Ändå fortsätter flickor att söka till högskolan och dessutom fullföljer de
utbildningen. Sannolikt ser flickor ett examenspapper som något av en
försäkring. Den ska ge utdelning, tänker de, också i ett samhälle där informella
kontaktvägar ofta är de som gäller. Åtskilliga kommer ändå att bli besvikna. De
formella utbildningskraven har luckrats upp, delvis därför att nya tekniker och
nya branscher uppstått. När det är chefen själv som bestämmer vem han vill
anställa blir det oftast en man - också om han inte har examen. En jämnare
rekrytering till högre studier förutsätter en uppvärdering av dessa. Dit ser det
för närvarande ut att vara långt. Tyvärr.
Är det någon som har koll på om det ser likadant ut bland kvinnliga chefer? Och vad beror det på? Är det någon slags kompensation eller rädsla kring att man själv ska göra just så- anställa någon som är lik en- att kvinnor i stället anställer den som är lik den klassiska chefen?
Man kan faktiskt också tolka det precis tvärtom - den informella strukturen består och den har alltid gynnat män. Kvinnors enda chans är att i alla fall ta en examen - annars skulle de inte ha någon chans över huvud taget. Om man är cynisk skulle man också kunna säga att det faktum att kvinnorna har kommit in i och börjat dominera högre utbildning har devalverat värdet av en akademisk utbildning. Ingen rolig tanke, men tyvärr ganska realistisk tror jag.
SvaraRadera