Så knyter vi ihop den här säcken

Nästa år blir jag trettio år. Jag pratade med en släkting för en tid sedan som sa att jag inte borde känna någon slags stress för det eftersom jag gjort allt man "ska" ha gjort innan man fyller trettio. Och nej, jag känner mig inte särskilt stressad. Om det har något att göra med vad jag gjort och inte gjort låter jag vara osagt.

Men det finns förstås alltid saker kvar att göra. Saker att upptäcka, och saker att utveckla. Människor att möta och platser att se. Det här året har varit fyllt av sådana värdefulla upplevelser, och går därför till historien som ett ytterst bra år. Det är då Eva Westerberg blev Eva Cooper, jag kom för första gången till både Afrika och USA, jag arbetade med den riktigt lyckade Borg-kommissionen som också nominerades till Årets varumärke i Almedalen, jag var festgeneral för Makthavares räkning och anordnade en episk fest i en Visbyruin.

På nyårsafton kommer en blandad samling vänner att samlas här, i "Stockholms största etta", och avnjuta en grön skottsk middag. Jag har precis provsmakat desserten som är en riktig chokladdröm. Det kan inte bli annat än toppen.

Vi ses 2011!

Tydlig varudeklaration

Och där dök även mitt namn upp i det så kallade Primegate. Resumés Janne Sundling tycker att det är en "pikant detalj" att - efter att han dragit slutsatsen att Timbro på ett eller annat sätt försöker att styra världen, eller åtminstone sossarna- finns med i redaktionen för Makthavare.se SAMTIDIGT som jag jobbar på Timbro. Det är som att han missar att den tydliga varudeklarationen sedan start varit en del av Makthavare.

Jag håller med om att det är viktigt för politiker, lobbyister, journalister eller bloggare att vara tydliga i sina roller, men jag tycker inte att vare sig jag eller någon annan av redaktionsmedlemmarna på Makthavare är exempel på människor som döljer sin agenda, och smusslar med sina åsikter. Makthavaredaktionen består av journalister, politiker och andra med ett djupt intresse av att skildra svenskt samhällsliv. Alla skribenterna är rekryterade för att genom sina egna intressen ge en så bred bild av samhällsdebatten som möjligt. Så även jag.

Julfirande i vinterland

Jodå, vi kom i väg i ordentlig ordning till Söderhamn för julfirande. Endast två timmars försening på ditvägen och en kvart på vägen hem får den här julen räknas som på felmarginalen. Fick en hel del bra julklappar, åt underbart gott och plockade dessutom upp några gamla ramar och dukar som kommer väl till pass i lägenheten.

Hemma hos mamma var det riktigt gott om snö, och annandagspromenaden gav ett visst intryck av att jag hade vit mascara på mig, som synes på bilden.

I Ina utanför Söderhamn finns för övrigt en
nyöppnad butik, Roliga Rut. Ett besök där rekommenderas verkligen. Inte nog med att det finns mängder av fantastiska teer (vi köpte champagne/grädd och hjortron/äpple) för 20 kronor, det finns också ursnygga sjalar. Min syster hade den goda smaken att uppmärksamma min namnsdag den 24 december med
en sjal i brunt och vitt därifrån.

Klappat och klart

En sak jag verkligen har lite svårt att förstå är det här med den klappstress/konsumtionshets som så många känner runt jul. Underbara Clara skriver om det, men nämner samtidigt en stor del av lösningen: framförhållning.

Enligt Metro så är det så många som var fjärde personer som känner sig stressade inför julklappsinköpen. Och kanske är det också rubriker om att julhandeln slår alla rekord igen som spär på hetsen? Då kan det vara lugnande att läsa min kollega Lydiah Wålstens nya rapport som visar att nivån på decemberkonsumtionen legat konstant i närmare 20 år. Orsaken är att summan som rapporteras inte är justerad för inflation, utan mäts i löpande priser. Dessutom inkluderas all detaljhandelsomsättning under december månad. Det gör att även helt vanliga inköp, såsom mat och kläder, räknas in i beloppet.

Jag ägnar mig åt framförhållning som sagt. Julafton är ju en av de saker som man vet kommer varje år. Därför blev det bra och passande fynd redan i oktober när jag var i Berlin, och ännu mer i New York i november. Med julklappsögonen öppna hela hösten kommer aldrig stressen, utan sista julklappen inhandlas lagom till att det är dags att tända första ljuset i adventsljusstaken. Avslappnat. Rekommenderas att testa för alla som känner sig drabbade av en konsumtionshets*.


*Jag har SÅ svårt för det ordet! Jag älskar fina bloggar som tipsar om vackra saker, kläder, skor, eller tidningar som gör det samma, och jag skulle aldrig få för mig att anklaga dem för att försöka hetsa till konsumtion.

SlösO

Sedan någon vecka tillbaka är Timbro och Skattebetalarnas gemensamma projekt SlösO i gång igen, än så länge främst bloggledes.

Nytt är att undertecknad och Arvid Malm från Skattebetalarna är de som sköter projektet, och därmed tar vid Johan Ingerös framgångsrika arbete.

Fortsätt gärna att anmäla slöseri!

Julklappar för politikernörden

I dag julklappstipsar jag på Makthavare tillsammans med Stig-Björn Ljunggren, Mathias Sundin och Pär Henriksson.

Jag tituleras för övrigt som stjärnminglare och proffsnätverkare.
Efter en veckas sjukdom, där soffan varit min bästa vän (förutom maken som verkligen varit en utomordentligt bra omhändertagare), så känns det onekligen rätt bra att påminnas om en värld utanför.

50 lax

Jag skrev häromdagen om Fredrik Segerfeldts insamling för att skriva och ge ut sin bok om FN. Målet, 50 000 kronor, nåddes på åtta dagar. Fantastiskt bra!

"Dags att SJ börjar twittra"

(UPPDATERAD)
Jag kan bara tänka mig hur pinsamt det känns för journalisten Malin Lernfelt en dag som denna. Hon ondgör sig i en krönika i GP över att SJ har missat att det är 2010, och att de borde börja twittra.

Nu råkar det ju vara så att SJ är väldigt aktiva twittrare. Det är det enkelt att innan man skriver sin text snabbt kolla om inte SJ kanske redan twittrar. Google - SJ Twitter- och första träffen är just nämnda Twitter.

Ok. Men förutom att det ger sociala medienördar någonting att skratta över (se hashtag #lernfelt), vad säger egentligen detta? Det säger en hel del. Ämnet i sig är inte allvarligt. Men att en utbildad journalist bygger en hel text kring ett faktafel som första bästa barn skulle kunna hitta är det.

UPPDATERAD
Här intervjuas Malin Lernfelt i Dagens Media, och medger att hon kanske borde ha sökt efter SJ på Twitter, men menar att de inte använder sig av sitt konto optimalt. SJ har över 5000 followers på Twitter.

Inferno

Stig ner i helvetets hamburgerrestaurang och följ Dantes frityrosande rättegång med djävulen, omgiven av vår tids demoner. Genom helvetets nio nivåer tvingas han rannsaka sig själv och vår dekadenta samtid, där så många verkar acceptera sakernas tillstånd istället för att inse sin skyldighet att göra motstånd.

Så beskrivs Unga Dramatens pjäs Inferno på webbplatsen. Tänk er att en av de här djävulska demonerna skulle vara LO. Soldater med LO-loggan marcherar runt. Pjäsen gör upp med samtiden och det demoniska facket visar hur ondskan finns överallt. Pjäsen riktar sig mot skolungdomar. Visst känns det fullständigt galet?

Nu är det inte på så sätt. I stället är det Svenskt Näringsliv som är en av de här demonerna, och det är Svenskt Näringslivs logga som man marcherar runt med. Fräscht? Knappast.

Osolidariskt att lista sig där man vill?

Uppenbarligen så spelar det ingen roll att personalen inom den privata vården är mer nöjd än anställda inom den offentliga vården med ledning och utveckling av verksamheten. Eller att patienterna är mer nöjda med sitt besök och upplever att vården har blivit mer tillgänglig (vårdköerna är som bekant ett av de största problemen med den svenska vården i dag). Det spelar ingen roll för Norrbottens landstingsråd Christina Snell Lumio (V) och tillförordnade länsordförande Harry Nyström (V). I en svavelosande artikel i Norrbottens kuriren 18 november uppmanar man i stället norrbottningarna att solidariskt lista sig på de landstingsdrivna vårdcentralerna.

Det är inte överraskande att 54 % av vårdföretagarna i de norra delarna av landet känner sig särbehandlade jämfört med kommun och landsting (enligt en undersökning gjord av SCB i uppdrag av Vårdföretagarna).

"Pengarna ska stanna inom vården" skriver vänsterpartisterna och visar därmed att de inte ens ser icke-landstingsdrivna vårdcentraler som vård. Vad är det för något då?

Omotiverat kramande

För en tid sedan strök FN:s generalförsamling fördömande av dödande av homosexuella i sin resolution mot "utomrättsliga avrättningar". Bland annat skrev Expressens ledarsida om detta, och de slog samtidigt huvudet på spiken med formuleringen : I Sverige har det funnits en syn på FN som definitionen av godhet, men alla som inte blev helt hjärntvättade av att sjunga sånger på barnens FN-dag borde inse hur falsk den är.

Därför är det också viktigt att vi faktiskt diskuterar det havererade FN. Magasinet Neo drar sitt strå till stacken i bland annat det senaste numret, och publicerar på sin webbplats en bekräftande artikel om hyckleriet från Krister Thelin som sitter med i FN:s kommitté för mänskliga rättigheter. Men det behövs mer. Därför ser jag fram emot att läsa Fredrik Segerfeldts bok om om vad FN är, hur och varför organisationen aldrig har fungerat som den ska och varför Sveriges FN-kramande är omotiverat. För att boken ska bli färdigskriven samlar Fredrik in pengar. Gör som jag, skänk en slant!

Alldeles stel, trist och tung,..

Sacos Välja Yrke-sajt har en julkalender, där det varje dag presenteras en ny Saco-profession, och så kan man tävla i att skriva det bästa rimmet om det yrket.

Och tänka sig. Jag var den bästa Sjukgymnast-rimmaren!

Det nya borgerliga uppdraget

Min vd Markus Uvell skrev för drygt en månad sedan om hur borgerligheten befinner sig i ett mycket utsatt läge, och efterfrågade en nyanserad och mångfacetterad samhällsdebatt. PJ Anders Linder initierade för någon vecka sedan ytterligare debatt om det nya borgerliga uppdraget. Många hakar på, både skriftligen och i olika andra forum. Jag ser alltid fram emot diskussionerna. Äntligen lyfter vi blicken, så välbehövligt nu efter valet. Eller för övrigt även inför valet - låt oss tala om något annat nu. Prata om visionerna.

Men likväl, allt som oftast, så hamnar man där. I diskussionen om de olika förnyelsegrupperna, eller idéprogrammen som tas fram inom partierna. Så fort även den bredare borgerligheten ska prata borgerlighetens uppdrag så stavas det Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet eller Kristdemokraterna. Borgerlighetens uppdrag blir gång efter annan samma sak som Alliansens uppdrag. Ni känner förstås till de visa orden om att en politiker tänker på nästa val, medan en statsman på nästa generation. Så var är egentligen statsmännen/-kvinnorna, som verkligen ser det borgerliga uppdraget som en diskussion större än att Alliansen och/eller partierna gör nya handlingsplaner inför valet 2014? Precis som Linder skriver så har t ex riksdagsledamoten Andreas Norlén perspektivet om hur Moderaterna ska bli starkare. Så här: Ett stärkt förtroende för borgerligheten i välfärdsfrågorna är gott i sig eftersom det innebär ökat stöd för en välfärdspolitik som ser människan, men det ökar också förutsättningarna för valseger 2014.

De borgerliga idéerna är bra mycket större än partierna. Partierna är, eller ska åtminstone vara, verktyg för att på olika sätt uppnå visionen. Men vad ÄR visionen? Allt för många partister svarar att visionen är partiet ska växa, även om det inte alltid uttrycks så frankt. Organisationen framför allt.

Extrema kommunpolitiker

Dagens Samhälle brukar ofta leverera riktigt intressanta artiklar om den gigantiska apparaten med kommuner och landsting. Så även i dagens nummer. I papperstidningen presenteras resultat från Politik på hemmaplan. Tiotusen fullmäktigeledamöter tycker om politik och demokrati som är landets största undersökning gjorda på kommunpolitiker. I denna del tre visas hur kommunpolitiker är extremister, vänster är mer vänster och höger är mer höger. Kommunpolitikerna är mer radikala än både riksdagsledamöter OCH väljare. Riksdagsledamöterna lever ideologiskt mer nära varandra. Rapportförfattarna blev överraskade över att skillnaderna var så markanta i landet.

I nästa del presenteras delen om makten. Frågan är förstås hur och om de ideologiska skillnaderna påverkar kommunerna, och om man klarar av att leverera samma saker och leva upp till samma uppdrag över landet. Att det ser ut lite si och så med hur kommunerna använder skattepengarna visar bland annat rapporten Långt ifrån lagom 2 som tittar på hur kommunerna prioriterar så här i kristider.