Och så här är texten i Jönköpings studentkårs medlemstidning:
Ett steg mot ett blomstrande frivilligt engagemang
Smarta och drivna människor som engagerat sig i studentkårer har sett ut som riktiga dysterkvistar när kårobligatoriets avskaffande kommit på tal. Nu dör studentengagemanget, nu bevittnar vi studentorganisationernas sönderfall, nu får vi skamligt låga bidrag och medlemmarna kommer fly sin kos så fort de får chansen.
Så har det låtit. Perspektivet verkar vara att studenterna - och dess obligatoriska medlemsavgifter - finns till för organisationens skull.
Snacka om att inte tro på sin egen verksamhet. En organisation finns för sina medlemmars skull. Medlemmar som tvingas vara där blir av naturen mer passiva i sitt engagemang. Tar du aktivt ställning och går med i ett parti, en klubb eller en förening så ligger det förstås mer i ditt intresse att göra det bästa och det mesta av medlemskapet. Dessutom tvingas förstås organisationen i fråga att tänka över mervärdet i medlemskapet. Det kan bland annat handla om att erbjuda icke-kollektiva varor (typ försäkringar) till dem som blir medlemmar för att locka de i det här fallet studenter som annars skulle fortsatt vara fripassagerare och nyttja ”varan studentkåren” utan att betala för den, men också att se över själva verksamheten.
Med de enkla konstaterandena kring studentkårernas framtid vill jag visa att jag varken tror eller hoppas att studenters engagemang runt om i Sverige inte försvinner med kårobligatoriet. Men jag jublar över att studenterna nu själva får möjlighet att välja vilken typ av organisation de vill bli företrädda av, eller om de inte vill organisera sig alls. Att flera organisationer kommer att kunna konkurrera om att bli studentkårer kan ge många positiva effekter. Den 1 juli får medlemmarna större frihet att välja vilken typ av verksamhet som ska bedrivas i just deras kår
Men allt blir inte guld och gröna skogar med den nya ordningen. Jag saknar mod från regeringen att våga ifrågasätta hela strukturen av intresseorganisationer för studenter i den högre utbildningen. Istället har man i stort utgått från ett bevarande av rådande organisation. Även om det står studenterna fritt att välja om de vill vara medlemmar eller inte så kommer organisationstypen att vara densamma som i dag.
I stället för medlemsavgifter från alla tvångsanslutna studenter på lärosätet ska nu representerande kår få hundra kronor per student i statligt bidrag. Det är fel att enskilda skattebetalare per automatik ska stötta studenters organisering på lärosäten. Dessutom riskerar den välbehövliga vitaliseringen av studentkårerna att utebli genom beroendet av bidrag.
Nej, förslaget är långt ifrån perfekt. Men det är ändå ett viktigt första steg från att tvinga in studenter som medlemmar i en studentkår, och ett steg mot ett blomstrande frivilligt engagemang.
Eva Westerberg
Projektledare,tankesmedjan Timbro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar