torsdag 21 augusti 2008

Barn är plantor.

Med jämna mellanrum besöker jag LSUBLOGGEN som är ett väldigt ambitiöst försök att göra en kritisk granskning av Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer. Ibland håller jag med, ibland rycker jag på axlarna och ibland blir jag direkt irriterad.

För det här tycker jag är helt uppåt väggarna:Det är uppenbart i dagens samhälle att det finns en strukturell maktobalans mellan ungdomar och vuxna. Allra mest syns den i att ungdomar mellan 13-18 år inte är myndiga. Man får inte rösta, får inte ingå avtal, får inte resa hur man vill, är bundna till skolplikten, har svag ekonomi och styrs av sina föräldrar. På det sättet är det rimligt att tala om att ungdomar har mindre makt än vuxna i dagens samhälle – på samma sätt som kvinnor har mindre makt än män, invandrare mindre makt än ”svenskar”, HBTQ-personer mindre makt än heterosexuella osv.

Att likna relationen barn (som definitivt de i yngre tonåren är) och vuxna med ojämlikhet, fobier och ojämställdhet är helt befängt tycker jag. Det vore helt tokigt att låta barn rösta eller resa hur de vill. De är under uppväxt. De håller på att lära sig hur samhället ser ut och fungerar. Men de är inte färdiga ännu. Barn är plantor. Självklart ska barn och ungdomar kunna göra sina röster hörda på olika sätt. Men de sätten är inte de ovan uppräknade.

2 kommentarer:

  1. Jag provar igen:

    Hej Eva,

    Det finns många sätt att se på ungdomars strukturella underordning. Många skulle hävda att synsättet på ungdomar som "plantor" är själva kärnan i underordningen – att man utgår från att ungdomar utvecklas men vuxna inte, och därför bör inte ungdomar ha samma rättigheter som vuxna.

    Men det är inte därför jag tagit upp frågan i LSUBLOGGEN utan av tre andra anledningar:

    Den första är naturligtvis att ifrågasätta varför LSU, som samarbetsorganisation för ungdomsorganisationer, tar på sig rollen att vara språkrör för ungdomars strukturella underordning, när så få av dess medlemsorganisationer har det inskrivet i sina politiska program.

    Där tror jag att du och jag är överens.

    Det andra är naturligtvis att ifrågasätta varför LSU, om de nu ska vara ett språkrör för ungdomars strukturella underordning, är så dåliga på att vara ett sådant språkrör – varför man har så svag teoribildning och mer eller mindre bara skapar rundgång i systemet genom att kopiera den statliga ungdomspolitiken.

    Där vet jag inte om vi är överens, men många jag träffat, med koll på den teoretiska diskursen kring ungdomars underordning, tar sig för pannan över LSU:s ”duktiga” retorik.

    Det tredje är naturligtvis att ifrågasätta varför LSU tar sig rätten att företräda ungdomar och ungdomsorganisationer på en och samma gång. Det är två olika grupper och det är inte nödvändigtvis så att vad som är bra för ungdomar är bra för ungdomsorganisationer och vice versa.

    Där vet jag inte om vi är överens. Kanske?

    /Robin

    SvaraRadera
  2. Det förstår jag, och more or less håller jsg med dig. Det är bara själva rösträttsålderssänkning med mera jag inte håller med om.

    Dessutom skulle det ju vara rent förolämpande mot vuxna människor om man menar att de inte kan utvecklas. Gamla hundar kan ju visst lära sig att sitta. Det var inte det jag menade med plant-liknelsen.

    SvaraRadera