”Vår välfärd är gemensam och den ska finansieras solidariskt” Så står det i samtliga svenska riksdagspartiers politiska plattformar. Problemet är att det inte håller i längden. Vi måste nämligen fundera på den långsiktiga finansieringen. Dilemmat med den framtida finansieringen har sin grund i två i sig bra saker. Vi blir allt äldre och vi blir allt rikare. Det betyder att efterfrågan på välfärd är hög. Den demografiska utvecklingen kan klaras med oförändrad skatt, om vi samtidigt accepterar en oförändrad standard. Men när svensken i gemen blir allt rikare växer också kravet på höjd kvalitet inom välfärden.Vi vill ha en bättre förskola, vi vill ha en bättre skola, vi vill ha bättre äldreomsorg och självklart en toppklassig sjuk- och hälsovård. Om produktionen av välfärdstjänster effektiviseras kan medborgarnas efterfrågan på bättre tjänster nås till begränsade kostnader. Men det är inte den enda lösningen. Kan för övrigt nämna att Timbro och Arena Idés kommission som arbetar just med välfärdens framtida finansiering kommer att presentera sina förslag den 6 juli i Visby.
Hur som helst, enligt Health Consumer Powerhouses ranking av den europeiska sjukvården ligger Sverige i topp när det gäller vårdkvalitet inom EU och Schweiz. En internationellt konkurrenskraftig svensk hälsoindustri behöver dock inslag av spontant entreprenörskap för att hälsan ska bli bättre hos befolkningen.Kvaliteten är nämligen god men köerna till många behandlingar är för långa. Och avståndet till sjukvården är ofta långt, särskilt om man lyfter blicken från Stockholm.
Men då den offentliga sjukvården sviker kan förstås de privata vårdföretagen göra stordåd. Med fler vårdföretag förbättras både hälsan och ekonomin. Den 1 januari 2010 blev vårdvalet obligatoriskt över hela landet. För patienterna innebär det här ökad makt. Det är upp till dig att välja din vårdgivare, som fritt kan etablera sig och konkurrera både med andra privata enheter och med landstinget, om att erbjuda vård. Tanken är att politiker och tjänstemän inte ska fördela eller upphandla sjukvård efter lägsta pris, utan att patienterna ska få makten att utifrån hur de upplever kvalitet, bemötande och tillgänglighet, välja var de vill få sin hälso- och sjukvård utförd.
Landstingen bestämmer själva hur just deras vårdvalsmodell ska se ut. När jag tillsammans med Vårdföretagarna var i Gävle och anordnade debatt om just deras modell- Hälsoval Gävleborg- diskuterades bland annat glesbygdsersättningen. Eftersom det förstås är skillnad på att bo i storstan Gävle mot att bo i nordvästra Hälsingland så har man i vårdpengen lagt in en glesbygdsersättning, likväl som att det också finns en socioekonomisk viktning. Det sistnämnda är viktigt. Sverige fick en mindre smickrande placering i OECD:s rankning av jämlik vård i 21 länder. I denna omfattande undersökning från 2004 hamnade Sverige på jumboplats. De sociala skillnaderna i den svenska sjukvården har inte förbättrats sedan dess, visar studien Vård på (o)lika villkor av Sveriges Kommuner och Landsting. På ett flertal områden förekommer det ojämlik behandling till de sämst ställdas nackdel. Högutbildade hjärtsviktspatienter har till exempel en tendens att behandlas med nyare och dyrare preparat, medan KOL-patienter med låg utbildningsnivå oftare än andra behandlas med äldre och mer omoderna metoder.
Hur får vi då en sjukvård av världsklass? Man kan identifiera två saker som skapar välstånd, och det är satsningar på export och utbildning. Framtidens vård behöver präglas av samma tänk. Våga specialisera och exportera. Satsa på konkurrens och entreprenörskap. Verklig valfrihet i vården är en förutsättning för att detta ska bli verklighet. Den svenska sjukvården präglas i dag i allt för hög grad av ställföreträdande kunder/patienter, som består av sjukvårdspolitiker, vårdsektorns tjänstemän och läkarna.
Exportera vård kanske känns mest relevant för de regioner med specialistsjukhus, som till exempel Uppsala. Akademiska sjukhusets direktör Marie Beckman Suurkula har bland annat visat hur Sverige kan konkurrera på sjukvårdsmarknaden genom att de multiresistenta bakterierna är så mycket mindre vanliga här än i många andra europeiska länder vilket gör att vård i Sverige kan locka människor från andra håll i Europa. Att diskutera vård på export verkar måhända främmande, men faktum är att genom rätt satsningar kan det också bli verklighet i Hälsingland. Genom avknoppningar av verksamheter kan sjukvården växa. Verksamheter kan bli större och mer vård också säljas till andra landsting. Det finns goda exempel att inspireras av, i Bollnäs lade landstinget ner psykiatrin 1997. Då startade medarbetarna sin egen verksamhet. I dag har företaget Neuropsyk i Bollnäs AB 120 anställda och färgglada boenden runt om i Hälsingland. Verksamheten har växt och bidrar till att skapa nya jobb.
I dagsläget kommer cirka tusen europeér till Sverige för vård varje år. Med patientrörlighetsdirektivet, som strävar efter mer enhetliga regler för patienters rätt till planerad vård i andra EU-länder, skulle denna grupp kunna växa. Men då krävs det att politikerna vågar släppa på den fullständiga makten över vården. I december 2009 visade de europeiska socialministrarna att de inte var beredda att göra det, i och med att man inte antog förslaget om att underlätta för patienter att söka vård i ett annat EU-land. Rätten till rörlighet finns, men byråkratin riskerar att skrämma i väg allt för många. Risken finns att det tar många år innan vi har en fungerande europeisk vårdmarknad. Det är synd, framförallt för de patienter som hamnar i kläm, men även för Sveriges ekonomiska möjligheter.
Andra bloggar: Mary X Jensen och Tokmoderaten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar