torsdag 29 september 2011

Makthavare.se bland de bästa på Almedalsbevakning



I kväll anordnar Makthavare.se ett post-almedalenmingel tillsammans med K-Street Advisors. Bland annat kommer en färsk opinionsundersökning av Yougov presenteras, en undersökning där de som ordnat aktiviteter i Almedalen bland annat fått svara på vilket mediaföretag de tycker bevakade Almedalsveckan bäst. Och se där - Makthavare.se hamnar på fjärde plats tillsammans med Aftonbladet.
Som Jonas Morian skriver: otroligt hedrande för en ideellt arbetande redaktion!

//glad redaktör

tisdag 27 september 2011

Äldres valfrihet

"Åh, vilken tur för forskarna att de inte jobbar för Timbro" kommenterade någon dagens DN debattare som handlar om problematiken för många äldre att välja äldreomsorg. En rolig detalj i det sammanhanget är att Mats Thorslund, som är en av de som skriver under artikeln, faktiskt har gjort saker för Timbro, i och med att han har gjort en av underlagsrapporterna till Borg-kommissionen.

Och i övrigt så kan jag inte annat än att hålla med artikelförfattarna, det behövs absolut förbättringar. För att kunna göra ett bra val, som brukare eller som anhörig, så krävs det naturligtvis bra information. Därför är det helt uppåt väggarna med beskrivningar som bland annat denna:
I Stockholm har utvecklingen gått långt. Den som där beviljats hemtjänst får en lista på mellan 70 och 102 utförare att välja mellan. Utan några varudeklarationer! 

Man kan misstänka att det här är ett problem som hängt med sedan monopoltiden, det finns helt enkelt en stor ovana vid att tänka kring kvalitet när det handlar om välfärdsområdet. Stora fält av den offentliga sektorn har saknat kvalitetsindikatorer. Man har helt enkelt inte mätt kvalitet inom sin verksamhet – överhuvudtaget. Tankesättet har kanske hängt med vid införande av LOV, kvalitetsmätning har inte funnits på kartan överhuvudtaget, och därmed blir det också svårt att varudeklarera både privata och offentliga utförare. Och varudeklarationen måste naturligtvis vara lätt att förstå. Anders W Jonsson ger bland annat exempel från hur det fungerar i England där det finns enkla guider att luta sig mot. Mer sånt behövs!

måndag 26 september 2011

Fler Årebilder



På lördagsmorgonen kom Eiran upp till Åre för att lyssna på Annie Lööfs tal., partiledarsamtalet med Annie, Fredrik Reinfeldt, Göran Hägglund och Jan Björklund och gå på bankett. Men när stämman var slut hann vi med att ta kabinbanan upp till Åreskutan och vandra runt lite där. Bedövande vackert.

Vad gör Eva hela dagarna?



När jag var liten var en av mina favoritböcker Richard Scarrys Vad gör folk hela dagarna? Tänker oundvikligen på den efter att ha blivit intervjuad om yrkesval och en vanlig arbetsdag på Sacos nya webbplats.


fredag 23 september 2011

Grattis Annie!

Jag på promenad runt Holiday Club i Åre.

 I dag valdes Annie Lööf enhälligt till partiordförande för Centerpartiet. Annie, som jag lärde känna över en påse ostbågar i hennes och Fredrick Federleys hotellrum på Folk och Försvars konferens i Sälen 2007. Annie,  vars soffa jag sovit på, som jag haft en massa spännande samtal med, och som hela tiden bara vuxit i mina ögon. Den Annie är nu ledare för ett av regeringspartierna och jag är så himla stolt och glad!

torsdag 22 september 2011

Åre

Utsikt från hotellrummet
Sedan några timmar tillbaka befinner jag mig i Åre för att bevaka Centerpartiets stämma för Makthavare.se räkning - texter hittar ni här.


Välfärdsmyter




 I dag släpper jag och Håkan Tribell rapporten "Fem myter om valfrihet", med anledning av all debatt kring SNS-rapporten "Konkurrensens konsekvenser" som jag tidigare skrivit om. Vi skriver också på Newsmill om hur just SNS sprider myter om valfrihet. I går blev det känt att den tidigare forskningschefen, tillika ansvarig redaktör för Konkurrensens konsekvenser, Laura Hartman, lämnar sin post och istället går till Uppsala Universitet något som bland annat Dagens Arena skriver om. Vi kommenterar det i artikeln också:

Att den perspektivlösa lanseringen av SNS-rapporten lett till att SNS förlorat två medarbetare ter sig mot denna bakgrund inte så underligt. Det är knappast en fråga om forskningens frihet, som en del vill få det till, utan handlar om hur SNS hanterat lanseringen av rapporten. Varken forskning eller opinionsbildning äger rum i ett vacuum. Men såväl forskningen som debatten är välkommen.

onsdag 21 september 2011

Tankar om välfärdens framtid

Ger privata försäkringar gräddfiler i vården? I rapporten ”Tankar om välfärdens framtid” besvarar statsvetaren Svend Dahl den frågan. Hans svar är nej – det största problemet med vården i dag är av helt annan natur än att 400 000 svenskar har valt att teckna privata sjukvårdsförsäkringar.I debatten låter det som att det stora problemet är att det finns privata sjukvårdsförsäkringar som ger patienter rätt till en extra – medicinskt helt onödig – läkarundersökning.

Men det verkliga problemet är att sjuka MS-patienter tvingas byta landsting för att få sina bromsmediciner, eftersom deras eget landsting vägrar betala, Att frånstå sin plats hos det offentliga gör inte köerna längre, tvärtom bidrar det till att bättra på landstingets kostnadskalkyler. Först när kostnaderna sjunker kan landstingen garantera att alla får en likvärdig tillgång till vård. Så är det inte nu.

Rapporten beskriver hur det offentliga åtagandet bör definieras tydligare framöver, för att det breda förtroendet för välfärden ska upprätthållas. Ett tydligt definierat offentligt åtagande i kombination med friheten att själv lägga till tjänster skulle säkra legitimiteten för den gemensamma välfärden. Läs min och Svend Dahls artikel på Dagens Samhälle.

Den orättvisa kvoteringen

Så var det då dags för Sofia Arkelsten att sälla sig till kvoteringsivrargruppen.

Det är verkligen en trist nyhet. Kvotering är inte lösningen på vare sig jämställdhetens utmaningar eller företagens dito. Staten ska inte använda människor som instrument för att nå politiska mål.

Många gånger används vårt grannland Norge som ett exempel på det lyckade arbetet med fler kvinnor i styrelser. Och deras kvoteringsreform gjorde absolut att fler styrelser har fler kvinnor. Men mångfalden minskade genom att det är samma kvinnor som har fått fler uppdrag. Maktkoncentrationen har alltså ökat. Dessutom kommer de inkvoterade kvinnorna från en snävare socialgrupp än männen de ersatt. Effekter på det ena området leder alltså till oönskade effekter på andra områden.

Samtidigt som de inkvoterade norska kvinnorna har en högre utbildning än männen de ersatte saknar de erfarenhet från ledande positioner. För en viktig lärdom är att män inte blir styrelseledamöter för att de är män. Det krävs ofta stora uppoffringar för att nå toppen. De människor som blir styrelseledamöter har rätt utbildning, har varit företagare, gjort chefskarriär och har långa arbetsdagar. Det lösas inte med kvotering till styrelseposterna, utan snarare genom att fler kvinnor gör samma val som männen.

Om vi fortsätter att titta på de norska erfarenheterna visar dessutom forskning att de norska företagens värde sjönk i och med kvoteringslagen, eftersom de personer som kvoterades in hade lägre erfarenhet än de som kvoterades ut.

Alla människor har en rätt att bli behandlade lika, och bedömda utifrån samma principer. Det är förutsättningarna som är det viktiga, och inte utfallet. Att bli vald eller bortsorterad av en anledning som ligger utanför det du kan påverka - som till exempel ditt kön - är djupt orättvist och helt fel väg att gå.

söndag 18 september 2011

"Inget är omöjligt"


Till helgens opinionsskribentkurs fick vi i uppdrag att skriva en ledartext om antingen infrastruktur eller partiledarvalet i Centerpartiet. Jag valde det sistnämnda.


”Inget är omöjligt, en del saker tar bara lite längre tid” är centerpartisten Annie Lööfs motto. Kanske det snarare skulle vara "inget är omöjligt – och ibland behöver det inte ta så lång tid"? Framförallt skulle det kännas trösterikt för de av oss som saknar en ordentlig idédiskussion och ideologisk kompass inom Alliansen. Ingen kan anklaga Moderaterna för att sakna framgång. De senaste åren har partiet, tillsammans med övriga Alliansen, gjort det många trott varit omöjligt. De har blivit ett naturligt ledaralternativ, och lyckats med konststycket att på samma gång som man lockat nya väljare har man behållit många av de gamla.

Ett stort parti innehåller naturligt många strömningar, och ska vara tillåtande för en mångfald av idéer och tankar. Moderaterna är dock så duktiga på att vara de framgångsrika Nya Moderaterna att själen i partiet inte tycks hänga med. Man förvaltar. Man gör det dock väl, till exempel genom Anders Borg som  är en hästsvans att hålla i handen när finanskrisen dundrar.

Men politik kan inte enbart bygga på förvaltande.  Och det kan inte heller bygga på snitsiga slogans och slipade budskap från kommunikationskonsulter. Var finns idéerna fjärran jobbskatteavdraget – som inte ens är en favoritidé längre? Var finns ideologin? Det är här de övriga allianspartierna spelar en sådan viktig roll. Eller borde spela det åtminstone.  Men Kristdemokraterna tappade bort sitt verklighetens folk-spår, Folkpartiet är upptagna med skolan och kvoteringsutspel, och  Centerpartiet har förlorat mycket av den lyskraft som omgärdade partiet vid Alliansens bildande och valet 2006.

Fram till nu.

Den föreslagna partiledaren Annie Lööf har sedan hon var vice ordförande i Centerpartiets ungdomsförbund präglats av principfasta idéer, visioner för framtiden och ett sjujäkla driv. ”Inget är omöjligt, en del saker tar bara lite längre tid” är som sagt Lööfs motto. För någon som sitter i Centerpartiets partistyrelse, är vice gruppledare i riksdagsgruppen och ekonomisk-politisk talesperson för Centerpartiet är det inte omöjligt att bli partiledare och minister. För någon med stöd från 169 av 200 kommunkretsar, 23 av 24 distrikt, 56 av 61 avdelningar och 143 av 194 enskilda nomineringar är det inte omöjligt att väcka en slumrande kraft i partiet. För någon som samtidigt som övriga uppdrag slutför sin juristutbildning, och dessutom gifter sig under partiledarstriden, är det inte en omöjlighet att vända Centerpartiets nedåtgående trend till en succéhistoria. Och inte på det där förvaltande ”vi är bra på att leda landet”- sättet, eller med en klämkäck kommunikativ slogan, utan som välbehövliga ideologiska vakthundar som faktiskt minns att det är en borgerlig regering som leder landet och inte en PR-byrå.

Inget är omöjligt, en del saker tar bara lite längre tid. När partistämman i Åre väljer Annie Lööf visar både hon och partiet att inget är omöjligt, och att det inte alltid behöver ta så väldigt lång tid.

onsdag 14 september 2011

Lön för mödan

I våras träffade jag den dåvarande brittiske ambassadören Andrew Mitchell. Mitchell berättade om en aktuell reform i Storbritannien, en reform som snabbt växte mitt intresse.

Min make Eiran, som är brittisk medborgare, arbetade tidigare som socialrådgivare på ett kommunalt kontor i Skottland. Jag har många gånger känt igen Sverige i hans beskrivning av det brittiska socialbidragssystemet. Socialbidraget minskar när arbetsinkomsten ökar, men det är först när arbetsinkomsten når en viss nivå som arbete faktiskt börjar att löna sig.

I Sverige har vi samma problem, men det är djupare. Det beror på att socialbidraget också täcker hyra och oregelbundna kostnader som till exempel tandläkarbesök, vilket gör att drivkraften att ta sig ur bidragsfällan och kunna stå på egna ben, med ett eget arbete, minskar. Varför ska man kämpa mot ett system, som inte belönar att man anstränger sig?

Detta är ett systemfel som hindrar människors utveckling. Även små steg in på arbetsmarknaden måste löna sig. I Storbritannien tar man nu tag i problemet. Ett aktuellt lagförslag, som kallas för den största förändringen inom det brittiska välfärdssystemet på 60 år, har som mål att få fler i arbete genom att se till att arbete alltid lönar sig, skydda de mest utsatta i samhället och vara rättvist både mot skattebetalare och mot personer som behöver bidrag. Men kan man lagstifta bort fattigdom?

Premiärminister David Cameron svarar ja på den frågan, och menar att arbete nu kommer att börja löna sig även för de fattigaste i vårt samhälle. Kanske är det dags för Fredrik Reinfeldt att tänka i samma banor för att utveckla den svenska arbetslinjen.

Jag bad Nima Sanandaji att undersöka reformen vidare, och i maj släppte vi rapporten Får fattiga lön för mödan?. Jag och Nima skrev också en artikel på SvD Opinion.

Då frågade jag mig om Sverige var redo att göra en sådan här viktig utveckling av arbetslinjen.
I dag är jag glad att säga att det verkar som om jag kan svara ja på den frågan. Regeringen vill ha en ny ordning till första halvan av 2013.

Hurra, säger jag!

fredag 9 september 2011

UPPDATERAD: Ingen quickfix för skolan


En hel del av Sveriges 6- och 7-åringar har lektioner där läraren inte har en aning om hur denne ska bemöta varje enskild elevs inlärning.  Elevernas resultat är beroende av att lärarna behärskar olika undervisningsmetoder. Det här betyder också att det inte skulle ge några direkta effekter om lärarna blev statligt anställda igen - ett förstatligande är inte skolans quickfix.


Om detta skriver Lisa Rönnbäck, själv lärare och författare till rapporten "Förstatligande - ingen quickfix för skolan"

För att skolan ska bli mer likvärdig, och med bättre resultat, krävs en nationell satsning på en kompetensutveckling i undervisningsmetodik. Och där finns det gott om inspiration att hämta. I framgångslandet Finland har lärarna för de lägre årskurserna en 5-årig utbildning med omfattande kurser i just undervisningsmetodik. Finland har en kommunalt styrd skola med mycket små skillnader mellan skolor i resultat. 

UPPDATERAD
Jag och Lisa skriver en debattartikel på Newsmill.

onsdag 7 september 2011

(UPPDATERAD) Konkurrensens konsekvenser



Dagens snackis har SNS stått för, med sin artikel och nya rapport Konkurrensens konsekvenser.  Jag kommenterar det hela på Second Opinion.

Laura Hartman, som är forskningschef på SNS och författare till slutkapitlet, drar dessutom ett antal svepande slutsatser som inte stöds av några beräkningar eller forskningsresultat i antologins övriga kapitel, som var och ett är skrivet av olika forskare. Det gäller bl a påståendena om ökad segregering, att inga innovationer skett och att i princip ingen kvalitetsutveckling skett.

De övriga delarna innehåller en hel del spännande saker, och jag rekommenderar läsning.
Och egna slutsatser.

Läs Widar Anderssons artikel och Kent Perssons bloggpost.

UPPDATERAD 8 september
Naturligtvis finns det mycket mer att läsa än ovanstående länkar - efter att fått en ledsen smiley av Peter Andersson för min begränsade länkning ska jag förstås bättra mig. Omedelbart
Bland annat skriver den borgerliga majoriteten i landstinget om valfrihet och patientmakt, Omvård.se skriver härDagens Arena tycker till, Anders W Jonsson kommenterar, och Mats Gerdau skriver här.