söderala utan istället få vara hemma hos min mormor i Söderhamn och gå på förskola som 6-åring på eftermiddagarna. Gör man så, bryter sådana normer, så blir ju barnen alldeles... fel! Nej, det är klart att de inte blir.
Häromveckan var det en intervju i DN med Christina Liljeström, avgående chef på den Svenska Handelskammaren i London. Hon avgår på grund av problemen att kombinera barn med karriär. Storbritannien är inte speciellt vassa på sånt vilket bland annat min kusin vittnar om. Samtidigt påpekade en vän häromdagen hur en bekant till henne bosatt i London var hemma med sina två barn just för att hon faktiskt tilläts vara det, något som var svårt i Sverige.
Vi måste bli bättre på möjliggöra för valfrihet- och inte döma dem som väljer. Dagis är bra, vårdnadsbidrag är bra, företagsdagis är bra, det finns säkert en uppsjö andra sätt att ordna livet på också. Låt människor hitta sina egna rutiner som passar dem, deras barn och deras familjer bäst.
Härliga tankar, go for it! Blir alldeles less på att aldrig ha fått riktigt bestämma fullt ut hur jag, min man och mina barn vill ha det i vår situation, med våra förutsättningar.. I Gävle är det dessutom ont om andra alternativ än de kommunala, åtminstone inom barnomsorgen. Och, som sagt, väljer man bort barnomsorgen, niente!! Hualigen för förmynderi och byråkrati..
SvaraRaderaWay to go Eva!:)
Åsa