Min vd Markus Uvell skrev för drygt en månad sedan om hur borgerligheten befinner sig i ett mycket utsatt läge, och efterfrågade en nyanserad och mångfacetterad samhällsdebatt. PJ Anders Linder initierade för någon vecka sedan ytterligare debatt om det nya borgerliga uppdraget. Många hakar på, både skriftligen och i olika andra forum. Jag ser alltid fram emot diskussionerna. Äntligen lyfter vi blicken, så välbehövligt nu efter valet. Eller för övrigt även inför valet - låt oss tala om något annat nu. Prata om visionerna.
Men likväl, allt som oftast, så hamnar man där. I diskussionen om de olika förnyelsegrupperna, eller idéprogrammen som tas fram inom partierna. Så fort även den bredare borgerligheten ska prata borgerlighetens uppdrag så stavas det Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet eller Kristdemokraterna. Borgerlighetens uppdrag blir gång efter annan samma sak som Alliansens uppdrag. Ni känner förstås till de visa orden om att en politiker tänker på nästa val, medan en statsman på nästa generation. Så var är egentligen statsmännen/-kvinnorna, som verkligen ser det borgerliga uppdraget som en diskussion större än att Alliansen och/eller partierna gör nya handlingsplaner inför valet 2014? Precis som Linder skriver så har t ex riksdagsledamoten Andreas Norlén perspektivet om hur Moderaterna ska bli starkare. Så här: Ett stärkt förtroende för borgerligheten i välfärdsfrågorna är gott i sig eftersom det innebär ökat stöd för en välfärdspolitik som ser människan, men det ökar också förutsättningarna för valseger 2014.
De borgerliga idéerna är bra mycket större än partierna. Partierna är, eller ska åtminstone vara, verktyg för att på olika sätt uppnå visionen. Men vad ÄR visionen? Allt för många partister svarar att visionen är partiet ska växa, även om det inte alltid uttrycks så frankt. Organisationen framför allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar